Favorit i repris

[Stefan Diös]

Patrik Öbrink:

>
> I senaste numret av KA publiceras Branca-serien "För mycket läskeblask" i
> repris. Men en del dialogrutor skiljer sig en del från den svenska
> originalutgåvan (Se t.ex. KA 41/00, sid. 35, ruta 4: "Ta honom till
> sjukhuset! Men det är nog i sista stund!" och 35/85, s.12, ruta 4: "Ta honom
> till sjukhuset! Men det är nog för sent!").                 
>  
> Är det så att koll. Diös har nyöversatt eller "förbättrat" den gamla
> översättningen, och varför anges då Ingrid Emond som översättare när det är
> Diös som är den skyldige och som vi skall rikta våra klagomål till?



Detta är en intressant och högst befogad fråga som jag med glädje ska försöka
utreda.

Min filosofi när det gäller reprisserier är att man i så stor utsträckning som
möjligt bör försöka behålla den gamla översättningen. Rent bortsett från att
många gamla repliker kan ha blivit "klassiska" är dialogen alltid en viktig
del
av seriens identitet och bör i princip inte ändras i onödan, lika lite som man
bör ändra på teckningarna för att ta bort t.ex. omoderna bilar eller kläder.
Men principer gäller bara i princip, så stora eller små undantag förekommer
ganska ofta. Sedan kanske inte alla andra inblandade har samma principer som
jag, eller gör samma tolkning av varje enskilt fall.

När det dyker upp en reprisserie i KA & C:o är den normala rutinen följande:
Jag letar rätt på den gamla utgåvan, läser igenom den och drar kopior på dessa
sidor. Sedan knappar jag för hand in alla repliker och andra texter i datorn
eftersom vi har andra rutiner för textinpassning nu än vi hade 1948 eller ens
1985. I detta "avskrivningsarbete" ingår också en viss redigering, dvs jag kan
ändra någon replik eller formulering om jag finner detta befogat. Som sagt
försöker jag som regel att hålla sådana ändringar till ett minimum. Vad jag
däremot gör är att anpassa bruk av t.ex. apostrofer, skiljetecken och
talspråksformer (typ "mej") till den standard vi använder just nu. Sådant har
varierat genom åren.

Därefter går texterna, precis som alla andra texter jag lämnar, till
redaktörer
och granskare och korrläsare och allt vad det kan vara. Givetvis har också
dessa personer möjlighet att göra ändringar i texterna, och de kan ha andra
åsikter än jag om vad som bör behållas eller inte. Ibland kontaktar de mig och
frågar om min åsikt i något speciellt fall, men sällan när det gäller mer
obetydliga detaljer. Mängden ändringar i de texter jag lämnar har varierat
kraftigt genom åren och mellan olika redaktörer. De senaste åren har
ändringarna varit relativt få, vilket oftast gläder mig mycket.


Här är några orsaker till att äldre texter vid reprisering kan ändras av mig
eller någon annan:

*) Utrymmesskäl. Jag är inte den som gör den slutliga inpassningen i
pratbubblorna, men om jag tycker att en gammal bubbla ser trång ut kan det
hända att jag försöker kapa texten lite. Detta är vanligt t.ex. i de gamla
söndagssidor som har getts ut i den stora boken "365 dagar med Musse Pigg" och
som nu kommer i repris. I boken är rutorna och pratbubblorna ordentligt
omredigerade, med påföljd att mycket av texterna nu måste skrivas om. Även i
andra fall tror jag säkert att redaktionen, som ser mer exakt än jag hur
texten
kommer att se ut i tryck, ibland behöver göra ytterligare ingripanden av detta
skäl än vad jag själv har gjort.

*) Om jag finner något direkt fel i den gamla texten, språkligt eller
innehållsmässigt, så ändrar jag det förstås. Ibland kanske en replik behöver
förtydligas för att resten av händelseförloppet ska bli förståeligt.

*) Ord och formuleringar kan vara olämpliga eller svårtydda. Särskilt i Axel
Norbecks gamla texter från 40- och 50-talen finns det många styltiga passager
och föråldrade uttryck. Jag försöker personligen vara mycket restriktiv med
den
sortens ändringar, eftersom jag är mån om att bibehålla mycket av den gamla
stilen. Men ibland ändrar jag, och ibland kanske någon annan ändrar lite mera
bakom mig i kedjan.

*) Sen kan det förstås hända att jag helt enkelt skriver av någon text fel
därför att jag är en slarvig typ. Förhoppningsvis är detta en ganska sällsynt
tilldragelse.

Vad jag inte vill göra är att ändra en replik enbart av orsaker som att den
inte stämmer med originalet, eller att jag inte råkar tycka om formuleringen,
eller att jag tror att jag själv skulle kunna skriva något bättre eller
roligare. Märkligt nog gör jag gärna den sistnämnda sortens ändringar gentemot
originalet när jag "översätter" nya serier själv, men inte när jag redigerar
gamla svenska, redan utgivna texter.

Ibland uppstår gränsfall mellan vad som verkligen är "fel" och vad som jag
själv inte tycker om. Främst på 80-talet fyllde t.ex. redaktionen ibland ut
pratbubblor med små korta kommentarer efter själva repliken. Därmed hör dessa
tillägg obestridligen till den utgivna svenska textversionen, men det händer
att de stör mig så mycket att jag vill ta bort dem. Riktigt konsekvent blir
man
väl aldrig, även om man vill ha sina riktlinjer.


Jag har tittat igenom serien "För mycket läskeblask" och hittat en del små
textändringar som jag har gjort och en del som någon annan måste ha gjort. Det
citerade exemplet:

>
>  KA 41/00, sid. 35, ruta 4: "Ta honom till sjukhuset! Men det är nog i sista
> stund!" och 35/85, s.12, ruta 4: "Ta honom till sjukhuset! Men det är nog
för
> sent!").                 


har jag inte ändrat, utan den nya formuleringen har tillkommit någonstans
senare på vägen. Jag vet inte varför. Kanske tycker man det är onödigt att
antyda att Kalle Anka skulle vara död? Jag tycker själv inte att en sådan
ändring är nödvändig, men den stör mig inte nämnvärt heller. Jag reagerar inte
alls mot den, och jag skulle aldrig ens ha upptäckt den om inte någon hade
jämfört och påpekat saken.

Dock är principdiskussionen intressant. Jag kan återigen tillägga att alla
inte
delar min önskan att återanvända gamla repriser. Redaktören för Musse Pigg &
C:o, till exempel, föredrar den rakt motsatta policyn att alla repriser ska
nyöversättas. Så skulle jag inte vilja göra om jag blev tillfrågad (vilket har
hänt), men många tycker säkert att den principen är bättre. Man
nyöversätter ju
till och med Bibeln nu för tiden... vi malätna nostalgiker får inte ha några
klassiker i fred!


Allra sist vill jag med viss stolthet påtala en statistisk poäng med just den
nyutkomna KA & C:o nr 41/2000, som säkert inte intresserar någon utom mig. Men
mig intresserar den desto mer! Enligt mina ganska noggranna anteckningar är
detta KA nr 2321 i ordningen sedan starten 1948. Av dessa har jag varit
inblandad som översättare i 774. Det betyder att jag just precis nu har
översatt en tredjedel av alla Kalle Ankor som nånsin har kommit ut. Och det är
ju mer än man kan tro rent volymmässigt, även om det knappast blir någon
"klassisk" period på samma sätt som 40-, 50- eller ens 60-tals-tidningar...



S Diös