Kvacket 4/2000

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Kvack!

Välkommen till NAFS(k):s senaste utskick i vilket det finns, förutom detta Kvacket, även ett reklam­blad, ett grandiost årsmötes­protokoll samt inbetalningskort till alla som förtjänar det, dvs som inte förnyat sitt medlemskap för tidsrymden 1 juli 2000 t.o.m. 30 juni 2001.

Ankon

Ankon 2000 var ett trevligt arrangemang, trots få deltagare och lömskt väder. Lördagen den 12 augusti samlades sju glada kollusorer utanför Greger Nässéns kvarterslokal på Kungsholmen i Stockholm. Under ledning av Ankonmajoren Per Starbäck förflyttade vi oss till Fredhällsparken för att spela krocket och kubb. Mitt under det yviga och entusiastiska krockandet och kastandet anlände Klaus Dejler på sin cykel och blev Ankons åttonde deltagare. "Jag tror att jag behåller hjälmen på", kommenterade Klaus.

En stund senare blev det ösregn och vi tog vår tillflykt till kvarterslokalen, där Per lanserade en ny sorts ankistisk tävlingsform. Vi ska inte försöka förklara reglerna här, men ett gammalt årsmötes­protokoll signerat Johan Blixt var inblandat. Vi spelade också en amerikansk Disneyvariant på Trivial Pursuit, med spelplan formad som ett Musse Pigg-huvud. Därefter förklarades den officiella delen av Ankon vara över, men flera av mötesdeltagarna stannade kvar och spelade icke-ankistiska sällskapsspel. Nu ser vi fram emot nästa Ankon!

Höstmöte

NAFS(k):s höstmöte kommer att hållas söndagen (observera dagen!) den 26 november kl 13.13 till cirka 16.30. Lokal: Läktarfoajén i Brygghuset, Norrtullsgatan 12N. T-bana Odenplan. De som har varit med på de senaste höstmötena borde hitta dit ity att vi ska vara i samma lokal i samma byggnad. Närmare information om detta arrangemang kommer i nästa Kvacket men det finns väl all anledning att befara att vår ordförande kommer att hålla en av sina bejublade tutfrågesporter.

Bröderna Dum informerar

Nya tag i prisstrukturen på diverse saker i lager hos bröderna... följande priser gäller tills vidare:

WDC 602–633 och US 309–318 sänks till 60 kr.
Van Horn-paketet är nu sänkt till 225 kr.
Den Gode Tegner (dansk Barksbiografi) kostar 125 kr.
Amerikanska album kostar numera 80 kr.
Övriga "vanliga" tidningar kostar 10 kr.

De som väntade för länge med att beställa i hopp om att spara en krona eller två missade följande:

Donald Duck 278
Uncle Scrooge 242, 291, 306
WDC 526, 528

som numera är helt slut hos Bröderna Dum.

Nya medlemmar

Vi hälsar följande nya medlemmar välkomna:

Kondoleansbrev

Uppgifter om Carl Barks instundande begravning publicerades i en dödsruna på Internet den 29 augusti. Styrelsen beslutade sig för att försöka skicka ett kondoleansbrev. Koll. Greger Nässén ringde till begravnings­byrån den 31 augusti och fick veta att Barks släktingar var där för att diskutera arrangemanget. Greger ombads att skicka brevet per e-post, så kunde familjen få en utskrift. Så skedde omgående. Barks assistenter Serene och Helen Hunicke har skickat ett kort där de framför familjens tack för vår omtanke.
Kondoleansbrevet löd så här:

Stockholm, 31 August 2000

To Carl Barks’ family,

We are very sorry indeed to hear of the death of Carl Barks, outstanding Disney artist and story-teller. On behalf of all our members, we the committee of NAFS(k) wish to convey our deepest condolences.

Carl accepted to become an Honorary Member of our Donaldist Society already in 1978. We were very glad and honored when he finally visited Sweden in 1994, and we could meet him in Stockholm.

His memory will live on in all our hearts, and his great work will live on forever.

Yours sincerely,

NAFS(k)
National Donaldist Society of Sweden (quack)
Box 5030
SE-125 05 Alvsjo (Stockholm)
Sweden

E-mail: kansli@nafsk.se
Web site: www.nafsk.se

Sent on NAFS(k)’s behalf by Greger Nassen, Treasurer of NAFS(k)

Barks begravning

Carl Barks jordfästes 31 augusti 2000 kl. 15 lokal tid (24 svensk tid) i Grants Pass, Oregon. Officiant var pastor Bob Wood från Redwood Christian Church. Platsen för ceremonin var Lundberg’s L.B. Hall Funeral Home. Gravsättningen ägde rum i Hillcrest Memorial Park.

