RE: Diös bäst!

[Stefan Diös]

Vid hemkomsten efter en mycket njutbar semester - tack igen, Mattias, för 
härbärge och mailhjälp! - finner jag en mängd intressanta budskap i datorn. 
Tyvärr har jag fortfarande inte all tid i världen och kommer bara att ha 
begränsad tillgång till min epost ännu en tid framöver, men jag ska ändå 
försöka yttra mig om de mer intressanta ärendena i den takt som visar sig 
möjlig. Ursäkta alltså dröjsmål, samt hav tålamod med Diös även framöver!


Först, Johan Björklund:

>Jag instämmer i hyllningskören, Stefan Diös ÄR duktig. Senast gillade jag
>särskilt runometerifieringen av "I pygmé-indianernas land", synd att den
>inte hann komma med till GB 16.

Tack för berömmet; med smicker kommer man alltid långt...! Jag hade, som 
var och en förstår, mycket roligt just med denna versifiering. Men jag ska 
nog betona att det inte var en fråga om tid när det gällde Guldbok 16; 
snarare fattade jag då ett medvetet beslut att inte skriva om några gamla 
repliker till den där återtryckta "I pygméindianernas land". Min princip är 
att göra så få ändringar som möjligt gentemot tidigare svenska texter, 
kanske särskilt i Guldböckerna. Även om jag nog gärna hade velat fingra på 
runometertexterna redan där, så tyckte jag principen om att behålla 
Westrins originaldialog var viktigare.

Det var annorlunda när Barks serie direkt ställdes mot Rosas uppföljare i 
KA 15-16/01. I Rosas serie ("Kampen om skogarna") hade jag ju tidigare 
särskilt vinnlagt mig om att låta indianerna tala runometer. Nu när de båda 
serierna gavs ut i samma tidning fanns det en anledning att hålla hårt på 
likheterna mellan dem för kontinuitetens skull. Alltså beslöt jag att göra 
om indianernas repliker i Barks gamla serie så att likheten tydligt skulle 
gå hem med hur de pratar i uppföljaren. Men jag ska erkänna att beslutet 
satt långt inne! Minst en klok person rådde mig att ändå behålla den gamla 
texten för igenkännandets skull, och det finns ett stort värde i den 
åsikten också. Det finns ju många klassiska rader i den versionen. Tursamt 
nog gick det att behålla fler ord och formuleringar än jag hade trott... 
exempelvis passar ju repliken "Vem har klottrat dessa tecken?" redan in i 
runometerrytmen!

Detta om detta. Johans nästa ärende är intressantare och kräver ett eget 
meddelande. Nu om jag hinner; annars senare. Kvack så länge!



S Diös