De Tre Steglitsornas Tecken

[Stefan Diös]

Bo Jensen:

>Jag sitter och funderar här över 
>Steglitshistorien, hur är det med översättningarna till olika språk?
>Har de översatt fågelns namn riktigt? Distelfink 
>(Eller European Goldfinch som den egentligen bör 
>heta på engelska) har Diös översatt till 
>Steglits, vilket ju är helt korrekt, med tanke på bilden av dem.
>Däremot, ser jag på inducks, att Norrmännen 
>kallar den "Snorkelfink" i historien, trots att fågeln borde heta Stillits.
>Hur är standarden med översättningen? Är 
>norrmännen ett undantag som gör fel, eller är 
>det Herr Diös som är ett undantag som faktiskt 
>"tror" på manusförfattaren och lägger lite kraft på översättningen?



Ja, jag kan ju inte tala för övriga länders 
utgåvor, men nog kan jag säga något om hur jag 
själv har resonerat. (Det är alltså den här serien

http://coa.inducks.org/story.php?c=D+97437

vi talar om, om det inte har framgått redan.)

Jobbar man med Don Rosas serier får man tidigt 
lära sig att det behövs mycket research. Och det 
har jag ofta inget emot. Jag är generellt 
intresserad av den sortens faktagranskning och 
vill gärna försöka beskriva namn, information och 
ämnestermer så lämpligt som möjligt på svenska - 
även om det inte lyckas perfekt alla gånger.

Men det här fallet minns jag inte som något 
större problem. Jag fick läsa in lite grann om 
seden med lagårdsmålningar och "hex signs", som 
är känd främst från tyska invandrare i 
Pennsylvania i USA. Att identifiera och 
artbestämma "tistelfinken" var heller inte 
särskilt krångligt. Sen handlar det om hur man 
bäst ska beskriva det hela i seriedialogen.

Mina gamla anteckningar från arbetet med serien 
visar att jag avstod från att använda termen "hex 
signs", därför att jag inte fann något etablerat 
sätt att översätta den till svenska och inte 
heller kunde skapa något eget som jag var nöjd 
med. Dialogen fick förklara innebörden utan att använda något motsvarande ord.

När det gäller fågelskrället är alltså 
"Distelfink" ett alternativt tyskt namn för den 
färgglada finkart (Carduelis carduelis) som 
egentligen heter "Stieglitz", ett namn som vi 
svenskar har övertagit. Vi kallar ju djuret för 
"steglits" eller "steglitsa". Enligt Svenska 
Akademiens Ordbok har benämningen "tistelfink" 
tidigare förekommit på svenska, men den är 
markerad som utdöd. (Namnet är annars naturligt 
så till vida att fågeln, såvitt jag förstår, 
gärna vistas bland tistlar och äter deras frön.)

I serietiteln ville jag, i min strävan att vara 
korrekt, använda det rätta svenska artnamnet (och 
valde formen "steglitsa/steglitsor"). Men på ett 
ställe i dialogen stoppade jag ändå in ordet 
"tistelfink". Det skulle ge en lite tydligare 
anknytning till originalet, som inte använder det 
ornitologiskt mer korrekta "goldfinch" utan 
håller sig till den termen som beskriver just 
hex-målningarna. Jag tyckte att de rustika 
farmarna i serien gärna kunde använda en 
föråldrad, folklig term utan att det störde nämnvärt.

Ja, det var väl ungefär det. Man hade säkert 
kunnat göra på något annat sätt, men så gjorde jag.

Som en parentes: I min kommentar från arbetet med 
KA 4/98 står det dessutom så här: "Tack vare 
Internet behöver jag aldrig mer gå ut i friska 
luften för att rota på biblioteket!" Detta skrevs 
alltså i slutet av år 1997, som var det år då jag 
blev nätansluten. Tidigare var jag van att få 
sitta dagar i ända på Malmö Stadsbibliotek för 
att leta upp allt som Don Rosa hade skrivit om, 
som jag inte kunde hitta i Bra Böckers Lexikon i 
bokhyllan bredvid mig hemma ... och det var 
mycket! Men denna förbättring var ju på gott och 
ont. På biblioteken finns ju (och fanns särskilt 
då) mängder med information som man inte alltid 
kan hitta på nätet, och man slipper rensa bort 
brus och desinformation på ett helt annat sätt. 
Ändå blir man snabbt förslappad av de tekniska 
landvinningarna. Varje gång jag besöker ett 
bibliotek, vilket är allt mer sällan, slås jag av 
hur jag trivs i den miljön och hur jag på många 
sätt saknar de lärorika forskningsstunder som jag 
en gång, i en annan tid och värld, tvingades till 
av Don Rosa och andra omsorgsfulla ankförfattare. 
Nu gör man det lättare för sig, och kanske blir 
resultatet också därefter ibland.

Men det var som sagt en parentes ...


S Diös