Jan Gulbransson

Tors Mars 14 14:38:55 CET 2019

Jag tycker också Gulbransson är intressant ibland. Jag har för mig jag läst att Rob Klein gärna vill skriva serier som knyter an till Barks men ändå kommer med nya förklaringar till Farbror Joakims liv. Men eftersom Don Rosas beskrivning av Joakims liv nu blivit så välkänd tror jag han har fått det svårt att få igenom flera av sina ideér. Jag minns en serie från senare år som stämmer in på det jag läst: "Bland brudar och bedragare" från KA & C:O 1/2-3 2015. Scrooge's Wedding (D 2013-132) | I.N.D.U.C.K.S.
"Hannibals elefant" (som jag gillade när jag läste den) stämmer kanske också in på det. 
| 
| 
|  | 
Scrooge's Wedding (D 2013-132) | I.N.D.U.C.K.S.

The Inducks Disney comics database
 |

 |

 |

    Den torsdag 14 mars 2019 13:11:58 CET, Stefan Diös <pyas at tele2.se> skrev:  

Apropå Pers fråga om Jan Gulbransson passade jag 
på att snabbtitta lite på vilka serier av honom 
vi har haft i Sverige. Till detta ändamål kan man 
använda olika funktioner på INDUCKS så att man får upp exempelvis denna lista:

https://inducks.org/comp2.php?default_o=1&acceptUnsure=1&zse=on&creat=JGu

Jämför man med andra listor stämmer det att 
svenska KA & C:o har hoppat över några av hans 
serier som har gått i Danmark och Norge. Vid 
första anblicken ser det ut att vara tre stycken 
år 1994-95. Lite intressant på sitt sätt, men jag 
tror att det rör sig om tillfälligheter. Vid den 
tiden skilde sig innehållet i de skandinaviska 
tidningarna åt lite mer än under andra perioder. 
Samma äventyr kunde komma i lite olika nummer i 
de olika länderna och vissa kom, som synes, inte 
med alls här eller där. Ibland kan det ha varit 
dubbelnummer eller andra tillfällen då de andra 
länderna gav ut fler sidor än vi, så att man helt enkelt måste stryka något.

Om man därvid har fått syn på Jan Gulbransson och 
bestämt sig för nåt i stil med att "va, kommer 
den där rackarn hit igen, honom vill vi inte ha", 
så känner i alla fall jag inte till det. Det var 
före e-postens tid, så jag har ingen 
korrespondens att kolla, och i mina digitala 
textarkiv från den tiden finns ingen anteckning 
om nåt sånt. Och det skulle säkert ändå ha 
bestämts ovanför mitt huvud. Kanske inte ens alltid i Sverige.

Däremot kan jag kolla om jag har antecknat nåt 
särskilt om de av hans serier som vi HAR gett ut, 
vilket ju ändå är de flesta. Det visar sig att 
jag har gruffat en del över några av äventyren 
som var besvärliga att jobba med. Ofta var det 
oformliga och trånga pratbubblor där det inte 
tillnärmelsevis fick plats så mycket text som 
originalet hade velat. Och ibland tyckte jag att 
handlingen hade luckor eller att figurerna 
betedde sig ologiskt. Såna saker kan ju variera 
beroende på vem som har skrivit manus, och det 
ska självklart sägas att jag ibland har skrivit 
uppskattande ord också. De flesta av Jans första 
serier, som vi fick till oss på 90-talet, ser han 
ut att ha författat själv. Det är inte säkert att 
just dessa hör till höjdpunkterna i hans karriär, 
enligt min åsikt, men samtidigt tar det ju sin 
tid för vem som helst att lära sig hantverket och hitta sin stil.

Jag har inte tagit fram och läst om dessa äldre 
Gulbransson-serier, utan nöjt mig med att skumma 
igenom mina gamla manusanteckningar. Jag kanske 
inte alls skulle reagera likadant i dag, när jag 
med all säkerhet har glömt bort de flesta 
äventyren och i princip skulle få läsa dem som 
"nya". Däremot minns jag några av de serier som 
har kommit från hans penna det senaste decenniet, 
ibland maffiga, ambitiösa och genomarbetade 
projekt som alpäventyren om Hannibals elefant i 
KA 19-23/2014. Detta minns jag som väldigt 
krävande att arbeta med, både positivt och 
negativt. Det behövdes mycket research, en del 
var svårt att formulera på svenska, jag fann 
genvägar i de historiska och geografiska 
beskrivningarna som ibland störde mig och samma 
sak med vissa av figurernas agerande. Och så ont 
om plats i bubblorna för att beskriva (alltför?) komplicerade skeenden.

