Re: SV: SV: Kalle reser västerut

[Stefan Diös]

Bror:

>När det gäller serier är det ju lite annorlunda eftersom "vanliga" serier
>består av en sammanvägning av text och bild. Stefan, du får rätta mig här,
>men är inte översättning av t.ex. Disneys fabrikstillverkade serier nästan
>mer av "jag författar något till bilderna" snarare än en ren översättning?


Både ja och nej. Traditionellt törs man väl säga att det rör sig om en "fri 
tolkning" där man mer bemödar sig om att texten ska passa för målspråkets 
läsekrets än att den ska följa originalet hur nära som helst. När jag 
började på 80-talet blev jag bokstavligen uppmuntrad att inte anse mig 
bunden till originaltexterna utan tvärtom fabulera fritt om jag fann det 
önskvärt. På något sätt visste man med sig att originalmanusen var svaga på 
den tiden. Detta passade, och passar fortfarande, bra med mitt sätt att 
tänka och arbeta. Som jag ofta säger vill jag att texterna ska stämma med 
den tradition som finns; det ankorna säger ska stämma överens med min bild 
av ankorna. Lite hårdraget kan man säga att på samma sätt som Don Rosa 
försöker göra serier som går i tradition med de serier av Barks som han 
läste när han var liten, så försöker jag göra översättningar som går i 
tradition med de översättningar av Westrin som jag läste när jag var liten.

Jag har senare fått tillfälle att träffa och intervjua makarna Westrin och 
även Axel Norbecks dotter. Jag har då tydligt fått klart för mig att både 
Norbecks och Westrins tankegångar och arbetsmetoder var mycket lika mina 
egna. Båda gångerna fick jag, helt opåkallat, höra principer och resonemang 
inför övetsättningsarbetet under 40-70-talen som kändes så dagsaktuella och 
bekanta att jag lika gärna hade kunnat formulera dem själv. Jag har också 
fått höra att översättare i Danmark, Norge, Finland, Tyskland och USA 
mycket ofta har arbetat på liknande sätt, och när jag läser Kalle 
Anka-utgåvor från Frankrike, Holland eller Italien tycker jag mig då och då 
se tecken på samma sak. Så: Ja, det är ingen större överdrift att påstå att 
Kalle Anka-serier traditionellt "alltid" och "överallt" har översatts mer 
eller mindre fritt.

Men ändå vill jag säga att din beskrivning "jag författar något till 
bilderna" låter alltför respektlös och i de allra flesta fall är något 
överdriven. Naturligtvis följer jag originalets intentioner så gott som 
hela tiden, i den mån jag anser mig kunna. Det är ju samma berättelse som 
ska berättas. Vad man kan göra är att lägga till en vits om man kommer på 
någon som passar, brodera ut någon beskrivning, flytta eller formulera om 
förklarande repliker så att ett resonemang blir tydligare att följa, polera 
vetenskapliga eller historiska hänvisningar eller pseudo-hänvisningar, och 
sånt. Plus förstås det självklara att bearbeta eller lägga till figur- och 
firmanamn, skällsord, kraftuttryck, gröngölingstitlar osv. Allt är ju också 
beroende av utrymmet i pratbubblorna; ibland kan man inte skriva så mycket 
som man skulle vilja och det kan bli svårt att få med det viktigaste. En 
typisk Don Rosa-replik måste som regel kortas med 30-50 % eftersom han 
gärna vill ha med flera rader än vad som ser snyggt ut, eller ens kan 
genomföras. I andra fall, t.ex. hos Vicar, har man större svängrum och kan 
skalda mera själv om andan skulle falla på.

Numera är det sällsynt att jag vill ändra någon genomgripande komponent i 
en series handling, även om det säkert förekommer. Originalmanusen är 
påtagligt mycket bättre än för 20 år sedan och det är (lyckligtvis) ont om 
tillfällen då man vill "förbättra" en författares idéer ordentligt. Mindre 
detaljer däremot kan ryka hela tiden, det måste man räkna med. Om 
originalet säger att någonting tar 20 minuter kan jag lika gärna skriva "en 
kvart" om jag tycker att det låter smidigare och det inte spelar nån roll 
för handlingen. Sånt är rutin, så är det bara.

Detta var lite om mitt arbetssätt hitintills. Jag resonerar fortfarande i 
stort sett likadant, men det kan finnas anledning att modifiera tänkesättet 
nu när det ges ut specialvolymer om t.ex. Barks och Rosa. Dessutom blåser 
det tydliga nyöversättnings- och "närmare originalet"-vindar över resten av 
världen omkring mig... Tintin, Tolkien, Kalevala, Sherlock Holmes, 
Shakespeare, Bibeln... Jag ska erkänna att jag är lite kluven till vissa av 
de projekten, även om de inte direkt berör mig eller mitt arbete. Visst kan 
en ny översättning ofta bli bättre än en äldre, av flera olika skäl, men 
att alltför ordagrant försöka "komma närmare originalet" anser jag inte är 
en strävan som i sig medför något positivt.

Så vi får väl se hur det blåser i Ankeborg i framtiden..........


S Diös