Om interjektioner i KA&Co

[Stefan Diös]

Lars W:

>"Slutna vokaler (t.ex. i) upplevs som svagare 
>än öppna (som a). Ett i kan alltså 
>symbolisera litenhet och ljus röst ­ myckett 
>riktigt har utopet iiii använts (på ett 
>könsstereotypt sätt) för att uttrycka hur 
>kvinnor låter när de blir rädda för t.ex. en 
>spindel." Visst brukar väl både Kalle och 
>Joakim ropa 'iii' när de blir rädda? Kanske 
>andra manliga figurer också? Betyder det att 
>översättarna tycker att Kalle och Joakim har ljusa och svaga röster? :^)


Intressant fråga! För min del kan jag svara att 
jag faktiskt har tänkt på det. På 80-talet lade 
jag märke till att nästan alla figurer ropade 
"IIII!" i alla sådana situationer. Jag kunde nog 
inte definiera det som "slutna vokaler", men jag 
minns att jag tyckte att det kändes fel ibland.

Jag tror att jag nästan alltid har sparat det 
rena "IIIIH" för kvinnliga figurer. När karlarna 
(ankor, möss osv) skriker sätter jag hellre ett O 
i början: "OIIIIH!" Jag vet inte om det gör någon 
skillnad i vokalanalysen och det kan hända att 
jag gör mig skyldig till könsstereotypi, men så är det i alla fall.

Det är möjligt att man kan hitta undantag i mina 
texter. Då beror det antingen på att jag inte har 
tänkt så noga som jag inbillar mig, eller att jag 
har haft någon annan baktanke, eller att någon 
redaktör har ingripit. Och jag skulle gissa att 
det i så fall är fler undantag så att tjejerna 
skriker OIIIH än att grabbarna skriker IIIIH.

ÅÅÅÅÅH och UUUUUH och OOOOOH kan däremot vem som 
helst skrika i mitt Ankeborg, tror jag. Det 
gäller att variera sig. Jag har inte satt upp 
några tydligt medvetna regler för sånt, så det 
var lustigt att du skulle nämna just en detalj som jag faktiskt hade tänkt på.




S Diös