Kvacket 3/2024

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Redaktör:Johan Blixt
Utförande:8 sidor
Packningsdatum:25 juli 2024

[PDF] (kräver inloggning)

Hej och välkommen till årets tredje Kvacket! Med Kvacket ska det följa ett årsmötesprotokoll. Drygt 180 kollusorer får påminnelse att förnya medlemskapet för perioden juli 2024–juni 2025.

Kommande aktiviteter

Ett antal aktiviteter med mer eller mindre ankistisk prägel kommer att äga rum under sommaren och hösten. Först av allt har vi fått preliminärt besked om att bokbordet på Drottninggatan högst sannolikt kommer att återkomma i år, och detta i så fall den 18 augusti. Vi hoppas då som vanligt att kunna samarbeta med Serieteket i Kulturhuset för att kunna sälja kulturgods och värva medlemmar. Håll utkik på sociala medier för mer detaljer. Därefter följer bokmässan i Göteborg 26–29 september. NAFS(k) har inget aktivt deltagande där, men Egmont och andra utställare brukar ju se till att det finns mycket av ankistiskt intresse ändå. Bland annat ryktas att tecknaren Kari Korhonen kommer att närvara.

Sedan, viktigast av allt, är det dags för vår eminenta förenings höstmöte. Datumet för detta blir 26 oktober, och platsen naturligtvis vår kära gamla Åttingen på Reimersholme.

Vi kan heller inte låta bli att nämna att vi fått en inbjudan från vara vänföreningar i Tyskland och Danmark om att hålla ett gemensamt Ankon i början av 2025. Platsen för detta skulle då vara norra Tyskland och datum 28–30 mars. Mycket mer om detta kommer förstås i kommande nummer av Kvacket, men markera gärna dessa datum i kalendern redan nu!

Kalle Anka 90 år!

Du firade väl ordentligt den 9 juni på Kalles nittionde födelsedag! Från sin debut som ansvarslös spelevink i Silly Symphony-filmen ”The Wise Little Hen” (Den kloka lilla hönan), har Kalle genom åren mognat (?) och blivit en mer ansvarstagande målsman till sina tre brorsöner, återkommande hjälpreda till sin krävande onkel Joakim von Anka och långvarig kavaljer till sin hjärtevän Kajsa.

För att uppmärksamma jubileet har Egmont nyligen gett ut antologin Kalle Anka 90 år (ISBN 978-91-8074-0852). Först i den 358-sidiga samlingen finns prologen ”Kalle Ankas många roller” av två tyskar, serieforskaren Ralph Trommer och förlagsredaktören Fabian Gross. Sedan följer 23 serier med Kalle uppdelade på sex kapitel som beskriver hans långa karriär: ”Gårdagens anka”, ”Familjeankan”, ”Äventyrslust, äventyrsfrustration”, ”Den sista ilskna ankan”, ”Den arbetande ankan” och ”En sann hjälteanka”. Knappt hälften av serierna publicerades för första gången under de senaste 25 åren.

Boken innehåller verk av många artister, däribland Carl Barks ”Spänning på spänd lina” och ”Kalle Anka lever lägerliv” samt Don Rosas ”När ankan föll till jorden”. De flesta serier är på 10–20 sidor. Utöver den klassiska Barks-serien finns det ytterligare fem längre serier, bland annat ”Tre caballeros” från 1945 av Walt Kelly och ”Den perfekta lyckan” från 1974 av Rodolfo Cimino (manus) och Romano Scarpa. Nio serier har inte publicerats i Sverige tidigare (varav fyra är ensidesserier från 2017 i nederländska Donald Duck).

Disney centralt uppmärksammar också Kalles födelsedag på olika sätt, bland annat med en massa merchandise. Mer intressant är att Walt Disney Animation Studios har gjort en ny kortfilm med titeln ”D.I.Y. Duck” som har premiär 9 juni på Disney+. Hoppas du kunnat se den! Det är första gången sedan 1961 som Kalle är med i en kortfilm. Den är regisserad av Disneylegenden Mark Henn som också skrivit manus. Det var hans sista projekt innan han gick i pension i december 2023. Hurra för Kalle!

