Knase

[Fredrik Strömberg]

Urankisten Diös var inne på besök och påpekade att jag kanske skulle lägga ut även min senaste recension av Kusin Knase-boken här på nätet. Jag gör så med risk för fler sågningar (jo, jag vet att Barks gjorde mer än 6000 sidor, det var en tangentfeltryckning). Tänk dock på att dessa texter är avsedda för den intet ont anande allmänheten.

Kusin Knase äntligen (?) tillbaka

Egmont Serieförlaget har lanserat ett ny bokserie betitlad "Äntligen tillbaka" som skall fokusera på mer obskyra figurer ur det Disneyanska persongalleriet, eller som det står på baksidan: "En seriesamling med glömda kultfigurer från Kalle Anka & c:o". Först ut är den för sin omgivning så irriterande Kusin Knase.

Kusin Knase skapades på 60-talet och var med i svenska Kalle Anka & c:o framför allt under perioden 1965-1975, det vill säga den period som vi i dagligt tal kallar för "60-talet". Och Kusin Knase är mycket riktigt ett barn av sin tid. Det långa, stripiga håret och den annorlunda klädseln ger tydliga hippie-vibbar. Hans översvallande personlighet som bygger på ett extremt självsäkert ego som går från en självklar övertygelse till en annan som bara måste prackas på omgivningen får mig dock att tänka på NileCitys egen Percy och det är kanske ingen tillfällighet. I dagens egofixerade och New age-influerade värld borde Kusin Knase passa in som fisken i vatten.  

Nåväl, en ganska kul tanke att plocka fram dessa mer udda Disneyfigurer, men hur har man då förvaltat denna idé? Nja, helt lyckat har det inte blivit. Urvalet av serier lämnar vad mig anbelangar en del övrigt att önska. Den erkänt "riktiga" tecknaren av Kusin Knases levnadsöden är Al Hubbard men från hans penna härstammar enbart fyra av de elva serier som valts ut. De övriga serierna är inte dåliga, men förbleknar i jämförelse med Hubbards. Jo, jag är väl kanske för insnöad men jag tycker att Hubbards teckningar har en nerv och en känsla som de andra saknar. I alla fall när det rör just figuren Knase. Att då inte ta tillfället i akt och ge ut en bok enbart med serier av nämnda Hubbard känns som att man förfelat hela syftet. 

Bokens största tillgång är annars utan tvekan Jon Gisles initierade förord i vilket han sätter figuren Knase i sitt historiska perspektiv och funderar kring vad som driver denna för Disney så annorlunda karaktär. Att man över huvud taget bryr sig om att ha ett förord (samt inte minst sätta ut vem som skrivit och tecknat serierna) visar på den förändrade attityd som man från Egmont numera visar gentemot sina produkter. 

Nästa figur som skall avhandlas i denna bokserie är Moby Duck, vilket kanske inte var ett så lyckat val då denne visserligen har ett mycket fyndigt namn, men inte precis är ihågkommen för några storverk vad gäller serierna har figurerat i. Vi får väl vänta och se vad denna bokserie har att bjuda på i framtiden. Om inte annat kan man väl hoppas att Gisle bereds plast att skriva ett förord i varje del. 

Fredrik Strömberg (den andre)

Denna text har tidigare varit publicerad i Arbetet den 22:a augusti.