Ang: Block

[Stefan Diös]

Stefan P:


>Varför har för övrigt inte Vicars och Van Horns 
>serier ritats om av Jippes, på samma sätt som Strobls med fleras serier gjorts?

Till synes en berättigad fråga. Jag kan inte 
svara på den med hundraprocentig säkerhet. Kanske 
hade Jippes inte tid efter alla gamla 
gröngölingsserier mm som han skulle hinna med 
till den här boken. Kanske tyckte man att Vicars 
och Van Horns teckningar var bättre än de gamla 
Strobl och Kay Wright och vad det kan ha varit för ena.

Men jag ska våga mig på en gissning som känns 
stabilare än så. För de gamla serierna, som han 
skrev närmast efter sin pensionering, hade Barks 
gjort tydliga skissmanus, ruta för ruta, som 
visar exakt hur han tänkte sig att man kunde 
lägga upp historien i bild. Till de senare 
Vicar-serierna hade han "bara" gjort detaljerade 
textsynopsis. Det måste vara en stor skillnad när 
man ska teckna upp en serie. Jippes fick såvitt 
jag förstår i uppdrag att följa Barks skisser 
väldigt exakt, ännu mer noggrant än vad Strobl & 
co. gjorde på sin tid. Han "rättade" också 
redaktionella småändringar för att komma så nära 
Barks ursprungliga plan som möjligt. Det finns ju 
exempel i CBSV på ett par färdiga skissmanus, så 
att man kan jämföra själv med Jippes version. Den 
som själv har tillgång till de äldre versionerna 
av andra tecknare kan säkert finna det intressant att jämföra även med dessa.

För Vicar-serierna från 80-talet var det inte så 
"enkelt". Där fanns en textversion att utgå från, 
vilket man också gjorde vid upptecknandet, med 
vissa avvikelser. Men hur skulle Jippes göra för 
att nyteckna de serierna? Man kan argumentera för 
att han skulle kunna åstadkomma bättre och mer 
livfulla serier än Vicar, men det blir svårare 
att förstå hur han skulle komma närmare Barks 
egen tanke om hur serien skulle göras. (Mer än 
förstås att återigen ändra tillbaka redaktionella ingrepp.)

För Van Horn-serien måste det vara självklart att 
använda den version som finns. Barks och Van Horn 
hade ju kontakt under arbetet med serien, och 
Barks har själv sett och godkänt den färdiga 
versionen. Så man kan räkna med att den är som 
han ville ha den. Detta beskrivs i artikeln "Ett 
sista hurra" i CBSV 30, sid 275-76.

Blocks serie, slutligen, bedömdes inte som värdig 
att tas med i den här samlingen. Jag var själv 
(för en kort stund) lite förvånad över det, för 
jag visste att serien fanns, men hade aldrig läst 
den och visste inte så mycket om detaljerna. Men 
som Joakim G påpekar förklaras hela historien i 
artikeln "Det blidde en tumme ..." i CBSV 30, sid 
277-78. Där får man veta att den färdiga serien 
är ett sådant "hopkok" och skiljer sig så mycket 
från Barks ursprungliga synopsis att det "känns 
mest ärligt att enbart inkludera det första 
synopsisutkastet". Vilket man också kan läsa på sidan 278.

Dock kan man också läsa att Barks såg och sade 
sig uppskatta Pat Blocks version, så det kunde ju 
vara ett argument jämförbart med det vi sa om Van 
Horn-serien ovan. Ändå tycker jag nog att det här 
urvalet kan försvaras. Mitt eget största argument 
att ta med Blocks serie vore att jag hade velat 
läsa den själv! Men om jag ska tro Geoffrey Blum, 
Byron Erickson och John Lustig, så hade jag 
kanske bara blivit besviken om jag hade väntat 
mig att den skulle smaka Barks. Och den 
viktigaste skillnaden är ju den som Joakim redan 
påpekat:  Barks skrev hela manuset till Van Horn-serien.


>Och om man nu har med en bilderbok omgjord till 
>serie av Egmont, och dessutom den ursprungliga 
>Barks-versionen, varför har man då inte med både 
>Strobls och Jippes versioner av diverse serier? Känns inkonsekvent, tycker jag.

Det är säkert av utrymmesskäl. Jag kan hålla med 
dig om att det kunde ha varit intressant att 
lägga upp en enstaka Strobl-serie som jämförelse, 
men då föredrog man tydligen att använda det 
utrymmet till att visa fler Barks-skisser. Sen 
stämmer det väl inte riktigt att "Hemligheten med 
ett långt liv" bara är en bilderbok omgjord till 
serie. Den fanns som seriesynopsis innan dess, 
vilket ungefär samtidigt gjordes om till serie 
resp. bilderbok, oberoende av varandra, även om 
bildversionen blev färdig först. Om det kan man 
läsa i artikeln "Makliga tidningsmakare" i CBSV 
30, sid 225-26. Barks synopsis till både denna 
serie och "Nästan på pricken" finns också med, 
översatta till svenska, på sid 209 resp. 228. 
Båda är mer detaljerade än utkastet till "Somewhere in Nowhere" på sidan 278.

Slutligen, angående de japanska Barks-versionerna 
som Stefan också tog upp: Jag vet inte mycket om 
dem, men när jag fick reda på att de fanns, tog 
jag upp saken på ett möte med redaktionsrådet i 
Oslo. Jag fick svaret att man kände till dem och 
hade bedömt att de inte skulle tas med. Jag 
frågade inte efter någon detaljerad anledning 
eftersom jag själv inte hade så mycket kunskap om 
saken, men om man har övervägt saken och fattat 
ett beslut efter sin bästa förmåga, så tycker jag 
att det är bättre än om man hade glömt bort det 
helt och hållet. Sen kan det ju alltid diskuteras 
ifall beslutet var bra eller ej, det är inte mer 
än rätt och rimligt. Själv skulle jag tro att 
utrymmesskäl kan ha spelat in. Nånstans måste man dra gränsen.



S Diös