Kvacket 3/2001

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Kvack!

Välkommen till NAFS(k):s tredje utskick för 2001 i vilket du, förutom Kvacket, hittar ett årsmötes­protokoll samt, om du ännu inte har betalat din medlemsavgift, ett inbetalningskort.

Kvacket har från och med detta nummer fått två nya redaktörer, kollusorerna 976 Johan Blixt och 2187 Åsa Johansson, som sedan en tid tillbaka även är redaktörer för NAFS(k)uriren. Ett stort tack till vår avgående redaktör koll. 585 Claes Ericsson för lång och trogen tjänst! En historik över Claes’ gärning presenteras i detta nummer av Kvacket av föreningens ordförande koll. 694 Olof Siverbo.

Den nya redaktionen vill här passa på att välkomna alla ankister att skicka in notiser, nyheter, reflexioner och annat till Kvacket.

Kvacket är öppet för alla och allt material som kan tänkas vara av intresse för NAFS(k):s medlemmar är välkommet.

Har du något att säga så säg det i Kvacket!

Ankon 2001

Årets tema är Farmor Ankas gård, och det finns två skäl till detta. Dels ligger platsen för Ankon på landet med kor och andra agrara tillbehör, och dels kommer Mårten Gås’ livsstil att vara vårt rätte­snöre under Ankon. Inga aktiviteter i onödan alltså!

De som inte tycker att slöa på bästa Mårten Gås-manér räcker som ankistisk aktivitet, rekommenderar jag att själva göra ett föredrag, tävling eller något annat kul. Själv hoppas jag på att få ihop en tipspromenad på temat, men även där skulle jag hemskt gärna få hjälp av någon frivillig. Hör gärna av er!

Kort sagt, förvänta er inte särskilt mycket planerad ankistisk akitvitet (om ni inte fixar den själva).

Ankon börjar klockan 11.00 på lördag 30 juni och slutar någon gång på söndag eftermiddag. Platsen är Villa Slänten som ligger vid herrgården Harpsund utanför Flen mitt i Sörmland. Tåghämtning i Flen eller (i nödfall) Katrineholm kan ordnas.

På Slänten finns 8 sängar, någon madrass och mycket golvyta. Skynda att boka! Av praktiska skäl blir maten samordnad och förhoppningsvis sponsrad av NAFS(k).

Anmälan sker till Erik Starbäck (erik@math.uu.se, 0157-60066)

Förmodligen har jag glömt något viktigt så det kan vara bra att kolla på webben för färdbeskrivning och eventuell kompletterande information:

Demonredaktör avgår

av koll. 649 Olof Siverbo

En epok är över! Den oefterhärmlige Claes Ericsson har dragit sig tillbaka från den tunga posten som redaktör för Kvacket efter 13 fina nummer.

I två avseenden har Claes varit en närmast genialisk redaktör. Dels har han med stor framgång tvingat andra att knåpa ihop bidrag till Kvacket och därigenom sluppit skriva själv; föreningens ordförande kan vittna om ett antal gristidiga telefonsamtal som genomgående har haft önskad effekt. Dels har han utmärkt sig med sina pricksäkra och kongeniala illustrationsval.

Själv påstår Claes att han brukade kopiera några slumpmässiga sidor ur Carl Barks Library och sedan plocka bilder från dem. Men det har man svårt att tro på om man har sett klassiker som porträtten på Per Vedin och Per Starbäck i Kvacket nr 3/98.

Värt att nämna är också att Claes även tidigare har varit involverad i Kvacket-produktionen. Han debuterade som redaktionsmedlem i nr 4/89, och under de följande sex åren gjorde han många gedigna Kvacket i samarbete med Johan Blixt och Greger Nässén. Från den här perioden minns vi exempelvis nr 2/92, där någon med en handstil påfallande lik Claes’ ändrat ordförande Olof till PLÅGOande Olof.

Styrelsen tackar Claes för en god insats!

