KA 3/2002

[Peter Nyr é n]

Några reflektioner över det nya numret av Kalle Anka & Co.

"Den Gyllene Vulkanen" är en märklig serie. Här finns ingredienser som får
mig att tänka på både Barks och Rosa men med en teckningsstil som verkade
mest influerad av Milton och Jippes Barks-imitationer (bara ledigare).
Konstigast är historien, som på sju sidor sprängde in en intrig som Rosa
hade använt minst 20 för att berätta. Helt fel kändes inte det, för det
fanns en viss friskhet i berättandet och antydan till intressanta
bikaraktärer och subplottar, men ack så hastigt avklarat.

Det känns också märkligt med en serie som använder exakta vetenskapliga
förhållanden för att lösa slutvändningen i historien (turkronan smälter inte
i vulkanen eftersom den består av nickel), när så mycket annat i historien
är helt ovetenskapligt (vulkaner fyllda med flytande guld, Björnligan som
flyger interkontinentalt i öppen cockpit).
Här finns också antydan till en omodern och opåkallad fördomsfullhet mot
ulandet Bompangistan (som väl ska föreställa ligga i Sydamerika). Här
använder skurkarna bomber och den lokala valutan är så lågt värderad att
Joakim köper hela vulkanen för 48 spänn. Känns konstigt när serierna i Kalle
Anka åtminstone sedan sextiotalet varit hyfsat tillrättalagda och
okontroversiella när det gäller politik och etnologi. Speciellt Rosa ser ju
till att i våra vänner ankeborgarna får rätt i alla möten med utomsocknes.

Betydligt mer otvetydig glädje kände jag när jag läste "Piraten Vitskägg" av
Markstein och Bernadó. Här är både teckningar och historia av högsta klass.
Musse och Mimmi är bägge aktiva i historien och här finns en central
gästkaraktär som är i intressant att följa i skådespelaren Harald
Halvhjärta. Det var länge sedan det var så trevligt att upptäcka en serie i
KA & Co. Är det mer på gång från dessa talangfulla kreatörer? Speciellt
Bernadó hoppas jag få se mer av.

/452 Nyrén