[SPG:rpd=50]Re: Gröngölingstitlar
Stefan Diös
pyas at swipnet.se
Tis Sep 30 14:59:29 CEST 2014
Andreas E-son:
>Samtidigt som jag testar att använda
>Ankismlistan för första gången, passar jag på
>att på ämnet ställa en fråga till herr Diös:
>Hur går du till väga när du skapar en
>gröngölingstitel? Hittar du på förkortningen
>först och så ser vad det kan bli av det, eller
>börjar du från andra hållet med vilka ord som skall vara med?
>
>För övrig får man väl ändå påstå att vi har med
>en mästare att göra. Inte kan man väl annat än
>beundra någon som hittar på en förkortning som
>H.O.K.U.S.P.O.K.U.S.T.U.G.G. (Historien Om
>Knattarnas Upprinnelse Som Pojkscouter,
>Organisatoriska Konnässörer och Urstyva
>Storsamlare av Titlar, Utmärkelser och Gröngölings-Grannlåt)
Välkommen till listan! Kul att ha dig här, och
jag får säga att du inleder på bästa tänkbara
sätt. Med en hälsosam dos smicker kommer man
alltid långt! :-) Åtminstone kan man få ett långt svar.
Jag tackar för berömmet, men förstår egentligen
inte frågan ... det är ju så enkelt, man bara
skriver de rätta orden och sen förkortningen som
bildas av de första bokstäverna ... Då blir det
ju automatiskt den rätta titeln, eller hur? Sen
kan man för det mesta, rent händelsevis, läsa ut
det som ett eget ord. Det är så det funkar hos
Gröngölingarna, annars har man gjort fel.
Nåja. I verkligheten krävs det kanske lite mer
hantverkspyssel ibland. Min metodik ligger oftast
mitt emellan de båda du föreslår: man funderar på
om man behöver börja med förkortningen eller med
de enskilda orden, vilket kan variera efter
sammanhanget; och sen går man fram och tillbaka
och rycker lite grann i trådarna åt båda hållen
tills det blir klart. Ungefär som när man löser
Dubbelkrysset i Dagens Nyheter på söndagarna. Det
här är en lite speciell aspekt av
"översättningsjobbet", och jag gillar den
eftersom jag är intresserad både av ord och av
pussellekar. Så länge det inte blir för ofta är
det kul när en rolig gröngölingstitel dyker upp.
Om man tittar på det exemplet du nämnde känns det
viktigt att förkortningen har ungefär samma
betydelse som originalet, eftersom den är titeln
på hela serien. Då heter den
W.H.A.D.A.L.O.T.T.A.J.A.R.G.O.N.. Man måste inte
nödvändigtvis översätta det med
E.N.S.Å.N.M.A.S.S.A.D.Ö.S.N.A.C.K., men man kan
försöka hitta nåt liknande. Sen är det också i
detta fall viktigt att vissa nyckelord kommer med
eftersom titeln ska beskriva vad serien handlar
om, nämligen hur Knattarna blev gröngölingar.
Alltså behöver jag ett ord med K som i Knattarna,
gärna tidigt i förkortningen, och G som i
Gröngölingar, gärna i närheten och annars
nånstans där det passar. Nu är det ju många år
sen, så jag kan inte beskriva i detalj hur
pusslandet gick till, men jag kan tänka mig att
jag sökte bland ord som RAPPAKALJA och
SAMMELSURIUM och SNICKSNACK, tills jag hittade
HOKUSPOKUS, där jag inte bara har ett K tidigt
utan också ett par bokstäver före som passar
idealiskt ("Historien Om" kommer ju alldeles
gratis); och betydelsen är tillräckligt OK för mig.
Tyvärr saknar jag ju G-et, men man kan inte få
allt. Så vi jobbar vidare. Man kan sätta dit
nånting på slutet ... Snack? Trams? TUGG kan
betyda "prat" och innehåller G ... då får man
avsluta med Gröngölingarna, men det kanske går
... och i början får man använda nåt annat, då.
Jag har ett S att bruka, det kan bli Scouter ...
och så vidare, bla-bla-bla ... ibland kommer man
in på ett stickspår och får ändra sig; funkar
inte Scouter i meningsbyggnaden kan man ta
Pojkscouter till exempel ... sen gäller det att
beskriva det som behövs med de bokstäver som står
till buds. Så man går vidare och letar nyckelord
och fyller sedan i luckorna, och till sist blir
det klart. Mer magiskt än så är det inte. Detta
blir lite som när Sherlock Holmes förklarar sina
metoder ... Äsch, så simpelt, vem som helst kan ju göra DET!