Ankistiska mailinglistor

av koll. 699 Per Starbäck

Eftersom det är ett tag sedan vi gjorde reklam för dessa senast, vill jag tipsa om mina ankistiska sändlistorna. Dessa är:

• ankism – på svenska om ankism i alla dess former. Där har man den senaste tiden kunnat läsa bland annat vad en ankist egentligen är, Ingrid von Anka, trav & galopp och margarin.
• dcml (= Disney Comics Mailing List) – på engelska och enbart om Disneyserier. Där har man på sistone kunnat läsa bland annat om möjligheten till nya amerikanska Disney-tidningar, huruvida två Björnbusar har samma nummer och vad Kalle och Farbror Joakim har för adresser.

För att gå med på dessa, gå till
http://stp.ling.uu.se/mailman/listinfo/ankism
respektive
http://stp.ling.uu.se/mailman/listinfo/dcml
på webben!

Bok- och biblioteksmässan 2001

Bok- och biblioteksmässan går i år av stapeln 13–16 september och i år kommer koll. 1861 Don Rosa och koll. 1862 Bud Grace att medverka.

Tre nya i styrelsen – högsvans åkte ut

av koll. 649 Olof Siverbo

NAFS(k):s styrelse fick en välbehövlig injektion av nytt blod vid det nyss avhållna årsmötet. Tre nya ledamöter valdes in i styrelsen, den största förändringen i mannaminne. Andreas Eldh, Åsa Johansson och Mats Nilsson heter nykomlingarna som förhoppningsvis ska få ny fart på föreningen. Åsa har redan visat framfötterna genom att oförväget kasta sig in i redaktionerna för både Kvacket och NAFS(k)uriren.

Samtidigt som de tre nykomlingarna valdes in försvann en av föreningens verkliga profiler ur styrelsen, nämligen den legendariske grundaren och högsvansen Stefan Diös. Han avtackades för lång och trogen tjänst med blommor, två vackra tröjor som specialtecknats av Johan Andreasson samt den inramade originalteckningen till tröjmotivet (som lär dyka upp i nästa (k)urir).

Under sina nästan 25 år i styrelsen har Stefan varit en stor källa till kunskap och klokhet, och självklart vill föreningen även i fortsättningen kunna dra nytta av hans visdom. Årsmötet beslutade därför att utse honom till L.A.V.I.N.R.I.S.K. – Lysande, Allvetande Vägvisare i NAFS(k), Rådgivare I Särskilda Knäck­frågor! Detta innebär att Stefan även framöver kommer att ha full insyn i styrelsens arbete.

Stefan passade på tillfället att propagera för ett fånigare NAFS(k). Stoppa defjantifieringen! Det är mitt enda mål och mitt ändamål!, utropade han. (Åsikten att NAFS(k) har blivit för seriöst har Stefan förfäktat i massor av år. Bland annat blev han mycket upprörd när kansligänget för urlänge sedan tog bort pratbubblan med KVACK!!! som satt vid mösslogotypen på våra kuvert.)

När årsmötesförhandlingarna (mer om dem i det bifogade protokollet) var överstökade hölls en traditionsenlig frågesport, som slutade med delad seger mellan udda och jämna kollusorer. Dessutom utauktionerades ett antal slutsålda nummer av NAFS(k)uriren.

Detta trevliga möte bevistades blott av 20 kollusorer, vår sämsta siffra på evigheter. Styrelsen gissar att den dåliga uppslutningen berodde på att mötet inföll under en långhelg, så nästa år ska vi försöka välja en bättre dag. En annan delförklaring var säkert det strålande vårvädret, men det är ju svårare att åtgärda ...

Omdiskuterad biografi på svenska

av koll. 649 Olof Siverbo

Att böcker om Walt Disney kommer ut på svenska hör inte till vanligheterna, men nu har Göteborgsförlaget Epsilon Press gett ut amerikanen Marc Eliots biografi Walt Disney: Hollywood’s Dark Prince på ärans och hjältarnas språk. Sagan om Walt Disney heter den svenska utgåvan, som är inbunden och 352 sidor tjock.

Koll. 2357 Fredrik Strömberg (även känd som ordförande i Seriefrämjandet) har recenserat boken åt Bibliotekstjänst. Så här lyder hans omdöme:

Det här är en omdiskuterad biografi över mediamogulen Walt Disney i vilken författaren försöker skjuta hål på den perfekta bild som Disney­koncernen projicerar av farbror Walt. Författaren går igenom hela Disneys liv och kommer med en hel del intressanta påståenden som att Walt var oäkting, arbetade för FBI med mera. Tyvärr är fram­ställningen mer en blandning av skönlitterära ambitioner och skjutjärns­journalistik än saklig information. Detta gör det svårt att avgöra när påståenden är baserade på fakta, på hörsägen eller helt enkelt på författarens slutsatser och extra­poleringar. Intressant bok som dock känns föga pålitlig.

