Kvacket 6/2001

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

Vad kan vara trevligare i juletid än ett riktigt späckat Kvacket, som denna gång innehåller en rapport från höstmötet, en jubileumsspecial, vår knattereporter koll. 2548 Axel Purwins tankar om de senaste numren av Kalle Anka & C:o och mycket, mycket annat. Är du en av dem som inte har förnyat medlemsskapet för 2002 så får du även ett inbetalningskort.

Så här inledningsvis vill också åtminstone 50 procent av redaktörerna rekommendera alla som inte har gjort det än att gå och se Disneys tecknade långfilm Atlantis – en försvunnen värld.

Ny medlemslista

En ny kollusorsförteckning kommer i början av nästa år. För att den ska bli så korrekt som möjligt, är vi tacksamma om du kontrolläser adressetiketten på framsidan av kuvertet till detta utskick. Om du hittar något fel, eller om någon uppgift saknas (det står då TFN? eller FÖD.ÅR? på etiketten), så skicka dina rättelser och tillägg till kansliet per e-post (kansli@nafsk.se) eller vanlig post.

Förfrågan från redaktörerna

Vi arbetar just nu med att planera kommande kurirer och eftersom vi vet att det finns många kunniga och begåvade kollusorer där ute vill vi passa på att höra oss för om intresset för att läsa och skriva artiklar. Har du något förslag till någon artikel som du skulle vilja läsa i NAFS(K)URIREN? Är du intresserad av att skriva en artikel själv eller känner du till någon annan som besitter ovärderlig kunskap som borde komma medlemmarna till dels? Hör i så fall av dig till kansliet, Johan Blixt (johanblixt@telia.com) eller Åsa Johansson (asa.johansson@littvet.uu.se). Alla förslag är välkomna!

Bröderna Dum informerar

De olidligt hippa Bröderna Dum har så smått börjat bejaka Internet och har därför lagt upp ”Den snart helt kompletta Dum-listan” på webben (http://www.nafsk.se/dumlista.html). På detta vis hoppas vi kunna hålla listan mer aktuell – en hel del nummer av de populärare titlarna håller på att ta slut.

Naturligtvis innebär inte detta att vi överger de medlemmar som inte har tillgång till webben (eller helt enkelt föredrar pappersdokument). Vi kommer därför att på begäran skriva ut Dumlistan, stoppa den i ett kuvert, adressera och frankera kuvertet och stoppa det på brevlådan för vidare befordran till dessa stofiler.

Värt att notera är att NAFS(k)oftan nu bara finns att tillgå i storlek XL. Priset är fortfarande obetydliga 100 kronor.

Vi har bett vår underleverantör av NAFS(k)nappar att be överleveratören göra en ny fin sjätteupplaga och vi hoppas få den vilken dag som helst.

Höstmötesrapport.

Ett tjugotal kollusorer hade slutit upp i Brygghusets hörsal den 25 november för att höstkvacka.

Efter att man inledningsvis väntat på Greger och kivats om vem som varit närmast att inte göra klart medlemskorten så tog sig mötesdeltagarna an dagens historiska huvudfråga: gröngölingefieringen av föreningens titlar. (Och i ljuset av den demokratiska röra och spetsfundighet som nu utvecklades kring dessa tämligen enkla förslag så framstod problemen med att få fram medlemskort som mer förståeliga.)

I samtliga kategorier fanns det 4–5 alternativa akronymiska uttydningar att rösta på och på mötets initiativ introducerades också alternativet ”Nej” i varje kategori. De vinnande akronymerna är:

ORDFÖRANDE= Oerhört Ryktbar Demokratisk Föreståndare Över Rikets Ankister med Noggrant Dokumenterad Erfarenhet. (Förslagställare: Johan Rhen)

KASSÖR= Kufisk Ankist Skötandes Spänn och Ören Redigt (Johan Blixt)

SEKRETERARE= Skriftligen Erfaren Kuf som är Riktigt Enveten och Tragiskt Elak med Roliga Anekdoter efter Rysliga Evenemang. (Theresa Wiegert)

ÖVRIG LEDAMOT= Ökänd, Vetgirig Räv Inom Gränslandet Liv eller Dagdröm. Annars Mycket Ovärderlig Typ. (Fabian Rothelius)

Ingen gång var omröstningen lika jämn och hård som kring uttolkandet av SEKRETERARE, där förslaget ”Sakkunnig Enligt Kulspetspennans Ringa Envetenhet, Trotjänare av den Extremt Riskfyllda Ankismens Raka Evighetsskrifter” hade många anhängare. Här var ställningen efter sista röstningen 9–9 och mötesordförande Siverbo fick avgörandet i sin hand. Han vände sig till klavismen, slanten singlades och det vinnande förslaget fastställdes när krona kom upp.

Den ankistiska kulturfestivalen innehöll tre bidrag: En improviserad tuschteckning föreställande den genmodifierade Disneyskapelsen ”Mulle Pinka” av Peter Nyrén, bröderna Erik och Per Starbäcks sång (och dans) ”Rosa på bal” där Don Rosa valsade med Farbror Joakim under ömsesidiga hedersbetygelser, samt Olof Siverbos nytolkning av ”Proud Mary”, som nu handlade om en viljestark hund och hette ”Sivar är min hjälte”. Det var bröderna Starbäck som tog hem segern.

Auktionen på originalteckningen av Bud Grace blev en tuff och hård uppgörelse som till slut vanns av koll. 2525 Marja Knut. Hon betalade 1399 kr för teckningen som kan beskådas på baksidan av senaste kuriren.

Eftersom intäkten från auktionen gick till att betala Bud Graces medlemsavgift så innebär detta att han från och med nu blir medlem på livstid (vilket kostar 1313 kr). Det innebär också att Bud Grace inte behöver skicka några fler teckningar, vilket ju är synd.

Sedan förrättades dragningen i N.Å.L., NAFS(k):s Årliga Lotteri, där sekreterare Blixt med hjälp av sina specialpreparerade tärningar till slut lyckades få fram en sifferkombination som matchade medlemsnumret på en existerande kollusor, nämligen nr 1407 Girion Blomdahl. Han var inte närvarande och kunde därför inte spontant glädjas åt priserna. Överraskningens glädje blir då förhoppningsvis större när vinsten, de två första banden i Don Rosa Archives, hamnar i hans brevlåda.

Mötet avslutades traditionsenligt med tutfrågesport. Denna gång gick laget med jämna kollusorsnummer vinnande ur striden, med siffrorna 30–18,5.