Koll. 316 Greger Nässén

Årsmöte 2024

Den 20 april samlades 29 kollusorer i vår välbekanta lokal Åttingen för att hålla årsmöte. Ytterligare 3 valde att delta online via Zoom. Antalet poströstande kollusorer var 10. Många välbekanta ansikten syntes, men också några som var på ett möte för allra första gången, och de var förstås lite extra välkomna! Som sig bör inleddes mötet med den officiella delen då styrelse valdes, medlemsavgifter beslutades mm. Protokoll från denna mötesdel medföljer detta utskick, men det kan noteras att valberedningens förslag godkändes vad gäller samtliga styrelsemedlemmar och revisorer samt att styrelsens förslag till budget godkändes, så det mesta blir sig likt inför det kommande året. Valberedningen själv fick dock en ny sammansättning då ankismens farbror koll. 616 Göran Ribe valde att avgå från densamma efter lång och trogen tjänst. Styrelsen avtackade honom med blommor och kulturgods till stora och varma applåder. Efter denna mötesdel vidtog fika och allmänt kolluderande, vilket det som vanligt var svårt att slita medlemmarna ifrån, men till slut lyckades mötet återsamlas och nu var det dags för ett föredrag om den utställning som pågår i London med anledning av Disneyföretagets 100-årsjubileum. Föredragshållaren koll. 2187 Åsa Warnqvist kunde tyvärr p.g.a. sjukdom inte närvara vid mötet, men hade lyckats sätta ihop en presentation med bilder och tillhörande bildtexter som gjorde att man ändå kände det som att det fanns en kunnig berättare på plats.

Sedan var det dags för auktion och till allas belåtenhet var koll. 339 Anders Berglund tillbaka och svingade klubban med sin vanliga finess. Många objekt var eftertraktade och skapade långvariga budgivningsdueller, i synnerhet Donald Duck and his Nephews (motsvarar Jag-boken Vi, Knatte, Fnatte och Tjatte) med ett förord av Carl Barks, som betingade ett pris på 425 kronor.

När auktionen avslutades hade mötet pågått en tämligen lång stund, men det fanns ändå intresse hos många att stanna kvar och vara med i en frågesport, och koll. 2348 Mats Nilsson hade naturligtvis även detta möte satt ihop en sådan. Denna gång genomfördes den lagvis och bestod av att lagen fick se rutor och pratbubbletexter från kända serier och baserat på dem skulle identifiera serien och, när de fått veta vilken serie det var, slutligen svara på några följdfrågor kring den. Knepigt var det, men samtliga lag visade goda kunskaper, i synnerhet laget med vår store quizmaster koll. 1088 Ola Martinsson.

Mötet avslutades därefter för de mest uthålliga med middag på den vanliga pizzerian (förmodligen ökar deras omsättning markant våra mötesdagar), innan medlemmarna gick åt skilda håll. Förhoppningsvis såg de flesta redan fram mot att träffas igen vid höstmötet.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Don Rosa i Stockholm

Jag (Ted) träffade Don Rosa på Comic Con Stockholm fredagen den 3 maj. När jag såg att Don skulle komma till Stockholm insåg jag hur passande det var för mig. I höst kommer det nämligen vara 30 år sedan jag träffade Don för första gången och även vid det tillfället var det i huvudstaden. Nu var det alltså dags igen. Under fredagen skulle dörrarna till Comic Con öppna 13.00. Då jag förstått att det varit väldigt högt tryck under Dons senaste Stockholmsbesök såg jag till att vara på plats utanför mässan redan vid 10.30-tiden, vilket till min förvåning resulterade i att jag hamnade först i kön till hela mässan och när det väl blev dags för insläpp kom jag först i kön till Don. Det satt i och för sig redan ett par med Don när jag kom fram till montern, men jag förstod att de jobbade på mässan, så de hade passat på att träffa honom före det officiella öppnandet.