Sagan om Walt Disney kan beställas för 250 kr från förlagets webbplats, där man också kan läsa utdrag ur boken: www.epsilonpress.se.

NAFS(k) 25 ÅR

av koll. 699 Per Starbäck

I år fyller NAFS(k) 25 år, och det kommer vi att fira vid ett extra JUBILEUMSMÖTE lördagen den 22 september i en ännu obestämd lokal i Stockholm

Huvudpunkten under detta möte blir en nostalgisk Favorit i repris-revy där mer eller mindre oförglömliga framträdanden från NAFS(k)-möten genom åren framförs igen! Gamlingar – missa inte detta tillfälle att återuppleva 1900-talet! Nykomlingar – missa inte denna chans att se vad det är gamlingarna hela tiden pratar om!

Lokalerna kommer att utsmyckas i nostalgins tecken, med reliker, fotografier och andra papper från föreningens historia. Här behövs hjälp! Om du har fotografier från NAFS(k)-möten, konstverk som ställts ut på möten, en fjäder från Stefan Diös huvud eller annat som passar på en sådan nostalgisk utställning, så kontakta nostalgigeneral Per Starbäck (starback@ling.uu.se, 018 – 501324)! Detsamma gäller om du har förslag på revyframträdanden och ännu inte är kontaktad.

Mycket tyder på att det blir god uppslutning, så detta blir också ett kanske unikt tillfälle att träffa kompisar från förr. (Speciellt om du kommer!) Några av 1900-talets ankister är inte längre kvar i NAFS(k), så för att befordra den rätta nostalgi­stämningen är även exkollusorer välkomna till detta jubileumsmöte. Någon inbjudan kommer dock inte att skickas ut till dessa, så om du har kontakt med exkollusorer som du tror är intresserade, se till att informera dem om detta!

FREDAGEN

Men, utbrister vän av ordning, NAFS(k) fyller ju faktiskt år den 21 september, alltså dagen före den ovan nämnda dagen. Det är sant, men av ledighetstekniska skäl är huvuddelen av firandet förlagd till den efterföljande lördagen. Det kommer dock också att bli en samling vid Nya Elementar för unisont kvackande själva jubileumssekunden 11.51.31 på fredagen också. Eventuellt följer därefter något program. (Annars går väl de som så önskar och äter lunch tillsammans i alla fall, mitt på dan som det är.) Mer om detta i nästa utskick, där även tid, plats och mer detaljer för lördagens jubileumsmöte kommer att framgå.

Nya och nygamla medlemmar

Vi hälsar följande nya medlemmar välkomna till vår eminenta förening:

Återinträdda efter minst två års bortavaro:

Tjuren Ferdinand

Koll. 2121 Olof Gustafsson tipsar om www.peterenglund.com/textarkiv/civilon.htm där man kan läsa om bakgrunden till Tjuren Ferdinand (från DN julen 2000).

Årets utgivning av Kalle Anka & C:o

En av NAFS(k):s yngsta medlemmar, koll. 2548 Axel Purwin, har blivit tillfrågad om att med jämna mellanrum skriva några rader i Kvacket om nya nummer av Kalle Anka & C:o och uppmärksamma vad som sker i tidningen just nu. I Kvacket får vi nu läsa hans första recension:

