Leve Diösismen

Tis Okt 10 09:03:08 CEST 2000

Ett 774-faldigt leve för Diös!

Föreslår att han hädanefter får epitetet "den legendariske översättaren",
eftersom "den klassiske" kan anses upptaget, men framför allt för att han ger
upphov till legender.

Aldrig tidigare har ankistiskt kulturgods tolkats med sådan vän men fast hand.

Jag är hedrad över att få leva mitt i, eller låt oss för all del säga början av,
epoken Diös.

/Uncle Wombat

Stefan Diös wrote:

> Patrik Öbrink:
>
> >
> > I senaste numret av KA publiceras Branca-serien "För mycket läskeblask" i
> > repris. Men en del dialogrutor skiljer sig en del från den svenska
> > originalutgåvan (Se t.ex. KA 41/00, sid. 35, ruta 4: "Ta honom till
> > sjukhuset! Men det är nog i sista stund!" och 35/85, s.12, ruta 4: "Ta honom
> > till sjukhuset! Men det är nog för sent!").                
> >  
> > Är det så att koll. Diös har nyöversatt eller "förbättrat" den gamla
> > översättningen, och varför anges då Ingrid Emond som översättare när det är
> > Diös som är den skyldige och som vi skall rikta våra klagomål till?
>
> Detta är en intressant och högst befogad fråga som jag med glädje ska försöka
> utreda.
>
> Min filosofi när det gäller reprisserier är att man i så stor utsträckning som
> möjligt bör försöka behålla den gamla översättningen. Rent bortsett från att
> många gamla repliker kan ha blivit "klassiska" är dialogen alltid en viktig
> del
> av seriens identitet och bör i princip inte ändras i onödan, lika lite som man
> bör ändra på teckningarna för att ta bort t.ex. omoderna bilar eller kläder.
> Men principer gäller bara i princip, så stora eller små undantag förekommer
> ganska ofta. Sedan kanske inte alla andra inblandade har samma principer som
> jag, eller gör samma tolkning av varje enskilt fall.
>
> När det dyker upp en reprisserie i KA & C:o är den normala rutinen följande:
> Jag letar rätt på den gamla utgåvan, läser igenom den och drar kopior på dessa
> sidor. Sedan knappar jag för hand in alla repliker och andra texter i datorn
> eftersom vi har andra rutiner för textinpassning nu än vi hade 1948 eller ens
> 1985. I detta "avskrivningsarbete" ingår också en viss redigering, dvs jag kan
> ändra någon replik eller formulering om jag finner detta befogat. Som sagt
> försöker jag som regel att hålla sådana ändringar till ett minimum. Vad jag
> däremot gör är att anpassa bruk av t.ex. apostrofer, skiljetecken och
> talspråksformer (typ "mej") till den standard vi använder just nu. Sådant har
> varierat genom åren.
>
> Därefter går texterna, precis som alla andra texter jag lämnar, till
> redaktörer
> och granskare och korrläsare och allt vad det kan vara. Givetvis har också
> dessa personer möjlighet att göra ändringar i texterna, och de kan ha andra
> åsikter än jag om vad som bör behållas eller inte. Ibland kontaktar de mig och
> frågar om min åsikt i något speciellt fall, men sällan när det gäller mer
> obetydliga detaljer. Mängden ändringar i de texter jag lämnar har varierat
> kraftigt genom åren och mellan olika redaktörer. De senaste åren har
> ändringarna varit relativt få, vilket oftast gläder mig mycket.
>
> Här är några orsaker till att äldre texter vid reprisering kan ändras av mig
> eller någon annan:
>
> *) Utrymmesskäl. Jag är inte den som gör den slutliga inpassningen i
> pratbubblorna, men om jag tycker att en gammal bubbla ser trång ut kan det
> hända att jag försöker kapa texten lite. Detta är vanligt t.ex. i de gamla
> söndagssidor som har getts ut i den stora boken "365 dagar med Musse Pigg" och
> som nu kommer i repris. I boken är rutorna och pratbubblorna ordentligt
> omredigerade, med påföljd att mycket av texterna nu måste skrivas om. Även i
> andra fall tror jag säkert att redaktionen, som ser mer exakt än jag hur
> texten
