Re: Åldersparadox

[Peter Nyrén]

Som en del av den generation som Kjell skriver om vill jag ge Mats  
Nilsson rätt. Nafs(k) är en bristsjukdom.  Det var just för att de 
extraordinärt bra serierna var så sällsynta som gjorde att man var 
tvungen att hålla reda på de tidningar som innehöll dem, och samla så 
många sådana man kunde.

Det  var under denna tid som begreppet "Favorit i repris" infördes, 
vilket jag också tror hade stor psykologisk påverkan för framväxten av 
organiserad ankism.  Själva begreppet bär ju med sig implicit att det 
finns flera andra favoriter, fler mästerverk bakåt i tiden. Och om du 
inte ville vänta på att redaktionen skulle plocka fram en till ur 
skattgömman så fick du ta saken i egna händer, ordna ett index, rota på 
vinden, köpa din kusins gamla blaskor och lånbytas med kompisar som 
hittat äldre lödigt kulturgods - och som inte var övertecknat! Hela 
tiden levde man i den febriga drömmen att hitta nästa hittills osedda 
och olästa bit av den ankistiska kulturhistorien.

Så visst gav Strobl, Murry, Hubbard och Taliaferro en solid 
bottenplatta av kompetent underhållning - men det var genialiteten som 
trängde fram genom de övertecknade rutorna som tände behovet att 
utforska och organisera historien. Och den store Barks välsignade oss 
alla. Amen.

koll 452 Nyrén


2007-03-05 kl. 15.56 skrev Kjell Croné:

> Hej!
>  
> Idag kom Kvacket 1/07 och där finns på sida 8 ett diagram över 
> åldersfördelningen hos NAFS(k)'s medlemmar.
> Här ser man att en stor mängd av medlemmarna är födda runt 1960, 
> vilket väl betyder att de viktigste Kalle Anka-åren för dessa är 
> 1966-72. Just dessa år som av många kallas för de svarta åren med 
> litet, eller i bästa fall (?) övertecknad, Barks.
> Det är litet märkligt att just ni i så hög utsträckning blivit 
> medlemmar.
>  
> Kjell_______________________________________________
> http://nafsk.se/mailman/listinfo/ankism