Avdelningen mindre kända storheter!

[-= Steamboat Willie =-]

Senaste Kalle Anka & C:o (nr. 30) måste jag rekommendera varmt. Inte bara
för att den kommer med inte mindre än två Barks-serie, utan den lyckas
dessutom få in bokstavligt talat massor med Murry! För att itne tala om att
man avrudnar numret med en Långbenserie av Strobl!

Den första Barks-serien "Lägerledaren" är en mycket fin pärla som man sällan
ser. Jag tror den bara sett i Sverige i Guldbok 5 tidigare.

Sedan komemr en holländare för att följas av en riktigt rolig D-kodad
buse-serie av Peter Snejbjerg och Gail Renard, tecknad av spanjoren José
Maria Millet Lopez. Lopez teckningar är väl inte Marco Rota, men de duger.
Manuset är fyndigt och lite rolgiare än vanligt. Vi känner igen handlingen
lite från Martin Lawrence-filmen "Blue Streak", men med ett bättre slut.
Sedan kommer nästa D-serie. "lugnt och effektivt", vilken tar ett gammalt
välkänt tema med Kajsa som försöker tygla en bit av Kalles personlighet
genom att skälla ut honom och ställa ultimatum. Den här gången är det dock
inte fråga om hans humör, utan hans förmåga att skjuta upp saker. Som
förutsett så blir det inget bra resultat, men jag tycker det är bättre
berättat än vanligt.

paradserien i detta nummer är en gammal Murry: "Spökplumpen möter Madame
Mim".  Jag är inte så svag för konstiga cross-overs och magiska mysterier,
utan jag lsäer nog hellre äventyrs-Murry med Musse och Långben som t.ex.
Musse Pigg och Sjörövarens papegoja (the Sign of the squid), men i den här
genren så är någ Madame Mim bäst. :-)

"Kall konkurrens" av Terry LaBan gillade jag faktiskt. En trevlig serie där
Kalle inte misslyckas fullt så mycket som han brukar. Dessutom undrar jag om
glass med snigelsmak var med i originalet eller om det är Diös själv som
uppfunnit denna utsökta delikatess? i vilket fall som helst så vill vi ju ha
receptet!

Sedan har vi ju en ypperlig Långbenserie av den klassiska skolan. Det är en
Strobl som tecknar som bäst med Steve Steere bakom tuschpennan, vilket nog
får sägas vara en av den tidens bästa kombinationer. Vic Lockman har skrivit
bättre manus än det här, men inte många. En intressant serie på det hela
taget, fast vissa scener borde ju definitivt censurerats... Vem kan sova
gott efter att ha fått se Kommissarie Karlsson och Madame Mim idka intimt?

Fortsättningsserien "Resan till riddartiden" måste jag dock ändra mig lite
på. Detta sista kapitel lyfter faktiskt hela serien flera poäng i mina ögon.
Den blev helt plötsligt bra och gav ett mycket bättre sammanhang än
tidigare. Verkligen synd att serien delades upp som följetong, helt klart en
serie som klarar av att stå själv och där sammanhanget i serien är så pass
viktigt att det var en otjänst att dela upp den. Även denna skriven av Terry
LaBan, en författare jag kanske varit onödigt hård mot tidigare.

På det hela taget ett av de bästa numren jag fått i brevlådan det här året!

  // Steamboat Willie