SV: Efterlysning!

[Stefan Diös]

Om serien "Direktör Ankas uppgång och fall" i KA 7-9/00 skriver Patrik Ö:


>Oj, var den så ny. Där ser man, det finns guldkorn i den nya 
>serieproduktionen också.

Öh?! Du hade ju först gissat på tidigt 90-tal. På den här kommentaren 
verkar det som om du tycker att serierna i KA & C:o generellt var bättre då 
än tio år senare (alltså "nu"). Tja... det är klart... det får man ju tycka 
om man vill... vi lever i ett fritt land... men det tycker förstås inte 
jag. Jag anser tvärtom att tidningen har genomgått en ovanligt tydlig 
kvalitetsskillnad under 90-talet, helt klart till det bättre. Givetvis med 
lysande och mindre lysande undantag åt båda håll.


Sen var Erik B å sin sida inte alls lika förtjust i just den här serien som 
jag. Det är förstås också i sin ordning. Visst sticker den av ganska 
tydligt mot det mer "traditionella" innehållet i KA & C:o, trots att 
tecknaren (Colomer) har varit en av de mest representerade i många års tid. 
Författaren, (Andreas Pihl) hade jag däremot inte sett till tidigare. Om 
jag inte har helt fel för mig har han varit aktiv i pocketböckerna, som jag 
tyvärr har försummat att följa under många år. Kanske är den annorlunda 
layout- och berättarstilen mer typisk för pocketar? Jag var i alla fall 
själv mycket förvånad över att jag tyckte så bra om serien. Jag är nämligen 
en mossig nostalgiker som nästan automatiskt rynkar på näbben åt allt som 
är nytt och annorlunda... och jag gillar inte ens Colomers teckningar 
särskilt bra! Men jag tyckte storyn var uppfriskande, om än inte 
hundraprocentig, och en hel del av den "stil och finess" som Erik 
efterlyser tycker jag trots allt fanns där. Säkert inte i klass med Barks, 
det medges, men det är också ett väldigt högt krav att ställa.

Som jag tidigare har sagt tycker jag mycket om när positiva och negativa 
åsikter om aktuella serier eller andra utgåvor vädras på den här listan. 
Mer sånt!


Slutligen påminde mig Simon B om sammanhanget mellan denna serie och mitt 
föredrag i Lund. Det är tur att det finns välputsade ankungar med huvudet 
på skaft som kan hålla ordning på oss gamla stofiler. Och det var bra att 
åtminstone någon av lyssnarna lyckades hänga med i svängarna. Jag var 
dåligt förberedd inför detta föredrag och talade som vanligt alldeles för 
fort, men å andra sidan hann jag svischa igenom alla mina medhavda bilder 
inom utsatt tid. So far, so bad!



S Diös