Vid minnesanteckningen,
koll. 452 Peter Nyrén

Några nyheter från Egmont

I samband med Walt Disneys hundraårsjubileum har Egmont givit ut två album, Walt Disney – De tecknade serierna och Walt Disney i Ankeborg. Det förstnämnda är ett inbundet album med serier från 1930–1960-talen, varav de flesta är tidigare opublicerade i Sverige. Albumet är indelat efter decennierna och består således av fyra delar. Varje del inleds med en introducerande text, som presenterar vad som har kännetecknat Disney-produktionen under decenniet, och denna följs sedan av serier från det berörda tiotalet.

Albumet innehåller många klassiska serier, till exempel ”Musse Piggs luftfärd”, efter kortfilmen Plane Crazy, och Carl Barks‚ ”Turknutten”. Där finns också flera ensidare av Floyd Gottfredson och Al Taliaferro och andra fina serier av bland andra Gil Turner, Ted Osborne, Romano Scarpa, Tony Strobl och Al Hubbard. Det är ett mycket fint album som bör bli en perfekt julklapp för många Disney- älskare.

Det andra albumet, Walt Disney i Ankeborg, innehåller åtta serier, tidigare publicerade i Kalle Anka & C:o, som gästas av figurer ur några av Disneys tecknade långfilmer, närmare bestämt Snövit och de sju dvärgarna, Pinocchio, Dumbo, Peter Pan, Askungen och Svärdet i stenen. Varje serie inleds med en filmaffisch från den berörda filmen och lite elementär fakta kring den.

Konceptet att välja ut serier av det här slaget, det vill säga serier som låter Musse, Kalle, Lilla stygga vargen och deras vänner beblanda sig med Tingeling, Jack och Gus, Kapten Krok, Madame Mim och andra filmkaraktärer, är roligt, liksom valet att inleda serierna med filmaffischer och filmfakta, men tyvärr tar min entusiasm över detta album slut där. En hel del stavfel och några ganska poänglösa och slarvigt tecknade serier gör att helhetsintrycket inte blir helt tillfredsställande. Den serie som lyfter albumet är Paul Murrys ”Skattkammarön, Ohoj!”, som – förutom att den är baserad på Stevensons roman, vilket gör den rolig i sig – är både fyndig och vältecknad. Personligen tycker jag dock att de 59 kronor som albumet kostar kan spenderas på något annat.

Och står man nu i en seriebutik så behöver man inte gå långt för att bli av med dessa pengar. Egmont har nämligen också givit ut tre album i Walt Disney’s Serier (nr 6–8) som handlar om Atlantis – en försvunnen värld. De tre numren hör ihop och innehåller, förutom själva filmäventyret, ett antal serier som utspelar sig både före och efter detta.

Del ett (nr 6) tar oss tillbaka till tiden före äventyret i filmen, då Milo Thatchs far, professor Thaddeus Thatch, åker med kapten Rourke och hans besättning till Island för att finna Väktarens bok, den bok som avslöjar Atlantis hemlighet och hur man tar sig dit. Del två (nr 7) innehåller Atlantis-äventyret, alltså filmen i serieform, samt ytterligare en förhistoria, där skurkar försöker förstöra Odysseus, expeditionens ubåt. Den tredje och sista delen (nr 8) innehåller tre serier som handlar om vad som händer i Atlantis efter filmens strapatser.

Albumen innehåller också fakta kring filmen och serierna, där man kan läsa om huvudpersonerna, Väktarens bok, hur filmen blev tecknad serie och mycket annat. I varje nummer finns också ett test där man får veta hur äventyrlig man är, om man är en äkta kryptograf, samt vilken roll man hade haft om man hade varit atlantid.

Albumen kostar 49 kronor styck, vilket kändes mycket vid första anblick med tanke på att de har vanligt serietidningsformat, men efter att ha läst dem och sett hur påkostade, välgjorda och innehållsrika de är tycker jag att de är värda varenda krona. Särskilt sidorna där det berättas om hur serierna gjordes (nr 8) är intressanta, framför allt för att de illustreras av ett antal originalskisser.

koll. 2187 Åsa Johansson

JUBILEUMSSPECIAL!

Den femte december kvackade ankister runt om i vårt rike för Walt Disney, som då skulle ha fyllt 100 år om han hade fått leva. Sannerligen något att fira, men här vill vi uppmärksamma något annat, nämligen en av de viktigaste händelserna i NAFS(k):s historia, det bejublade 25-årsjubiléet! Via bland annat ankismmailinglistan på webben (se http://stp.ling.uu.se/mailman/listinfo/ankism om du inte redan är med) har de medlemmar som deltog ombetts delge oss sina personliga upplevelser av jubiléet och det faktum att föreningen har nått den aktningsvärda åldern av 25 år. Här följer de reflexioner vi har fått in:

I min egenskap av professionell nostalgiker kan jag inte annat än ranka vårt 25-årsjubileum som en (eller två) av de lyckligaste dagar jag någonsin upplevt. Vilka fina grejor! Så många härliga besökare, ”gamla” och nya! Och vilket arrangemang av styrelsen! Nu är det bekräftat som så många länge har misstänkt: så fort man sparkar ut Diös ur styrelsen börjar det hända braiga saker! Jätte-kvack för det!
koll. 314 Stefan Diös

25-års jubileum – skulle det verkligen bli roligt? Det fanns flera skäl att bli skeptisk.

• Min bror var huvudansvarig … och för att ytterligare spä på farhågorna hade jag själv ett ansvarsområde som jag inte riktigt skötte som jag skulle (åtminstone inte i tid …).
• Ett 25-års jubileum för en förening där redan 10-års jubileet inträffade flera år efter förenings storhetstid; skulle det inte bara bli patetiskt?
• Skulle verkligen folk komma? Det fanns inte särskilt mycket som tydde på det.

Som tur var hade jag mestadels fel. I och för sig var vi väl lika patetiska som vanligt, men folk kom, allt fungerade bra och vi hade väldigt roligt. Det kändes dessutom väldigt bra att få ta revanch på mitt dåliga körande i ”Musse Pigg, Mimmis lilla vän” 1983. Det kommer att bli ännu bättre på 50-års jubileet!

