Kvacket 2/2002

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

I det här utskicket hittar du Kvacket, som innehåller information om NAFS(k):s årsmöte, en ny tematisk studie av vår danske skribent koll. 2480 Anders Christian Sivebæk, några ord om nyutkomna böcker på Egmont och mycket annat. I utskicket hittar du också en verksamhets- berättelse, ett bokslut med budget, revisions- berättelse och ekonomisk tillbakablick, samt en mötesordning med poströstningsblankett.

NAFS(k):s årsmöte

Vi välkomnar alla medlemmar och andra glada ankister till NAFS(k):s årsmöte 2002. Tidpunkten för mötet är lördagen 20 april. Mötet börjar kl 13.13 och håller på till ca 17.30. Platsen är Läktarfoajén i Brygghuset, Norrtullsgatan 12N, Stockholm. Till denna lokal kommer du lättast om du tar tunnelbanan till Odenplan (uppgång Odenplan) och sedan går till vänster över övergångsstället in på Norrtullsgatan.

Förutom de sedvanliga årsmötesförhandling- arna, så förväntar vi oss också att vår ordförande dyker upp med ännu en av sina, av somliga bejublade, tutfrågesporter.

Årsmöte i KAJSA

Stockholms lokalavdelning KAJSA håller sitt årsmöte den 20 april 2002 kl. 11.43–12.43 i Läktarfoajén i Brygghuset. Det är samma lokal som NAFS(k) en halvtimme senare börjar använda för årsmötet (se notis om NAFS(k):s årsmöte). Efter ännu ett år av sparsam aktivitet i KAJSA (förutom ett trevligt årsmöte på 100- årsdagen av Carl Barks’ födelse den 27 mars) har flera i styrelsen meddelat att de tänker avgå. Om du är intresserad av att få fart på den lokala verksamheten, kom och bli vald! Det vore synd om KAJSA skulle bli lagd i malpåse igen. Kom ihåg att du får vara medlem i KAJSA även om du inte bor i ”Stockholm med omnejd”, men då kostar det 13 kr/år.

Inför poströstningen

Poströster ska skickas till valberedningens ordförande koll. 446 Per Vedin, och måste vara framme senast fredagen den 20 april. Adressen är:

NAFS(k):s valberedning
c/o Per Vedin
Kronobergsgatan 21
112 33 STOCKHOLM

Pers telefonnummer är xxx.

Nya böcker från Egmont

I serien Walt Disney’s Klassiska Filmer, där Disneys tecknade filmer har överförts till tecknade serier och publicerats i bokform, utkom nyligen Aladdin och Snövit och de sju dvärgarna. Det är två välgjorda volymer med härliga färgskalor som är väl anpassade till färgtonerna i filmerna. Aladdin är dessutom förtjänstfullt tecknad och varje linje är trogen sitt original, vilket också gäller för dialogen. Snövit och de sju dvärgarna är inte lika imponerande i dessa avseenden. När man läser Aladdin hör man genomgående filmens dialog eka inom sig, men detta eko infinner sig inte i lika hög grad när det gäller Snövit och de sju dvärgarna. Inte heller är gestaltningen av karaktärerna lika övertygande, möjligen undantaget dvärgarna och drottningen förtrollad till gammal kvinna. Detta medför dock inte att Snövit och de sju dvärgarna är en dåligt publikation; boken är fortfarande mycket läs- och sevärd.

Egmont har också givit ut del ett av Kalle Anka & C:o. Den kompletta årgången 1953, vilken innehåller Kalle Anka & C:o nr 1–6/1953, nu med alla inlagor på rätt plats.

Koll. 314 Stefan Diös har återigen skrivit förordet. Denna gång handlar det om en av hans egna föregångare, Axel Norbeck, som översatte Kalle Anka & C:o mellan åren 1948 och 1957. I detta som vanligt utmärkta förord får vi bland annat veta att det var Norbecks dotter Margareta som namngav Piff och Puff och att de riktlinjer som Norbeck satte upp för översättningarna i princip är desamma som gäller för översättningen av Kalle Anka & C:o idag.

