Kvacket 1/1999

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Redaktör: Claes Ericsson
Utförande:Limegrönt papper, 4 sidor
Upplaga:800
Packningsdatum:3 februari 1999

Kvack!

Välkommen till NAFS(k):s första utskick för 1999 i vilket det finns, förutom detta Kvacket, även inbetalningskort för ett fåtal utvalda. I anslutning till detta utskick, försöker vi också packa en rykande färsk NAFS(k)urir no 30 – kanske den redan anlänt...!

Årsmöte i NAFS(k)

Årets årsmöte anordnas lördagen den 24 april, kl 13.13–17.00. Lokalen är samma som på höstmötet i fjol, dvs. Läktarfoajén i Brygghuset, Norrtulls­gatan 12N i Stockholm. Årsmöteshandlingarna skickas ut senast två veckor före mötet.

Om du vill lämna en motion till årsmötet måste den vara styrelsen tillhanda senast sex veckor före årsmötet, dvs. lördagen den 13 mars. En motion bör disponeras på följande sätt: rubrik, bakgrunds­fakta, argumentation och en eller flera att-satser (t.ex. "Jag föreslår att årsmötet ger styrelsen i uppdrag att...").

Valberedningen uppmanar intresserade medlemmar att lämna förslag till kandidater till de personval (styrelse och revisorer) som ska göras på årsmötet. Enligt stadgarna ska valberedningen lämna sin kandidatlista till styrelsen senast fyra veckor före årsmötet, dvs. lördagen den 27 mars.

Höstmötet

Ett föredrag om ankistiska referenser i popsånger var den mest framträdande programpunkten när NAFS(k) höll höstmöte den 28 november i fjol. Ett 20-tal kollusorer fick höra koll. Olof Siverbo prata om intressanta textrader i David Bowies Life On Mars ("Mickey Mouse has grown up a cow"), Beach Boys' Disney Girls, Olle Ljungströms Bara du och jag, Di Levas Silver-City-Song och andra låtar. Koll. Gustaf Sterner och andra glada mötesdeltagare bidrog med mer eller mindre genomtänkta synpunkter.

Vidare belönades Bröderna Dum – alltså koll:r Johan Blixt och Claes Ericsson – med var sitt elegant hedersdiplom som tack för sitt utmärkta arbete som ansvariga för föreningens försäljnings­verksamhet. Johan utsågs till Dedicerad Uppoffrande Medlemsservitör medan Claes numera kan titulera sig Devoterad Uppmuntrande Medhjälpsarrangör! Diplomen var tecknade av den eminente koll. Johan Andreasson.

Dessutom utkämpades i vanlig ordning en stenhård tutfrågesport. Det mest minnesvärda felsvaret levererades av koll. Greger Nässén, som lyckades svara "Carl Barks" på en fråga där korrekt svar var – "Greger Nässén"! Frågan gällde piltavlan på baksidan av NK 27, som Greger tydligen inte hade tittat särskilt noga på.

Efteråt gick vi på bio och tittade på Mulan, som de flesta verkade gilla. Vissa (åtminstone ordförande Siverbo) tyckte rentav att den var utmärkt.

Dumjox

Som vi trodde i förra kvacket så lägger Gladstone av med tidningsutgivningen. De sista tidningarna (US 318 o WDC 633) är på väg över Atlanten och alla prenumerationer kommer att avslutas i och med dem. Det ryktas visserligen om att det finns någon (Egmont!?!) som är intresserad av att ta över utgivningen men eftersom vi inte vet när och under vilka former så tycker vi det är enklast att avsluta allt och sedan starta upp de nya (eventuella) prenumerationerna från scratch. När det gäller album­prenumerationer, så har de sista albumen just inkommit och håller på att skickas ut.

Slut i Stora och Lilla Dum-listan:
DD 288, 302, 304
WDC 512, 547, 592
USA 51
Walt Disney's Junior Woodchucks 1
Walt Disney's Autumn Adventures 1
Guldböcker – alla är slutsålda
Koftor kvar finns bara L o XL

Årsmöte i KAJSA

Efter många års törnrosesömn kommer NAFS(k)s Stockholmska lokalavdelning K.A.J.S.A. (Kalle Ankas Jublande Stockholms-Anhängare) att förhoppningsvis väckas till liv igen. Vi planerar att hålla ett årsmöte lördagen den 27 februari. Möteshandlingar och närmare information om tid och plats kommer att skickas ut i februari till alla kollusorer inom K.A.J.S.A:s upptagningsområde (postnummer som börjar på 1).

Bokmässan

En förkortad och reviderad rapport från Stefan Diös. Ursprunglig version fanns att läsa på den svenska ankism mailing­listan.

Långsamt börjar man hämta sig efter förra veckans fyra hektiska dagar på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Jag var städslad för att hjälpa till med Don Rosas besök och befann mig mycket riktigt vid hans sida större delen av tiden. Jag kan därför inte berätta så mycket om själva bokmässan, men desto mer om Don Rosa..

