Tankar om NAFS(k) II

[Stefan Diös]

Kjell:


>Det finns massor av liknande exempel: Aftonbladet, Expressen, ...
>Om någon skulle säga "Jag vill ha en Express", skulle man knappast förstå
>vad som avses.


Hö-hö... det har jag hört ofta och säger säkert själv ibland... I fallet 
med konkurrenten är det väl ännu tydligare. Är det särskilt underligt att 
höra någon stå i en pressbyråkiosk och be om "två bananer och ett 
Aftonblad"? Låter rätt normalt tycker jag, om man nu bortser från att undra 
vad folk ska ha bananer till, eller varför de vill läsa Aftonbladet.

Däremot har jag aldrig hört någon be om en "Dagens Nyhet". Ska man betala 
för en dyr tidning vill man nog ha åtminstone två nyheter för pengarna.

Men visst, normalfallet är ju att använda hela varunamnet. För att ta ett 
exempel från den stora svenska poesin så är det väl i nån av de klassiska 
revyerna som Tage, till tonerna av Taubes Gustaf Blom, kommer körande till 
macken för att tanka gasolin till sin svarta limousin och i förbifarten 
passar på att för firmans kontokort inhandla tillbehör på Texacos kontor: 
inte bara en lina och en pyts och en LP-skiva Beatleslåtar spelade av 
Schütts, utan också en back med gin och calvados och

    en solhatt, en Expressen och en fällstol från Borås.

Men det är ju valt för att passa in i visans rytm, förstås. Och Shell har 
förresten bättre urval än Texaco av snus och kosmetik, och Gulf har bättre 
biffar i sin blodiga butik. Jo, jo.


>Det finns en skoaffär som heter "Din Sko", säger någon "Jag ska gå in på Min
>Sko"

Men SNÄLLA Kjell... det kan man ju VERKLIGEN inte säga... skon är ju inte 
MIN förrän jag har köpt den! Å andra sidan kanske singularformen tyder på 
att kunden förväntas avvika med endast den vänstersandal som finns i 
butiken för utprovning...



S Diös