Jag skulle t.o.m. vilja upphöja jubileet till föreningens höjdpunkt när det gäller min favoritgren inom ankismen, nostanki – alltså blandningen av ankism och nostalgi.
koll. 800 Erik Starbäck

Jag tyckte det var väldigt kul på 25-årsmötet, särskilt låtarna från de olika melodifestivalerna.
koll. 2548 Axel Purwin

Vad kul! Det var det nästan lite överraskande känslointrycket. Nostalgin flödade, och skärmar och uppträdanden gav en ganska massiv påminnelse om att vi haft rätt mycket tok för oss. Man hinner det på 25 år. Roligaste enskilda nummer var K.N.A.T.T.A.R.N.A.:s återförening i ”Musse Pigg, Mimmis lilla vän” – 18 år efteråt. Tyckte jag.
koll. 339 Anders Berglund

TACK! KVACK!

Hej, och tack för en trevlig fest! Jag har inte haft så roligt på länge (vilket inte betyder att jag inte haft så roligt på länge). Varför har vi inte 25-årsjubileum oftare? Tyvärr kunde jag inte vara med på kvällen, pga att jag skulle bevista ytterligare ett jubileum, nämligen kören Con Brio, som hade 40-årsjubileum samma dag som NAFS(k) fyllde 25.

Det var kul att läsa breven på utställningen. Diös brev till tullen, med mera. Och att få NAFS att betyda ”NordAmerikas Förenta Stater” Var får folk allt ifrån? Brist på fantasi fanns inte, i alla fall. Vore kul att få se en del av utställningens pärlor i NAFS(k)uriren eller som (k)vacksimiltryck. Vore också kul att se ett nytt medlemskort. Kalle/Musseexemplet var ju bra, med någon justering (?). Fast det blir kanske för dyrt med 4-färgstryck. Annars jobbar jag med digital repro på ESSHÅtryck i Skarpnäck, där både jag och Anders Berglund råkar bo, så kanske det kan förverkligas till sist? Om min chef är på bra humör, vilket han är för det mesta, utom när han är arg. I och för sig BEHÖVER man ju inte medlemskort, det har ju faktiskt gått bra ändå. Körteaterföreningen Näktergalningarna – som jag också är med i sedan 1986 – har klarat sig bra med bara inbetalningskort.

Också roligt att se videoupptagningen från/till Carl Barks väg. Om jag inte hörde fel så tyckte jag att någon påstod att original­upphovs­mannen till vägnamnet inte skulle vara vår hjälte (!??) utan en Carl Bark som skulle vara författare. Sålunda konsulterade jag det eminenta uppslagsverket i tre delar: ”Stockholm från A-Ö (Del: Västerort)” av Hans Harlén, vilket ingen Stockholms­kalender­bitare borde vara utan. Där står (på sidan 73):

”CARL BARKS VÄG, Bromst, Spå fs, Pa 163 58 Spå, SDN 3. Fr vändplan via Tallåsv 51, Bockfjällsv 31/Fristadsplan/Duvbov 80, Skogshällsback 14, Kronv 1 och som Å-gata österut. Å-gata även söder om Tallåsv. Villaomr/radhus (nr 13–19)/skola. 500 METER LÅNG. Nr 10 är Bromstensskolan. NAMNGIVEN 1952. Hette tidigare Skolvägen, före 1915 Olofsgatan. Tillh Bromstens m:e, Spå kn -1948. C= KOMMUNALARBETARE OCH VILLAÄGARE VID VÄGEN. Adr Vändplan 1-5, Telefonen 2-6 Telefonen Tallåsv 7-11 Torget 8-10 Håkan Fristadspl/Bockfjällsv/Duvbov 13-19 Farulv 12-18 Egil Skogshällsback (ej infart) 21-29 Yngve 20-22 Aun Toftv 24-30 Dalkarlen Kronv 31-33 Dalkarlen.”
Så vet vi det.
Hälsar
koll. 644 Lennart Elovsson

Jag minns den 22 september som en dag då jag var väldigt glad. Glad över att så många glada och trevliga kollusorer mötte upp för att fira föreningens jubileum. Glad över den stora arbetsinsatsen från alla dem som på olika sätt hjälpte till med arrangemanget – stort tack till alla inblandade! Glad över att själv få stå på scenen och sjunga fåniga sånger (utan att behöva ducka för kastade tomater!). Fast allra gladast var jag förstås för att mötet blev så lyckat. Det hände roliga saker hela tiden och stämningen var svårslagbar.

Om jag ska välja en särskild favorit ur den långa raden av höjdpunkter så får det nog bli den karismatiske showmannen Rolf G Ströms oefterhärmliga framförande av sången ”Musse Pigg, Mimmis lilla vän” (hans sång till sin Mimmi), uppbackad av pianisten Greger Nässén och en lagom ostämd falsettkör. Magnifikt! Som god tvåa hamnar de närmast surrealistiska filmupptagningarna från Carl Barks- demonstrationerna i Vällingby på 70-talet. Och så var det förstås en njutning att dricka äkta Läskeblask och sätta tårtspaden i en knallblå NAFS(k)-tårta, formad som vår vackra logotyp.

Ja, det här var ett möte som hette duga. Till er som inte var där vill jag bara säga: Deppa inte, det kommer fler jubileer! Boka in den 21 september 2076 redan nu!
koll. 694 Olof Siverbo

Grattis på 25-årsdagen!

Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!, Kvack!
Hälsningar
koll. 954 Tony Garte

För mig kändes 25-årsfirandet som att komma tillbaka till Ankeborg efter en lång tur i Långtbortistans öknar. Äntligen hemma igen!

Eftersom jag inte varit en flitig ankist under det senaste decenniet var det utmärkt att dagen hade ett ”Favorit i repris”-tema. Här fick jag uppleva decenniets bästa ankistiska underhållning i sammandrag. Jag hade ingen aning om all den musikaliska talang som föreningen innehåller. Bedårande! Annars var allt som vanligt på ett mycket välbekant och trivsamt sätt.

Mest skrämmande var att på utställningen upptäcka en massa bilder där jag varit aktiv på möten och läsa konstiga dokument som jag skrivit – utan att jag idag har minsta minne av saken. Tydligen hade jag roligt på Ankon i Jönköping, vilket kändes märkligt eftersom jag trodde att jag aldrig hade varit i Jönköping!

Roligast var att träffa alla sköna ankistvänner och framförallt att kunna fira grundarna och slitvargarna koll. 314 Stefan och koll. 316 Greger grundligt. Vi är många som har deras gymnasiala infall och sedermera pedantiska galenskap att tacka för tjugofem fantastiska år i den ankistiska gemenskapen.

