Kvacket 4/2010

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Redaktör:Johan Blixt
Utförande:8 sidor
Upplaga:?
Packningsdatum:29 december 2010

[PDF] (kräver inloggning)

Välkommen till årets fjärde och sista utskick. Utöver Kvacket kanske du finner en uppmaning att förnya medlemsskapet.

Comiquiz 2010

Den årliga tävlingen i seriekunskap, Comiquiz, ägde rum den 10 november arrangerad av Seriefrämjandet Stockholm. Med kort varsel lyckades K.A.J.S.A få ihop ett lag, bestående av koll. 2348 Mats Nilsson, koll. 316 Greger Nässén, koll. 314 Stefan Diös, koll. 976 Johan Blixt, koll. 2676 Kaija Olausson samt koll. 2847 Ervin Li. Trots att de flesta lagmedlemmarna var nybörjare i Comiquizsammanhang lyckades laget skrapa ihop tillräckligt många poäng för att nå en hedrande andraplats efter Seriefrämjandet Skåne.

Exempel på frågor kunde vara att identifiera bilder på:

En annan frågekategori gällde att från ett antal bilder med anspelning på Snobben ange vilken tecknare som låg bakom vilken bild. Arrangörerna hade varit infernaliska nog att ta med några bilder som Charles M Schulz själv ritat, viket lurade oss kapitalt. Min personliga favoritkategori var att ange vika konstverk (film, teater, tavlor, litteratur, etc.) som olika serierutor anspelade på (Don Rosas bild på Farbror Joakim som gammal och ensam sitter och tittar på en brevpress hörde väl inte till de svårare). Ett exempel på gott lagarbete var när vi löste en fråga med en bild på registreringsskyltar till bilar där man skulle ange vem som ägde bilen i fråga. Stefan sade ”den där ser ut som den är tecknad av Hergé”. Mats drog sig till minnes en kaotisk bilfärd i hans favorit-Tintin-album ”Det hemliga vapnet” och gick för att se efter i bokhyllan. Mycket riktigt, det var just den bilen (ägd av Arturo Benedetto Giovanni Giuseppe Pietro Archangelo Cartoffoli från Milano)

För den som vill se samtliga frågor och svar finns de på

Vi hade riktigt trevligt under tävlingen och hoppas kunna ställa upp även nästa år.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Anteckningar från höstmötet

Återigen var det dags för NAFS(k):s årliga höstmöte. I år hölls detta den 20 november, i föreningens stamlokal Åttingen på Reimersholme. Då ordföranden koll. 976 Johan Blixt tyvärr var sjuk leddes mötet av vice ordföranden koll. 1382 Bror Hellman. Mötet inleddes sedvanligt med presentation av samtliga närvarande.

Glädjande nog var många veteraner med tresiffriga kollusorsnummer på plats, men mindre glädjande var att närvaron bland de mer nyblivna kollusorerna var mycket låg. Koll. 2442 Anders Önnesjö närvarade för första gången på ett möte och hälsades särskilt välkommen. Mot slutet av presentationen gjorde även koll. 616 Göran Ribe entré och mötet ansågs då fulltaligt. Bror försökte övergå till diskussion men avbröts av koll. 694 Olof Siverbo som påpekade att Bror glömt att öppna mötet. Klockan förklarades hastigt vara exakt 13.13 Ankeborgstid och mötet öppnades.

Den första delen av mötet ägnades åt diskussion kring de två frågor som Johan Blixt fört fram i Kvacket om hur föreningens framtida aktivitet ska se ut, i synnerhet vad gäller Kvacket och NAFS(k)uriren. Koll. 316 Greger Nässén påpekade att det är svårt att dra slutsatser av just detta verksamhetsår, då det blivit något kaotiskt bland annat på grund av den påtvingade avvecklingen av kansliet och flytten av lånelagret. Svårigheterna att få ut Kuriren oftare än i dag beror dels på att det inte kommer in så mycket material, dels på att redaktörerna har svårt att hinna med och dels på att det tar mycket tid att åstadkomma den avancerade layout som blivit standard under de senaste numren.

