Ytterligare Petrucha

[Martin Berglund]

Stefan Diös:

 >När det gäller Stefan Petrucha har jag nog också tyckt att han ibland
 >skjuter över målet en aning. Han försöker vara djupsinnig eller filosofisk,
 >men ofta blir historierna bara konstiga - självklart med många fina
 >undantag. Jag vill också genast balansera detta med att jag ofta gillar
 >"konstiga" serier bättre när jag läser dem lite avslappnat några månader
 >senare.

Jag är också förtjust i "konstiga" eller absurda serier (Walsh/Gonzales är 
utan tvivel mina favoriter på det området). Som hängiven Pythonist etc. 
finner jag ofta den typen av humor matcha humor av det mer akademiska 
slaget ("Yes, Minister" min favorit där). Jag tycker dock att det måste det 
finnas någon form av finurlighet i absurda serier så att de inte bara blir 
100% knäppa.

Jag gick tillbaka och bläddrade igenom några andra Petrucha-serier för att 
friska upp mitt minne och försöka hitta någon som jag tyckte var lite 
bättre, men då snubblade jag genast över "Djurfarmen" (D99039) som mer än 
bara lite nickar åt Orwells "Animal Farm". Jag rös över möjligheterna till 
övertolkning och lade undan Petruchorna.

För att lyfta fram en serie som jag tycker lyckas med absurdismen (och inte 
bara gnälla) vill jag nämna Frank Jonkers/Mau Heymans "Flitens Lampa" (H 
94167) i KA 46/1999. Om man bortser från sidohandlingen med valarna så 
säger den en del om farorna med ensidigt arbete och den besatthet som kan 
följa....och så är den fantastiskt roligt absurd, både vad gäller 
handlingen och tecknarstilen (Särskilt Kalles raseriutbrottt på valfångaren 
- "Jag tål inte se lampor!")

"Kvack! En lampa!"

/Martin Berglund