Re: Några komentarer...

[Stefan Diös]

>Angående Don Rosas senaste historia.


Vafalls? Finns det verkligen inga fler tunnelbanenummer vi kan diskutera 
utan att behöva hålla på med sånt här?

Allvarligt: Detta är en mycket bra diskussion av en typ som jag tycker vi 
borde ha fler av här på listan. Alltså om innehållet i serierna, olika 
serieskapares sätt att arbeta, vad vi tycker om resultatet osv.

Så här tycker jag, exempelvis:

>Intrigen var något pladdrig.

Ja, just detta är väl Don Rosas styrka såväl som hans svaghet. De 
historiska bakgrunderna med alla detaljer gör serierna ännu mer spännande 
att läsa när man vet att en hel del av händelserna är "på riktigt", och när 
man ser hur skickligt Rosa väver in dem i ankornas äventyr. Samtidigt är 
det en svår uppgift att jobba in alla fakta i intrigen utan att det blir 
störande och... ja, just pladdrigt. Jag håller helt med Kristoffer om att 
många Rosa-serier lider av denna defekt. Samtidigt finns det andra exempel 
där han lyckas bättre, eller där resten av intrigen har en sån styrka att 
man kan överse med de pladdriga avsnitten. I det här fallet har ju redan 
några ankister svarat att de tycker det funkar bra. Ganska typiskt för just 
Don Rosa att åsikterna om hans verk går isär!


>Berättelsen förklarar inte allt. Hur kom t.ex. Columbi loggbok till 
>Lissabon? Det sista vi hör om den är att en medlem i besättningen tar den 
>för att föra den i trygghet. Sedan dyker den upp någonstans i Sibirien, 
>där en gubbe gömt den efter att ha hittat den i Lissabon. Var är kopplingen?

Nja, det är nog meningen att den informationen ska finnas med, dold i allt 
pladder. Om det inte framgår tillräckligt tydligt är det säkert mitt fel 
lika mycket som Dons. Låt oss se nu. På sid 59 i KA 43/01 får vi veta att 
en gubbe (som förresten hette Columbus) kom med loggboken till Lissabon, 
där en budbärare tog hand om den för att skydda den från den elake 
Bartolomeu Diöz. (Oj, slant jag på tangenterna nu igen?) Men "den kuriren 
kan inte ha hunnit så långt", får vi också veta på samma sida. Rimligen kom 
boken därmed aldrig ut ur Lissabon, där A.E. Nordenskiöld själv enligt sin 
utsago på sidan 54 så småningom köpte den i en antikhandel. Sen tog han den 
med sig på den berömda forskningsresan där han fann Nordostpassagen genom 
Norra Ishavet... and the rest is Don Rosa-style history.

Vad som inte framgår är loggbokens exakta öden i Lissabon från det att den 
stals från Columbus kurir till dess att den dök upp i antikhandeln 385 år 
senare. Det överlämnas åt läsaren att skaffa sig en fungerande teori om 
det, vilket knappast kan vara så svårt. Jag tycker att berättartråden är 
svagare i början av serien, när mongolväldets skatter får tjäna som 
övergång till Columbus och hans öden. "Den västerländska motsvarigheten" 
till Djingis khans krona (sid 51)? Det tycker jag är bräckligt.


>Hur mycket sanning finns det i berättelsen (och i Rosas serier 
>överhuvudtaget)?

Den frågan räcker till otaliga heta och detaljerade diskussioner! Som vi 
redan hört är Rosa själv mycket stolt över den historiska korrektheten i 
allt han skriver. Han nämner ofta sanningshalten 100 %, vilket är ett 
ganska anmärkningsvärt anspråk. Skulle någon felfinnare konfrontera honom 
med en detalj som inte stämmer, vilket alla otaliga petimätrar bland hans 
beundrare gärna ägnar sig åt (och vilket han praktiskt taget inbjuder till 
genom sin stolta och utåtriktade hållning), händer vanligtvis endera av tre 
saker:

a) Han erkänner sitt slarviga misstag och skäms som en tomat.

b) Han säger: Självklart, det vet jag väl, men jag tog mig friheten att 
bortse från det för att bättre få ihop min intrig.

c) Han säger: De flesta böcker kanske påstår motsatsen, men jag hittade en 
bok som sa det jag skrev. Och då väljer jag det som passar mig bäst, inte 
det som anses mest riktigt.

(Observera att jag inte avser att citera Don Rosa ordagrant här, utan mer 
att sammanfatta sådant jag ofta har hört honom säga.)

Min erfarenhet är att svar a) (som ju tyder på en ärlig och seriös 
inställning) händer då och då, men mer sällan när det gäller just 
historiska frågor. Svar b) gäller ofta ganska uppenbara saker och vanligen 
inte heller rent historiska frågor. Då är svar c) det vanligaste, och 
antyds också i det direkta svar som Fredrik (Norgren?) vidarebefordrar här 
på listan den 9 november (f.ö. ett mycket typiskt Don Rosa-svar). Men 
ibland kan det röra sig om helt föråldrade teorier, som hela den sansade 
historiska forskningen sedermera har avskrivit, som Don Rosa väljer att 
använda i sina serier, ibland med en kommentar av typen "Hur kan någon veta 
exakt vad som egentligen hände för xxx år sen, när de inte var där själva?" 
Underförstått: All historia är ändå bara gissningsverk. (Återigen inget 
direkt citat.)

Jag är själv inte riktigt nöjd med "bortförklaringar" av den sistnämnda 
typen. Det är ett lättvindigt underkännande av just den seriöst etablerade 
vetenskapliga forskning som han själv säger sig vilja ansluta sig till. 
Däremot vill jag med en gång säga att jag älskar de flesta av Don Rosas 
serier. Jag är imponerad av hans kreativitet, noggrannhet, hängivenhet och 
arbetsmetoder. Det är ett nöje att få skriva svensk text till dem och att 
diskutera med Don själv under arbetets lopp, liksom att få träffa och umgås 
med honom i andra sammanhang. Jag instämmer också helt och fullt i en 
serieförfattares rättigheter att böja på vissa saker för att de ska passa 
in i hans manuskript. Det är trots allt inte faktaböcker vi skriver, utan 
underhållning. Både b) och c) ovan är enligt min mening fullständigt 
fullvärdiga försvar. Till exempel: Uppenbarligen kan man inte exakt spika 
hur fredagen den 13 har fått sitt rykte till en enda historisk händelse, 
men eftersom grejen med tempelherrarna ibland omnämns som en av orsakerna 
passar det bra att ta med den i serien. Det har jag inga problem med.

Men då tycker jag också att Don Rosa kunde vara lite mer försiktig i sina 
uttalanden. "100" är ett mycket stort antal procent. Det vore lättare att 
acceptera en och annan åsnebrygga om författaren inte så envist hävdade 
total korrekthet... men då vore det samtidigt inte lika roligt att försöka 
hitta fel!


S Diös