Koll. 800 Erik Starbäck tyckte att man borde kunna sänka ambitionsnivån vad gäller layouten och att det senaste Kvacket varit mycket tilltalande både vad gällde utformning och innehåll. Han tyckte därför att man kunde slå ihop Kvacket och Kuriren till en enda publikation med just denna utformning (kortare och med enklare tryck än nuvarande Kuriren, men ändå med häftning och kanske färgtryck på vissa sidor). Han tyckte även att den del av Kvacket som bara ger aktuell information om möten och liknande kunde skickas ut digitalt.

Koll. 2165 Klaus Dejler påpekade att man kunde slå ihop flera Kvacket tills bunten blev tillräckligt tjock – då har man fått en Kurir. Bror menade att det är viktigt att det skickas ut tillräckligt mycket skrivet material, då detta är det enda konkreta de medlemmar som bor långt från Stockholm och inte kan gå på mötena får för sin medlemsavgift.

För att få tillgång till mera material tyckte koll. 2348 Mats Nilsson att man kunde ta in översatt material från tidsskrifter i andra länder. Koll. 2417 Stefan Persson invände att det finns flera personer som är medlemmar i exempelvis både de svenska, norska och danska ankistföreningarna som då skulle få samma material flera gånger. Koll. 538 Karl-Erik Lindkvist menade att man kunde redigera ihop material från olika serieforum och liknande. Olof avslutade denna diskussion med att påpeka att vi vid flera tillfällen uppmuntrat medlemmarna att bli delaktiga i framtagning av material, både som författare och medhjälpare vid sammanställning. Uppmaningen kvarstår och styrelsen ska fundera på hur vi på ännu bättre sätt kan få medlemmarna att våga pröva.

Vad gäller Ankon som inte blev av i år tyckte koll. 699 Per Starbäck att man även där kunde minska ambitionsnivån något och inte behöva ha så omfattande program, det viktiga är att man träffas. Mats N lovade att fortsätta bevaka ankistiska händelser som nya Disneyfilmer och se till att det förslås tider då kollusorer kan gå dit gemensamt.

Några övriga frågor som diskuterades var att Klaus D erbjöd sig att inventera lånelagret om det flyttades hem till honom. Styrelsen ska begrunda detta. Bror meddelade att Don Rosa nu definitivt har slutat teckna på grund av dålig syn, men fortfarande åker världen runt och tar emot hyllningar.

Det föreslogs att NAFS(k) borde försöka ha ett möte då han finns i Norden och bjuda in honom för att väcka intresse hos nya och potentiella medlemmar att komma till mötet. Karl-Erik tyckte att det allra bästa vore om vi lyckades ha det i samband med SPX i Kulturhuset och, liksom år 2008, ha årsmötet där. Det är dock osäkert hur det är med tillgång på möteslokal där och priset på densamma, men styrelsen ska bevaka Don Rosas resor och se om detta är möjligt att ordna.

Efter denna maratondiskussion övergick mötet till lättsammare aktiviteter. Först företogs dragning i de årliga lotterierna. Vinnare blev:

Stora gratulationer till vinnarna!

De tyska Ankeborgskartorna distribuerades till de som beställt dylika. Intresset var så stort att vi nu har gjort en ny beställning. De som vill ha en kan höra av sig till kansliet eller dyka upp på årsmötet.

En auktion hanns också med, denna gång främst på ett antal ”Jag”-böcker ur Bror Hellmans samling. Intresset för att bjuda varierade, men på flera nådde budgivningen tämligen höga höjder. Greger suckade vid flera tillfällen över att han inte kunde komma ihåg vilka av dessa böcker han redan ägde.

Olof återinträdde till allas glädje som ledare av tutfrågesporten. En fråga väckte dock en viss förvirring. Olof läste upp en text till en vers av en sång och ville att de tävlande skulle komma på hur texten till refrängen gick. Ingen klarade frågan och när Olof ombads tala om i vilket sammanhang verstexten hade framförts svarade han att han skrivit den då han konstruerade frågan ... Uppenbarligen behöver han öva några möten för att komma tillbaka i gammal god form! Själva matchen vanns av de udda (förstärkta med Bror Hellman) med 24–22.

Mötet avslutades som sig bör med filmvisning och pizzaätande. Erik S ställde som vanligt upp som pizzabud, trots att vår vanliga pizzeria var stängd för renovering och han därigenom var tvungen att gå två hela kvarter längre.

Koll. 2348 Mats Nilsson

Tävlingsdags!