Men det var en vacker exposé över alpländernas 
miljöer och innehöll tillräckligt med 
verklighetsbakgrund för att, förhoppningsvis, 
locka nyfikna läsare till vidare studier. Den 
sviten kan tjäna som påminnelse av att man ska 
passa sig för att gå i "Don Rosa-fällan", dvs 
ställa ohemult höga krav på att precis varenda 
detalj som beskrivs ska vara faktamässigt 
oklanderlig. Då går det till sist inte att skriva 
några vettiga äventyr alls. (Kanske inte ens om 
man är Don Rosa, men det är en annan diskussion.)

Numera samarbetar Gulbransson ofta med Rob Klein 
gällande manusen. Även där får jag säga att 
resultaten har varit skiftande. Det är ju gubbar 
som kan sin Carl Barks utan och innan och som 
älskar att stoppa in detaljer och referenser som 
andra kännare kan le uppskattande åt. Men då och 
då tycker jag att de har koncentrerat sig på en 
typ av humor som känns hämtad från USA för sexti 
år sen, och då inte menat som en komplimang. Det 
har varit skämt och intriger som t.ex. har ställt 
könsroller mot varann på ett sätt som få svenska 
läsare torde uppskatta numera. Faktiskt har jag 
ibland tänkt "va, kommer de där rackarna nu igen, 
måste vi ha med dem" ... Ibland har vi diskuterat 
saken inom redaktionen. Jag tror inte det har 
slutat med att vi har lyft ut någon 
Gulbransson-serie, det ska rätt mycket till innan 
vi gör det. Men ett par gånger har vi varit nära 
att vilja göra det, och vi har sett oss nödsakade 
att försöka tona ner dialogen på vissa ställen. 
Men återigen, det finns givetvis många bättre 
exempel när Rob och Jan skriver om andra ämnen.

Jag har inte sagt mycket om Gulbranssons lätt 
igenkännliga teckningsstil. Jag känner mig 
säkrare när det gäller att bedöma berättandet och 
törs inte ge mig på detaljerade konstnärliga 
bedömningar. Men jag kan nog säga att det finns 
andra nutida artister vars teckningar jag vanligtvis uppskattar mer.

När det gäller "ankister med inflytande på 
disneyutgivningen i Sverige" är jag inte den 
främsta. Jag skulle på sin höjd kunna "be någon 
att be någon att föreslå något", och inte ens det 
gör jag väldigt ofta. Och utan att racka ner 
alltför mycket på den erfarne, engagerade och på 
många sätt skicklige Jan Gulbransson, så har jag 
faktiskt aldrig tänkt tanken att förespråka mer 
av just honom. Han BORDE vara intressant och 
jättebra, men han ÄR det alltför sällan.

Men det är ju tur att alla inte tycker samma sak. 
Fans av Gulbransson får gärna skriva till listan 
och säga emot mig, det vore uppfriskande. Det är 
ju helt korrekt att det finns en massa äldre 
serier av honom som inte har kommit till Skandinavien alls.

S Diös

>Kan någon på denna maillista förklara hur det kommer sig att vi i Sverige
>inte fått se lika mycket av den i mitt tycke mycket spännande ankskaparen
>Jan Gulbransson som t ex våra nordiska grannar? Det kom några enstaka
>serier i mitten på nittiotalet i KA &C:o med både manus och teckningar av
>Jan, men sedan dröjde det till en bit in på 2000-talet (tror jag) innan
>fler kom hit. Han blev tydligen ingen favorit hos den dåvarande svenska
>redaktionen medan han i Danmark och Norge publicerades i större
>utsträckning. Jag tycker att han är bra mycket intressantare som
>serieskapare än de flesta som trycktes i KA på 90-talet, så varför blev det
>så? Går det att rätta till?
>
>Då jag inte är särskilt aktiv på dessa sociala medier så vet jag inte om
>detta ämne kanske redan har avhandlats för tjugo år sedan. Om så skulle
>vara fallet så ber jag om ursäkt, men det vore kul att få en förklaring!
>Och skulle någon av alla ni ankister med inflytande på disneyutgivningen i
>Sverige kunna lyfta ut något av de mer oinspirerade inslagen i KA och
>trycka Jans äldre serier, så skulle jag kanske kunna få svar på varför han
>blev sidsteppad!
>
>Med vänliga ankisthälsningar,
>kollusor 446 Per Vedin

---
This email has been checked for viruses by AVG.
https://www.avg.com

_______________________________________________
https://nafsk.se/mailman/listinfo/ankism  
-------------- next part --------------
En HTML-bilaga skiljdes ut...
URL: <http://nafsk.se/pipermail/ankism/attachments/20190314/8aab6434/attachment-0001.html>