Digitaliserat Kalle Anka-arkiv

[Tomas Eklund]

’Allo alla ankister!

 

I dessa dagar när Netflix, Spotify och andra betala-per-visning och
prenumerationsbaserade modeller för konsumtion av underhållning gör sina
triumferande segertåg världen över kan jag inte undgå att spekulera i när
detta fenomen ska hinna ikapp den ålderdomliga serievärlden. En värld som
ärligt talat verkar bestå av S.T.O.F.I.L.E.R.* som samlar dammiga gamla
pappersbuntar i backar undangömda på vindsförråd och i källarskrymslen. 

 

Jag har i det fördolda, men med intresse, följt diskussionerna här på
Ankism-listan under ett antal år och måste erkänna att frustrationen ofta
blir stor när livliga diskussioner om ”gamla pärlor” blossar upp. När min
nyfikenhet tar överhanden samtidigt som jag inser att jag aldrig på riktigt
kommer kunna bli delaktig eller ens ta del av resonemanget då jag saknar
tillgång till de litterära verk som debatteras. Att köpa på sig alla
samlingar är förstås förbehållet endast de rikaste eller de mest fanatiska
och inbitna Ankister.

 

Vad tror ni, kära medmänniskor? Kommer vi någon gång snart att kunna avnjuta
ett digitaliserat, någorlunda komplett, arkiv av exempelvis Kalle
Anka-serier? Och är det eftertraktansvärt? Skulle det potentiellt kunna
finnas någon avigsida?

 

Fördelarna är lätta att se. Försök föreställa er all den ackumulerade tid
som de mest entusiastiska av Ankister har lagt ned på att bläddra igenom
otaliga samlarpärmar efter ”den där serien som det refererades till under en
brinnande diskussion”. Det är inte svårt att tänka sig att mansåldrar har
gått till spillo! Tänk att bara kunna knattra in några sökord på datorn och
få omedelbart resultat. Och hur många gånger har jag inte sett, här på
Ankism-listan, hur arma stackare uppgivet konstaterat att de inte alls kunde
hitta ”den där serien” i sin samling, hur mycket de än letade? Språk- och
kulturforskare skulle kunna använda arkivet och kanske göra intressanta
upptäckter. Barn och unga av idag och imorgon skulle lättare kunna ta del av
en kulturskatt som idag är förbehållen tidigare nämnda gamla stofiler. Inte
bara barn förresten! Synskadade och dyslektiker skulle kunna få dialogen
uppläst. Jag skulle kunna fortsätta rabbla fördelar en bra stund …

 

Varför ska det vara förbehållet en exklusiv skara att kunna avnjuta gamla
fina serier av Carl Barks och andra mästare?

 

Personligen tror jag att ett digitalt arkiv kommer, frågan bara är om det
tar fem, femtio eller femhundra år – och hur många dåliga iterationer av
konceptet vi måste genomlida innan resultatet blir så bra som det skulle
kunna bli.

 

Är det någon mer än jag som funderat i dessa banor och vilka tankar,
farhågor och briljanta idéer har ni i så fall?

 

Med förväntansfulla hälsningar

Tomas Eklund

 

*) Substrat-Tryckta Ordets Förespråkare, Intelligenta & Lärda Ehuru
Reaktionära

-------------- next part --------------
En HTML-bilaga skiljdes ut...
URL: <http://nafsk.se/pipermail/ankism/attachments/20141002/d143b373/attachment.html>