Tankar om NAFS(k)

[Germund Silvegren]

Jag är hiskeligt förkyld idag så jag tänkte ta upp lite saker jag funderat
på de senaste åren. Det har väl knappast kunnat undgå någon medlem att
NAFS(k) synts allt mindre utåt de senaste åren. Det beror på en massa
saker, till exempel mailinglistor som tar tid ifrån föreningslivet. Inget
ont i det, det är en trevlig utveckling, men frågan är om inte NAFS(k)
också bör förändras. 

Den första frågan jag ställt mig är om vi egentligen behöver NAFS(k)uriren?
Jag vet att det kan låta drastiskt men läs vidare innan ni reagerar för
starkt. Hur bra (k)uriren än är idag så fyller den inte längre den funktion
en föreningstidskrift bör fylla. Den är helt enkelt för välpolerad, för
avancerad. Det finns inte mycket skaparglädje kvar i tidningen. Idag känner
säkerligen många nya ankister att de "kan för lite" för att det över huvud
taget ska vara lönt att skicka in bidrag till (k)uriren och då är man illa
ute. Därmed har (k)uriren förlorat en stor del av sin funktion och jag tror
det är en viktig orsak till att allt färre engagerar sig i NAFS(k). De
aktiva i föreningen är idag, med några få undantag, gamla stötar som varit
med i en himlans massa år. Detta har gett NAFS(k) en alldeles för stark
nostalgiprägel. Det kommer allt färre och färre medlemmar på möten och
aktiviteter, de som kommer blir allt äldre och har mindre och mindre tid
och engagemang för föreningen. Om NAFS(k) ska ha en chans att förbli en
vital och rolig förening är det definitivt dags att se till att även nya,
yngre, påhittiga och nyfikna medlemmar, som verkligen tycker det är kul med
Kalle Anka, får en chans att komma in i föreningen. De gamla stötarna
känner varandra ändå och behöver i princip inte NAFS(k) för att umgås (även
om Ankon och föreningsmöten är trevliga och sociala tillställningar). De
trots allt mycket seriösa och läsvärda artiklarna i (k)uriren hade lika
gärna kunnat publiceras någon annanstans, till exempel i Bild och Bubbla
eller på engelska där de hade nått en bra mycket större läskrets. De som
vill läsa dem hade hittat dem där också.

För något år sedan fick jag en idé som kanske skulle kunna råda bot på
detta. Eftersom (k)uriren inte kommer ut speciellt ofta är det istället
Kvacket som står för brevkontakten mellan styrelsen och medlemmarna. Varför
inte utvidga Kvacket, inkludera mer material men lägga det på en mer
opretantiös nivå där det stimulerar och blir ett forum för spontana tankar,
åsikter, små artiklar, teckningar, mysiga meningslösa index m.m. Att göra
(k)uriren mer "oseriös" igen är väl en hopplös tanke men genom Kvacket
skulle NAFS(k) faktiskt kunna få ett engagerande medlemsblad, kanske med
samma känsla som i forna klipp-och-klistra-(k)urirer. Olika personer skulle
till exempel kunna sätta samman olika nummer och ge föreningen en fräsch
nystart.

Det här blev kanske lite flummigt men om föreningen ska överleva på lång
sikt krävs det att nya yngre ankister börjar aktivera sig nu! I dagsläget
verkar det tyvärr som om föreningen går i rakt i motsatt riktning och jag
tycker det känns väldigt sorgligt. Jag skulle väldigt gärna vilja höra
(läsa?) vad ni andra tycker och tänker om det här och hur ni tycker NAFS(k)
bör fungera. Jag tycker definitivt det är dags att ta den gamla
kunskapsparadoxen på rejält allvar.


/germund - som ska kurera sin snuva med en kudde, en kopp varmt honungste
och några halvt sönderlästa gamla Kalle Ankor.