Koll. 2406 Tommy Svensson har knåpat i hop följande eminenta citat-tävling där alla citat kommer från Don Rosa. Här gäller det att para ihop citaten med de figurer som yttrade dem:

  1. Sluta era barbarer! Ni förstör mina slemodlingar!
  2. Är det klassträff här? Berätta för mig!
  3. Jaha! Och vem är du? En idiotisk beundrare? Eller en vanlig nyfiken journalist, som tror att mitt liv är en dans på rosor i sus och dus?
  4. Utsökt! Ett ansikte värdigt ringaren på stora operan!
  5. Vi tar genvägen genom dalen! Vilka är tappra nog att fortfarande stå vid min sida?
  6. Se upp! Den brännheta sjön sprider sig!
  7. Du får sparken! Du ger ju korten på hederligt vis!
  8. Här står inget skrivet alls! Försöker du driva med mej, din.....
  9. Aja baja, käre vän! Inte röra det där repet!
  10. Äsch, de är väl inga småbarn längre!
  11. Bah! Den som uppfann den här borde spärras in nånstans!
  12. Men vem är det nu som bråkar? Vilken dödligt tröttsam morgon!
  13. Nja, vi söker ledtrådar! Själva skatten kanske finns i Timbuktu eller nåt!
  14. Hejsan Kalle! Behöver ni ha skjuts in till stan?
  15. Hm! Jag ser ingen tagg! Den kanske bara vill bli mjölkad!
  16. Jag förstår! Ni ska få träffa vår högste direktör!
  17. Nån av er måste ha ett batteri på sej! Snälla!
  18. Ack nej, nej, nej! Allt sånt måste jag tyvärr förbjuda!
  19. Inte så fort, min diminutive delinkvent!
  20. Han och några andra ”korkskallar”!
  21. Det här hjulet? Vad är det bra för?
  22. Du är en skicklig tjuvlyssnare, hör jag!
  23. Usch! Ett sånt språk är väl inget för grönmöglingar?
  24. Vad var det? Nånting hindrar mig!
  25. Just det, dräng, och låt det gå kvickt! Han är rik!
  26. Nej, nej! Du måste först köpa bron innan jag kan spränga den!
  27. Jag gråter som ett barn vid tanken!
  28. Lugn, mina darrande smaklökar!
  29. Bra idé! Musik är mildrande, när man har bitit i sura äpplen!
  30. Hmpf! Du är en mycket otrevlig person!

Skriv ner edra svar i form av en tjusig lista:

  1. p
  2. v
  3. ab
  4. ...
och skicka den till kvacket@nafsk.se eller till vår postadress som finns sist i Kvacket. ”Fina” priser från Bröderna Dum blir det och senast 31 januari vill vi ha svaren.

Koll. Yngve Lindstrand har gått bort

Vi har fått det sorgliga beskedet att koll. 2284 Yngve Lindstrand avled den 4 september 2009. Yngve gick med i NAFS(k) den 1 december 1994. Han var bosatt i Helsingborg och blev 50 år gammal.

Carl bättre än Astrid!

I Dagens Nyheter 17/12 skriver journalisten och författaren Fredrik Strage (ännu inte medlem) om den eländiga svenska julmaten. Han tycker att Astrid Lindgrens skildring av julmaten i ”Det stora tabberaset i Katthult” får det att vända sig i magen: Ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med rimmad oxtunga ... När Carl Barks bjuder till julbord i ”Jul i Pengalösa” blir Strage däremot hungrig och varm i hjärtat: Naturligtvis fick barnen i Pengalösa en strålande jul med julgranar, kalkoner, tårtor, apelsiner, nötter, knäck ...

Kuriren?

Nummer 40 kommer nästa år lovar redaktionen. Riktigt när på året är just nu oklart men definitivt före sommaren. ”Never apologize, mister. It’s a sign of weakness.” – John Wayne i ”She Wore a Yellow Ribbon”.

Sju gånger Magica!

Ahh ... efter att ha jobbat till åtta på kvällen ... och pulsat hem igenom snötäckta gator ... famlat fram i den mörka natten av krossade gatlampor ... skakat av mig den 20-gradiga kylan på vägen ... så lyfts mina sinnen till oanade höjder och ett stort och lyckligt leende splittrar den sista isen i mitt ansikte när jag öppnar min brevlåda och möts av ett glatt återseende!

