Nr. 10

[Lars Weigl]

Ingen verkar ha recenserat senaste numret, så jag får väl göra det själv.

Det här var nog bästa numret hittils i år. Ingen av serierna har
exceptionellt bra story eller är särskilt bra tecknade, men på det hela
taget är det ett trivsamt nummer som jag gärna läser om några gånger.

"pixel-effekterna" som jag klagade på förut är inte alls lika tydliga i
det här numret, så det känns nästan som om det hjälper att beklaga sig här
på listan. :^)

Lite störande är det med den sämre papperskvaliten inne i tidningen.
Om hela tidningen hade samma papperskvalitet så hade jag antagligen inte
lagt märke till det.

Leksaken var faktiskt sämre än vanligt, otroligt nog. Jag tror inte ens
mina systerdöttrar som är ett och tre år skulle tycka särskilt mycket om
den, och de brukar tycka att leksakerna är ganska kul.


Catering i Kosackistan

Den här serien är en stor anledning till det positiva omdömet om
tidningen. Storyn och teckningarna är rätt bra, enda saken som kändes lite
konstigt var iden med en internationell cateringfirma. Det är väl inte
livsvisktigt med realism i serier, men det får iallafall mig att tänka
"Det går väl inte heller?".
Det är kul att se att iallafall översättaren är medveten om att det finns
äldre läsare av tidningen också, och lämnar ordvitsar åt oss. :^) Eller
kan det vara så att barnen idag är såpass bildade att de upptäcker saker
som Fru Gahl? "Sov inte på din post!" inne på postkontoret var också
mycket uppskattat. Sådana saker ser vi gärna mer av.
Vad är Comicup för några? Teckningarna verkar vara homogena, så det är nog
bara en tecknare som har arbetat med serien. Enligt inducks är det Conrado
Lazaro.


Gamla skulder kastar långa skuggor

Den här serien är lite slarvigt tecknad, men historien får en rätt
intressant vändning när joakim leker betjänt. Frågan är varför han
fortsätter att göra det när utgifterna överstiger tio kronor. Hade skulden
varit på tio- eller hundratusen så skulle det beteendet kanske löna sig
trots förnedringen och de stora utgifterna. Iofs skulle man kunna
argumentera att räntan på de tio kronorna skulle komma upp i sådana belopp
på 60 år, men det finns ingen sådan antydan i serien.
Varför har man enbart angett översättare på den här serien och inte på de
andra?


Småbusar med storbekymmer

Den här serien är helt obegriplig.. varför överfallaer 176-167 176-617 i
Jockes labb? Och varför finns det ingen slutkläm? Kan det vara en
"Fortsättning följer" som har trillat bort från sista rutan?


Träff med en stjärna

Jag tycker i vanliga fall inte alls om de här serierna med "gamla" Musse
Pigg, han passar inte alls in i moderna serier med sina löjliga kortbyxor.
Hans beteende är inte alls som den mer vuxna Musse som jag lärt känna.
Jag har egentligen inget emot nyproducerade serier med en ung Musse Pigg,
men de borde de också utspela sig nån gång på 30-talet.
Just den här serien var dock ganska bra.


Ett lyft upp i luften

Storyn är inte så värst bra, och teckningarna är nästan dåliga. Lite kul
är det dock för en gammal Amiga-användare, att Joakim verkar använda en
Amiga. :^)
Joakims sista replik kan jag inte alls förstå. Vad menar han med "Jag har
ingen avsättning för din stol"? Är det ett försök att översätta en ordvits
som fungerar bra på orginalspråket månntro? Han hade ju inga problem att
sätta sig av från stolen innan..
Det saknas info om författare och tecknare. Story: Evert Geradts
Art: Sander Gulien enligt inducks.


Bråk på bowlingbanan

Inte Colomers bästa, och man märker att han antagligen aldrig har bowlat
själv. :^) Till exempel så studsar Knattes klot på en kägla (nr. 9, sid
55). Snutelinarnas ondska känns övertydlig, liksom moralkakan i slutet
(när herr Snutelin pratar in bekännelsen i mikrofonen).

_________________________________________
Lars Weigl - larwe605 at student.liu.se
Dept. of Computer and Information Science
University of Linkoping