KA 3/2002

[Björn Norrliden]

Jag är inte ett dugg rädd för damm på skärmen! Jag skrattade faran rakt i
ansiktet och letade upp Diös inlägg, som han skrev den 19 augusti 2001:

>Frågan om utropstecken i Kalle Anka-serierna är mycket vanlig. Det händer
>mig ofta, senast faktiskt på en kaffebjudning i går, att någon undrar
>varför det är så mycket av den varan. Ofta ingår en mer eller mindre
>uttalad känsla av att den frågande retar sig på bruket av utropstecknen.
>Det förefaller alltså uppenbart att många läsare lägger märke till detta.
>Som någon skrev är det lätt att för en tid börja irritera sig på det när
>man väl har upptäckt det, men som någon annan skrev är det också sådant som
>snabbt försvinner ur medvetandet när man vant sig.
>
>Även detta är en policy som har funnits länge i KA & C:o, i princip sedan
>det allra första numret. Det finns rent av en gammal teknisk förklaring som
>åtminstone har använts när det gäller amerikanska serier. Det har att göra
>med en äldre tryckteknik som jag inte kan redogöra för i detalj, men
>uppenbarligen behövde tryckplåtarna, eller vad det kan ha varit, rensas
>från smuts som kunde ha uppstått under processen. Då gällde det att varje
>mening avslutades med ett tydligt utropstecken med en stor fet prick,
>annars kunde det i hastigheten hända att en liten punkt togs för en
>smutsfläck och togs bort före tryckningen. Jag vet inte om samma sak gällde
>i den svenska tryckprocessen, eller om man helt enkelt övertog
>utropstecknen från de amerikanska originalen utan att tänka vidare på
>saken, eller om man fattade ett genomtänkt beslut om att de verkligen
>passade bäst. I vilket fall som helst har de "alltid" funnits där.
>
>Nu finns det i alla fall knappast någon teknisk invändning, och visst kan
>man lätt argumentera mot de många utropstecknen. Varierar man med punkter
>kan man uttrycka nyanser bättre, dialogen kan kännas mindre gapig och
>skrikig osv. Men i det här fallet är jag kristallklar i min uppfattning:
>Punkter ska inte användas i seriedialog, i alla fall inte i Kalle Anka.
>Precis hur bestämd jag är i denna uppfattning insåg jag nog inte förrän jag
>fick se alternativet. Under en kort period i början av 80-talet hade någon
>på redaktionen tydligen lyssnat på dessa argument, för man började ge ut
>ett antal seriealbum där vanliga punkter dominerade dialogen. Kanske var
>det bara på prov, och jag vet inte om det nådde själva veckomagasinet. Det
>finns i alla fall ett flertal exempel i Walt Disney's Klassiker och Walt
>Disney's Godbitar. De album jag på måfå plockar fram ur min hylla är från
>tiden 1979-1982.
>
>Detta är högklassiga kvalitetsserier, bland annat "Jul i Pengalösa" som jag
>brukar lista bland mina egna favoriter. Men jag har oerhört svårt att läsa
>dessa serier. Punkterna förstör hela läsrytmen. Kärnfulla kommentarer och
>uttrycksfulla repliker faller platt till marken med en tafsig liten punkt
>efter sig. Kvar blir bara en gäspig diskvattenssörja. Det är som om själva
>spänningen och intresset för att läsa vidare försvinner - det som moderna
>analytiker kanske skulle kalla "wow-effekten". Det kan inte stå "Wow." med
>en punkt om det ska verka trovärdigt. Så är det bara.
>
>Givetvis formas min reaktion mycket av vanans makt, men jag är ändå
>övertygad om att punkter måste användas ytterst sparsamt och helst inte
>alls. Det här rör sig om talade repliker, inte löpande text. Nästan alla
>uttalade satser kan tolkas som utrop om man hårdrar det tillräckligt långt.
>I de Kalle Anka-serier som jag vill läsa är utropstecknen nödvändiga för
>att hålla fart i dialogen. När man absolut inte kan använda utrops- eller
>frågetecken kör vi med de tre berömda prickarna, ännu ett klassiskt
>KA-kännemärke. Jag är glad att experimentet från 80-talet upphörde, och om
>någon skulle få för sig att återigen ändra vår skiljeteckensprincip på
>något revolutionerande sätt, så kommer jag att motsätta mig saken med vilt
>fäktande plattfötter.
>
>KVACK!!!!!!!
>
>
>S Diös

/Björn