Re: Nyöversättningar?

[Stefan Diös]

Gustav Ahlman:


>Om man ger ut Carl Barks serier ännu en gång, vore det inte en idé att låta
>vår käre Stefan D nyöversätta dem så att de överensstämmer med originalen
>lite bättre, samtidigt som det blir en lite större vits att ge ut samma
>serier en gång till?


Det är säkert en vettig tanke och mitt ankhjärta värms av det fina 
förtroendet. Men jag vet inte om jag kan uppfylla det. Jag skulle inte ens 
vilja försöka, i alla fall inte så som jag hittills alltid har resonerat. 
Jag tror att vi har talat om såna här saker förut på listan, men eftersom 
det finns många nya läsare ska jag kort försöka sammanfatta min syn på saken.

Jag tycker att man i så stor utsträckning som möjligt ska använda redan 
befintliga översättningar när man ger ut äldre serier i repris. Den policyn 
har också gällt på stora delar av förlaget i många år nu. Vi tittar igenom 
dem och redigerar dem varligt om det behövs, men med ett litet antal 
undantag vill vi utgå från redan befintliga texter.

Säkert finns det många som liksom Gustav skulle finna anledning att göra 
nyöversättningar. Till och med bland Egmonts redaktörer råder det delade 
meningar. Sedan en tid tillbaka nyöversätter man medvetet alla repriser i 
Musse Pigg & C:o, därför att redaktören för den tidningen tycker att det är 
det bästa. Jag ska inte argumentera mot det, mer än att säga att jag 
personligen alltså föredrar att använda gamla texter.

Men den allra mest springande punkten för mig är att jag inte ens *vill* 
göra helt nya texter till de gamla Barksklassikerna. Många av dem vimlar av 
härliga formuleringar som nötts in i själen sedan barnsben och som jag 
absolut inte skulle vilja ändra på. Så är det säkert för många läsare - och 
de repliker som inte är klassiska för mig är säkert klassiska för någon 
annan. Jag är medveten om att man aktivt nyöversätter Shakespeare och 
Bibeln och allt möjligt annat, och det kan mycket väl vara bra på många 
sätt. Men då får man också räkna med att det ryker en massa "Att vara eller 
inte vara" och "Fader vår som är i himmelen".

Sånt känner jag mig inte redo att medverka till när det gäller mina gamla 
favorit-ankor. Jag vill inte sätta mig att försöka överglänsa Norbeck och 
Westrin. Jag säger inte att Carl Barks aldrig kommer att nyöversättas i 
Sverige. Men jag skulle tro att, när och om det händer, någon annan än jag 
gör jobbet. Och det behöver ju inte vara ett minus.

Kvack så länge,


S Diös