IsTaxi var : SV: Maträtt

[aake forsmark]

>Den ena är någon "istaxiverksamhet" som Kalle hade, kommer ihåg att han
åkte
>omkring på isen med en soffa eller fåtölj och fick bl.a. problem när han
>skulle köra borgmästaren.

Den där måste gått i repris bara för något år sedan. Jag läste den
på dass häromveckan och där ligger bara ny ankor ...Det var knattarna
som hade gjort en istaxi med en soffa på för bekväm färd över isen.
Kalle hade något vidunder som förstås ledde till katastrof...

(Min far köpte en begagnad hydrokopter där motorn saknades.
Han plockade helt sonika dit en motor från en folkvagnsbuss och
vi satte oss förväntansfullt i monstret och till vår förvåning
så åkte vi baklänges. Sedan försökte han göra en propeller själv,
skålad åt andra hållet, men det visade sej vara lite kinkigt
med formen så det blev nån typ av explosion där några personer
höll på att perforeras av decimeterlånga träflisor...då tog
min far och vände på hela steken så att propellern hamnade mellan
passagerarna och motorn. Provturen startade strax nedanför storforsen
och gick nedströms, som tur var, motorn startade fint och vi plöjde oss
under ett ohyggligt vrål fram genom djupsnön. Plötsligt planade
ekipaget upp ovanpå snön och accelerationen var ohygglig. Vi tryckes
in i sätena och far skulle lätta på gasen så hade den frusit fast, det
var under trettio minus den dagen. När så far skulle använda styranordningen
ramlade den av. Och när han vänder sej om för att slita kablarna ur motorn
kommer han inte åt dem för propellern var ju mellan ... I en hisnande fart
är vi på väg mot en pelare på vidselsbron då far försökte trycka ner en fot
i snön för att ändra färdriktningen. Hur hårt han än försöker trycka ner
foten
så planar den ovanpå snön. Han tar i så hårt att han lyfter hydrokopterns
högra sida, då skär plötsligt vänstra sidan ner i snön och vi gör en tvär
gir,
och vi dundrar genom en försynens skickelse mot en sextiograders brant där
man skurit bort en bit av älvbrinken för flottningens skull och inga träd
växte. Hydrokoptern vek ihop sej i ett apokalytiskt vrål när vi åkte upp
i branten och jag slungades mellan förvridna plåtar och spetsiga stag där
svetsfogarna rämnat. Ingenn blev skadad. Min far gillade aldrig riktigt
Kalle Anka ...)

>Den andra är när han och knattarna stod och tittade upp mot stjärnhimlen.
Om
>jag minns rätt så fick de åka omkring på olika planeter (nånting som
>Oppfinnarjocke hjälpt till med kanske) och hamnade bl.a. på nån planet där
>de var väldigt små jämfört med de andra invånarna, bl.a. var det mul- och
>klövsjuka på nån gård där. Detta låter kanske lite fnoskigt, men det är dom
>minnesbilder jag har.

Den där tror jag gick i någon av Kalle Ankas bästisar. Den var
rätt läcker minns jag ...

Åke Forsmark