Internetserier i KA

[Stefan Diös]

Den här diskussionen intresserar mig mycket. Det är på tiden att jag ger
mig tillfälle att yttra mig eftersom jag ju är delvis inblandad i min
egenskap av svensk textförfattare till serierna i KA & C:o. Varning för
långt inlägg!

Min första reaktion som läsare när jag ser den här sortens serier - och det
kan väl knappast förvåna någon som känner mig - är densamma som många andra
inbitna traditionalister gett uttryck för här på listan. De påminner inte
särskilt mycket om något som jag är van vid att se i Kalle Anka. De gör mig
därför lite illa till mods eftersom jag är en ovanligt mossig gammal
nostalgiker. IT-serier passar helt enkelt inte så bra in i den grundmurade
bild av Ankeborg som jag har i mig sen gammalt.

Men jag vill ändå akta mig för att såga dem totalt av bara den anledningen.
Vad man än vill, så måste utvecklingen gå framåt. För 50 år sedan kunde det
komma serier där Kalle Anka eller Musse Pigg skaffade sig
televisionsapparater, stora nymodigheter på den tiden. Jag tror inte att
någon i dag tycker det är fel att det finns TV i Ankeborg. För mig är det
ganska grundläggande att dagens Kalle Anka-serier ska bygga på en blandning
av tradition och nyskapelse. Sen kan man ju alltid diskutera hur
blandningen ska avvägas och hur snabbt utvecklingen ska gå. Själv försöker
jag i alla fall lära mig att tänka så här: Om jag inte gillar en modern
serie, behöver det inte vara serien det är fel på. Det kanske är min egen
inställning som behöver ses över.

Nästa problem för mig med IT-serierna är rent professionellt. Jag ska
skriva en svensk dialog med fackuttryck om ett ämne som jag inte alls
känner till. Men sånt händer förstås ofta. Det kan lika gärna komma serier
om matlagning eller bilkörning eller teknik eller segling eller något annat
av de oräkneliga områden där jag inte fattar ett levandes jota. Det är
mycket enklare när jag får skriva versrader på finsk runometer eller
nånting annat som jag tror att jag begriper! Men när det gäller andra
områden är jag hänvisad till att bläddra i mina ord- och uppslagsböcker,
leta på bibliotek eller på Internet, fråga bekanta, ringa experter eller
helt enkelt chansa på något uttryckssätt som jag tycker låter bra därför
att jag inte har tid (eller ork) att kolla upp saken så noga som jag borde.
Helt garanterat blir det ofta större eller mindre fel i facksnacket. Det
får vi leva med.


När det gäller IT-serierna har jag om möjligt försökt att vara extra noga.
Jag vet att det finns många i läsekretsen som är sannskyldiga experter på
området och därför lägger märke till minsta detalj. Dessutom är branschen
stadd under snabbare utveckling än språket alltid kan hänga med i, varför
det är extra svårt och extra viktigt att verkligen hitta rätt uttryckssätt.
Jag har gjort mitt bästa för att kolla ord och uttryck med kunnigt IT-folk
och med rekommenderade ordlistor. Återigen är jag säker på att jag
misslyckas ibland, och mycket riktigt har flera läsare påpekat här på
listan att språket är odugligt i IT-serierna. Det är förstås synd, men det
förvånar mig egentligen inte mer än att jag inte vet vad jag ska skriva när
Musse Pigg dansar twostep.

Samtidigt har jag ett visst språkvårdande ansvar. Visserligen är det
språkbrukarna och inte språkvetarna som skapar det verkliga språket, men
det kan ändå vara så att det uttryck som de flesta använder inte alltid är
det bästa. Någon påpekade t.ex. att ingen använder ord som
"mikroprocessor". Må så vara, men jag kan inte se annat än att det är en
korrekt term på svenska. Den jargong som IT-folk (eller fackfolk inom andra
områden) verkligen använder i vardagslivet kan mycket väl vara om inte
felaktig, så i alla fall otydlig ibland. Och då är det inte säkert att den
passar i en seriös serietidning. Alla vardagsläsare kanske inte håller med
mig, men jag känner att jag ibland måste vara beredd att tumma på dialogens
trovärdighet till förmån för ett korrekt uttryckssätt... även om jag kanske
inte alltid är rätt man att hitta den bästa balansgången däremellan.