> kommer att se ut i tryck, ibland behöver göra ytterligare ingripanden av detta
> skäl än vad jag själv har gjort.
>
> *) Om jag finner något direkt fel i den gamla texten, språkligt eller
> innehållsmässigt, så ändrar jag det förstås. Ibland kanske en replik behöver
> förtydligas för att resten av händelseförloppet ska bli förståeligt.
>
> *) Ord och formuleringar kan vara olämpliga eller svårtydda. Särskilt i Axel
> Norbecks gamla texter från 40- och 50-talen finns det många styltiga passager
> och föråldrade uttryck. Jag försöker personligen vara mycket restriktiv med
> den
> sortens ändringar, eftersom jag är mån om att bibehålla mycket av den gamla
> stilen. Men ibland ändrar jag, och ibland kanske någon annan ändrar lite mera
> bakom mig i kedjan.
>
> *) Sen kan det förstås hända att jag helt enkelt skriver av någon text fel
> därför att jag är en slarvig typ. Förhoppningsvis är detta en ganska sällsynt
> tilldragelse.
>
> Vad jag inte vill göra är att ändra en replik enbart av orsaker som att den
> inte stämmer med originalet, eller att jag inte råkar tycka om formuleringen,
> eller att jag tror att jag själv skulle kunna skriva något bättre eller
> roligare. Märkligt nog gör jag gärna den sistnämnda sortens ändringar gentemot
> originalet när jag "översätter" nya serier själv, men inte när jag redigerar
> gamla svenska, redan utgivna texter.
>
> Ibland uppstår gränsfall mellan vad som verkligen är "fel" och vad som jag
> själv inte tycker om. Främst på 80-talet fyllde t.ex. redaktionen ibland ut
> pratbubblor med små korta kommentarer efter själva repliken. Därmed hör dessa
> tillägg obestridligen till den utgivna svenska textversionen, men det händer
> att de stör mig så mycket att jag vill ta bort dem. Riktigt konsekvent blir
> man
> väl aldrig, även om man vill ha sina riktlinjer.
>
> Jag har tittat igenom serien "För mycket läskeblask" och hittat en del små
> textändringar som jag har gjort och en del som någon annan måste ha gjort. Det
> citerade exemplet:
>
> >
> >  KA 41/00, sid. 35, ruta 4: "Ta honom till sjukhuset! Men det är nog i sista
> > stund!" och 35/85, s.12, ruta 4: "Ta honom till sjukhuset! Men det är nog
> för
> > sent!").                
>
> har jag inte ändrat, utan den nya formuleringen har tillkommit någonstans
> senare på vägen. Jag vet inte varför. Kanske tycker man det är onödigt att
> antyda att Kalle Anka skulle vara död? Jag tycker själv inte att en sådan
> ändring är nödvändig, men den stör mig inte nämnvärt heller. Jag reagerar inte
> alls mot den, och jag skulle aldrig ens ha upptäckt den om inte någon hade
> jämfört och påpekat saken.
>
> Dock är principdiskussionen intressant. Jag kan återigen tillägga att alla
> inte
> delar min önskan att återanvända gamla repriser. Redaktören för Musse Pigg &
> C:o, till exempel, föredrar den rakt motsatta policyn att alla repriser ska
> nyöversättas. Så skulle jag inte vilja göra om jag blev tillfrågad (vilket har
> hänt), men många tycker säkert att den principen är bättre. Man
> nyöversätter ju
> till och med Bibeln nu för tiden... vi malätna nostalgiker får inte ha några
> klassiker i fred!
>
> Allra sist vill jag med viss stolthet påtala en statistisk poäng med just den
> nyutkomna KA & C:o nr 41/2000, som säkert inte intresserar någon utom mig. Men
> mig intresserar den desto mer! Enligt mina ganska noggranna anteckningar är
> detta KA nr 2321 i ordningen sedan starten 1948. Av dessa har jag varit
> inblandad som översättare i 774. Det betyder att jag just precis nu har
> översatt en tredjedel av alla Kalle Ankor som nånsin har kommit ut. Och det är
> ju mer än man kan tro rent volymmässigt, även om det knappast blir någon
> "klassisk" period på samma sätt som 40-, 50- eller ens 60-tals-tidningar...
>
> S Diös
>
> _______________________________________________
> http://stp.ling.uu.se/mailman/listinfo/ankism