Farbrorismen (var: Morbror Kalle)

[Agneta Hallin]

Michael skrev:

>När jag var liten (på 50 & 60-talet) förväntade sig äldre män i
>(föräldrarnas) bekantskpskrets att jag skulle kalla dom farbror (+
>förnamn).
>Don Rosa tecknar ju 50-tal i sina alster så det känns inte fel för mig att
>Kalle är Farbror Kalle för fler än släkten.

Jag som var liten under samma tidperiod sade tant (+förnam) och farbror (+
förnamn) till alla tanter och farbröder i förldrarnas umgängeskrets samt
kamraters föräldrar. Alla övriga tanter och farbröder man kom i lite närmre
kontakt med kallades tant +(efternamn) och fabror (+efternamn).

Farbror Fridh, t.ex. som skötte eldning etc. Övriga tanter och farbröder
kallades fru, fröken eller herr +efternamn. Somliga titulerades framför
efternamnet. Fru Svensson hade mjölkaffär, fröken Eriksson var expedit i
närbelägna konditoriet, fröken Storm kallades min första skolfröken (trots
att hon var gift), lektor Santesson hade jag sedermera i franska. Tilltal
och titulatur kunde ibland var något krångligt.

Du-reformen som kom i mitten av 60-talet var rätt så befriande.

>Det var kanske så att han allmänt kallades Farbror Kalle redan innan
>Knattarna flyttade till honom och att det var de som anpassade sig till
>detta och valde att kalla sin morbror för Farbror Kalle.

Kanske om översättaren inte brydde sig om släktskapet.
Morbröder (riktiga såväl som ingifta) kallades nog för just morbror även
under 50-talet.

/ Agneta