Drömbok?

[Karl-Erik Lindkvist]

Efter att ha läst Ludwig-albumet (recension kommer i B&B) slog mig
tanken att detta måste vara den tjockaste utgåva av ankor tecknade av
Tony Strobl som någonsin givits ut i sverige. På grund av en
förvånansvärt avog inställning mot denne mans alster hos utgivarna på
båda sidor om Atlanten har nu en hel generation ankläsare gått miste om
att indoktrineras på det sätt som vi som är födda på det tidiga 60-talet
blev, och som gör att många av oss fortfarande håller honom som nummer
två i dessa sammanhang. (Min reaktion när jag läste Ludwig-albumet var
"Barks i all ära, men det är *så här* ankorna skall se ut!")

Efter som det inte kostar något att önska tog jag fasta på Olofs gamla
idé om "silverböcker" där Strobl (och kanske även Bradbury, Murry etc)
kunde presenteras för nutida läsare. Ett lämpligt innehåll för en lunta
om ca 280 sidor inklusive förord (Berglund får naturligtvis anpassa sin
Art Bin-artikel) skulle kunna få detta innehåll:

Skeppet som seglade utan besättning, 22 sidor
KA 17-19/59 

KA i Glaciärens hemlighet, 22 sidor
52/60 - 2/61

KA på Kuckelikufarmen, 14 sidor
16-17/58

Kampen om pokalen, 18 sidor (bästa Strobl någonsin?)
18-20/60

KA som tidningsbud, 14 sidor
8/60 

Kalle Anka som uppfinnare, 18 sidor
38-39/60

Den fantastiska fiolen, 21 sidor
46-48/60 

KA i Vilda västern, 15 sidor
13/61 

Ungarna och hjulångaren Pludrik, 16 sidor
24-26/61 

Kung Ogs järnsäng, 18 sidor
32-33/67 

Det gyllene isberget, 18 sidor
8-10/66

Den penga-packade pyramiden, 14 sidor
29/67

Den olycksbringande lyckopengen, 10 sidor
23/67 

En lång bil gör en lätt lång i ansiktet, 7 sidor
50/67 

Fångst av fula fiskar, 14 sidor
12/68 

Den gåtfulla diamantjakten, 14 sidor
31/68

KFT börjar skolan igen, 10 sidor
24/59

Den hederlige hantverkaren, 10 sidor
20/68

Och även om det inte blir en bok så är detta att betrakta som
synnerligen rekommendabel läsning som visar att det gjordes utmärkta
ankor av andra än Barks för 40 år sen, något som inte minst bevisas av
att man på senare tid snott både hela plottar och element därav och
låtit moderna tecknare anpassa dessa till den nya tidens krav...
När man läser om de har historierna inser man att både Bob Gregory och
Vic Lockman var herrar som visste att berätta historier som var både
roliga och spännande och som innehöll den där speciella humorn som kom
bäst till sin rätt när Strobl visualiserade den. Och bifigurer skall ha
fyrkantiga hakor! Så det så!

/KEL