Webbnyheter om Barks

Koll. Nässén har gjort en webbsida med länkar till texter om Carl Barks död. Adressen är http://www.abc.se/~m9855/artiklar.htm. Disney-fantasten Favio har citerat hela nyhetstexter på http://members.forez.com/coa/barks/news.html.

Några tankar om Carl Barks

Carl Barks har levat färdigt. Mästarnas mästare, den bra tecknaren, Västerlandets störste kultur­bringare, alla ankisters levande legend finns inte mer. NAFS(k) har förlorat sin enda heders­medlem, en titel som instiftades 1978 enkom för denne mans räkning. Den 25 augusti 2000... är det för evigt ett almanacksblad med svarta sorg­kanter i den ankistiska historieskrivningen?

Det finns en internationell diskussionslista per e-post för Disneyserier och en liknande lista för svensk ankism. Dessa forum har gått på högvarv under veckorna efter Barks bortgång. All världens ankister, den lilla toppen på det omätliga isberg som utgörs av Carl Barks med- eller omedvetna beundrare, sänder solidariskt in sina hyllningar till mannen vars verk en gång formade deras växande karaktär. Korta eller långa, filosoferande eller analytiska, på bruten engelska eller lyrisk italienska... de flesta inlägg är ändå förvånansvärt lika i sin känslostämning. Det är märkligt, säger man (och nu avser jag inte att citera någon särskild), att jag kan känna en sådan sorg och saknad efter en person som jag aldrig har träffat. Ingen har betytt så mycket för min uppväxt som Barks, fortsätter fansen. Hans serier lärde mig allt det viktigaste om mänskliga känslor. Fastän jag visste att slutet var nära kände jag en oförklarlig isning längs ryggraden när jag fick höra att han var död... vad tråkigt att han inte fick leva tills han fyllde 100, så vi hade kunnat fira vår hjälte ordentligt. Ja, ungefär så reagerade otaliga ankister på nyheten att Carl Barks inte längre finns bland oss.

Förvisso är jag själv en i raden av Barks nästan förbehållslösa fans. Även jag läste hans serier om och om igen som barn och gör det gärna ännu. Inte bara stor underhållning har jag fått mig till livs av hans berättarkonst, utan också åtskilliga lärdomar. Min beundran för hans konstnärliga gärning är näst intill obegränsad, och även om jag vill vara noga med att skilja på verk och person känner jag också en mycket stor respekt för mannen Carl Barks. Jag kände honom inte och strävade aldrig efter att lära känna honom, men det jag har läst om hans liv och karriär finner jag imponerande och tanke­väckande. Trots allt detta kan jag emellertid inte hålla borta en underlig känsla av att min reaktion nästan är den motsatta mot de flesta andra ankisters. Det är märkligt att jag inte känner en större sorg än jag gör över en person som jag beundrat så mycket och som jag faktiskt rent av har träffat. Hur kan det vara så?

Jag tror att det beror på sättet Carl Barks levde och dog på. Hans liv var fullt av alldeles normala sökanden och strävanden, en blandning av ljus­glimtar och sorgestunder precis som för de flesta av oss... ofta återspeglat i strävaren Kalle Ankas äventyr, skyndar vi "experter" oss att påpeka. Många år fick Barks ägna åt att pröva sig fram när det gällde yrkesval och familjeliv, innan han till sist hittade rätt. Även då fick han arbeta hårt i ett kvarts sekel, utan nöd men i relativ fattigdom och tysthet, innan han som pensionär fick åtnjuta en välförtjänt berömmelse som till och med lät honom tjäna en slant. Det förefaller som om han frisk och kry fick leva ungefär som han helst av allt ville på sin ålders långa höst, kanske med undantag av den period på 90-talet då det anses att han blev otillbörligt utnyttjad av penning­giriga affärshajar. Men han genomlevde det också och kom undan med heder och pengar i behåll. Till sist blev han sjuk och bad efter en tid att de livs­förlängande medicinska processerna skulle upphöra. Sedan levde han ett par månader till, väl omhändertagen och vid klara vätskor; därefter dog han. Då var han nittionio år.