I min familj är pingisåpokerspelande högsvansen Diös och palindrommakaren Greger ankistiska figurer av egen kraft, som konkurrerar med Uppfinnar-Jocke och Knase som mytiska personer i mina barns fantasi. Det säger en del om vilka grundligt sköna lirare dessa ankistiska basbröder är.

Jag ser redan fram emot femtioårsfesten!
koll. 452 Peter Nyrén

Ett stort tack till alla ovanstående, som delgivit oss sina tankar om jubileumsmötet!

Medlemsinformation

Nya medlemmar fr o m 31 maj 2001:

Livstidsmedlemmar fr o m år 2000:

Avlidna medlemmar:

Ur Ludwig von Ankas arkiv

I den engelska originalversionen av den tecknade Disneyfilmen Mästerdetektiven Basil Mus (Basil – The Great Mouse Detective) som kom 1986, bor musrikets främste detektiv i ett hål i väggen på Baker Street i London, hos den lika mästerlige Sherlock Holmes. I en kort sekvens i filmen figurerar Sherlock Holmes tillsammans med Watson och Holmes’ röst görs då av den legendariske Basil Rathbone (1892–1967).

Rathbone blev Sherlock Holmes med hela den biotittande världen 1939, då han spelade Holmes i filmatiseringen av sir Arthur Conan Doyles roman The Hound of the Baskervilles. Fram till 1946 gjorde han Holmes i 14 filmer och 1986 lånade alltså Disney hans röst så att han än en gång fick bli Sherlock Holmes, denna gången en tecknad sådan.

Donationer till lånelagret

Många är de kollusorer som har varit generösa och skänkt tidningar och annat till lånelagret. Vi har varit lite dåliga på att rapportera detta, men här kommer en lista på det som har donerats sedan mitten av år 2000:

Koll. 2165 Klaus Dejler har skänkt Aku Ankka 40/2000 och koll. 316 Greger Nässén Aku Ankka 28/70. Koll. 1977 Daniel Alzén har skänkt Donalds Daks 15/2001 (lettisk), koll. 538 Karl-Erik Lindkvist 18 st Stål-Kalle från 1998- 2000 och koll. 339 Anders Berglund 38 st Kalle Anka & C:o och Walt Disney’s Serier från 1954- 73, samt diverse Carl Barks & C:o och Hamburger Donaldist. Koll. 2068 Håkan Järund har donerat sin gymnasieuppsats Patriotismens Disney – Om Disneys produktion under andra världskriget (vt 2000). NAFS(k) tackar och bugar för alla dessa fina donationer!

Ur Ludwig von Ankas arkiv

Efter tre års arbete av över 150 animatörer kom 1961 Disneys tecknade långfilm Pongo och valptjuvarna, eller Pongo och de 101 dalmatinerna som den också har kallats, baserad på den brittiska författaren Dodie Smiths roman The Hundred and One Dalmatians. Under sitt arbete med filmen tecknade animatörerna enligt uppskattning sammanlagt 6 469 592 dalmatiner- fläckar!

William Van Horn

William Van Horn har älskat att rita och måla i hela sitt liv. Redan som liten målade han bilder med Musse Pigg och andra seriefigurer som till exempel Dick Tracy. Van Horn föddes 1939 och med kriget som inspiration målade han de inte särskilt sällsynta krigsmotiv som förekom i den unge Williams tecknarblock. Han blev allt duktigare på att måla och bestämde sig redan i femtonårsåldern för att försöka skapa sig en karriär som tecknare. Van Horn sökte efter grundskolan till California College of Arts och fick sin examen 1961. Han skaffade sig ett jobb på en liten animationsstudio vid namn Imagination, inc. Under denna tid gifte han sig med Frances Elaine Dixon och de har nu två barn, Noel och Tish.

Noel har gått i faderns fotspår och har själv blivit serietecknare. Han tecknar främst Musse Pigg-serier och hans stil är mycket lik pappa Williams.

Efter 12 år tröttnade William Van Horn dock på arbetsuppgifterna hos Imagination och började istället att skriva och teckna barnböcker. Hans första bok blev Harry Hoyle´s Giant Jumping Bean. Denna bok sålde bra och under de följande åren producerade han ytterligare ett flertal barnböcker.

Nervous Rex

Mellan alla böcker hade han skissat på några serier och 1984 skickade han in två berättelser om den snälla dinosaurien Rex till Pacific comics. Detta företag gick tråkigt nog i konkurs ett litet tag senare och Van Horn, som hade fullt upp med sina barnböcker, glömde bort sina serier. Det var först ett år senare som han kom ihåg Rex. Han ringde Pacific comics ägare, Steve Schanes, och frågade om han kunde få tillbaka sina serier. Schanes, som nu hade startat ett nytt företag kallat Blackthorne, kom ihåg Rex och bad istället Van Horn att skriva fler historier med dinosaurien. Van Horn slutade att skriva barnböcker och började istället med att skriva och teckna serier med Nervous Rex. Serierna kom ut i en månadstidning med samma namn.

Rex är en liten Tyrannosaurus Rex som umgås med sina polare Vast Ronald (en stor brontosaurus med en mycket liten hjärna) och ormen Forkie. Rex är mesig, nervös och liten. Han får ständigt skäll av sin elaka fru Dearie som tycker att han ska bli mer som en riktig Tyrannosaurus Rex, det vill säga stor, aggressiv och skräckinjagande. Serierna håller hög klass men lades ner efter bara tio nummer på grund av den svårslagna konkurrensen mot superhjälte- serierna.

Ankor

Van Horn behövde ett arbete efter ”Nervous Rex’” nedläggning. Inspirerad av Don Rosas lyckade debut med våra kära ankor kontaktade han Byron Erickson på Gladstone och bad om en chans att få börja teckna Kalle Anka. Van Horn tjatade och bad i sex månader innan Byron äntligen gav honom en chans. Hans första serier var ”A Sound Deal” och ”A Prickly Relation” som båda publicerades i maj 1988. Han fick ökat förtroende och hade hunnit göra 36 serier för Gladstone innan Van Horn bytte arbetsgivare till Disney Comics.

Popularitet

Van Horns popularitet ökade och han fick många beundrarbrev där han jämfördes med storheter som Barks. Vissa tyckte till och med att Van Horns serier var bättre än Barks’. William Van Horn bytte något år senare till Egmont, som nu var världens största producent av Disney- tidningar, och fick ett stort uppsving i popularitet när han 1994 fick äran att teckna Carl Barks’ sensationella comebackhistoria, ”En historisk häst i hästväg” (KA 51–52/1994).

