Omslag? Glöm det!

[Magnus Bark]

Kvack...

Nu är jag faktiskt lite sur på Egmont. Bakgrunden är omslagsbilden
från Aku Anka som kan ses på
http://www.perunamaa.net/donrosa/images/unohda.jpg

Det är uppenbart att Egmont valt omslaget efter
den-något-mer-än-normalt-fåniga-leksaken i stället för Don Rosas
specialtecknade.

Å andra sidan kan man inte vara så speciellt sur, eftersom vi trots
allt bjude på den bästa slapstik-serien med ankorna sedan... Ja, sedan
när? Den enda jag kommer på med samma klass är "Kusin Knases forsfärd
med förhinder" av Dick Kinney/Al Hubbard från 1969 (en av mina
favoriter genom tiderna). Nog brukar jag småle då coh då när jag läser
KA&Co, men den här gången gapskrattade jag flera gånger. Finfina
saker!

Om man sedan bläddrar framåt så kommer man till deckagråtan, som gör
mig lite nyfiken? Den är ju D-märkt, men käns mer italiensk i mina
ögon. Det verkar inte som den är med i INDUCKS, kanske någon vet mer?

Sedan har vi KA "En formel för framgång", med manus av Per Hedman och
teckningar av Flemming Andersen. När man läser den direkt kt efter Don
Rosa-serien så kan man ju knappast påstå att alla ankserier stöps
efter exakt samma form, här blev mina ögon snarare chockade av
stilbrytningen. Och jag vet inte riktigt om jag tycker om Andersens
stil, framför allt tecknar han Joakims hatt väldigt underligt; fel
proportioner och felplacerad på huvudet. Och så blir Oppfinnar-Jocke
för kort. Men manuset var godkänt.

Och Madamme Mim. Kan vi inte få slippa henne? Snälla?

Musse Pigg, "En liten kärlekshistoria". Pat och Carol McGreal skrev,
David teckande. Och det med den äran. Jag hoppar alltid över
Musse-serier när jag läser KA&Co första omgången och sparar dem till
någon gång när jag har tråkigt. Hiawata-serier brukar jag inte läsa
alls.

Följetongsserien är JvA "Tidlösa diamanter" av Paul Halas och Marsal.
Trots att Marsal leker ganska mycket med rutornas format kändes
serien...  Ganska rörig, faktiskt. Och trots alla detaljer blev det
rätt sterilt, och påminde på det sättet om några av de sämsta bitarna
från tidigt åttiotal. Det känns som hela åttasidorsserien var en rätt
långsökt ursäkt för ihop storyn i del 2. Föga upphetsande.

Och blandat i detta gamla fina söndagssidor av Gottfredson, Gonzales
och Taliaferro. Trevlig omväxling som uppskattas av mig.

Trots detta blir nog det här en av de bästa tidningarna på flera år,
faktiskt. 

-- 
Magnus Bark, koll 2561
<bark at bofh.se> or <bark at ctrl-c.liu.se>
<http://www.ctrl-c.liu.se/~bark/>
<http://vvv.ctrl-c.liu.se/>