Dons officiella program var att medverka i ett s.k. seminarium med Mats Gellerfelt, anordnat av Svenska Serieakademin med Sture Hegerfors och Lasse Åberg i spetsen. Resten av tiden skulle fördelas mellan signering, intervjuer och eventuellt annat som skulle dyka upp. Exempelvis hade Egmont nog tänkt sig att Don kanske ville ha en mat- eller vilopaus någon gång under dessa fyra dagar. Det hade inte Don tänkt sig. Han gjorde tidigt klart (helt väntat) att den på förhand tilldelade tiden för signering i montern inte var tillräcklig. Han vill alltid finnas tillgänglig för sina fans så mycket som möjligt när han är ute på resor i Europa, och så länge det finns folk kvar som står i kö för signaturer eller teckningar brukar det krävas lyftkran för att få bort honom.

På torsdagen är mässan bara öppen för branschfolk och andra med specialbiljetter, vilket visserligen är ganska många men ändå relativt lugnt jämfört med den kommande anstormningen. Då var Don ensam signerare i montern, där han satt praktiskt taget hela eftermiddagen. Det innebar att i stort sett alla som kom förbi kunde få den signatur eller den lilla teckning de ville ha. Fredagen inleddes med ett motsvarande morgonpass innan det var dags att gå till seminarielokalen. Då inträffade det första lilla orosmomentet: Intervjuaren Mats Gellerfelt fanns inte på plats. Sture Hegerfors höll som bäst på att ordna med en reservplan (där bland annat jag själv höll på att bli inblandad), men medan han presenterade denna plan från podiet kom Gellerfelt lyckligtvis inklivande. Hans tåg hade varit försenat, och han kom direkt från Centralen. (Efter den följande presskonferensen tog han f.ö. första tåg tillbaka till Stockholm. Det var tydligen inget mer än Don Rosa som lockade denna kulturella gigant.) Gellerfelt gav Don och hans verk en ganska lång presentation på svenska, under vilken det stackars föremålet mest fick sitta och se artigt intresserad ut i förhoppningen att det var goda saker som sades om honom. (Vilket det förstås var.) Därefter blev det en intervju, där Don fick berätta om saker som sitt arbetssätt, sina inspirationer, sin syn på farbror Joakim och seriernas ställning i Europa jämfört med Amerika.

Direkt efter detta följde en presskonferens med Svenska Serieakademin, som delade ut sina årliga Adamson-statyetter. Som många redan vet tilldelades Don Rosa priset för bästa utländska serieskapare, för vilket han givetvis blev glad och stolt. Men lustigt nog såg han ut att bli ännu stoltare när han fick i uppgift att för Will Eisners räkning emotta en särskild Guld-Adamson, eftersom Eisner själv inte fanns på plats. Då sken Don som själva solen, för Will Eisner är en av hans stora idoler. Han kommer förstås att överlämna statyetten vid första möjliga tillfälle. Från denna presskonferens kan det också nämnas att den för många inte helt okände Daniel Atterbom fick Serieakademins diplom för framstående seriejournalistik. Han kunde inte heller närvara, men den om möjligt ännu mer inte okände Greger Nässén höll hans tacktal på ett ytterst förtjänstfullt vis.

På fredag eftermiddag blir mässan tillgänglig för allmänheten, och det brukar alltid märkas tydligt. De sista timmarna blev smått kaotiska. Det förekom olika uppgifter om tiderna för Dons (och de andras) signering i montern, varför en otålig klunga redan hade samlats medan Don satt upptagen med intervjuarna en trappa upp. När han väl hade skyndat ner till montern blev det praktiskt taget omöjligt att få stopp på kön, vilket fick dystra konsekvenser för de andra tecknarna och deras fans eftersom systemet med två signeringsbord ännu inte fungerade riktigt. Till sist var vi ändå tvungna att sätta stopp, eftersom mässan skulle stänga för dagen. Det är en svår och trist uppgift att förklara för de till­strömmande massorna att det är slut, Don kan inte signera mer, ställ er inte i kön, ni får komma tillbaka i morgon; samtidigt som de som redan har sin plats i kön måste få chansen att få vad de blivit lovade. När det var som "värst" var det säkert folk som fick vänta uppemot en timme på sin tur. Med denna erfarenhet i bagaget lyckades vi få det att flyta något bättre på lördagen. På något obegripligt vis fick vi till och med Don att ta en liten paus mitt på dagen, så att han kunde promenera ett par kvarter till Göteborgs Stadsbibliotek och titta på utställningen "KVACK!!!" bestående av Disney-relaterad och -inspirerad konst, bland annat serieoriginal; det mesta ur Lasse Åbergs samlingar. Men här i Göteborg fanns också koll. Hanna Peterson representerad med en ankkomposition i olja, som inte var med när utställningen öppnades i Malmö tidigare i år.

Denna eftermiddag inföll också Claes Reimerthis bildföredrag om Rosa och hans serier. Det var det meningen att Don skulle se, men därav blev intet. Det gick inte att klara av den enorma kön i tid, trots att ett par välvilliga erbjöd sig att komma tillbaka senare. Vi fick en paus som var precis lagom lång för att konstatera att vi missat allt utom de allra sista minuterna av föredraget. Så Don gick tillbaka till sitt signeringsbord för att ta sig an dem som lovat att återkomma, medan nya intresserade ständigt strömmade till. Han kunde inte resa sig förrän långt efter att mässan egentligen stängt för dagen.