Så fort Don fick syn på mig utbrast han ”Åh, det är du!”. I och med att vi träffats så många gånger genom åren och att han känner igen mig som killen som har som tradition att göra hyllningsteckningar till honom, så har jag blivit ett bekant ansikte när han är på besök i Sverige eller Danmark. Det första jag gjorde var att räcka över en plastficka med två teckningar tryckta på fotopapper. Den ena var en helt nygjord teckning som refererar till en scen i ”Vägen till Xanadu”, den andra var en strandscen med Kalle Anka och Alexander Lukas som barn, där vi även får se respektive familjemedlemmar. Den sistnämnda var en teckning Don redan hade sett i The Official Don Rosa Group på Facebook 2020, men inte fått en utskrift av Foto: Patrik Cullander än. Jag förklarade att jag för teckningen som refererade till ”Vägen till Xanadu” hade velat illustrera det Joakim säger till en liten tjej i Tralla La som vill ha hjälp att laga hennes docka: ”… och när jag var i din ålder lagade jag dockor åt mina båda systrar!”.

Att illustrera denna scen är en idé jag haft väldigt länge och 2013 började jag skissa upp en första version av den, men jag färdigställde aldrig bilden då av någon anledning. Nu när jag behövde ett bra motiv till hyllningsteckning och dessutom såg att det i april var 70 år sedan Barks Tralla La-serie hade premiär, kände jag att det här var det perfekta tillfället att färdigställa min idé. Don tittade noggrant på teckningarna och sa sedan ”Du är så precis. Det är som om jag hade gjort det själv.” Självklart blev jag oerhört hedrad över så fina ord från min stora idol!

Till Comic Con Stockholm fick man ha med sig max två saker hemifrån att få signerade av respektive kreatör. Då jag skulle resa långt och visste att det skulle vara förbud mot väskor, ryggsäckar och olika typer av kassar, valde jag att inte ta med tunga böcker. Den första sak jag bad Don signera var en förstoring av ett foto från när jag träffade honom den allra första gången för trettio år sedan. Don studerade fotot noggrant. Även Stefan Brenner (Dons vän och affärspartner som ansvarar för försäljningen under Dons Europaturnéer) kom fram för att titta. Don gjorde det tydligt för mig att han inte tyckte han såg bra ut i skägget han hade på den tiden. Den andra sak jag fick signerad var en poster från Anders And & C:o med en av omslagsillustrationerna Don gjort för ”Fången vid Ångestfloden”.

Jag hade bett person nummer två i kön att ta kort med min mobil när jag satt med Don och när det var hans tur gjorde jag detsamma för honom. När jag ändå höll mig framme vid Don när andra fans träffade honom föll det sig naturligt att för många erbjuda mig att ta kort på dem och Don med deras mobiler, vilket var uppskattat. Det var bra med folk i kö under fredagen men inte mer än att alla som ville träffa Don under fredagen fick möjlighet till det. När jag pratade med Stefan under kvällen räknade han med att det skulle bli betydligt mer intensivt under lördagen och söndagen.