Efter förordet följer de tidningar som publicerades under första halvan av 1953, där läsaren direkt kan få smakprov på Norbecks översättningar. Här hittar vi bland annat klassiska Barks-serier, som ”Underbara tankelådor” (KA 1/1953), ”Den stora draken” (KA 3/1953) och ”Bing! Du är hypnotiserad” (KA 6/1953), och några serier som även har blivit kortfilmer, som ”Musse Pigg och bönstjälken” och ”Tre små grisar”, publicerade i B-nummer (KA 1B/1953 och KA 3B/1953). I den senare ingår även text och noter till ”Ingen rädder för vargen här”.

Volymen har alltså många bra serier att erbjuda, men bäst är ändå Barks’ serie ”För mycket pengar” (KA 5/1953), där Kalle får 30 öre i timmen för att köpa upp 30 ton av Joakims pengar eftersom Joakim är för snål för att bygga en ny pengabinge till dem. Jag tror inte att det är av enbart sentimentala skäl som jag tycker att det här är en av de bästa serier som jag har läst. Den är inte bara hysteriskt rolig utan också fulländad rent berättartekniskt och den är utan tvivel utgåvans höjdpunkt.
koll. 2187 Åsa Johansson

Ur Ludwig von Ankas arkiv

När namnen på dvärgarna i filmen Snövit och de sju dvärgarna (1937) skulle fastställas var idén att det mest framträdande karaktärsdraget hos varje figur skulle kunna identifieras enbart med hjälp av namnet. I en anteckning från 1934, förmodligen skriven av Walt Disney själv, förekommer 50 förslag på namn till dvärgarna, det ena mer fantasifullt än det andra. Denna lista innehåller fem av de namn som de slutligen blev tilldelade, men också en hel del andra som hade gjort skaran till något helt annat än vad den blev. Man kan ju fråga sig hur filmen hade blivit om man stället för Happy, Sleepy, Doc, Bashful, Grumpy, Sneezy och Dopey hade bestämt dig för Cranky, Dirty, Lazy, Awful, Flabby, Blabby och Silly.

Ny tecknad film om Peter Pan

Den 15 mars hade Peter Pan – Tillbaka till Landet Ingenstans (med originaltiteln Return to Never Land), biopremiär i Sverige. Filmen är något så ovanligt som en uppföljare producerad för biovisning.

Karaktärerna baseras till övervägande del på dem som J. M. Barrie en gång i tiden skapade, men några figurer är helt nya, exempelvis Wendys barn Jane och Danny. Kaptens Kroks ärkefiende krokodilen är också utbytt mot en bläckfisk.

Denna gång utspelar sig handlingen längre fram i tiden än i den första filmen från 1953, närmare bestämt under andra världskriget. Wendys dotter Jane blir kidnappad av Kapten Krok och förs till landet Ingenstans, men räddas av Peter Pan. Problem uppstår när Jane inte vill vara kvar i Ingenstans längre. På grund av sin allvarsamma läggning, och att hon har lovat sin far att ta hand om sin lillebror medan han ligger ute i fält, har hon förlorat sitt barnasinne och kan inte lära sig att flyga. Peter Pan, Tingeling och De Vilda Pojkarna måste därför hjälpa henne att hitta det igen.

Arbetet med filmen påbörjades 1997. Manusförfattare är Temple Mathews, som bland annat tidigare har skrivit manus till Den lilla sjöjungfrun II, och regissör Robin Budd, som länge har arbetet med tecknad film. Producenterna Christopher Chase, Michelle Pappalardo-Robinson och Dan Rounds har alla tidigare arbetat med Disney’s tecknade lång- filmer. Chase var exempelvis en av med- producenterna till Tarzan och Pappalardo- Robinson har arbetet med flera av Disneys tecknade filmer producerade för TV. Film- musiken är komponerad av Joel McNeely, som tidigare har skrivit en hel del filmmusik, men dock inte för Disney.
koll. 2187 Åsa Johansson

