Kalle Anka & C:o nr 28 - Barks, Scarpa och Gottfredson!

[-= Steamboat Willie =-]

Det här var droppen! Nu *måste* jag ringa kundtjänst och se till att jag
slipper  leksakerna... Den här gången kunde tydligen inte brevbäraren lämna
tidningeni  brevlådan ens... Hrmpf.

  Över till innehållet i stället... Vi börjar med "Ett Stensäkert Klipp" av
Jens  Hansegård och Carlos Mota. Jag känner inte till någon av dem, och jag
är väl inte  särskilt imponerad. En hyffsad historia med ganska vanliga
egmont-kvalité på  teckningarna. Slutet var inte särskilt kul, och
slutbetyget måste väl bli ett  "Nåja". Samma betyg går även till nästa
historia..  Bättre intrig i alla fall, men  temat känns som om jag läst det
förr i olika sammanhang. Det här är inte sämsta  varianten av den här
storyn, men inte heller den bästa. Bäst i det här äventyrent är
Monolog-Malte! En underbar detalj. Jag antar att Stefan Diös måste haft
roligt när  han översatte denna serie. Även här har man dock missat att göra
ett bra slut - en  ganska vanlig åkomma bland dessa serier. Skämtet med den
gamla damen är på tok för  utdraget! Det hade räckt med en sida i stället
för mer än tre. Annars är det slutet  som drar ner betyget lite. Serien är
skriven av Kai Vainiomäki, och man kan ana en  större potential där. Jag
hoppas det här är början på en manuskarriär och inte  toppen.  Wanda
Gattinos teckningar har aldrig tilltalat mig, och de gör de inte här
heller. Ankorna är lite tråkiga och bifigurerna har aldrig funkat särskilt
bra.

Sedan har vi något så ovanligt som en Klasse-serie. Den svenska titeln "Inte
bygga  på lösan sand" är ganska fyndig.  Det är en ganska bra story av
Stefan Petrucchio  och teckningarna är riktigt trevliga. Den här serien är
ganska ny, och enligt  Inducks har den inte publicerats förut, en liten
trevlig liten sak. Det som slår mig  med den här serien är dock att
huvudpersonen Klasse lätt hade kunnat bytas ut mot  nästan vilken figur som
helst... Hacke Hackspett, Oswald (Kalle Kanin), Långben,  Kommissarie
Karlson, etc.  Men när jag läser igenom historien ordentligt så märker  man
att det inte är manusförfattarens fel, utan problemet är Klasse Häst.
Figuren  har helt enkelt inte tillräckligt med eget djup för att kunna ära
en historia.  Tittar man bakåt till 30-talet så ser man samma sak...  Det är
därför Klasse, Klara  Kluck och Singoalla So mer eller mindre försvunnit och
anledningen till att Klasse  och Klarabella aldrig kan bli mer än bifigurer
som bäst.  Nåja, serien är tecknad av  spanjoren Xavier Vives Mateu. Han är
väldigt duktig på dramatik, men kanske inte så  mycket på bifigurer och
bildkomposition. Sammantaget blir betyget på den här serien  ett mindre
"nåja".

Björnliganserien som kommer direkt efteråt är... nej.. sämsta serien i
tidningen  tror jag.  En fånig björnbusehistoria som känns infantil i sitt
framförande..  Teckningarna passar kanske i Kalle Ankas mini-pocket, men
inte mer - definitivt inte  till det här manuset. Ett stort "gäsp" i betyg
tll den här... Helt klart den sämsta  serien i det här numret...