Hej och tack för hedersuppdraget att skriva en recension av nya nummer av Kalle Anka & C:o och uppmärksamma olika saker som hänt. Först och främst tycker jag att det är mer och mer holländska tecknare i Kalle Anka & C:o. Mest Frank Jonher, José, Freddy Milton och Ramon Bernado. Jag tycker inte så mycket om dem, men det kanske andra gör. Och så finns det mer okända tecknare och manusförfattare, som Michael Nadorp som är lik Daniel Branca och Comiquip Studio i stilen. Ett av mina favoritnummer i år är nog 15/16 med Rosas fortsättning Kampen om skogarna efter Barks I pygméindianernas land. Kampen om skogarna är en mycket bra fortsättning. Framför allt har han lyckats mycket bra med själva tecknandet av Barks huvudfigurer (förutom Kalle med flera), i det här fallet pygméindianerna. Detta är vad jag tycker. Don Rosa har förutom det inte utmärkt sig så mycket i manusets handling. I till exempel Mynt på villovägar har han ritat väldigt bra men har inte så bra handling. Samma sak i nummer 17 och Nyheten spred sig från 1988, manus Gary Leach. Det har också börjat relativt nya tecknare, till exempel Jesper Lund Madsen (Kalle Anka & C:o nr 15) och Wanda Gattino i nummer 18/19 i serien Möte med söt nöt.

VIKTIG KUNGÖRELSE

Det är med stor bestörtning som vi i föreningen NAFS(k) tvingas beskåda Seriefrämjandets kvartalsmässigt återkommande varumärkesintrång. Som alla vet innehar NAFS(k) alla rättigheter till Jakob Hallin. Ändå envisas Seriefrämjandet att använda nämnda figur i varje nummer av tidskriften Bild & Bubbla. Beklämmande! För att bestraffa Seriefrämjandet har NAFS(k) nu beslutat att dra in Seriefrämjandets licens för Johan Blixt. Nämnda figur får inte längre utnyttjas som styrelsemedlem utan endast användas till harmlösa småsysslor som att uppdatera index och trampa potatisskal i tunnor.

Olof Siverbo
Regent, NAFS(k)

(Jakob var tidigare redaktör för Kuriren men hoppade av för att göra Bild & Bubbla på heltid, Olof bestraffade då Seriefrämjandet genom att tvinga Johan att sluta som styrelseledamot i sagda förening. Kungörelsen ovan lästes upp (typ) på Seriefrämjandets årsmöte.)

G.r.ö.n.g.ö.l.i.n.g.e.f.i.e.r.i.n.g

Gröngölingefieringen av föreningens olika titlar går vidare. Senaste bidragslämnaren är koll. 2579 Svante Nevéus i Uppsala, som knåpat ihop förslag för ÖVRIG och LEDAMOT. Nedan ser du hela listan över inkomna förslag. Det går fortfarande alldeles utmärkt att hitta på nya varianter.

Skicka dina bidrag till NAFS(k)ansliet! Till hösten blir det en omröstning om vilka förslag som är bäst, troligtvis i samband med höstmötet.

ORDFÖRANDE:

Oemotståndligt Rolig Dagdrömmare med Fina Överlevnadskunskaper Rörande Ankismens Naturliga Delar Endast (Magnus Haglund)

Oerhört Ryktbar Demokratisk Föreståndare Över Rikets Ankister med Noggrant Dokumenterad Erfarenhet (Johan Rhen)

Oerhört Ryktbar Diktatorisk Förvaltare Över Rikets Ankister utan Noggrant Dokumenterad Erfarenhet (Stefan Persson)

SEKRETERARE:

Skriftligen Erfaren Kuf som är Riktigt Enveten och Tragiskt Elak med Roliga Anekdoter efter Rysliga Evenemang (Theresa Wiegert)

Super Enormt Kräsen Rullande Eremitvetande inom Tråkiga Enrumsarbeten under Ruskigt Arbetsamma Risk Egenskaper (Simon Berglind)

KASSÖR:

Kunnig Ankist med Slantar Som Övrig Rolighet (Magnus Haglund)

Kufisk Ankist Skötandes Spänn och Ören Redigt (Johan Blixt)

Kunnigt Arbetande Styrare av Sekiner, Ören och Riksdaler (Johan Blixt)

ÖVRIG LEDAMOT:

Önskvärt Vetgirig Rapp och Intelligent Guru (Theresa Wiegert)

Luttrad, Energisk, Duktig Ankistisk Medarbetare Och Trotjänare (Olof Siverbo)

Överenskommet Varande Rådig & Ingående i Gruppen (Svante Nevéus)

Livaktig, Engagerad & Driftig Ankist med Maximal Organisatorisk Trovärdighet (Svante Nevéus)