Kalle Anka & C:o 11–13/14

Kalle Anka & C:o 11/2002 innehåller en Don Rosa-serie som heter ”Glöm det!”, som handlar om Magicas kamp om turkronan. Magica har en trollstav som kan hypnotisera och göra att det sista man har fått höra raderas ur minnet varje gång man hör sitt eget namn. Joakim och Kalle råkar ut för staven och Magica lyckas då stjäla kronan. När Magica slutligen själv blir träffad av hypnosstaven och glömmer bort sitt mål börjar Joakim och Kalle få tillbaka sitt minne. Magica frågar Joakim varför hon hatar honom och Joakim svarar att det är för att han försöker lura på Magica ett mynt som är förhäxat. Magica slänger förargat myntet och sticker därifrån och Joakim får turkronan tillbaka. Det finns också en liten komisk sekvens i serien där Joakim har glömt bort att han har gett Kalle lön och betalar honom en gång till. Numret innehåller också början på en fortsättningsserie tecknad av Flemming Andersen, ”En formel för framgång”, som jag tycker är bra.

Nummer tolv tror jag har en framsida av Marco Rota och det innehåller två bra serier tecknade av Sander Gulien, ”Hushållsekonomen” med Farbror Joakim och ”Uppstädning bland spioner”. Det innehåller också en Stora Stygga Vargen-serie, ”Varg i läkarkläder”, av en tecknare som heter Bardon Art som jag inte har hört talas om förut.

Nummer 13/14 innehåller en serie av Barks som heter ”Kämpa inte mot naturen” från 1956. Numret innehåller också en serie som är skissad av Barks (1971), men tecknad av Daan Jippes.
koll. 2548 Axel Purvin

Ankistiskt i Bild & Bubbla

Nummer två av Seriefrämjandets tidskrift Bild & Bubbla, som utkommer i juni, kommer att innehålla en artikel av ankistiskt intresse; det är koll. 1460 Joakim Gunnarsson som skriver om Cèsar Ferioli. Artikeln handlar bland annat om Feriolis karriär som serietecknare, hur han har utvecklat Musse Piggs karaktär och hans samarbete med manusförfattare som Pat och Carol McGreal och Byron Erickson.

NAFS(k) går back!

Som framgår av bifogade bokslut har NAFS(k) gjort en rejäl förlust under förra året, drygt 23000 minus! Våra likvida medel (kassa, postgiro och bank) minskade med drygt 40000 kr. Hur kunde det gå så här? Kassören beskriver orsakerna närmare i verksamhetsberättelsen. I korthet beror det på en kombination av överoptimistisk intäktsbudget, nya ambitiösa redaktörer som får mer gjort än vi räknat med, och att vi misslyckades med att bli klara med nya NK 5 (med svenskt Barks-index). Vi har ingen akut kris, men inom ett par år kommer vår kassa att vara väldigt blygsam, om vi fortsätter med samma utgivningsnivå på NAFS(k)uriren och Kvacket. Och det vill i alla fall styrelsen!

Styrelsen föreslår därför en höjning av avgifterna från 60/90 till 80/120 kr, för knattar respektive vuxna. Livstidsavgiften föreslås bli höjd till 1976:72 (tidigare 1313). Vi hoppas att alla kollusorer förstår att höjningen måste bli av i år. Den ger inte full effekt förrän om ett år. Medlemsavgifterna var ändå relativt låga tidigare, och hade varit oförändrade i sju år. Förhoppningsvis ska vi kunna ligga kvar på den nya avgiftsnivån i flera år framåt. (Se vidare budget och prognos för 2003–2004.)

Legenden om Tarzan – medioker TV- serie

Sveriges television har nyligen börjat visa Legenden om Tarzan (med originaltiteln The Legend of Tarzan), en serie som producerades för TV-mediet förra året. SVT visar 15 halvtimmesavsnitt av den i vår.

Serien tar vid där filmen slutar och handlar om Janes och Tarzans liv i djungeln. Tittarna har hittills fått följa med på äventyr där nya hem till noshörningshjordar hittas, ett livshotande bett från en spindel botas, levande dinosaurier dyker upp och en adopterad leopardunge ställer till problem. Som vanligt när det gäller överföring av Disneys tecknade långfilmer till TV-serier är det sämre klass på både animation och handling.