 Sedan går det bara uppåt...  Barks "bland de högsta hönsen" är ju en av de
riktigt  stora klassiska serierna. Även känd som den "polkagrisrandiga
rubinen" är denna  mångbottnade historia av högsta kvalité. Ironin över
statusvärlden och hollywoods  kändisvärld är på pricken. Det är ju här vi
får veta att man kan öka sitt anseende  genom att hyra Björnligan... De
olika figurerna som skymtar förbi i för- och  bakgrunden på skrytkalaset i
början intressanta karaktärer i sig själva. Alla  skurkarna på Bov- och
banditförbundets ankeborgska lokalförening är härligt  utmejslade och
intressanta i sig själva. Det är verkligen intressant att jämföra
Björnbusarna här med Björnbusarna i den föregående serien...  Det här är
Barks när  han är på toppen.. Inget annat kan slå det... Inget annat än
möjligtvis en annan  Barks... Folk får säga vad de vill om Don Rosa, van
Horn, etc. men det blir knappast  bättre än så här.  En ren njutning. P.A.
Westrins översättning håller än i dag -  förvånande nog... men hur många
känner i dag till Hope-diamanten? Lustigt nog så  kommer den här historien
tillbaks snart igen, för om jag inte räknat fel så kommer  den i nästa volym
av "Den kompletta årgången".

Nåja, efter Barks kommer en Scarpa. En av de bästa italienska ank-tecknarna
med ett  ganska medelmåttigt manus är väl mitt intryck. Okej.. manuset är
inte dåligt i sig,  och när det skrevs på 80-talet kanske inte Kalles otur
jämfört med Alexanders tur  var lika uttjatad som den är i dag, men det tror
jag inte. Själv tröttnade jag nog  redan på 70-talet. Det här är ganska bra
berättat, det stora problemet är att det är  ungefär samma
Kalle/Alexander-konflikt som vanligt utan något nytt... och det sänker  så
klart betyget en hel del.

Pluto är nästa serie... En gammal Murry-serie från -57 efter manus av Carl
Fallberg.  Nu tycker jag Murry är bäst på rena Musse-serier, men sammantaget
så blir det här en  rolig Pluto-serie... Den sticker inte ut gentemot andra
Pluto-serier från samma  tidsperiod, och på sin tid var den nog lite
medelmåttig, men i det här sällskapet är  den klart bättre än de flesta.
Slutet är faktiskt bra, och visar att man nog tänkte  mer av kompletta
serier på femtiotalet - vilket verkar saknas i 80-90-00 serierna.  De känns
ofta lite avhuggna. Den här plutoserien är allt annat än avhuggen. Den har
ett underbart slut. Det som kanske sänker betyget på denna fina Murry är att
den är  lite tråkigt berättad rent visuellt, men det är något som är ganska
allmänt för  Murry. Det är sällan han går utanför gränserna och tänjer på
sitt medium. Men  underbara möss blir det. :-)

Sedan blir det en gäsp-serie till "sju famnars vatten" är även den en
historia jag  läst förut, och den slutar väldgt förutsägbart... Jag tror jag
räknade ut slutet  redan på första sidan.

"Helt hönsfritt" är en Taliaferro-skapelse efter manus av George Waiss. Jag
måste  nämna denna då det är en av de få tillfällen man kan få läsa den på
svenska då alla  andra publiceringar är svåra eller extremt dyra. "365 dagar
med Kalle Anka" - en  jag-bok som tyvärr är den dyraste av alla
"jag"-böcker, med priser som tangerar 2000  kronor - är inte den svåraste,
Kalle Ankas Julbok från 1944 är inte den billigaste  disney-publikationen i
Sverige, så vill man läsa denna serie så får man snällt köpa  detta nummer
av Kalle Anka & C:o eller leta fram sina gamla Vårt Hem/Året Runt från
1943.

Sista serien är den tredje installationen av "Doktor Stollbolls sällsamma
serum" av  Gottfredson. Jag har skrivit om de två första delarna, och det
blir inte bättre än  så här. Dock avslutas den här berättelsen med några
frågor, bland annat "Vill du ha  fler gamla serier av samma sort i Kalle
Anka & C:o?".  "Gå in på www.kalleanka.se  och berätta vad du tycker."
Vilket jag härmed rekommenderar alla ankister att göra.

	// Steamboat Willie