Picsou Magazine

av koll. 2575 Christian Medin

Efter ett oförberett franskaprov som inte gick sådär jättebra fick jag för mig att jag skulle bättra på min grammatikkunskap och mitt ordförråd. Jag kom på att jag kunde förena nytta med nöje genom att börja prenumerera på den fransktalande världens största (?) serietidning: Picsou Magazine. Jag beordrade min kära fader att inhandla det senaste exemplaret av denna tidning nu när han så passande skulle på affärsresa till mitt förra hemland Belgien (jag bodde där mellan jag var fem och tio år). Efter en vecka kom han hem igen och överräckte en inplastad och fin Picsou Magazine med en stor dinosaurie på framsidan. Lite fundersamt kollade jag igenom tidningen och observerade samtidigt att den innehöll 148 sidor. Dessa 148 sidor innehöll dock inte enbart serier utan även 60 sidor med ungdomsinformation (typ CD-, bio- och dataspels­recensioner) och som framsidan antydde en stor artikel om Disneys nya biofilm Dinosaurier.

Nu till själva serierna. Tidningen verkade ha ett jultema och alla serier var gjorda av Carl Barks:

• Jul i pengalösa (FC 367)
• Den bästa julen någonsin (FSG 1945)
• Jul på Kvackarklippan (FSG 1946)
• 3 små, snälla ankor (FSG 1947)
• I leksakslandet (FSG 1948)
• De nya leksakerna (FSG 1949)
• Nationalhjälten (WDC 195)

Dessutom fanns det en helsidesteckning av Don Rosa där Kalle, Kajsa, Alexander, Joakim och knattarna trängs i en välpyntad julgran. Lite varstans i tidningen kan man även skymta gamla dagsstrippar av Taliaferro. Det är ingen ovanlighet att alla serier är gjorde av Carl Barks och det är sällan man hittar någon tidning med mindre än två serier av den store anktecknaren. Picsou Magazine borde också intressera alla Don Rosa-fans som någorlunda kan förstå franska. Som exempel kan nämnas att de var först med att publicera Mynt på villovägar efter att Egmont hade refuserat serien. Egmont har också sagt att man inte vill ha fler Farbror Joakims liv-serier av Rosa. Picsou Magazine tar dock tacksamt emot dessa serier och de publicerade nyligen The Sharpie of the Culebra Cut (F PM 01201 c) som passar in efter kapitel 10. Därför borde denna tidning vara ett bra komplement till Kalle Anka & Co för alla som vill ha en komplett samling av Don Rosa serier.

Jag har också fått tag i ett annat lösnummer, nämligen nummer 351. Även denna tidning hade runt 60 sidor reklam och annan ickeankistisk information. Serierna i denna tidning höll samma klass som i den förra:

• Tre caballeros kommer tillbaka (D 2000–002, KA 40/2000)
• Den tappre brandmannen (WDC 225)
• Fint ska det vara (US 45)
• Maya-kungens krona (US 44)
• En skakande händelse (US 44)
• Det stora perukmysteriet (US 52)

Alla serier utom den första är gjord av Carl Barks. En skakande händelse är dock skriven av Vic Lockman men tecknad av Barks.

Efter lite sökande på internet kom jag fram till att Picsou Magazine alltid har minst två serier av Carl Barks men många nummer innehåller enbart serier av Carl Barks eller Don Rosa. Detta innebär att runt 90 sidor består av serier av högsta klass.

Picsou Magazine är en månadstidning och kostar 19F (cirka 28 kr). Att prenumerera kostar 199F (cirka 280 kr) per år exklusive frakt. 19F för 148 sidor är väldigt billigt som man nått ner till tack vare de många reklamsidorna. Om ni vill ha mer information så gå till www.dhpregie.com.

Piscou Magazine är alltså en billig tidning fylld med högklassiga serier. Den innehåller dock en massa onödig information för oss ankister, men den är ändå att rekommendera för den som kan eller vill lära sig franska.

Atlantis – en försvunnen värld

av koll. 2187 Åsa Johansson

Disneys nästkommande tecknade långfilm heter Atlantis – en försvunnen värld (vars engelska original­titel är Atlantis, the Lost Empire) och kommer att ha premiär i Sverige den 9 november 2001 (15 juni i USA). Filmen utspelar sig i början av 1900-talet och historien kretsar kring den unge och naive Milo, en kartexpert vars högsta dröm är att få fortsätta sin avlidne upptäcksresande farfars sökande efter den sjunkna ön Atlantis.

