Ang. Petruchas "Verkligt Märkligt"

[Martin Berglund]

När det ändå kvackades en del om Petruchas verk skulle jag vilja slänga in 
det här... Är det ingen förutom jag som fick en sur smak i munnen av 
Petruchas "Verkligt Märkligt" (D99300) som gick i KA11/2001?

När en filosofisk grundläggande tankegång för en gångs skull så pass 
konkret läggs på bordet är det sorgligt att den behandlas på ett så 
taffligt sätt av musen.
Jag satt och undrade till vilken grad författaren försökt vara ironisk vad 
gäller Musses "jag-vet-vad-som-är-rätt"-attityd i berättelsen.
Inledningsrutans "Vad är verklighet? Den frågan har gäckat filosoferna i 
tusentals år!" antyder åtminstone att Petrucha vet vad han gav sig in på i 
berättelsen, men vad händer med budskapet?!? Slutklämmen är knappast fyndig 
nog att ge musen en ordentlig tankeställare.
Jag tyckte till och med synd om Långben som av sin "bäste vän" blir så pass 
tillrättavisad när han för en gångs skull sätter ihop ett intressant 
filosofiskt problem! (Sättet han går tillväga för att testa problemet 
finner jag varken intressant eller särskilt roligt dock).
Jag menar inte att Petrucha borde ha strävat efter att komma till en 
fungerande slutsats (det hade varit lite väl mycket att begära), men 
snarare att han skulle ha lämnat frågan öppnare i slutet, så att läsaren 
själv fick plocka upp tråden och filosofera vidare.
I stället ebbade allting ut i någon torr "Ät nu och strunta i att 
tänka!"-mentalitet. Eller för att citera Musses tankegång direkt: "Så länge 
Långben kan äta, har han koll på verkligheten!".

Blä!

Nä, nu går jag och tar mig en bit mat,

Kvack!

/Martin Berglund
Malmö