Det som stör mer än något annat är dock det urgamla och föråldrade motivet ”stark manlig vilde räddar försvarslös kvinna”, vilket naturligtvis är hämtat från originalen: Edgar Rice Burroughs berättelser om Tarzan från tidigt 1900-tal.

Det är ingen vidare modern skildring av könsrollerna som vi möter i denna TV-serie. Inte nog med att Jane måste räddas av Tarzan vid ett flertal tillfällen; hon framställs också som klädfixerad och glömmer redan i första avsnittet bort vem som är vän och vem som är fiende, när en osympatisk handelsman kommer till djungeln och försöker linda henne runt sitt finger genom att erbjuda henne kläder och husgeråd. Naturligtvis lyckas han med det och Jane tycker plötsligt att han är väldigt sympatisk. En modernare syn på könsrollerna hade onekligen varit att föredra.

Förvisso räddar Jane Tarzan i ett av avsnitten i serien. Hon ger sig iväg på en farlig strapats för att hitta en blomma som kan bota ett annars dödligt spindelbett som Tarzan har fått, men denna bedrift får inte passera okommenterad. Hennes reskamrat gorillan Tufs – som för övrigt själv är en hona – är inte sen med att påpeka att Jane aldrig kommer att lyckas. Varför? Hon är ju en kvinna.

Historierna om Tarzan är visserligen ursprungligen från tidigt 1900-tal, men den här serien är från 2001. Det tycks manusförfattarna helt ha glömt bort. Sett ur ett könsperspektiv är serien alltså inget bra föredöme för unga, lättpåverkade tittare. koll. 2187 Åsa Johansson

Ur Ludwig von Ankas arkiv

Konstnären Peter Dahl har på uppdrag av Handelshögskolan i Stockholm uppfört en satirisk målning, Mercurii triumf, där svenska finansmän och företagsledare trängs med bland andra den antika guden Mercurius och Karl Marx. Målningens centrala figur är dock en hybrid bestående av Joakim von Ankas huvud på en människokropp. Joakim går hand i hand med Mercurius genom skaran av högdjur.

Mercurius var i Rom köpmännens skyddsgud, men även ficktjuvarnas, småfifflarnas och stråtrövarnas. Han slog enligt myten själv in på en bana som tjuv i sin ungdom genom att stjäla värdefulla föremål från de andra gudarna. Att Joakim går hand i hand med denne ogärningsman kan alltså inte betrakta som särskilt bra för hans anseende.

Ankan och våren

Här och i Ankeborg har våren kommit att bli synonym men en del saker. Förälskelse är en av dem, och som exempel kan jag ge den mest överraskande affären i Ankeborg, nämligen den mellan Joakim och Magica. Magica förhäxar Joakim med ett förtrollande doftvatten, ”Extra stark kärleksbrygd”, i serien ”Vårkänslor”, vilket resulterar i att Joakim utan vidare ger sitt hjärtans kär sin turkrona.

Kärleken i Ankeborg är dock inte bara reserverad för Magica och Joakim. Kalle, Alexander och Kajsa är en välkänd trio som brukar figurera i dessa sammanhang. Serien ”De gamla kärleksbreven”, där det förekommer vissa förvecklingar när två buntar med kärleksbrev som Kajsa har fått från Kalle och Alexander hamnar i fel händer, visar tydligt dynamiken i detta förhållande.

Kanske är Kajsa också mest ivrig att skriva dagbok om våren, men flirta med andra ankor än Alexander och Kalle, det kan hon däremot göra hela året. ”Fruntimmer! Jag avskyr fruntimmer! Ena dagen är de elaka. Den andra inställsamma”, som Kalle säger i ”De gamla kärleksbreven”. Originalet är skrivet av Carl Barks, som bekant skilde sig två gånger och nog visste vad han talade om. Hans tredje äktenskap var lyckligt, men slutade med att han blev änkeman 1993.