Om något ord däremot är fel använt i seriens sammanhang kan det kanske bero
på en svaghet i manuset som jag inte har haft förmågan att iaktta och rätta
till. Just serierna om "IT-laget" är skrivna av Paul Halas, en engelsman
som har skrivit åt Gutenberghus/Egmont i säkert 20 år. Jag vet inte hur
kunnig han är i IT-branschen eller hur mycket han och hans redaktörer har
ansträngt sig för att kolla språket och fackdetaljerna. Däremot kan jag
säga som en personlig åsikt att åtminstone någon av de senaste IT-serierna
är bättre än vad jag minns att Halas brukar göra. Men det säger kanske inte
så mycket, eftersom hans namn inte är ett av dem jag har lärt mig att
förknippa med de allra mest minnesvärda äventyren under årens lopp.

Slutligen ett svar till dem som har konstaterat att språket i Kalle Anka
inte är särskilt modernt: Tack så mycket! Det betyder att jag har lyckats
med det jag vill! Jag får ofta höra från ungdomar att "i Kalle Anka pratar
ingen som man gör i verkligheten". Då brukar jag svara att det ska de inte
göra heller. I Kalle Anka ska de prata som man pratar i Ankeborg! Jag har
en ganska tydlig personlig programförklaring på den punkten. Jag försöker
medvetet hålla språket en aning gammalmodigt i grund och botten, och det
finns flera orsaker till det. Den främsta är naturligtvis att jag är
nostalgiker. Jag trivs med att det är som det var förr! Vidare är jag en
medelålders man som inte spontant rör mig så mycket bland skolungdomar och
lyssnar på hur de talar. Därför är det enklare för mig att skriva ungefär
så som jag själv talar, eller som jag talade när jag var ung, eller framför
allt som man talade i Kalle Anka när jag var ung.

Men det finns andra orsaker också, viktigare och mindre personliga. Dit hör
det jag nämnde ovan om att språket ska vara korrekt... självklart gärna
också naturligt, men en pratbubbla kan inte ordagrant återge det talspråk
vi själva talar i verkligheten. Det skulle bli oläsligt. Dessutom ser jag
en fara i att vara för snabb med att hoppa på modetrender, särskilt i
språket. Ungdomsslangen utvecklas så snabbt att ingen kan förutsäga vilka
uttryck som kommer att överleva. Jag tänker mig att en Kalle Anka-tidning
inte är en förbrukningsvara utan att det finns folk som sparar den för att
läsa många gånger under många år. Om man öppnar blaskan tio eller femton
eller trettio år senare ska man fortfarande kunna förstå vad där står.
Därför vill jag gärna använda ord och uttryck som jag vet är etablerade i
språket, även om de har fallit ur bruk i moderna ungdomars vardagstal.
Desto större anledning att ungarna får se att språket faktiskt innehåller
fler ord än vad de själva använder dagligen!

Jag har förstås fler infallsvinklar på mitt arbete än så, men i stort sett
kan man nog säga att jag i Kalle Anka-serierna använder ett otrendigt språk
som avsiktligt släpar efter den moderna talspråkssvenskan med ett antal år.
Om jag kan fullfölja det tänkesättet kanske dagens modeuttryck kommer in i
serierna om 10-15 år... fast då är jag kanske sedan länge ersatt av andra
förmågor med annan inställning... och det kanske är det bästa... när jag
ser hur det kommer allt fler serier av IT-typen inser jag extra tydligt att
det kommer en dag när jag blir för gammal för det här jobbet... och kanske
är den dagen redan här... jag har ingen aning om hur många ungdomar som
slutar köpa Kalle Anka för att de tycker språket är för mossigt... och
reklamgubbarna som stoppar in plastleksaker vill säkert ha en supertrendig
image på sin tidning... fast den dagen de vill att det ska gälla dialogen
också får de allt kicka ut farbror Diös först.

Jag kan bara hoppas att det för varje unge som tröttnar på Kalle Anka finns
någon äldre som blir uppmuntrad att fortsätta läsa... jag vet att upplagan
har vänt uppåt igen, men jag vet förstås inte varför... troligen beror det
på plastleksakerna... eller kanske på IT-serierna?!

Nu har jag yrat tillräckligt för den här gången. Nu återgår jag till det
nostalgiska drömliv som är mitt Ankeborg och en stor del av min
vardagsvärld. Kvack för ordet!


S Diös