Då Don inte hade sitt nästa officiella uppdrag (i Finland) förrän på onsdagen valde han och hans sällskap att stanna kvar i Stockholm även under måndagen och tisdagen. De hade på Facebook frågat om några andra affärer var intresserade av att Don skulle signera där under dessa dagar och de som nappade var leksaksmuseet på Skeppsholmen och Tomas Tranströmer-biblioteket vid Medborgarplatsen. Jag (Mats) hade inte haft möjlighet att besöka mässan under helgen, men såg i stället till att vara där under dessa båda signeringar för att träffa Don och hälsa från styrelsen, samt försöka värva lite nya medlemmar till föreningen. När Don anlände till leksaksmuseet sköts det salut vid kajen nedanför (det KAN möjligen ha varit för det danska kungaparet som samtidigt anlände till slottet på andra sidan viken, men man vet ju aldrig …). Museet hade dock inte gjort särskilt mycket reklam för att Don skulle signera där, så för ovanlighetens skull var köerna inte alls långa (ibland var det faktiskt helt tomt) och de som var där hade alla möjlighet att få en längre pratstund med Don, vilket förstås utnyttjades. Dagen efter på biblioteket var allting normalt igen och köerna var långa. Jag pratade med flera av de som arbetade på biblioteket och upptäckte att det ankistiska intresset i allmänhet, och för Don Rosa i synnerhet, var mycket stort bland dem. Förhoppningsvis kommer några av dem att gå med i vår förening. Signeringen var synnerligen välorganiserad och det bjöds på dryck och godis till de som köade. Don med sällskap var på mycket gott humör och jag fick intrycket att försäljningen gick bra. Man kan bara hoppas att vistelsen som helhet gav så pass mycket mersmak att det inte tar lika lång tid innan han återkommer till Sverige!

Koll. 1997 Ted Johansson och 2348 Mats Nilsson

Bild & Bubbla

Nummer 239 (2/2024):

SIS 2024

Årets upplaga av Stockholms Internationella Seriefestival arrangerades av Serieteket i Kulturhuset vid Sergels torg i huvudstaden helgen 25–26:e maj. NAFS(k) var som vanligt där och sålde (k)urirer till allmänheten och spred ankismens evangelium. I år hade vi bord i gatuplanet i rummet som kallas Studion och har direktingång från Hamngatan. Hur detta påverkade tillströmningen av människor är svårt att avgöra då vädret var lite för bra för att locka till inomhusaktiviteter men det var ingen brist på intresserade. Vi hade som traditionen bjuder Tintin-föreningen Generation T och Fantomenvännerna i The Scandinavian Chapter of the Lee Falk Memorial Bengali Explorers Club till bordsgrannar vilket både borgar för trevligt sällskap och underlättar om bordet av någon anledning skulle lämnas obemannat en stund. Den nya placeringen i Studion hade troligen tillkommit på förslag från de senare då man ansåg att vi tre föreningar hade mera gemensamt med förlagen Cobolt och Egmont som också hade sin hemvist i Studion än de som höll till i stora hörsalen & hörsalsfoajén.

Festligheterna inleddes dock redan på fredag kväll i Teaterbaren (under festivalen omdöpt till ”Seriebaren”) i Kulturhuset där det från 19.00 (och efter ett föredömligt kort inledningstal av festivalgeneral Ola Hellsten från Serieteket) var mingel och presentation av de nominerade till årets Urhundenpriser i Seriefrämjandets regi. Endast avbrutet av livetecknande av Robert Nyberg. Det gällde dock att vara på plats innan Kulturhuset stängde officiellt och sen dröja sig kvar. NAFS(k):s revisor, koll. 507 Rolf Lindby, hade tydligen problem med att övertyga väktarna vid ingången att det pågick en fest ett par trappor upp och missade därför inledningen när koll. 2747 Ola Hammarlund redogjorde för Urhundenprisets anrika historia …

På lördag öppnades dörrarna för utställare 10.00 och jag själv, koll. 694 Olof Siverbo, koll. 976 Johan Blixt och ordförande koll. 2348 Mats Nilsson satte igång med att ställa iordning vårt bord. Då vi gjort detta några gånger vid det här laget gick proceduren fort och vi var klara i god tid innan besökarna släpptes in en timme senare.