När en tidigare försvunnen dagbok dyker upp och avslöjar nya ledtrådar om platsen där Atlantis ligger bestämmer sig en excentrisk miljardär för att bekosta en expedition till platsen och anställer Milo för att leda den. Tillsammans med kapten Roarke och hans besättning ger han dig sig av till havets botten och vilka äventyr som utspelar sig där får vi alltså se mer av i november.

De engelska rösterna görs av Michael J. Fox (hjälten Milo James Thatch), James Garner (kapten Lyle T. Rourke), Cree Summer (prinsessan Kidagakash), Don Novello (besättnings­medlem Vinny Santorini) med flera. Vilka personer som kommer att göra de svenska rösterna finns det ännu inga uppgifter på.

Musiken till filmen är skriven av James Newton Howard, en veteran inom musikbranschen både som kompositör, skivproducent och låtskrivare. Han har tidigare skrivit musik och samarbetat med åtskilliga stora artister och skrivit musik till flertalet filmer, bland andra Tre män och en liten tjej, Kung Ralph och Alive. Sammanlagt har han fått fem Oscarnomineringar för sin filmmusik.

När vi ändå är inne på det området kan meddelas att en av Atlantis’ sånger, , framförd av Mya, återfinns bland årets nominerade för Best original song.

Manuset till Atlantis är skrivet av bland andra David Reynolds, som också skrev manuset till den förra tecknade Disneyfilmen Kejsarens nya stil och som tidigare har arbetat med bland annat Mulàn och Tarzan. Filmen regisseras av Kirk Wise och Gary Trousdale, som tidigare har regisserat Skönheten och Odjuret och Ringaren i Notre Dame, och produceras av Don Hahn, som har varit producent för flera av de senaste Disney-filmerna, exempelvis Lejonkungen, Ringaren av Notre Dame och Kejsarens nya stil. Mer information om filmen kan man hitta på www.disney.com.

L.A.V.I.N.R.I.S.K

Som framgår av rapporten från årsmötet blev Stefan Diös utnämnd till L.A.V.I.N.R.I.S.K men vad som inte framgår är att en annan titel var på tal, nämligen HANS SJÖBERG som enligt Olof Siverbo ska utläsas Hedersledamot Av NAFS(k):s Styrelse – Slö, Jönsig, Överfödig Bevarare av Evigt Rabiata Galenskaper!

Tidiga teckningar av Musse Pigg till salu

av koll. 316 Greger Nässén och koll. 2187 Åsa Johansson

På auktionsfirman Guernsey’s i New York hölls lördagen den 19 maj en av vår tids största och viktigaste auktioner med fokus på tecknade serier och filmer. De flesta av objekten på auktionen kom från International Museum of Cartoon Arts arkiv och det främsta objektet var sex sidor med 36 storyboard­teckningar till Plane Crazy, den första kortfilmen med Musse Pigg. Idén till filmen fick Walt Disney och Ub Iwerks 1928, inspirerade av Charles Lindberghs flygning över Atlanten. Plane Crazy gjordes före Steamboat Willie, men släpptes först efteråt på grund av att man ännu inte hade lagt på ljud på den förra. Allmänhetens första bekantskap med Musse Pigg blev alltså inte hans första, utan hans andra film.

Mer info om auktionen och länk till pressrelease med mera finns på http://www.leftbid.com/AuctionHouses/guernsey/

Tyvärr lyckades man dock inte sälja dem vid detta tillfälle heller.

Disneydags

Eftersom redaktionen tyckte att koll. 2548 Axel Purwin gjorde ett så bra jobb när han skrev om den nya utgivningen av de nya numren av Kalle Anka & C:o (se detta Kvacket), så ombads han att även skriva en kort notis om hur Disneydags ser ut nu för tiden. Här följer hans reflexioner:

Disneydags-programmen har varierat mycket under årens lopp. Så här har de sett ut på sistone. Vinjetten är mycket lång och det är inte så mycket som är tecknat i den. Första filmen därefter är en av de nya kortfilmer där Kalle, Musse och Långben är med. Dessa filmer är ofta mycket brutala och överdrivna och bakgrunderna är slarvigt gjorda. I en av dem är till och med fågeln som är med på julaftonen med och förstör när Kalle ska fotografera. I den nya filmen är det nästan samma handling som i filmen på julaftonen, fast nu är det fågeln själv som ska fotograferas. Han håller på och kör över Kalle med ett tåg och lägger bomber i hans fickor.