Ja, nummer 49 av Kalle Anka & C:o bjuder inte bara på upplösningen av en klassisk Barks-serie utan man har till och med rotat fram ett gammalt klassiskt ... och då menar jag KLASSISKT Barks-omslag. Det är frågan om omslaget från Uncle Scrooge 48 – ursprungligen publicerad 1964. (... eller rättare sagt, den med några streck skilda versionen från Uncle Scrooge 138 från 1977)

Omslaget hör samman med att Barksklassikern ”The Many Faces of Magica de Spell” får sin upplösning i det här numret. En spännande, fyndig och välberättad serie från den store mästaren och ett omslag i samma stil. Tyvärr lämnar färgläggningen lite att önska. Som det numera brukas så är det högdagrar och toningar som inte hör hemma i bilden och drar ner intrycket ganska mycket – men sådant får man ju vänja sig vid nu för tiden. Det blir lite för mycket lek och ger ett oseriöst intryck.

KA&C:o kör ganska ofta Barks-repriser, men det är mer sällan man ser klassiska omslag. Det är i alla fall en trevlig omväxling mot de senaste årens trend att köra fler och fler omslag som bara är förstoringar från serierutor i tidningen. Det BLIR faktiskt en trevligare tidning med riktiga omslag! Varför man valt att ta fram det här omslaget kan jag bara spekulera i ... men jag hoppas att det är någon kunnig person i någon beslutande ställning som gjort det av kärlek till Disney-serier, och inte bara av rent ekonomiska skäl.

Nåja, men till innehållet då. Innehållet är väl viktigare än omslaget? Lever serierna upp till emballaget? Njae, jo, både och.

Barks-historien är ju en av de stora klassikerna från den bästa tiden. Resten är lite blandad kompott. Inget riktigt dåligt, men heller inget riktigt bra.

Det hela inleds med ”Ärligt talat” av Paul Halas till Carlos Motas teckningar. Storyn är lite bättre än Paul Halas brukar komma med, men vi känner igen grundintrigen från filmen ”Liar Liar” med Jim Carrey. Carrey lyckas bättre. Det är dock inte dåligt. Carlos Motas teckningar räddar de små hålen i intrigen och ser till att det hela får ett hyfsat flyt. Det är dock lite överspelande ankor – som vanligt – och dynamiken och bildberättandet är duktigt men inte innovativt ... lite skojiga bildvinklingar och perspektivförskjutningar får det hela att flyta ganska bra. Det är en duktigt gjord liten sak som är helt okej även om vi inte talar mästerverk här.

Nästa aktstycke ”Saknade slantar” får också betyget ”okej”. Manuset är av Frank Jonker och är riktigt trevligt. Ingen höjdare här heller, men god fantasi och oförutsägbart. Tyvärr så dras betyget ner lite på grund av Sander Guliens teckningar. Hans knattar och blandade bifigurer är hemska och trots att hans vuxna ankor är helt okej så känns alla andra figurer från borgmästaren till björnbusarna ganska oigenkännliga. Bildberättandet lämnar mycket övrigt att önska. Storyn är annars en ganska vanlig grundhistoria med knattarna som samlar in pengar åt gröngölingarna, och försöker få farbror Joakim att lätta på plånboken. Då detta misslyckas så vill Kalle hjälpa till. Detta har vi hört förut, men det här är faktiskt lite nytt och fräscht och man blir lite överraskad. Jag gillar också Kalles insats i den här historien. Om den tecknats bättre så hade vi faktiskt haft toppbetyg!

Sedan har vi en söndagssida av Bob Karp och Al Taliaferro från 1942. Ett enkelt skämt, men med bravur. Får självklart högsta betyg.

Sedan kommer en vintersaga med Knattarna hemma hos farmor. Mårten och Oppfinnar-Jocke ställer så klart till det för våra stackars knattar. Inte helt dum, och faktiskt trevligt berättad. Den är skriven av Frank Jonker som faktiskt utmärker sig i det här numret. Bortsett från klassikerna så är hans historier de bästa. Tyvärr så verkar han ha osis med tecknarna. Den här historien är tecknad av signaturen Colomer, som tecknar okej. Bättre ankor än Sander Gulien, och det är faktiskt lite bättre bildlösningar och bättre bildberättande. Några oortodoxa ramar kan man se också. Sådana småsaker som höjer läsupplevelsen lite. Ingen jättehöjdare, men har sin förgyllning.