Som vanligt är det så mycket folk att träffa, paneler att lyssna till, serier att kolla in och i övrigt njuta av all energi och den goda stämningen att tiden går alldeles för fort. Mina egna höjdpunkter på lördagen var att få träffa Arne Ankas skapare, Charlie Christensen, att koll. 1661 Hanna Strömberg var vänlig nog att göra en teckning av familjen Gök ur hennes humorserie Gökboet åt mig, barnseriepanelen modererad av Lisa Medin och det sällsynta framträdandet av Ulf Jansson som vid Epix bord (under överinseende av koll. 616 Göran Ribe) signerade den alldeles purfärska boken Box 19008 som samlar serien med samma namn som gick i tidningen Epix fram till 1991. Kön som ringlade lång var ett veritabelt ”vem är vem i seriesverige” och boken sålde slut, så för att inte göra fansen besvikna och snuva koll. 567 Horst Schröder på en försäljningsframgång lovade Ulf att komma tillbaka på söndagen. NAFS(k):s frågesport med tyskt tema lockade relativt många att pröva sina kunskaper. Vann gjorde koll. 2417 Stefan Persson.

På lördag kväll arrangerades det för första gången i festivalens historia en fest i Teaterbaren som blev mycket välbesökt och pågick till efter midnatt. Den får gärna bli en tradition den också!

Söndagen inleddes med att jag själv blev snudd på försenad eftersom tåget inte kom fram till Stockholm i tid, men med en minut till godo kunde jag ta plats i Lilla Studion på vilkens scen det skulle bjudas på en och en halv timmas diskussion om Robert Amans nya bok på Lystring förlag, Serier för vuxna, som handlar om Horst Schröder och Epix historia från starten i början på 80-talet tills utgivningen av serietidningar upphörde 1993. Diskuterade gjorde författaren själv och kollusorerna Göran Ribe och 557 Johan Andreasson under ledning av Mattias Svensson, till vardags på Svenska Dagbladets ledarsida. Även om det mesta som avhandlades redan var känt av oss som var med på den tiden (och brukade övernatta hos koll. 554 Hasse Sjöberg som hyrde lägenhet av Horst Schröder i samma trappuppgång på Birger Jarlsgatan, ”Gasthaus zum fanatischer deutscher”) var det mycket underhållande att lyssna till. De sista 25 minuterna intog Horst själv scenen i ensamt majestät och med hjälp av mycket rättframma frågor från publiken lyckades han utan problem leva upp till myten om sig själv. Inte mycket har ändrats på fyrtio år!

Jag passade sen på att se förre Metropolisexpediten Bert Gradins självbiografiska scenföreställning Här skall plaskas där han gestaltade valda episoder ur sin alldeles nya seriebok med samma namn. Då Bert senare gjorde karriär i den tämligen välkända Gycklargruppen saknades det inte intressanta saker att berätta om. Blad annat delade Bert frikostigt med sig av sina kunskaper om hur man bäst lyfter svenska kronprinsessor på raka armar över huvudet, något som han antagligen är ensam om att ha gjort.

En annan höjdpunkt denna dag var när den erfarne samtalsledaren koll. 2433 Fredrik af Trampe frågade ut Arne Ankas andlige fader Charlie Christensen (hemma i Sverige på besök från Pamplona där han normalt framlever sina dagar) om allt man vill veta om det griniga fjäderfäet. Inte bara serien utan även mycket 80-talshistoria från huvudstadens uteliv avhandlades.

På söndagen hade NAFS(k) en ny frågetävling med i mitt tycke svårare frågor. Vinnare blev Olof. Till sist var det dock slut och Ola Hellsten avskedstalade samt tackade festivalens volontärer för deras ovärderliga arbete. Vi hoppas att festivalen återkommer nästa år för detta är utan tvekan en av årets höjdpunkter för den som är seriöst intresserad av den nionde konstarten.

Tack till alla som ställde upp och släpade på kulturgods & bemannade vårt bord: Mats, Johan, Olof & Anders (samt Greger som var med oss andligen).

Koll. 538 Karl-Erik Lindkvist
NAFS(k):s 10-stjärnige festivalgeneral

Bilder från festivalen finns att se på: flic.kr/s/aHBqjBsYvv