Van Horns överdrivna humor tillsammans med den galna tecknarstilen gör att han både är älskad och hatad. Vissa tycker att han är det bästa som hänt sedan potatisen kom till Europa medan andra tycker att Van Horn ”stinker grön ål” som Peter Nyrén utryckte det på ankismmailinglistan (19/01-01).

Serierna

Van Horns produktion består främst av tiosidorsberättelser med Kalle Anka i huvudrollen. Handling kan vara allt mellan att skotta snö, bråka med grannen Olsson eller rädda världen. Jag tycker att Van Horn är en av de få serieskapare som lyckas med sina tiosidare. Han verkar dock ha hamnat i en liten svacka, eftersom hans serier de senaste åren inte har lyckats hålla samma höga kvalitet som de brukar.

Van Horns serier är väldigt lätta att känna igen. Hans unika tecknarstil får serierna att sticka ut från resten av sidorna i tidningar som Kalle Anka & C:o. Liksom Carl Barks ger han ankorna massvis med ansiktsutryck, vilket resulterar i att Van Horns serier ser väldigt levande ut.

Farbror Slöfus McFjäs

Van Horn skapade karaktären Farbror Slöfus McFjäs till serien ”Fy för farbror”. Farbror Slöfus är en person som är halvbror till Joakim. Detta gör Joakim väldigt upprörd eftersom Slöfus personlighet är raka motsatsen till Joakims egen; Slöfus är en blandning av Alexander Lukas och Mårten Gås. Saker och ting sker ofta till Slöfus fördel, vilket gör att han kan utföra de saker han gillar mest: äta och sova. Han är inte särskilt rädd av sig utan har väldigt lite respekt för både gorillor och livsfarliga brottare. Joakim avskyr honom så mycket att han in i det längsta försökte dölja sitt närstående släktskap för alla, inklusive Slöfus. Slöfus McFjäs trodde nämligen själv att han var Joakims kusin ända tills han hittade ett brev från sin mamma. Där berättade hon att hon hade haft en kort kärleksaffär med Joakims pappa.

Slöfus McFjäs har förekommit i följande serier:
”Fy för farbror” (KA 35/1995)
”Det allra heligaste” (KA 11/1999)
”Släktens svarta skuggor” (KA 19+/2000)

Stinko Lusrygg

Stinko Lusrygg är en cigarrettrökande katt som har fått spela rollen som ohederlig motståndare till Kalle. I sitt första framträdande hade han dock ingenting med handlingen att göra utan föreställde då en namnlös julgransförsäljare. I nästa framträdande gjorde han livet surt för Kalle och knattarna när han snodde deras bidrag till en tävling. Stinko har hittills tävlat mot Kalle tre gånger. I en av dessa gjorde han dock ingenting elakt eftersom Kalle klarade av att göra bort sig alldeles själv. Stinko vill väldigt gärna vinna de tävlingar han ställer upp i, och för att klara det skyr han inga medel. Trots Stinkos lömska metoder brukar han inte vinna tävlingarna utan får oftast se på när någon annan lyfter prispokalen.

Stinko Lusrygg har förekommit i följande serier:
”Granar för Grannar” (KA 50/1993)
”Meteorit-metoder” (KA 43/1994)
”Kampen om nyheterna” (KA 46/1996)
”Föga planenligt” (KA 26/1997)

av koll. 2575 Christian Medin

Tävlingen är avgjord!

Koll. 2324 Andreas Eldhs tävling Citatperdy är nu avgjord, och det var uppenbarligen ingen lätt tävling. Maxpoäng var 102 och vinnaren, koll. 2406 Tommy Svensson, hade bara 47, men det räckte till seger. Egentligen hade han dessutom bara 46, men han fick ett stilpoäng för att han lyckades blanda ihop Långben med Stefan Diös på nr 10. Stefan meddelar att han är mycket stolt över denna ihopblandning, och påpekar att han som översättare ju på sätt och vis är skyldig till citatet ”I går, när jag tog med min krokodil på bussen!”, men någon poäng blir det i alla fall inte. Inte heller blir det någon poäng för svaret ”Det är jag. Detta sa jag till min fru häromdagen.” (nr 11)

Trots dessa felaktiga svar är Tommy Svensson den lycklige vinnaren av den fantastiskt fina Guldbok 15. Och för er som vill veta vad de rätta svaren är så kommer de här:

