Re: är Van Horn något att ha?

[Stefan Diös]

Jag tycker om William Van Horn i lagom dos, mest pga hans ofta befriande
och uppfriskande galenskap och hans sanslösa, fullständigt unika dialog.
Den senare berör mig speciellt nära eftersom jag ofta blir satt att
överföra den till svenska. Då händer det att jag faller in i nån sorts
metafysisk Van Horn-trans och börjar producera galenskaper och halsbrytande
formuleringar även där de egentligen inte finns från början. Ibland är jag
rädd att det blir rent för mycket, så att läsbarheten och förståelsen av
handlingen blir lidande. Men ibland tröstar jag mig med att det sällan
finns mycket till djupsinnig handling att förstöra i vilket fall som helst.
Det är inte det som är Van Horns melodi. Med något undantag tycker jag
därför att hans försök till längre äventyr faller ganska platt till marken.
Och om någon tycker att han är svår och störande att läsa kan det alltså
vara minst lika mycket mitt fel.

Jag har också full förståelse för dem som tycker att Van Horn har blivit
svagare med åren eller att lagom är bäst i största allmänhet. Galenskap bör
konsumeras med måtta för att njutas rätt och även varieras med andra
rätter. Ett helt Van Horn-album, även om det vore hans bästa produktion,
skulle nog bli för mycket att smälta i en enda sittning. Jag förstår också
dem som är trötta på hans teckningsstil, men därom kan jag inte yttra mig
särskilt intelligent eftersom jag är textperson och inte bildperson. Därför
störs jag inte heller så mycket som många andra av brister i tecknandet, i
alla fall inte i fallet William Van Horn.

Sonen Noel verkar vara rätt så underfundig och har kanske en större
potential att orka hålla gnistan flytande i ett längre perspektiv. Eller
hur det nu går till i Ankeborg. Men det får inte bli alldeles för utflippat
här heller, den saken är klar som utspädd kolasås.

Tycker jag.


S Diös