Vanligtvis är man lite mindre låst från början
och kan välja lite vad som helst. Det är
naturligt att hela ordet och/eller de enskilda
delorden har nån anknytning till seriens tema.
Inte alltid nödvändigt, men det är en lättgripen
trådända att börja med. Ofta får man givetvis
inspiration av originalet och kan ta nåt ord
eller åtminstone nån idé därifrån, men om det
inte funkar så finns det andra uppslag. Givetvis
vill man att förkortningens utläsning ska låta
lite rolig och att många av delorden ska vara
pompösa, högtidliga och gärna lite ovanliga och
svårfunna; men som regel ska de vara någorlunda
riktiga och gå att slå upp för den som är nyfiken.
Samtidigt blir det ofta en komisk effekt om man
kan blanda stilarna så att det plötsligt, gärna i
slutet av förkortningen, dyker upp enklare och
mer vardagliga ord och uttryck; eller om man inte
väljer den mest uppenbara lösningen jämt utan
stoppar in något mer oväntat ord ibland, även om
det till synes inte passar klockrent in rent definitionsmässigt.
Det betyder att ett gammaldags synonymlexikon och
andra ordböcker är till god hjälp under arbetet.
Ibland har jag hela strukturen klar men kör fast
på den sista bokstaven. Då kan jag sitta länge
och bläddra igenom hela bokstaven P i SAOL, till
exempel, på jakt efter något som passar. Men det
är inte alltid det ger bäst resultat. Jag har
inga krav på att orden måste stå i SAOL; utan om
man kan hitta (eller skapa själv!) ännu
konstigare ord som passar så måste det inte vara ett minus.
Mera då? Jag brukat sträva efter att få
utläsningen att hänga ihop språkligt och inte
bara bli ett staplande av substantiv eller
adjektiv på varandra (utom om man tror sig kunna
uppnå en särskild effekt med just den metoden)
... och som alla säkert har märkt kan man ofta
tillåta sig genvägar genom att ibland låta de
mellanliggande småorden (Och, För, Som osv) ingå
i förkortningen och ibland hoppa över dem, efter
vad som behövs ... Se bara exemplet ovan! Sånt
betraktar jag egentligen som skönhetsfläckar, på
gränsen till fusk, men vad gör man.
Har man sedan hållit på i några år vill man ju
gärna undvika att trampa alltför tydligt i samma
hjulspår, så att det blir tjatigt. Jag har samlat
mina förkortningar i en datafil som jag fyller på
efter hand. Där kan jag söka efter vad jag
tidigare har hittat på för bokstaven Ö, så att
jag om möjligt kan undvika att använda samma
överdådiga ord igen, och så vidare. Men det är en
bra bit över 100 förkortningar på listan vid det
här laget, så även om man vill sträva efter
variation är det oundvikligt med vissa
upprepningar. Jag ser till exempel att bokstaven
N har använts till nånting med Natur- åtminstone
tio gånger ... Allt blir inte perfekt, så är det
bara. Tittar jag igenom listan är det några
ställen som jag stönar och skäms över, även om
jag nog är rimligt nöjd med de flesta trots allt, efter omständigheterna.
Det är inte ens alltid förkortningarna blir till
riktiga ord, som vi var inne på förut. Ibland är
det inte meningen att de ska vara det, och ibland
orkar eller lyckas jag inte, fast det kanske hade
varit önskvärt. Jag har en gammal
O.S.M.A.S.K.E.H.U.L.T. på listan (fråga mig inte
varför!!) och en lite
nyare P.O.P.P.O.P.O.F.F.P.O.F.F.. Men vem vet,
ibland kan det till synes poänglösa vara en poäng
i sig, just därför ... Det blir vad det blir.
Ja, det finns säkert många sätt att jobba med
sånt här, men eftersom du frågade hur JAG går
till väga, så antar jag att du antingen har
somnat vid det här laget, eller blivit besviken
på att det är så lite genialitet inblandat och så mycket rutinhantverk!
S Diös
More information about the Ankism
mailing list