1. Farmor Anka: ”Säg, Kalle! Hur kan du hålla pojkarna så rena och väldoftande?” Kalle: ”Tja, jag använder spillolja, Farmor!” WDC 184, Kalle Anka ”Det stora julbadet”, WDS 13/1956 KA 50/1973 52/1985.
2. Micky (Musse): ”Va’ nu då? Är du redan tillbaka? Har du skickat iväg koffertarna?” Moppe (Långben): ”Javisst! Men det var en konstig prick. Han ville inte ta emot några pengar.” ”Micky Mus på äventyr”, Hemmets Veckotidning, 21/1933 och Kalle Anka & C:o Den kompletta årgången, 1948. Det var också den första söndagssidan med Musse i Sverige.
3. Benno Burro: ”Om den är lagom då?” Bruno Björn: ”Den är normal! Det betyder att jag har fått siesta i revlagret! Lägg flera filtar på mej! Svettas jag inte, så blir jag stel!” OG 20, Bruno Björn & Benno Burro ”Sjuklingen”, Tom & Jerry 8/1985. Av Carl Barks.
4. Knatte, Fnatte, Tjatte: ”Alexander! Ska du inte komma och titta på farbror Kalle?” Alexander Lukas: ”Nej! Jag stannar här, där det är varmt och skönt, och njuter av föreställningen genom fönstret! Hi-hi!” WDC 88, Kalle Anka ”Skryter bäst som skryter sist”, KA 1/1950 8/1969 52/1986 4/1998, Kalle Ankas Bästisar 3, Kalle Anka & C:o Den kompletta årgången 1950 del 1. Alexanders första serie.
5. Kalle: ”Här är vad då?” Oppfinnar-Jocke: ”Min senaste tidsmaskin – årets modell i ekonomi- utförande! Ingen onödig grannlåt – men funkar gör den!” D 7236, Farbror Joakim ”Släktmötet”. KA 14-15/1984.
6. Konstapel Pontus Kask: ”Menar du allvar?” Skalman: ”Jag menar alltid vad jag säger. Annars säger jag inget.” BA 97130, ”Skalman och Bankrånar-Bisse”, Bamse 11/1998. Manus: 694 Olof Siverbo.
7. Knatte, Fnatte, Tjatte: ”Vad är det?” Kalle: ”När signalen ljuder, tar jag den här eldsläckaren och springer till brandplatsen och sprutar kemikalier över lågorna!” WDC 86, ”Kalle Anka som brandsoldat”, KA 1/1948 2/1968, Nostalgoteket 1, Kalle Ankas Bästisar 1, Kalle Anka & C:o Den kompletta årgången 1948.
8. 2324 Andreas Eldh: ”Tycker du om kalkonfilm?” 316 Greger Nässén: ”Nej! Jag är vegetarian!” När vi var på väg hem från (k)ansliet en onsdag för några år sedan. Apropå kalkonfilmen Stockholm marathon.
9. Frågesportsledaren: ”Visst inte! Så här lyder frågan! Hur många droppar vatten passerar genom Niagarafallen på en vecka? Ni får en minut på er!” Kalle: ”972.536 kvintiljoner, 693.754 kvadriljoner, 341.869 triljoner … niohundrafyrtio överplusiljoner, sexhundrafem duplikatiljoner, trettiotre imaginäriljoner … sjuhundranittioen ultrafatiljoner, trehundrafyrtio supertriljoner, femtionio duperdriljoner, tjugonio biljoner, sjuhundrafemtio miljoner … fyra­hundra­sextio­tusen­fem­hundra­fyrtio­tre droppar!” WDC 99, Kalle Anka ”En ovetande allvetare”, KA 6/1950 28/1969, Kalle Ankas Bästisar 4.
10. Musse: ”När var det så många som tittade på dej senast, Långben?” Långben: ”I går, när jag tog med min krokodil på bussen!” D 97406, Musse Pigg ”Full fart framåt”, KA 35/1998.
11. Musse: ”Så bra, men vad menar du med … "voff"? ” Pluto: ”Ibland kvittar det vad man säger! Det är tonen som är viktig!” D 95028, Pluto ”Husse med hund”. KA 33/1995. Pluto talar i denna serie.
12. vetenskapsman #1: ”De kom från någonstans i Peru, sa ni! Vem fann dem, och när och hur?” vetenskapsman #2: ”Vi vet inte! Rapporten låg i lådan, som hamnade i pannrummet av misstag!” FC 223 A, Kalle Anka ”Vilse i Anderna”, KA 13-17/1963 15/1990 26/1998, Carl Barks bästa.
13. Kalle: ”Björnar! Vem är rädd för dem?” Knatte, Fnatte, Tjatte: ”Du! … Men vi far dit … ändå!” FC 178, Kalle Anka ”Jul på Björnberget”, KA 26-27/1957 50/1965 47- 48/1973 50/1997, Jag Farbror Joakim. Joakims debutserie.
14. Långben: ”Vad ser du?” Musse / optikern: ”En död fluga!” S 76159, ”Långben som Galilei”, Historiens mästare 3.
15. Bob Crutchet (Musse): ”På tal om arbete, mr Scrooge, imorgon är det faktiskt Jul, och nu undrar jag om jag kunde få en ledig eftermiddag?” Ebenezer Scrooge (Joakim): ”Jul, ha! Nåja, kanske det, men jag kommer att dra av en halv dagslön!” Musse Piggs julsaga, TV4 Julafton varje år.
16. Clifford: ”Hey, I got one question though. How did you know about that doughnut hole thing that Gary used to say?” Penn: ”Clifford, we read the script!” Muppets Tonight / Mupparna gästartister: Penn & Teller, TV4 4 maj 2001. The Jim Henson Company har ett intimt samarbete med Disney, vilket gör Mupparna ankistiskt intressanta.
17. Huey, Duwey, Louie: ”You expect us to believe that?” 176-761: ”It’s the truth! Somebody did it! Maybe Martians with a ray!” Bortredigerat avsnitt ur US 8, ”Farbror Joakim och den tokige professorn”, Guldbok 6.
18. Scrooge: ”Now then! What is la law concerning throne seizing?” Huey: ”It says here that it’s downright rude, Your Majesty!” AR 145, Uncle $crooge ”His Majesty McDuck”, USA 14, ej utgiven på svenska.
19. Donald, Duwey, Louie: ”Gosh, Huey, do you think Plain Awful really will retain a pure and untained spirit after encountering Uncle Scrooge?” Huey: ”Don’t worry! I left them a little gift, just in case!” AR 130, ”Donald Duck Return to Plain Awful”, DDA 12, på svenska i KA 17-20/1991.
20. Eddie Valiant (Bob Hoskins): ”You mean’a tell me that you could’a taken your hand out of that cuff at any time?” Roger Rabbit (Roger Rabbit): ”No, not at any time! Only when it was funny!” Who Framed Roger Rabbit / Vem satte dit Roger Rabbit.
21. Donald: ”What’s this?” Scrooge: ”For imaginary time, I pay imaginary money!” D 91071, Uncle $crooge ”The island at the edge of time”, US 276, på svenska i KA 42/1991.
22. 176-XXX: ”Where you gonna catch any fish around here?” 176-831: ”At the old reservoir! Used to be trout in there when I was a kid!” FC 386, Uncle $crooge ”Only a poor old man”, USA 33 US 195 BWDC 72 USDD 1, på svenska i Walt Disneys Godbitar 4/1982 WDS 1B/1954 7/1971, Jag Kalle Anka, Carl Barks bästa.
23. Goofy: ”Blook glub, blop geet?” Mickey: ”Gleepka wawatoo mi!” S80112 A, ”Goofy Look at Weather!”, WDC 608, ej utgiven på svenska.
24. Minnie: ”I, for one, am going ashore for a picnic! Care to join me, you old sea dog?” Mickey: ”’Old sea dog,’ eh? Why, ye sassy wench! I’ll shiver yer timbers if ye don’t take that back!” D93379, ”Mickey Mouse Fantasy Island”, WDG5, på svenska i KA 34-36/1994.
25. På denna uppgift skulle du formulera en fråga som inte kan besvaras med hjälp av Gröngölingsboken, samt hänvisa till en serie och tala om varför du valt just denna formulering! Detta spörsmål tas upp i tre olika serier, med skilda lösningar. Som vanligt en poäng per korrekt dellösning.
    1. Fråga: Vem har skrivit / uppdaterar årligen Gröngölingsboken? Serie: H 9016, Kalle Anka ”I kunskapens spår”, KA 32/1998.
    2. Fråga: Vilken fråga som helst som kan besvaras med ett annat uppslagsverk? (Svaret ska inkludera hänvisning till uppslagsverket.) Serier: D 92380A, Gröngölingarna ”Bibliotekets beskyddare”, KA 38/1998
    3. Fråga: Vad står längst ner på sidan MCVI, band XIII i handskriften av Plinius d.ä. från 73 e.Kr. som finns i stora biblioteket i Tralla La? Serie: D 90314, Farbror Joakim ”Vägen till Xanadu”, KA 13/1991 och 29/2001.

koll. 2324 Andreas Eldh

Monsterfilm från Disney/Pixar

Disney/Pixars senaste projekt, filmen Monsters Inc., har svensk premiär den 8 februari 2002. Arbetet med den helt datoranimerade filmen har tagit fyra och ett halvt år, men det gav genast utdelning då filmen redan tre dagar efter premiären hade spelat in mer pengar än någon annan animerad film i USA har gjort.