Kalle börjar i regel att tänka på trädgården om våren, men han kan inte arbeta i den länge utan att han börjar dela ut uppdrag till knattarna, hamnar i något konkurrensförhållande eller ger sig in i en kamp med det ena eller andra slags djur. Det ska mycket till för att få i gång arbetet, så det är endast sällan som Kalles trädgård är vacker, men det händer. Min stora förebild Steffen Kronborg, som i två böcker har analyserat ditt och datt av Carl Barks, har också behandlat trädgården, så jag vill föreslå den som är intresserad att läsa dessa böcker. De är utgivna på eget förlag och titlarna är Carl Barks- andalyser. En andtologi (Lyngby, 1986) och Andre andalyser. En ny andtologi (Lyngby, 1988).

Vårstädning är något som dyker upp i tankarna när man tittar närmare på ämnet, eftersom det har behandlats i flera serier. I ”Vårstädning” smiter Kalle iväg när Kajsa vill att han ska hjälpa henne med vårstädningen i hennes hus. Kajsa får dock hjälp av Knatte, Fnatte och Tjatte för att leta reda på honom och de tar gröngölingarnas mästarspårhund Sniffe till hjälp. Det är den första serie som Sniffe medverkar i, men i Ankeborgs verklighet har han ju alltid funnits.

I Ankeborg förekommer det också en stor årlig vårfest. I serien ”Børnenes Forårsfest” skildras denna tradition, men det rör sig egentligen om en påskfest. På grund av att sådana religiösa antydningar är en smula kontroversiella inom det kodex Gutenbergshus skapade, och som Egmont nog delvis också använder sig av, har man alltså gjort den till en vårfest. (Denna serie har på svenska fått namnet ”Den stora påskparaden”, och handlar, vilket titeln avslöjar, om en påskfest. ö.a.)

Det var allt för denna gång. Ha en fortsatt trevlig vår!

Serier nämnda ovan:

”Vårkänslor”, D 88140. Utgiven i Sverige i KA 19/1990 och i Danmark med titeln ”Forårsforelskelse” i AA 19/1990.

”De gamla kärleksbreven”, WCD 111. Utgiven i Sverige i SB, KAB 13, KA 1/1951, DKAA1951A och KA 40/1969, och i Danmark med titeln ”Skøre skrivelser” i BH 13, AA 1/1951, AA 40/1969 och AA 2/1997.

”Vårstädning”, WDC 213. Utgiven i Sverige i KAB 26, KA 9/1978 och KAA 1998, och i Danmark med titeln ”Forårsrengøring med forhindringer” i BH 26, AA 16/1959, AA 10/1978 och EUKSA 1.

”Den stora påskparaden”, WDC 151. Utgiven i Sverige i KA 4/1956, KA 14/1974, KA 14/1985 och KA 13–14/1994, och i Danmark med titeln ”Børnenes Forårsfest” och ”Påske- paraden” i AA 7/1956, AA 15/1974 och AA 13/1994, samt som bilaga till AA 14/1985.
koll. 2480 Anders Christian Sivebæk
(övers. fr. da. av ÅJ)

Rättelse till förra Kvacket

I Kvacket 1/02 fanns en notis med rubriken ”Serieguiden klar”, vars rubrik och text tyvärr blev missvisande. Notisen gällde inte en webbvariant av prisguiden Seriekatalogen – Serier i Sverige, utgiven av Alvglans förlag, vilket flera läsare har trott. Det är istället webbplatsen Seriesamlarna som nu har lagt ut egna prislistor över svenska serietidningar. Till förvirringen bidrar att Seriekatalogen i samlarmun ofta kallas för just serieguiden. Sedan är det också så att koll. 507 Rolf Lindby har en aktiv firma (f.d. serietidskrift) som heter Serieguide. Vi får se till att hålla isär begreppen i fortsättningen!

En statyett på Oscarsgalan till Monsters Inc.

Disney och Pixars datoranimerade långfilm Monsters Inc. var nominerad i fyra av de kategorier som visades på Oscarsgalan natten till den 25 mars, bland annat den nyinstiftade och efterlängtade kategorin Bästa tecknade film, där Shrek, Jimmy Neutron – Boy Genius och Monsters Inc. var nominerade. Priset delades ut av skådespelaren Nathan Lane, som bland annat gjorde rösten till Timon i det amerikanska originalet till Lejonkungen.

