Barks

[Fredrik Strömberg]

Den store anktecknaren har äntligen fått vila

Carl Barks finns inte längre! Barks, som alltid varit kärnfrisk, drabbades för ett tag sedan av leukemi och då han kände sig trött på allting avböjde han till slut livsuppehållande behandling. Fredagen den 25: e augusti somnade han in, 99 år gammal, och en veritabel epok gick därmed ur tiden. 

Men vem var då Carl Barks? Ja, för de som är någorlunda insatta i tecknade serier så är han utan tvekan ett av de allra största namnen under 1900-talet. Barks tecknade, som han själv uttryckte det, ankserier för Disney, men inte vilka ankserier som helst. Barks var den stora mästaren som alla erkänner som den bästa tecknaren av serier med Kalle Anka och hans vänner. 

Det tog dock lång tid innan erkännandet för hans arbete kom eftersom han i alla år fick signera med det obligatoriska Disney-namnet på sina serier. Det var faktiskt först på 70-talet som världen började få upp ögonen för att det var en och samme man bakom alla de bästa Kalle Anka-serierna, och att den mannen hette Carl Barks. Vad som sedan följde var en veritabel Barks-kult som bland annat har resulterat i föreningen Nationella Ankist Förbundet i Sverige (kvack). Idag tillhör Carl Barks de få serieskapare vars namn har nått upp till en kännedom hos gemene man i Sverige.

Respekt för läsaren
Vad var det då som gjorde att Barks serier höjde sig skyhögt över de flesta andras. Jo att han visade sina läsare respekt genom att förutsätta att de faktiskt var tänkande varelser som kunde skilja bra serier från dåliga. Många andra Disneytecknare gjorde bara serier för brödfödan och brydde sig inte alltför mycket om kvalitén i det de presterade. Barks däremot ansåg sig ha en plikt mot läsaren att leverera så bra serier som möjligt, serier som han själv skulle tycka om att läsa. Denna attityd resulterade naturligtvis i serier vars kvalitéer låg skyhögt över de flesta andra Disneyserier från samma tid.

Tidig tecknarkarriär
Carl Barks föddes 1901 och hamnade efter att ha arbetat bland annat som illustratör åt diverse tidningar som hjälptecknare på Disneys filmstudio 1935. Efter att ha blivit flyttad till manusavdelningen fick hans chansen att göra om ett övergivet filmmanus till serie. Detta blev den omtalade serien "Donald Duck finds Pirate Gold" som publicerades i tidningen "Donald Duck" 1942. Serietecknande blev snabbt Barks huvudsyssla och det skulle han sedan hålla på med i ett kvarts sekel. Det skulle bli över 4000 (!) sidor serier innan han slutade vid mitten av sextiotalet. Trots denna i sammanhanget imponerande kvantitativa produktion, höll alltså Barks ändå en  mycket hög klass på sina serier. Efter att han pensionerade sig började Barks måla tavlor i olja med sina ankor och dessa kom att bli mycket eftertraktade av samlare.  

Uppfann många figurer
Barks tecknade som sagt ankserier och dessa förlade han till en stad som han döpte till "Duckburg" (Ankeborg på svenska). Barks uppfann också många nya figurer i sina serier som sedan har blivit fasta i det Disneyanska persongalleriet. Figurer som Björnligan, Oppfinnar-Jocke, Farmor Anka och inte minst Farbror Joakim är alla Barks skapelser. Just Farbror Joakim visade sig bli hans favorit och var huvudpersonen i många av hans allra bästa och mest inspirerade serier. 
Lärde mig läsa

Jag lärde mig i praktiken att läsa med tidningen Kalle Anka & c:o och jag hade redan då helt klart för mig att Carl Barks var den bäste tecknaren av ankserier. Min smak i serier har sedan dess förändrats med åren och mycket av det jag läser nuförtiden skulle inte ha gått hem i pojkrummet på 70-talet. Barks serier håller dock stånd mot tidens tand och jag läser dem fortfarande med stort nöje. Att göra serier som fungerar lika bra för barn som för vuxna, det måste vara det bästa betyg man kan få. 

Carl Barks har alltid funnits och jag får erkänna att jag på något sätt faktiskt trodde att han alltid skulle finnas. Nu är han dock borta men hans serier lever vidare och genom dem kommer han alltid att finns, trots allt.  

Fredrik Strömberg

Denna text har tidigare varit publicerad i Arbetet den 26:e augusti.