Kalle Anka i djungeln

[Stefan Diös]

Johan Andersson reste i julas ett mycket intressant spörsmål som ingen 
tycks ha svarat på:


>Så här dan efter dopparedan, dagen efter att man som vanligt beskådat 
>"Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul", väcks åter en liten fundering 
>som jag har burit ända sedan jag var liten knatte och såg programmet 
>"Disneytajm" på TV. I kortfilmen "Kalle Anka i djungeln" så finns det ju 
>som ni vet en fågeln som sjunger den där smått irriterande sången (om man 
>nu kan kalla det för "sång"). Tillbaka till "Disneytajm", i ett av 
>avsnitten berättar programledare koll. Lasse Åberg att om man spelar denna 
>"sång" långsamt så blir det en mexikansk folkvisa "från en liten by i 
>skuggan av det stora berget Popocatepetl". Sedan spelar han upp 
>"folkvisan" som den är tänkt att låta.
>
>Stämmer detta, för det låter ju lite välotroligt, eller är det bara ett av 
>koll. Åbergs påhitt, och jag som är lättlurad? :-)


Ej heller jag kan bekräfta eller dementera detta med utgångspunkt från 
någon faktauppgift, för det har jag nog inte sett eller hört någon frånsett 
att jag också har ett minne av att koll. Åberg yttrade något liknande i 
sitt fina program.

Däremot kan jag berätta om ett eget minne från tiden då jag själv var en 
medelstor knatte, långt före Disneytajm. Koll. Göran Duhrin, min mycket 
gode vän, innehade då en stor och ståtlig rullbandspelare som han kunde 
mixtra med på alla möjliga sätt. Bland annat kunde han sno runt banden så 
att de gick att spela upp baklänges och i annan hastighet, vilket förstås 
var alldeles enastående spännande. Naturligtvis spelade vi in aracuans läte 
och lyssnade på det baklänges och i långsamt tempo. Då lät det som en 
murrig mansröst som sjöng en nästan urskiljbar melodi. Huruvida texten kom 
från Popocatepetl, eller ens Ixtaccihuatl, uppfattade vi dock icke. Jag 
tror säkert inte heller att tempot var det mest korrekta eller att in- och 
uppspelningsmetoderna var de bästa, men det var tillräckligt för att koll. 
Duhrin och jag skulle få nackrysningar av vällustig spänning. Det kändes 
som om vi hade löst en hemlig gåta och var på väg in i Walt Disneys 
förbjudna tempel, eller nåt.

Någon modern ljudtekniker kanske kan göra om motsvarande experiment i dag 
med bättre resultat? Det kanske låter ännu bättre om man lyssnar 
framlänges? Att fråga koll. Åberg varifrån han fått sina uppgifter vore väl 
en alldeles för enkel lösning...

Jag emotser med spänning vidare forskning!


S Diös