Filmen utspelar sig i en parallellvärld till vår egen och handlar om två monster, Sulley och Mike, som arbetar på företaget Monsters Inc. i staden Monstropolis, en stad helt befolkad av monster. Sulley är ett stort hornprytt monster med blågrön päls och hans vän Mike ett litet grönt, klotformat monster med ett öga. De arbetar som skrämmare, vilket innebär att de samlar in barnskrik från människovärlden. En suspekt sysselsättning måhända, men just barnskrik råkar vara monstervärldens energikälla och denna förädlas på företaget Monsters Inc.

När en liten människoflicka vid namn Boo (Bu på svenska) av misstag följer efter Sulley till Monstropolis uppstår problem. Eftersom monster är rädda för människobarn får de på inga villkor komma in i monstervärlden, och Sulley och Mike måste försöka återföra flickan till hennes egen värld innan någon upptäcker henne. Därmed är äventyret igång.

Huvudpersonernas amerikanska originalröster görs av Billy Crystal och John Goodman, medan femåriga Mary Gibbs (dotter till Pixars story artist Rob Gibbs) ger sin röst till den lilla flickan Boo. Andra röster görs av Steve Buscemi, James Coburn, Jennifer Tilly, Bob Peterson, Frank Oz och John Ratzenberger, som alla har långa karriärer inom filmmediet bakom sig. Frank Oz är kanske mest känd för att han var med och skapade The Muppet Show och The Sesame Street. John Ratzenberger är en veteran på Pixar; han – eller snarare hans röst – har medverkat i alla datoranimerade filmer som studion har gjort hittills.

De svenska rösterna till Mike och Sulley görs av Robert Gustafsson och Allan Svensson. Andra svenska röster utlånas av Jan Mybrand, Olof Thunberg, Inga Ålenius, Fredde Granberg, Vanna Rosenberg och treåriga Julia Moreau, som gör rösten som den lilla flickan Bu.

Produktionsteamet är i princip detsamma som ligger bakom Disney/Pixars andra framgångsrika datoranimerade filmer Toy Story, Toy Story 2 och Ett småkryps liv. Medarbetarna i teamet har länge arbetat med animering eller datoranimerad film, till exempel filmens regissör Pete Docter – som med Monsters Inc. gör debut som filmregissör – och producenten John Lasseter, som båda har arbetat med Disney/Pixars tidigare filmer. Medregissör David Silverman har också lång erfarenhet av animation genom sitt arbete med TV-serien The Simpsons.

Många veteraner alltså, och musiken står ytterligare en vetaran för, nämligen Randy Newman, som tidigare bland annat har skrivit musiken till både Toy Story-filmerna och Ett småkryps liv, prestationer som har förärat honom flera Oscarsnomineringar.

koll. 2187 Åsa Johansson

Kalle Anka & C:o – nummer 49–50

Det näst senaste numret av Kalle Anka & C:o, nummer 49, är ett av de största någonsin. Tidningen innehåller 100 sidor. Anledningen till det? Jo, som ni säkert redan vet så fyllde Walt Disney 100 år den 5 december.

Numret innehåller tre faktarutor om Walt Disney och hans filmer. Den innehåller också två välkända Barks-serier, ”Den fantastiska flodfärden” och ”Djurtämjaren”, plus en ensidesserie av Barks från 1956. Där finns också två sidor ur en serie tecknad av Strobl, som visar när Joakim, Kalle, knattarna, Pluto, Långben, Kajsa, Musse och Farmor Anka är på besök i Disneyland. De två sidorna slutar med att Joakim och Farmor Anka kliver på en flodbåt, precis så som serien ”Den fantastiska flodfärden” börjar på nästa sida. Detta nummer håller enligt min mening hög klass, inte minst tack vare Barks-serierna och faktarutorna om Walt Disney.

Och så till nummer 50, som innehåller en Barks-serie med nygjord första halvsida, tecknad av Daan Jippes, men dock inte någon ensida av Barks. Serien heter ”Stilla natt?”, är från 1945 och handlar om när Kalle och knattarna ska gå ut och sjunga julsånger för Olsson och ett par inte alltför vänliga grannar. Kalle blir till slut tvingad av Olsson att i motvind sjunga för dennes stendöve vän en kilometer bort. Serien och numret är ganska bra, men jag vill framför allt rekommendera det förstnämnda numret.

koll. 2548 Axel Purwin

Ny webbplats om Disneyserier

Kollusorerna 2454 Magnus Haglund, 2553 Erik Bergwall och 2560 Björn Norrliden vill tipsa om sin webbplats om Disneyserier. Den finns på www.ankorama.rr.nu och upphovsmännen vill nämna den här på grund av sjukdomen Fåus Besökarus. Kollusorerna meddelar att de skulle bli hjärtligt glada om alla som läser detta öppnade sin dator och tittade runt lite på den fina sidan.

Ankan och teatern

Kalle Anka ställer ofta till scener när han blir arg, men emellanåt har han också spelat teater på scen – eller åtminstone varit på väg att göra det.

Tecknarna verkar framför allt älska Shakespeares stycken Hamlet och Romeo och Julia. I varje fall är det dessa stycken som används i andra serier än Barks’. Barks’ serier behandlar egentligen mera genren drama generellt, men ett slott återkommer i hans två teaterserier ”Tapre Riddersmænd” (sv. ”Riddaren av den skumma skepnaden”) och ”Teatertosset” (sv. ”Bråk och skådespel”).

