Kalle Anka och c:o 27.. Tummen ner..

[Stefan Diös]

Aha, ett inlägg till från Stefan Persson medan 
jag skrev mitt förra svar. Trevligt!


Om Gottfredson-serien:

>Irriterande också att figurer får byta namn hela tiden: doktor Laban har
>bytt namn till doktor Stollboll i denna publicering av serien!

Det tar jag på mig helt och fullt. Om jag kan 
känna igen att en figur har varit med tidigare, 
så brukar jag försöka leta rätt på ett befintligt 
namn och om möjligt använda det igen. Det händer 
att jag missar, t.ex. för att jag inte känner 
igen figuren, men i det här fallet kunde jag se 
via INDUCKS att namnet Laban hade förekommit på 
svenska. (Låt mig flika in vilket utomordentligt 
hjälpmedel INDUCKS är för mitt dagliga värv. Jag, 
och många andra som arbetar med Disneyserier, är 
livslångt tacksam för allt evighetsarbete som 
alla dessa ideella krafter outtröttligen 
uträttar. Än en gång, det finns inget som går upp mot ankister!)

Den här gången beslöt jag uppsåtligen att välja 
bort det befintliga namnet Laban och ta chansen 
att hitta på ett nytt. Varför? Ja, jag har inga 
anteckningar om det, men jag tror mig kunna 
minnas ungefär hur jag bör ha resonerat. Jag 
tyckte helt enkelt att namnet Laban inte var 
tillräckligt inarbetat. Det härstammar, såvitt 
jag kan utläsa, från seriens utgivning i Hemmets 
Veckotidning på 1930-talet. Inget ont om den 
utgivningen, men jag tror att det är många 
figurnamn från den periodens dags- och veckopress 
som har fallit i glömska och ersatts av andra 
namn i senare tiders seriemagasin.

Delvis kan det vara en rättighetsfråga. Hemmets 
Veckotidning är nog ingen Egmontpublikation, så 
om jag mot förmodan hade velat använda precis 
samma dialog i reprisen, så hade jag säkert inte 
ens fått lov till det. Om serien hade gått i 
någon av de stora vita Gottfredsonböcker som gavs 
ut på 70- och 80-talen, hade det varit mycket mer 
troligt att jag hade velat återanvända namnet. 
Och hade Hemmets Veckotidning haft ett roligare 
namn än Laban, så hade jag nog, i ärlighetens 
namn, kunnat tänka mig att stjäla det. Men nu 
tyckte jag det var bättre att försöka skapa något 
som stämde mer med originalet (och dessutom lät bra i titeln).

Men givetvis har jag all förståelse för den 
irritation det väcker hos Stefan och andra 
regelbundna läsare, när figurer "får byta namn 
hela tiden". I det här fallet är det ju inte 
mycket mer än 73 år sedan den stollige doktorn 
visade sig senast i Sverige! Klart att läsarna 
reagerar då. Ja, jag får som sagt ta på mig 
skulden för denna usla kontinuitet och be om ursäkt för åsamkad retning!

Vad jag i övrigt minns från arbetet med doktor 
Stollboll är att det visserligen var roligt att 
få en sådan serie i KA & C:o, men att det ställde 
till en massa praktiska problem. Den måste ju 
omredigeras från de ursprungliga söndagssidorna, 
och vi använde en version från den holländska 
Donald Duck-tidningen, där man redan hade gjort 
det arbetet. Men jämför man med det gamla 
amerikanska originalet, så är läsbarheten inte 
den bästa. Serien är skriven för att publiceras 
fyra strippar i taget, där varje avsnitt i 
princip skulle kunna stå för sig själv. Sen kom 
ju nästa bit inte förrän nästa vecka. Därför är 
den en massa lösryckta campingepisoder innan 
doktorn, som det påstås handla om, ens kommer in 
i handlingen. Och vi har bara plats för tre 
strippar per sida i stället för fyra, vilket 
betyder att det ofta blir hastiga kast i 
handlingen utan någon närmare förklaring, där det 
från början var paus mellan veckoepisoderna. Inte 
ens när vi bryter mellan våra egna veckoavsnitt, 
kommer avbrotten på rätt plats.

Dessutom hade holländarna skrivit om nästan hela 
dialogen och förminskat de flesta pratbubblorna, 
eller lagt till eller tagit bort bubblor. Jag 
hade tillgång till Gottfredsons originaldialog 
och ville förstås hålla mig till den så gott det 
gick, men när det bara fanns plats för kanske 20 
% av texten i vissa av bubblorna, var det inte så 
lätt att få med alla poänger. Nå, i vilket fall 
som helst var det roligt med lite Gottfredson, 
även om han kan publiceras på andra sätt för att komma bäst till sin rätt.


Åter till Stefan P, och även Bror:


> > Första serien är
> > "Regnmakaren" (orig. "The Master Rainmaker") av Barks i Norbecks
> > översättning.  Det är dock en av de mer repriserade serierna, så den har
>jag
> > redan sett... flera gånger. Den är i och för sig trevlig, men ingen
> > höjdare.
>
>Inget fel på serien, men det är för många repriser i tidningen nu för
>tiden. Stora delar av materialet har man redan läst på andra ställen.
>Synd.


Jag kan hålla med när det gäller min egen 
upplevelse som serieläsare. Jag har också läst 
Barksserierna förut. Helt nyligen och väldigt 
noggrant. Men jag förstår varför utgivaren vill 
ha en andel Barks i tidningen. Det är klass- och 
kvalitetsgrejor. Alla kan inte ha läst dessa 
serier lika ofta som vi ankister, och det kommer 
ständigt nya generationer läsare till KA & C:o, 
så det är svårt att argumentera mot den 
utgivningspolitiken. Men allmänt är det helt sant 
att mängden repriser har ökat i tidningen i år. 
Det är ett avsiktligt beslut som säkert kan vara 
både bra och dåligt, beroende på hur man väljer repriserna och presenterar dem.

Om jag själv ska kritisera något, så ser många av 
repriserna ut att väljas efter vad som är enklast 
och billigast att skaffa fram. Exempelvis kommer 
många serier av t.ex. Murry och Van Horn, som 
nyligen har getts ut i Hall of Fame-volymer. Text 
och bild ligger redan fixt och färdigt, vilket 
besparar redaktionerna en massa tid, arbete och 
pengar. Men för alla som läser både HoF och KA, 
känns det tråkigt att få samma serier med så kort mellanrum.

Detta om detta. Nu får jag nog ta en liten paus 
från listan för att arbeta en stund. Tack och kvack!


S Diös