När Lane skulle presentera det nya priset drog han växlar på den välkända myten om Disney som nedfryst. ”Gamle Walt Disney skulle ha haft ett leende på läpparna om han inte hade varit djupfryst”, som han uttryckte det. Den film som fick statyetten var Shrek, och därmed får man väl säga att Disney ändå fick vara med på ett hörn, eftersom filmen är full av allusioner på figurer från Disney-filmer.

Monster Inc. gick miste om tre av de statyetter som de hade chans att få, men när det var dax för kategorin Bästa sång vände det och Randy Newman vann med den jazzinspirerade sången ”If I Didn’t Have You”. I sitt tacktal tackade han musikbranschen ”för att den har givit mig så många chanser att bli förödmjukad genom åren” och syftade då på att han har blivit nominerad till en Oscarstatyett 16 gånger och inte vunnit förrän nu. Han uttryckte också sin förundran över att han faktiskt hade vunnit den här gången, vilket ju kan tolkas på fler än ett sätt. Även om Newman själv kanske inte tyckte att han förtjänade en Oscar för just den här filmen så tyckte dock uppenbarligen publiken det, för han var den förste, och en av få över huvud taget på galan, som fick stående ovationer.
koll. 2187 Åsa Johansson

Rättelse om donationer

Här kommer mycket försenat de utlovade korrigeringarna till donationsresultaten för år 1998–2000. Utfallet för år 1998 redovisades i Kvacket 2/00, medan 1999–2000 beskrevs i respektive verksamhetsberättelse. Det tekniska felet vid donationssammanräkningen ledde i slutändan till att två nya namn tillkom på resultatlistan för 1999. Några antalsuppgifter behövde också rättas till. Rätt ska vara rätt!

År 1998 inkom 6857:96 i 242 donationer från 166 kollusorer (inte 57 som vi skrev tidigare), varav 1 var anonym och 30 debutanter (inte 4). Resultatlistan är oförändrad: 1:a koll. 654 Arn Linder 691:13 (5 donationer), 2:a 1648 Dag Hülphers 460 kr (7 don.) och 3:a 1344 Solveig Brandén 410 kr (2 don.).

År 1999 inflöt 4755:17 i 190 donationer från 157 kollusorer (inte 51), varav 15 (inte 6) debuterade. Tidigare redovisade placeringar stämde, men på andra plats tillkom två namn med samma belopp: 1:a koll. 314 Stefan Diös 216:75 (2 don.), 2:a 885 Thomas Esbjörnsson, 1859 Jan Israelsson och 2260 Martin Rundqvist 210 kr (1 don. vardera) och 3:a 450 Anders Andersson 160 kr (7 don.).

År 2000 fick vi in 4031:52 i 140 donationer från 130 kollusorer, varav 19 var första- gångsdonatorer. Flest antal donationer var 3 och gjordes av koll:a 2501 Patrik Öbrink (19 kr) och 975 Leif Lövström (6 kr).

Donationsresultatet för år 2001 framgår av verksamhetsberättelsen.

Efterlysning

Jag har en stor originalsida av en amerikansk undergroundtecknare som jag skulle vilja få identifierad. Den handlar om Musse Piggs uppväxt och innehåller i äkta undergroundstil diverse snuskord, Musses pappa, Alexander Lukas i stay-ups etc. Vad som fascinerar mig är att tecknaren tuschat några rutor i säker Gottfredson- och Paul Murry-stil och verkligen kan sina Disney-serier. Allt jag vet om serien är att den heter ”Let’s all just rip off Walt Disney’s Comix and Stories” och är signerad ”Radios, Boston”, vilket jag tror avser att tecknaren bodde i Boston. En bild finns på http://www.nafsk.se/pics/jam.jpg för den som tycker sig känna igen ovanstående beskrivning. Den som har information om serien kan höra av sig till kansliet eller till mig på germund.silvegren@xxx. koll. 1493 Germund Silvegren

WIRED