Visst är det alltid vemodigt när någon dör, ofta direkt tragiskt; särskilt när det drabbar någon som man känner att man står nära. Men man kan dö på olika sätt. Jag tycker att man har rätt att dö om man är 99 år gammal och har blodcancer och känner sig tillfreds med det jordeliv man fått leva. En av de första reaktionerna till den svenska ankismlistan kom från den ständigt kloke Mattias Hallin i Bryssel och var också en av de i mitt tycke bästa. Kollusor Hallin nöjde sig med att citera Första Mosebokens tjugofemte kapitel om patriarken Abraham: "Därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder". Just så var det med Carl Barks den 25 augusti år 2000. Att få leva och dö på det viset vore en nåd för oss alla att stilla bedja om. Till den internationella mailinglistan kom det medan jag förberedde den här lilla betraktelsen ett inlägg från den grekiske ankisten Kriton Kyrimis, som i stor utsträckning sammanfattar mina egna känslor. "I stället för att sörja Barks död", skrev Kyrimis (i min egen översättning), "borde vi fira hans liv!" Och vidare: "Kroppslig odödlighet är ingen välsignelse, snarare en förbannelse som vi inte borde önska åt någon. Det är vida bättre om man kan förunnas att själv få välja sin hädanfärd."

Visa ord i sanning... här är det, vilket också påpekats av flera, omöjligt att inte tänka på en av Barks bifigurer: Prato Khan (Swami Khan Khan), den gamle mongolkungen som efter 4000 år upptäcker att odödlighet inte är allt. I en minnesvärd slutscen (U$ 71; KA 29/68) väljer Prato bort sitt eviga liv och vandrar uråldrig, trött och oändligt ensam bort över sanddynerna för att äntligen åter­förenas med de sina i öknens stoft. Den serien skrev Barks just då han skulle gå i pension... han hann inte ens teckna den själv, vilket lär vara orsaken till att den inte har blivit lika berömd som den förtjänar. Säkert var Barks själv mycket trött just då och ville inget hellre än att få slippa arbeta. Dock hade han ännu inte levat färdigt. Långt därifrån. Men det har han alltså nu. Vår patriark har slutligen lämnat oss. Kalla mig gärna känslolös, men jag vägrar att känna någon överdriven sorg över Carl Barks bortgång. Min beundran för hans verk är orubbad, liksom min respekt för hans person och min medkänsla med hans närmaste. Likaså känner jag stor samhörighet med de mängder som nu vill betyga honom sin vördnad.

I åratal har vi ankister hedrat Carl Barks och hans verk, och låt oss aldrig sluta med det. Men låt oss inte heller sörja hans död utan hellre känna glädje för det liv han fått leva. Tänk om han hade gått bort innan han fått uppleva hur hans namn blev känt och älskat av dessa miljoner lyckliga människor, eller medan han ännu var i klorna på de giriga marknads­krafterna, om det nu var så det var... då hade mitt hjärta känts mycket tyngre än det gör i dag. Och när han nu till sist blev sjuk och skröplig är jag glad för hans skull att han slapp genomlida några välmenta men kanske plågsamma hundraårs­fester.

Carl Barks har levat färdigt. Han har gjort det länge och han har gjort det väl. Och i var och en av oss lever hans verk vidare längre än självaste Prato Khan, för det Carl Barks har skapat åt världen kan aldrig någonsin dö.

Stefan Diös
Koll. 314

Svensk press om Barks bortgång

Carl Barks död uppmärksammades i alla de största svenska dagstidningarna. Flera av tidningarna hade nyheten redan på första sidan. Här följer en summering av vad som skrevs i några tidningar dagen efter dödsfallet.

DAGENS NYHETER

"Kalle Anka-tecknare död"
Sveriges största morgontidning visade inget större intresse för händelsen i lördagstidningen. Bara en kort (sju meningar) TT-notis på kultursidan, utan bild och med en intetsägande rubrik. Men tidningen revanscherade sig några dagar senare (29 aug), då stora delar av Namn och Nytt-sidan ägnades åt Joakim von Anka och Carl Barks. Girigbuken och den döde ankmästaren hyllades med en artikel (med Barksfoto) samt hela nio notiser! Texterna var författade av Niclas Lindstrand.

SVENSKA DAGBLADET

"Farbror Joakims skapare död"
Bra artikel på familjesidan av Daniel Atterbom, ex-kollusor och tidigare ordförande i Serie­främjandet. Enspaltigt foto på Barks. Dessutom en liten hänvisning på förstasidan.

