Re: Ang. Petruchas "Verkligt Märkligt"

[Stefan Diös]

Martin Berglund:

>När det ändå kvackades en del om Petruchas verk skulle jag vilja slänga in 
>det här... Är det ingen förutom jag som fick en sur smak i munnen av 
>Petruchas "Verkligt Märkligt" (D99300) som gick i KA11/2001?


Först av allt: Detta är en typ av diskussion som jag skulle vilja se mer av 
på listan! Åsikter inte bara om olika tecknare utan också om specifika 
historier, gärna aktuella. För den äldre generation ankister som jag 
tillhör är det annars lätt att bara sjunka in i nostalgins behagliga 
malström. Eller nåt.

När det gäller Stefan Petrucha har jag nog också tyckt att han ibland 
skjuter över målet en aning. Han försöker vara djupsinnig eller filosofisk, 
men ofta blir historierna bara konstiga - självklart med många fina 
undantag. Jag vill också genast balansera detta med att jag ofta gillar 
"konstiga" serier bättre när jag läser dem lite avslappnat några månader 
senare. Jag jobbar ju ingående med den svenska dialogen i dem innan de ges 
ut, och då är det ibland svårt att närma sig dem på samma sätt som en 
"vanlig läsare".

Just serien "Verkligt märkligt" har jag ännu inte hunnit läsa sedan jag 
skrev den (nåja, skrev den svenska texten). Men jag minns den mycket väl 
och tyckte liksom Martin att det var en intressant filosofisk idé som togs 
upp. Jag har läst en del diskussioner om vår verklighetsuppfattning i andra 
sammanhang och funnit dem mycket tänkvärda. Som regel tycker jag annars att 
det numera är för många serier som handlar om virtual-reality-spel och 
liknande; t.ex. att figurerna sugs in i spelet moch råkar ut för hisnande 
äventyr. Man får väl förstå att författarna lätt inspireras av detta tema, 
särskilt om de vill vara trendiga och följa med sin tid, men måste ALLA 
författare få samma idé? Men den här serien var en välkommen variation.

Jag får dock hålla med Martin om att slutklämmen i "Verkligt märkligt" inte 
riktigt tog vara på idéns möjligheter. Å andra sidan är det kanske svårt 
att begära en total lösning på en så invecklad fråga av en kort 
underhållningsserie. Så här skrev jag i mina anteckningar när jag var 
färdig med serien:

"Tja, jag vet väl inte om Petrucha lyckades lösa den filosofiska 
verklighetsgåtan på något vidare övertygande vis, men det var i alla fall 
kul med idén."

Men "sur smak i munnen"... njää, det vet jag väl inte om jag fick... vi får 
väl se hur jag reagerar när jag en dag kommer dithän att jag läser serien 
på nytt i KA 11... Vad tycker andra läsare?


S Diös