Därefter kommer det en gammal film, följd av två avsnitt ur serierna som är inspirerade av olika långfilmer. Först var det Doug och Herkules, sedan var det Timon och Pumba och nu är det Lilla djungelboken. Slutligen kommer det en gammal film till.

Kritik av en kritiker

av koll. 2501 Patrik Öbrink

I Dagens Nyheter den 23 april spanar Rasmus Malm efter tidsandan i några svenska serietidningar, bland annat och i synnerhet i Kalle Anka & C:o. Fyra av de sex analyserade serierna är nämligen Disneyserier. Handlingen i Stefan Petruchas/Noel Van Horns Mörkmannen mot strömmen (15/2001) betecknas som civilisations­kritisk och Musse, Långben och Klasse kallas tillbaka-till-naturen-anarkistiska motståndsmän. I den mån man överhuvudtaget skall försöka hitta något slags budskap i tecknade serier så bör man i alla fall inte övertolka innehållet. Visst kan man se serien som en primitivistisk myt, men för min del tycker jag att det snarare handlar om överlevnad och krigslist. Vad mer kan Ankeborgarna göra i en sådan krissituation? Och slutknorren tycks ha gått DN:s skribent förbi: Det är kul att leva modernt också!, säger Musse.

Den andra serien som analyseras är Många megabitar (Petrucha igen; 4/2001) då världen upplöses i pusselbitar. I denna serie, liksom i Kalle-serien Spelet är slut (49–50/2000), anser Malm att det anläggs ett existentiellt perspektiv på förhållandet mellan teknik och verklighet. Temat är makt och identitet i den virtuella världen och skribenten undrar om inte manusförfattarna till dessa serier inspirerats av filmen Matrix.

Don Rosa kommer också med på ett hörn. Det är serien Till attack! (51/2001) som behandlas och Malm konstaterar att i den narcissistiska kultur som tillmäter människor värde utifrån tittarsiffror och löpsedlar vill inte bara verklighetens brottslingar och dokusåpastjärnor, utan också serie­figurerna göra det i direktsändning. Armand Lutin väntar på TV-teamet innan han går till attack mot pengabingen men glömmer ägarmakten, det faktum att Joakim äger TV-stationerna. Det finns de som verkligen anstränger sig för att skärskåda och finna budskap och dolda meningar i serier som är ämnade att roa läsarna. Men det är förstås bra att dagstidningarna över huvud skriver om serier. Det är vi inte bortskämda med.

Varför arbetar Kalle Anka i en margarinfabrik?

av koll. 314 Stefan Diös

På den internationella mailinglistan (DCML) har det pågått en diskussion, där jag själv också har deltagit, om hur det kommer sig att så många serier från 1980-talet och framåt visar Kalle som anställd i en margarinfabrik. Margarinfabriken kan härledas till Barksserien Mycket för mycket musik i KA 2/1955 och Guldbok nr 16, där det nämns i förbigående att Kalle slickar klisterremsorna till pappkartongerna på margarinfabriken. (Däremot stod det inget om saken när serien gavs ut i KA 43/1972.) I Barks’ original (WDC 165) jobbar däremot Kalle som delivery boy for a skunk oil factory. Detta översattes alltså till en margarinfabrik i både Danmark, Sverige och Norge. På den tiden var det vanligt att översättarna fick en redan översatt version av serien att utgå från i stället för de amerikanska originalen. Det verkar som om de danska översättningarna ofta gjordes först, och sedan gjordes de svenska och norska (i alla fall i det här fallet) utifrån de danska.

