Re: Ris och Ros till Diös
Stefan Diös
pyas at swipnet.se
Sön Aug 19 13:42:51 CEST 2001
Vad roligt ni har på listan när jag är borta! Och det är jag ju nästan
alltid numera. Många säger, med viss rätt, att jag är borta även när jag är
hemma. Nåja, nog om detta.
Frågorna om talspråksformer och utropstecken är intressanta och lyckligtvis
rätt så enkla att besvara. Den alltid förträfflige Greger ryckte ju in och
sa kloka saker, men jag kan väl försöka utveckla ämnet en aning på mitt
mångordiga vis.
Precis som Greger säger har policyn i KA & C:o mycket länge varit sådan att
talspråksformerna "mej", "dej" och "sej" har använts i serierna.
Förmodligen har dessa former en gång ansetts göra texten mer lättläst och
mindre högtravande. Däremot har man behållit skriftspråksformerna av andra
vanliga småord som t.ex. "och", "jag", "det" och "är". Man kan märka
skillnaden mot vissa andra svenska serietidningar, som har velat göra
dialogen ännu "folkligare" genom att förpratliga även skrivsättet av sådana
ord.
Jag är ju van vid Kalle Anka sedan späd ålder, så det kanske inte är
konstigt att jag finner vårt val av skrivsätt ganska väl avvägt. Jag minns
att jag som liten hade svårt att läsa t.ex. 91:an, som (åtminstone så som
jag minns den) var full av ord som "å", "ja", "de" och "e". De återkommer
så ofta att läsningen kan kännas lite sönderryckt. Tydligen är jag inte
ensam om detta tänkesätt. Jag tror att de flesta större svenska ordböcker
och ordlistor upptar "mej"- formerna som fullt acceptabla, men jag får inte
en känsla av att "ja" skulle accepteras som stavning av "jag" i någon
seriös ordlista, även om ordet säkerligen uttalas så i de flesta talade
situationer. (Man kan tillägga att många av dessa småord uttalas olika i
olika delar av landet, vilket ytterligare talar för att använda
skrivspråksformerna.)
Däremot använder vi inte i Kalle Anka skrivsättet "dom" för "de" eller
"dem". Det skulle man kunna göra eftersom den formen också finns i
ordlistorna och används flitigt i t.ex. dagstidningarna. Själv tycker jag
emellertid inte om den, även om jag inser att det i stor utsträckning är en
smaksak. Stavningen "dom" slår mig som slarvig och jag reagerar varje gång
jag ser den i skrift. Förmodligen på samma sätt som så många har skrivit
hit till listan att de gör när de ser orden "mej", "dej" och "sej"!
Nåväl. "Mej"-orden fanns alltså i Kalle Anka långt före min tid, och jag
har trivts bra med dem och inte velat ändra den principen. Väl att märka
försöker vi dock vara noga med att skilja på tal- och skriftspråk även i
serierna. Den uppmärksamme läsaren märker alltså att det står (eller
åtminstone ska stå) "sig" i beskrivande textboxar av typen "Skurkarna
närmar sig hastigt!". Likaså om någon anka läser upp direkta citat ur något
brev eller dokument, så ska det stå "sig" i pratbubblorna. Om däremot någon
i serien berättar en historia medan den återupplevs i rutorna, så blir det
"mej" i textboxarna så länge det citeras ur en replik. Krångligt att hålla
reda på ibland, och jag behöver inte söka särskilt länge i mitt
textregister för att finna ställen där jag har slarvat. Men då finns det
ju, som sagt, redaktörer som kan gripa in och rätta.
Denna policy behöver inte vara huggen i sten. Om jag vill ändra på den kan
jag diskutera saken med mina redaktörer, och naturligtvis tvärtom. Kommer
vi då fram till att det vore bättre att skriva "mig" så är det förstås bara
att börja göra det. Jag skulle inte dö av det, men jag känner heller inget
överhängande behov av en sådan ändring. Det finns exempel på andra fall
under årens lopp där vi har ändrat vissa smärre skrivprinciper. Kanske kan
jag ta upp något sådant fall vid tillfälle, men just nu ska jag antingen ta
en paus eller gå vidare till nästa lilla ärende i brevkorgen.
S Diös
More information about the Ankism
mailing list