Jan Gulbransson

[Stefan Diös]

Per V:

>Tack så mycket för ett långt och bra svar! Jag tog och läste om "Hannibals
>elefant" och "Bland brudar och bedragare" och tänker att de nog är bland de
>bästa serierna av Jan.


Jag orkar fortfarande inte läsa om serierna. Då 
måste jag ju ta fram tidningarna och de ligger 
över en meter från mitt skrivbord. Jag skulle 
behöva resa mig upp och allt möjligt jobbigt. Men 
jag har tittat igen på texterna i mina 
datoriserade arkiv och läst de kommentarer jag har antecknat.

"Bland brudar ..." (KA 1-3/2015) innehåller ju 
många namn ur Carl Barks beskrivning av farbror 
Joakims förflutna, plus en del nya i en 
intressant mix. Det var besvärligt att försöka sy 
ihop det hela på svenska, men mestadels ett kärt 
besvär av en sort som jag är van vid och oftast 
uppskattar. Det framgår att jag tyckte enstaka 
detaljer var en aning ologiska och att jag om 
möjligt försökte rätta till en del av dem i 
dialogen, men jag nämnde också att det säkert 
inte var värre än i många andra äventyr av 
motsvarande kaliber och att man inte ska leta 
efter smådetaljer att gnälla på. I mitt 
slutomdöme står: "På flera sätt var den gullig 
och trevlig, och stora delar funkade väl hyfsat."

Det jag mest vände mig mot, och det som säkert 
också gjorde att min entusiasm inte var ännu 
större, var sättet att ställa samtliga män och 
kvinnor i en liten by mot varandra. Idén var 
ungefär "alla kvinnor vill alltid gifta sig och 
alla män vill alltid slippa undan". Det var 
uppenbart presenterat som en överdriven satir, 
vilket i sig är en fin ankistisk 
berättartradition, men i det här fallet fann jag 
inte mycket humor i skämten och det framgår 
tydligt att jag försökte tona ner vissa av 
originalets formuleringar. Paroller som "Rättvisa 
åt alla män" respektive "... kvinnor" förekom och 
det tror jag inte att någon på den svenska 
redaktionen tyckte var särskilt skojigt. Jag vet 
inte hur bra eller dåligt det hela föll ut i 
tryck ... det får väl varje läsare avgöra och 
alla har självklart inte samma smak för vad som 
är roligt. För mig är det i alla fall detta jag 
minns mest av den serien, så här i efterhand.

Sviten om Hannibals elefant (KA 19-23/2014) 
innehåller väsentligt fler anteckningar. Den är 
faktiskt extremt väl kommenterad, åtminstone 
första avsnittet, av ett lite speciellt skäl. Den 
kom under en period då vi hade flera projekt med 
historiska, geografiska och vetenskapliga teman i 
serier och på faktasidor, ibland särskilt utvalda 
för att användas i skolundervisning mm. Mycket 
vällovligt och det är ju inget direkt unikt i den 
ankistiska historien, men just då tror jag att vi 
var ovanligt heta med såna idéer. Därvid råkade 
jag nämna för vår projektledare att jag hade 
funnit rätt många historiska oegentligheter i 
serien om Hannibal, som ju inte ingick i "våra 
egna" projekt utan var inplockad från Tyskland.

"Oj, det var ju inte bra", sa han ungefär, "nu 
när vi anstränger oss så med de där sakerna. Sätt 
upp felen på en lista, så ska jag ta upp det med 
höga vederbörande så att vi inte får mer sånt i fortsättningen."

Man förstår ju tanken. Men det vore ändå en 
överdriven reaktion och jag tror heller inte det 
slutade med att vi lämnade in några klagomål. 
"Kalle Anka som läromästare" är en ypperlig poäng 
och har alltid varit det. Men vi får aldrig 
glömma att våra serier i första hand görs för 
underhållningens skull och att man alltid, ALLTID 
(ja, till och med Don Rosa!) måste göra avkall på 
exaktheten, i större eller mindre utsträckning, 
för att äventyren ska bli nåt att ha.

Hur som helst satte jag mig att skriva ihop mina 
funderingar om Hannibal-storyn och rada upp 
ställen där jag hade problem med att anpassa 
texten till de rudimentära forskningsresultat jag 
kunde få fram hemma vid datorn. Nu har jag hittat 
detta dokument: över fem tättskrivna A4-sidor 
bara om första avsnittet (och mer skrev jag inte 
heller om de andra senare, utöver mina vanliga 
kommentarer i textfilerna i samband med arbetet). 
Elva punkter nämnns, i snitt en per sida av 
serien, där jag antingen är säker på att någon 
uppgift är felaktig eller är tveksam till 
sanningshalten. Vissa kunde jag rätta till i den 
svenska texten, andra måste med nödvändighet stå 
kvar. Därutöver går jag igenom hur jag har 
försökt anpassa namn och annat till den svenska 
utgåvan, ibland med vissa problem, samt grumsar 
lite över svårförståeliga sammanhang och beteenden.

Detta kan ju se ut som en svidande kritik, men 
som redan antytts är kontentan att man INTE ska 
se det så. Om historien är tillräckligt bra får 
man acceptera en del "spill" på vägen, så är det 
bara. Visst fanns det väl någon slarvig detalj 
här och där som man kanske hade kunnat undvika, 
och det fanns också en del som jag hade svårt att 
begripa alls ... men det behöver ju inte vara 
seriens fel! Och med den här storyn tror jag att 
avsikten betydligt mer var att skriva ett 
spännande äventyr och visa upp miljöer från 
alpländerna än att författa en historisk uppsats. 
Så det kan mycket väl vara ett utsökt arbete i 
alla fall, och är det uppenbarligen också att 
döma av många omdömen. Jag instämmer gärna, med 
reservation för enstaka detaljer.


Nästa fråga:

>Kul förresten att se att Joakim i serien "Bland brudar och bedragare" får
>heta sin fullständiga namn, Per Joakim! Har du använt det många gånger?


Nej, tvärtom mycket sällan. Kanske bara tre 
gånger genom tiderna, och såvitt jag minns alltid 
i samband med att farbror Joakim ska gifta sig. 
Ska det vara nån gång man använder sitt 
fullständiga namn är det väl då, har jag nog tänkt.

Det kanske ska förtydligas att ankisterna en gång 
"bestämde" detta extranamn eftersom Joakim 
kallades "farbror Rike Per" första gången han 
förekom i Sverige; i stil med hur vi också 
föreslog att Kalle Ankas fulla namn skulle vara 
"Karl Magnus" efter ett gammalt tillfälle då han 
hette just "onkel Magnus". Men "Per Joakim" har 
alltså inte alls använts lika flitigt. Det 
"behövs" liksom inte på samma sätt som i fallet 
med "Kalle", som ju ofta är ett smeknamn. Jag 
ville t.ex. inte ta med "Per Joakim" på Rosas 
plansch över ankornas släktträd, fastän jag då 
redan hade använt det namnet i minst en serie. 
Det finns liksom ingen anledning att strössla ut 
såna esoteriska detaljer i parti och minut bara 
för att briljera ... de kan sparas till 
tillfällen då de verkligen behövs, tyckte jag. 
Och i stor utsträckning håller jag fortfarande med mig själv på den punkten.




S Diös


---
This email has been checked for viruses by AVG.
https://www.avg.com