David Gerstein på Egmont i Köpenhamn berättade nyligen på DCML att man år 1979 sökte en någorlunda stadigvarande arbetsplats för Kalle och valde margarinfabriken eftersom det hade nämnts i en Barks-serie. Det var en svensk och en dansk redaktör som låg bakom beslutet (Lars Bergström och Jørgen Fogedby), och båda mindes margarinfabriken från sin barndoms serieläsande på respektive språk. Då visste de inte att det stod något annat i Barks, amerikanska original. Sedan dess har det blivit en ganska stabil tradition att Kalle ska ha kopplingar till denna margarinfabrik och fortfarande görs många serier på det temat. Lars Petrus skrev för ett tag sedan på den svenska mailinglistan att:

[n]är margarin lanserades för en 50 år sen eller så var många mycket misstänksamma mot denna onaturliga nymodighet, ungefär som en del är över genmanipulerad mat nu. I Sverige drev bönderna igenom att margarin måste färgas blått för att få säljas, så ingen oskyldig medborgare av misstag skulle använda det som smör. Det kanske gjorde det hela rätt roligt när översättningen gjordes. Om den nu gjordes på den tiden. Jag har inget minne av att Kalle nånsin skulle ha arbetat på nån margarinfabrik.

Om Lars Petrus inte har lagt märke till margarin­fabriken har han alltså inte läst tillräckligt många Kalle Anka-serier från 1955 eller efter 1980. Sen kan man ju diskutera hur det kom sig att skunkoljan översattes med margarin, och huruvida detta är en förtråkning av den absurt komiska idén att marknadsföra skunkdoft. Jag ska här inte fördjupa mig i att återupprepa de synpunkter som har framförts på DCML, men jag är väldigt glad för Lars’ påpekande om hur margarinet uppfattades för 50 år sen! Blåfärgat margarin vilken grej! Det hade jag ingen aning om förut!

Men där blir han ju mänska

av koll. 2187 Åsa Johansson

Kvällspostens chefredaktör Per Svensson publicerade söndagen den 29 april i år en krönika i Expressen, Men där blir han ju mänska, där han visar att Djungelboken på ett träffande sätt kan användas för att beskriva motsättningarna i debatten om svensk utbildningspolitik. Per Svensson säger att det i dagens utbildningspolitik finns tankar baserade på en pedagogik som ger eleverna rätten att själva få bestämma vad de vill lära sig och hur. Denna linje företräds av balooister som inte inser att eleverna behöver struktur i undervisningen. Svensson menar att Djungelbokens Baloo är en exemplarisk utbildningsideolog med goda chanser att bli generaldirektör för Skolverket och han drar flera paralleller mellan utbildningsdebatten och den tecknade filmen:

Människobyn betyder slutet på det sorglösa och naturliga livet bland blad och snår, där allt man behöver veta är att myror kittlar dödsskönt i kistan. I filmen vinner Bagheera. I verkligheten har Baloo länge haft övertaget. Det är i utbildningsdebatten fortfarande en förhärskande uppfattning att det vore rena sadismen att tvinga Mowgli till människobyn, eller som det brukar heta den gamla auktoritära pluggskolan.

Svensson menar att människobyn är att föredra och att balooisternas djungelpolitik är ett olycksbådande scenario. För, som han skriver, hur ska Mowgli kunna bli människa om han inte förs till den gamla reaktionära människobyn och där systematiskt tvingas plugga – skriva och läsa – sig allt vuxnare, allt mänskligare? Svensson tillhör dem som vill att Mowgli ska bli människa och han menar att balooister som vår skol­minister Ingegerd Wärnersson och skolverkets generaldirektör Mats Ekholm är på väg åt fel håll när de vill tillåta Mowgli att få stanna i djungeln. Vad kan då denna krönika lära oss ankister? Ja, personligen bryr jag mig inte om utbildnings­debatten i någon högre grad, men det är ju roligt att se att Djungelboken inte bara är en bra tecknad film, utan också kan tjäna som exempel i en politisk debatt.

Rolig tävling!

I det här Kvacket har vi kärleksfullt valt ut ett antal bilder av Barks för ge er, kära läsare, en så minnesvärd läsupplevelse som möjligt (eller var det för att vi fick slut på text?). Frågan är nu varifrån bilderna är tagna. En del är mycket lätt medan annat kanske är svårare. Skicka in era svar senast augusti så kommer vi att dela ut fina priser till ett antal lyckliga vinnare.