GÖTEBORGS-POSTEN

"Kalle Ankas tecknare är död"
Undertecknad skrev drygt 2 000 tecken (försökte förgäves tjata till mig mer utrymme) som illustrerades med en ruta ur "Jul i Pengalösa".

SYDSVENSKAN

"Kalle Ankas Carl är död" (förstasidan)
"Farbror Kalles farbror Carl är död" (insidan)
En utmärkt artikel av den seriekunnige Karl G Jönsson, som bland annat skrev: "Han blev nästan 100 år gammal, och framförallt blev han världens mest älskade serietecknare". Trespaltig bild från Europabesöket 1994. Dessutom några väl valda rader (plus en porträttbild) på förstasidan.

ARBETET (Malmöupplagan)

"Kalle Ankas ’pappa’ blev 99 år gammal" (första­sidan)
"Världens mest kände Kalle Anka-tecknare är död" (insidan)
Fin text av koll. Fredrik Strömberg, som dock tänkte i kors i hastigheten och råkade påstå att Barks skapade Farmor Anka. Fast han är förlåten eftersom han gjorde reklam för NAFS(k) i texten! Som illustration användes det klassiska självporträttet med hörapparaten (som även fanns på förstasidan) samt en nedslagen Kalle från kamelserien "En lysande julklapp".

METRO (Stockholmsupplagan)

"Serietecknaren Carl Barks död"
Ännu kortare notis än DN (från nyhetsbyrån FLT), illustrerad med ett Barksfoto. (Liksom flera andra tidningar använde Metro en bild från Barks Europabesök 1994.)

UPSALA NYA TIDNING

"Carl Barks har avlidit" (förstasidan)
"Den ’riktige’ Kalle Anka-tecknaren död" (Familjenytt)
Utförlig artikel av den kunnige serieskribenten Daniel von Sydow, illustrerad med två serierutor och ett Barksfoto. Nyheten fanns även på första­sidan. (Av någon anledning kallades Ankeborg i förstasidestexten för Grönköping!)

AFTONBLADET

"Kalle Ankas pappa är död" (förstasidan)
"Tack för allt, Carl" (insidan)
AB berättade om dödsfallet redan på förstasidan. Tyvärr trodde tidningen att Barks är Kalles skapare. Också trist att illustrationen (tre sörjande knattar) inte är av Barks utan av betydligt senare datum. Samma felaktiga uppgift och malplacerade teckning fanns inne i tidningen. Fullt godkänt dock för en intervju med Sture Hegerfors, som berättade om Barks Sverigebesök 1994: "Han var så vansinnigt snäll. En person som man skulle vilja haft som morfar. Och mentalt var han suverän." Dessutom en faktaruta om Barks och ett ganska stort fotografi.

EXPRESSEN

"I dag har Kalle sorg"
Expressen slog upp nyheten ganska stort, med bra rubrik, väl vald illustration (ur "Kalle Anka på Grönland") och ett rejält foto på Barks. Tyvärr trampade skribenten rejält i klaveret när han påstod följande: "Den serie vi kanske kommer ihåg bäst är nog den årligt återkommande på julafton, där Kalle är på campingsemester". Märkligt att det kan vara så svårt att skilja mellan tecknade serier och animerad film. (Tilläggas bör kanske att Barks medverkade som idékläckare och manus­författare på åtskilliga Kallefilmer – dock inte "Mickey’s Trailer".) Dessutom fanns ett par andra märkligheter i texten.

Olof Siverbo

Så spreds nyheten om Carl Barks bortgång

Carl Barks avled fredagen den 25 augusti 2000 kl. 00.15, vilket motsvarar 9.15 svensk tid. Så här skrev hans vän Gerhard Tank:

"Carl tillbringade de sista 15 åren eller så av sitt liv i Grants Pass, Oregon, ett samhälle med 20 000 invånare, beläget bland kullarna mellan Kust- och Kaskadbergen. 99 år gammal dog han mycket fridfullt efter att ha legat i koma de sista två dagarna av sitt liv. Han slutade andas pga ålderssvaghet i kombination med leukemi."

Här följer en liten genomgång av hur nyheten om Barks död spreds till och inom Sverige. (Samman­ställningen gör inga anspråk på att vara komplett. Nyheten kan givetvis ha spridits tidigare och på andra vägar än vi känner till.)

