Vanilj

[Stefan Diös]

Per:


>Mest givande var Eric Partridges "Dictionary of 
>Catch Phrases, American & British, from the 
>sixteenth century to the present day". 
>(Uppslaget om "I'll take vanilla" hittas på Google Books.) ------


Tänk om jag hade haft Google 1988! Nå, det är 
inte säkert att mitt jobb hade blivit lättare för 
det, men när Guldbok nr 5 skulle komma ut det 
året fick jag skriva en svensk text till "Voodoo 
Hoodoo". Jag tyckte också att det där uttrycket 
var fascinerande. Jag hade inte hört det innan 
jag läste den serien första gången (vilket i och 
för sig var ett antal år tidigare), och det var 
svårt att hitta det i ordböcker och leta reda på en exakt betydelse.

Nu kan man ju ofta förstå någorlunda av 
sammanhanget och av figurernas minspel vad de 
menar, och det är inte heller nödvändigt att den 
svenska texten stämmer överens med originalet i 
varenda tum. Men även om man inte kan eller vill 
använda något visst uttryck, så vill man ju i 
alla fall veta vad det är man väljer bort (och gärna varför).

Det är intressant att läsa den tolkning som Mattias har gjort:

>att jag väljer vaniljglas innebär således att 
>"jag håller mig till det okomplicerade"

Jag resonerade också i de banorna när jag själv 
funderade över vad som kunde menas med "I'll take 
vanilla". Men stämmer det så bra med slutklämmen 
i "Voodoo Hoodoo"? Där gör man ju en jämförelse 
med zombie-fenomenet att inte ha några känslor, 
smärtor eller plågor alls (eller åtminstone 
"don't get hungry or thirsty or tired"). Kan man 
tänka sig något mer okomplicerat? Men detta 
avfärdar alltså Kalle med argumentet att 
zombierna gärna kan få ha de så om de vill, men 
"I'll take vanilla". Det låter som att han hellre 
vill ha ut nåt lite MER komplicerat av livet. Och 
jag tycker inte heller att bokförklaringen som Per hittade:

>  "Usually intended to convey an attitude of 
> indifference or to exhibit a lack of concern", "It makes no difference"

passar särskilt bra. Kalle gör ju en tydlig 
skillnad och verkar klar över hur han vill ha 
det. Möjligen det efterföljande förslaget 
"Nonsense!" i så fall, men det är ändå inte riktigt utbytbart, tycker jag.

Min lösning blev hur som helst att behålla 
glasskopplingen (för glass var det första jag 
tänkte på när jag hörde ordet "vanilj"), men att 
ändå spetsa till smakupplevelsen en liten aning 
så att det skulle bli en skillnad gentemot 
zombiernas brist på smak- och känsloupplevelser. Jag skrev till sist:

"Jag föredrar hallonglass!"

Baktanken var, som jag också försökte utveckla i 
Guldbokens förord, att man hellre tar en liten 
njutning i livet ibland, om än så simpel som en 
hallonglass, även om det också innebär att man 
får stå ut med en del plågor däremellan. Det var 
den bästa tolkning jag kunde göra av slutpoängen 
i serien, och jag tyckte dessutom att det var 
ganska klokt. Och om man går tillbaka till tanken 
att vanilj är den simplaste av alla smaker, så 
passar det kanske hyfsat bra in i alla fall: 
Hellre en så tråkig smak som vanilj än att aldrig kunna känna någon smak alls!

Fast jag tyckte ändå att det lät lite bättre på 
svenska med hallon, efter att säkerligen ha 
övervägt båda alternativen. Både ljudföljderna 
och rytmen är bättre än i vaniljglassen, när det 
ska vara en snärtig slutkläm. Därmed inte sagt 
att jag är helt nöjd med tolkningen. Det ser 
konstigt ut när jag läser om det och jag tänker 
att det nog hade gått att hitta en bättre 
formulering, alla aspekter inräknade. Hur som 
helst minns jag den repliken som en av de 
svåraste utmaningar jag ställts inför under de 
första åren av min översättargärning ... kanske 
den allra svåraste någonsin när det gäller Barks.

Omm man tittar på situationen i vårt andra 
exempel funderar Knattarna på att sätta in sina 
pengar på banken. "På hundra år blir vi så rika, 
att vi kan köpa hela världen!" Varpå reaktionen 
alltså blir "I'll take vanilla!" 1956 översatte 
Axel Norbeck detta med "Jag vill hellre ha en 
vaniljglass nu!" Inte alls så dumt egentligen, 
oavsett vad originalidiomet betyder (Norbeck var 
inte främst känd för att ha örnkoll på amerikansk slang).

Men för att få plats med detta var man tvungen 
att förstora pratbubblan lite. När serien gick i 
repris i KA 20/1997 hade jag bara ett par ord 
till mitt förfogande, utrymmesmässigt. Jag kom 
förstås ihåg frasen från "Voodoo Hoodoo" och 
skrev "Jag föredrar hallonglass!" även där.

Det passar inte superbra. När jag får 
Nobelpriset, som jag givetvis ska mottaga med 
klädsam blygsamhet, blir det nog inte för mina insatser i vaniljbranschen.



S Diös