Dessa två serier är intressanta i sig själva, då de är goda exempel på hur Barks, på grund av att han saknade nya idéer, återanvände sina egna idéer med ca tio års mellanrum (kan den gamla historien om att det bara är tioåriga snorungar som läser Kalle Anka möjligen vara orsaken?!). De två serierna kan dock läsas med stort utbyte på grund av många nya detaljer. Utifrån de undersökta exemplen kan vi se att regissören har utvecklats från ett fågelliknande väsen (en gås?) till ett människoliknande väsen (en hund?). Detta tycks vara en generell utveckling hos Barks, som han senare följer. I vissa serier var ju Barks också så nära att börja teckna människor att han faktiskt gjorde det, vilket gjorde att utgivarna var tvungna att säga ifrån.

Jag har också framför mig tre teaterserier som inte är av Barks och de är tämligen olika. ”Det rene teater” (sv. ”’Eftertankens kranka blekhet ’”) återanvänder en del från de två Barks-förlagorna. Man skulle kunna tala om bestialisk stöld från Mästaren, eller blott inspiration från en bottenlös källa. I vilket fall som helst ser vi återigen att regissören är en hundmänniska.

Serien ”Rampelys” (sv. ”Romeo möter Fulia”) har jag ett nostalgiskt förhållande till, då det var en av de första serier som jag själv läste när jag som åttaåring precis hade läst mig att läsa. Därför kan jag ju bara betrakta serien som en klassiker, om än med de efter handen triviala Kalle Anka/Alexander Lukas-fejderna. Omslaget till serien är förresten speciellt. Det är, så vitt jag vet, det enda numret av Anders And & Co, där det inte står ”Walt Disney’s” överst. (Motsvarande nummer i Sverige har texten ”Walt Disney’s” överst på omslagets framsida och det tycks inte finnas något nummer av Kalle Anka & C:o som inte har det. ö.a.)

”Dubleanten” (sv. ”... som Ofelia, den veliga!”) har jag inte ett lika stort nostalgiskt förhållande till, men av alla serier som jag har läst där Hamlet används är det utan tvekan den serie där pjäsen används bäst.

Serier nämnda ovan:

”Riddaren av den skumma skepnaden” av Carl Barks. WDC 128 (maj 1951). Utgiven i Sverige i KA 1/1952, KA 4/1970 och Kalle Ankas Bästisar nr 4, och i Danmark med titlarna ”Tapre Riddersmænd” och ”To tapre riddere” i AA 1/1952, AA 4/1970 och Anders And Album nr 4.

”Bråk och skådespel” av Carl Barks. WDC 217 (oktober 1958). Utgiven i Sverige i KA 32/1959 och Guldbok 10, och i Danmark med titeln ”Teatertosset” i AA 43/1959 och Guldbog 10.

”’Eftertankens kranka blekhet ...’” tecknad av Daniel Branca. D 6402. Utgiven i Sverige i KA 8/1986 och Kalle Anka & C:o jubileumsalbum från 1994, och i Danmark med titeln ”Det rene teater” i AA 9/1986 och Anders Ands Fødselsdagbog från 1994.

”Romeo möter Fulia” tecknad av José Cardona Blasi. D 8816. Utgiven i Sverige i KA 11/1987, och i Danmark med titeln ”Rampelys” i AA 12/1987.

”... som Ofelia, den veliga!” tecknad av Torres. D 88024. Utgiven i Sverige i KA 28/1990, och i Danmark i med titeln ”Dubleanten” i AA 28/1990.

koll. 2480 Anders Christian Sivebæk
(övers. fr. da. av ÅJ)

Simba fortfarande kung – åtminstone delvis

Det talas i dessa dagar om rekord på Sandrews webbsidor och filmen man talar om är förstås Harry Potter och De vises sten. 221 164 svenskar såg filmen under premiärhelgen och därmed är den Sveriges mest inkomstbringande premiär genom tiderna. Vad som inte framgår av denna siffra är dock att rekordet för antalet biobesök under premiärhelgen fortfarande innehas av Disneys Lejonkungen.

Sandrews uttalanden om rekordet för Harry Potter och De vises sten föranledde Buena Vista International att gå ut med pressinformation där man berättade att Lejonkungen, med sina 223 431 besökare under öppningshelgen, fortfarande är den mest sedda premiärfilmen i Sverige. Det poängterades också att Harry Potter och De vises sten spelade in mer pengar på grund av ett högre biljettpris än vad som gällde 1994.

Sandrew kontrade senare med att totalt 305.341 svenskar såg Harry Potter och De vises sten under den första veckan, vilket innebär att filmen nu innehar rekordet för ”den bästa premiärveckan för en biofilm i modern tid, såväl i antal besökare som i pengar”. Därmed lär väl Sandrew ha sagt sitt. Det återstår att se vad som händer med dessa siffror efter den 19 december då Sagan om ringen har världspremiär. Tills dess får Buena Vista leva på att det åtminstone var några fler som ville vara först med att se ett tecknat lejon, än det var som ville vara först med att se en flygande trollkarl.

koll. 2187 Åsa Johansson

Cineastisk spåkula

Att Monsters Inc. kommer till Sverige i februari har säkert den uppmärksamme läsaren redan förstått – men vad mer har vi förvänta oss från Disney de närmaste åren?

Redan den 1/1 2002 går Beauty and the Beast upp igen i USA (ursprungligen premiär 22 november 1991). Inledningsvis kommer filmen bara att gå upp på IMAX-biografer (Cosmonova i Stockholm är en sådan – stor duk, större film och fler rutor per sekund) precis som Fantasia 2000 gjorde. För att riktigt lura dit folk har man lagt till ett nytt musiknummer nämligen ”Human Again” av Ashman/Menken.

15 februari kommer så Return to Neverland – en uppföljare till Peter Pan! Disney har gjort en hel del uppföljare tidigare men då har filmerna inte haft biopremiär utan bara getts ut på video, men den här gången siktar man alltså högre.

Lagom till sommaren (21 juni) kommer så äntligen en ”ny” film, nämligen Lilo & Stitch. Det hela verkar rätt lovande – en film om en hawaiiansk flicka som tycker om Elvis och umgås med en kriminell utomjording måste ju helt enkelt vara bra!

I november kommer Treasure Planet som är löst baserad på Skattkammarön av Robert Louis Stevenson.

År 2003 är det tänkt att vi ska gå och se Finding Nemo (Pixar) och Sweating Bullets. Nemo är en clownfisk medan Bullets är en tjur – något konstigt val av djur med tanke på att 2003 är getens år!