C:a 10.00. Barksexperten Geoffrey Blum ringer upp koll. Greger Nässén, som inte är hemma. Blum lämnar ett meddelande på telefonsvararen.

11.51. Barks vän Gerhard Tank skickar e-post till en lång rad personer runt om i världen, gissningsvis sådana som tidigare har e-postat hälsningar till Barks. En av dem var svenske kollusorn Per-Erik Malmström.

12.04. Detlef Giesler i Tyskland skickar ett e-postmeddelande om dödsfallet till den inter­nationella mailinglistan om Disneyserier. Brevet skickas från en adress som inte är prenumerant på listan och skickas därför inte ut, utan stannar i datorn i väntan på manuell assistans från administratören koll. Per Starbäck, som är ute på stan.

12.23. Per-Erik Malmström vidarebefordrar Gerhard Tanks korta brev till den svenska mailing-listan om ankism:

"In Memorium
CARL BARKS
March 27 1901
August 25, 2000"

12.30. Per Starbäck släpper igenom Gieslers brev till den internationella mailinglistans prenumeranter. Där står "Carl Barks died this morning". De flesta prenumeranterna får dock vänta på meddelandet i ett halvt dygn eftersom de får sina meddelanden från listan i form av "digests", alltså flera meddelanden i klump.

12.37. Per Starbäck skriver "Carl Barks died today" på sin webbsida om Disneyserier. Han får strax e-post från den österrikiska nyhetsbyrån APA (Austria Presse Agentur) som undrar vad hans källa är!

C:a 13.00 (?). Någon ringer Expressen och tipsar om nyheten. Tidningen får dödsfallet bekräftat, gissningsvis från Egmont i Malmö, och lägger ut nyheten på sin hemsida 14.05. I en annars ganska vederhäftig artikel påstås felaktigt att Barks skulle ha skapat Knase, men det dröjer inte länge förrän uppgiften korrigeras. I artikeln citeras Kenneth Andrén, chef på Egmont:

—Han avled vid niotiden på morgonen, svensk tid, i hemmet. Vi har precis fått veta det själva.

(Senare under fredagen lägger även Aftonbladet, DN och SvD ut nyheten på sina webbsidor.)

14.45. Den förste på den svenska mailinglistan som reagerar på dödsbudet är Germund Silvegren i Lund:

"Jag måste erkänna att jag kände en kylig vind svepa genom rummet när jag läste det förra meddelandet till listan. Jag är inte mycket för att glorifiera personer i vanliga fall men... ni förstår säkert vad jag menar... Vila i frid, Carl!"

15.17. Tord Jönsson, redaktör för Kalle Anka & C:o, postar följande rader till listan:

"Det är med stort vemod vi nu har fått beskedet att vår käre Carl Barks har lämnat oss. Han har betytt så otroligt mycket genom sitt sätt att göra Kalle Anka till den odödliga anka han är. Genom Kalle tycker jag att vi har lärt känna Carl Barks. Vi kommer alltid hedra Barks med att tänka på att vår hjälte heter Karl Magnus Anka – allas vår Kalle Anka."

Under eftermiddagen eller kvällen skickar TT ut ett nyhetstelegram om Barks död. Texten är en översättning av ett telegram från den inter-na-tionella nyhetsbyrån AFP. Under kvällen lägger Text-TV (SVT) ut en kortare nyhetstext.

21.00. Aktuellt visar ett minutlångt inslag. På-annonsen inleds "Tecknaren som skapade Kalle Anka, Carl Barks, avled i dag". Speaker-texten är dock korrekt. Där nämns att Barks skapade Joakim von Anka, renodlade Knattarna och skapade staden Ankeborg. Det visas inga Barksteckningar (bara några Kalle Anka & C:o-framsidor av okända tecknare), däremot får man se bilder av Barks från hans besök i Europa 1994. Inslaget inleds och avslutas med snuttar från en tecknad kortfilm utan koppling till Barks filmarbete på Disneystudion.

Olof Siverbo (med hjälp av Per Starbäck och Greger Nässén)

Barks släktträd

Uppgifterna om Barks släkt och familj är knapphändiga. Hans storebror Clydes vidare öde är till exempel inte känt. Följande släktträd är ett försök att sammanfatta vad som står i de biografiska verken Carl Barks and the Art of the Comic Book av Michael Barrier och Den Gode Tegner av Jakob Stegelmann, samt i dödsrunor i USA. Kansliet tar gärna emot rättelser och tillägg!