På kvällarna hade Don varit uppbunden av officiella engagemang, såsom middagar med sitt förlag och det eleganta cocktailpartyt för alla mässans inbjudna gäster. Allt sådant uthärdar han tålmodigt och säkert inte helt motvilligt, men man hör honom ofta sucka att han inte har tillräckligt med tid att träffa fans och ankister. Men nu, på lördagen, skulle chansen komma. Markku Kivekäs och Jukka Heiskanen från den finska Aku Ankka-redaktionen ville ta med Don ut på middag, och några svenska ankister fick möjlighet att följa med. Om Don hade haft en båtshake tillgänglig, eller åtminstone en farbror Joakim-käpp, hade han nog halat in fler av oss till middagssällskapet, men nu blev det i alla fall Greger Nässén, Joakim Gunnarsson, Germund Silvegren och jag själv som följde med till den mycket trevliga fisk­restaurangen Räkan.

Det blev en njutningsfull afton. Aku Ankka är känd för att ha den mest ankistiskt sinnade redaktionen av alla Disney-utgivare i världen, med Gladstone i USA som det enda tänkbara undantaget. Särskilt chefredaktören själv, Markku Kivekäs, är ett tungt namn i alla bemärkelser. Få donaldister i världen har så mycket kunskaper, så många erfarenheter och så mycket respekt med sig vart han än går, och under sina mer än 25 år på redaktionen har han sett till att omge sig med så många likasinnade som möjligt. Jaghade bara kort hälsat på denne legendar vid ett par tillfällen tidigare, och nu blev det en högst minnesvärd erfarenhet att få tillbringa en kväll i detta illustra sällskap.

Söndagen blev på sitt sätt också minnesvärd, men av andra skäl. Don var uppe tidigt för att försöka reda ut med sitt hotell och sitt förlag vad som hade hänt med hans försvunna flygbiljett (han skulle vidare till Finland efter mässans slut). Under tiden höll jag mitt eget hastigt hopkomna och illa förberedda lilla bildföredrag, och när jag träffade Don i montern vid den överenskomna tiden sa han något som jag aldrig har hört honom säga förr och heller aldrig hade räknat med att få höra: han var trött efter tre hårda dagar och hade egentligen inte lust att sitta i montern hela söndagen också! Det var nästan skönt att höra att karlen trots allt är mänsklig.

Vi fick begränsa det så mycket som möjligt. Två pass var utlovade, och dem höll han naturligtvis. Men för att köerna skulle hållas så korta som möjligt, fick han inskränka sig till att bara göra signaturer. De som kom på söndagen hade alltså ingen chans att få några små teckningar i sina böcker, som de flesta hade kunnat få de tre tidigare dagarna. Sorgligt men nödvändigt! Nu hann Don med att betjäna alla de väntande och dessutom göra en liten rundvandring på resten av mässan, innan han blev tvungen att resa lite tidigare än planerat, eftersom han fått en reservbiljett på ett tidigare flyg. Däremot hann vi givetvis inte se det tredje och sista av NAFS(k):s bildföredrag: Germund som talade om Musse Pigg.

Jag var själv rätt mör när det hela var över. Det är en påfrestande miljö inne i mässlokalen med dålig luft när det är mycket folk, och om det blir många stressiga situationer tar det lätt på krafterna. Men samtidigt är det givetvis oerhört roligt. Det finns förstås mycket mer att säga, men jag är rädd att detta har blivit långt nog. Nu är det dags att lämna denna händelse bakom sig och gå framåt mot nya, spännande händelser på den svenska ank-fronten. Och det ser ut att bli många sådana framöver!

Snatter

[snattra om Kvacket 1/1999]

1985

1

1986

1 2 3 5

1987

1 2 3 4 5

1988

1 2 3 4 5

1989

1 2 3 4

1990

1 2 3 4 5

1991

1 2 3 4

1992

1 2 3 4

1993

1 2 3 4

1994

1 2 3 4

1995

1 2 3 4 5 6

1996

1 2 3 4 5

1997

1 2 3

1998

1 2 3 4

1999

1 2 3 4

2000

1 2 3 4 5

2001

1 2 3 4 5 6

2002

1 2 3 4 5

2003

1 2 3 4 5

2004

1 2 3 4 5

2005

1 2 3 4 5

2006

1 2 3 4 5 6

2007

1 2 3 4

2008

1 2 3 4 5

2009

1 2 3 4 5

2010

1 2 3 4

2011

1 2 3 4 5

2012

1 2 3 4

2013

1 2 3 4 5

2014

1 2

Nyheter

[2014-06-09]: Vi firade Kalle Ankas 80-årsdag

[2014-06-02]: Prova quizzet Resa med Rosa från SIS i år.

[2014-04-26]: Det var årsmöte

[2014-04-21] Kvacket 2

[2014-03-27] Kvacket 1 kom ut för ett tag sen, finns nu även på webben.