”Ödets lotter” är en kort historia skriven av Bo Torstensen. Jag känner inte till Bo, men han verkar vara lite mer än bara en avdankad manusförfattare. Det skulle kunna bli riktigt bra, men lyfter inte riktigt. Den är också ”okej”. Teckningarna av Jaap Staveniuter känns lite bekanta – och det kan nog bero på en inspiration av van Horn, eller är det kanske Freddy Milton jag tänker på? Lite tråkigt tecknat är det även om ankorna har en okej dynamik så är det även här lite övertoner och lite överspelat här och var. Medelbetyg med andra ord, men med ett hopp inför framtiden,. Det känns som om både Bo och Jaap har potential att göra betydligt mer. Historien är annars ganska generisk. Jag brukar tänka mig en historia och sedan byta ut huvudfigurerna mot Hacke Hackspett eller någon annan icke-Disney-serie. Om det går lika bra så är historien lite väl generisk. Den här är lite på Hacke Hackspettgränsen.

Nästa serie är faktiskt numrets nerköp. ”Vågmästaren”, en ensidesserie av Jan Kruse med Sandor Guliens teckningar. Om den förra var på gränsen så är den här definitivt en Hackspett-luktande serie. Ja, jag skulle väl till och med säga att Kalle här spelar en roll som normalt tilldelas Långben! Tyvärr inte någon av de bra Långbenserierna heller ... Det korta manuset är helt generisk och skulle kunnat befolkas av i princip vilka figurer som helst från Tom och Jerry till Scooby och Shaggy, men passar ovanligt dåligt in på Kalle. Det enda det hela behöver är någon figur som kan kallas ”dum” eller ”korkad” ... och skämtet är inte ens särskilt kul. Speciellt inte när man bygger upp det som man gör här, nej, som en halvtaskig Långbensida i söndagssideformat så skulle jag kanske köpa den, men inte som den är nu.

Sedan kommer något så ovanligt som en Långben och Berra-serie. Berra – den gamla ex-tjuven från 1930-talets Gottfredson-historier som återupplivades för några år sedan av Egmont i Danmark – verkar ha blivit en favorit bland danska manusförfattare. Den här är skriven av Lars Jensen och inte så oäven. Nu tycker jag bättre om Gottfredsons Långben som inte var korkad – utan bara lite stereotypt ”bonnig” (och faktiskt hade en stor portion bondförnuft) framför nästan alla andra Långben-varianter, men den här funkar ganska bra, och idén att matcha honom mot den inte heller alltför smarte Berra är ganska okej. De blir lite två inte alltför brighta kompisar med goda intentioner som slår bakut ... utan att det skall falla till lyteskomik à la ”Dum och Dummare”. Dock verkar Lars Jensen inte känna till Berra särskilt bra och i varje fall inte läst hans debutserie ”Musse Pigg och Äggtjuvarna” (ett veritabelt mästerverk av Floyd Gottfredson).

Summa summarum ... en stark trea. Ja, detta är ett helt okej nummer. Barks lyfter som vanligt, men här finns faktiskt inte något riktigt dåligt. Det brukar alltid vara någon riktig dålig serie – men inte i det här numret. Helt okej läsning!

Koll. 1382 Bror Hellman (steamboat-willie.blogspot.com)

Diös fyller 25!

I och med nummer 49/2010 av KA & C:o har koll. 314 Stefan Diös klarat av inte mindre än 25 årgångar som tidningens huvudöversättare!

Kalle Anka som programvärd?

Koll. 2849 Tove Thunell vill så här inför julen dela med sig av sin irritation över att det klassiska Disneyprogrammet på julafton heter ”Kalle Anka och hans vänner önskar god jul”: ”Det är ju Benjamin syrsa som är programvärd! Det han som önskar god jul och håller i föreställningen. Jag tycker att det är hög tid att uppmärksamma detta fel och jag tycker att ni bör skriva ett inlägg om det. Personligen har detta irriterat mig i flera år men jag har haft svårt att hitta någon att dela irritationen med.”

God jul från koll. 2849 Tove Thunell

Gottfredsons Musse Pigg

I somras tillkännagav det amerikanska serieförlaget Fantagraphics sina planer att ge ut Gottfredsons Musse Pigg. Goda nyheter, inte minst som Fantagraphics gjort sig kända för kvalitativa återutgivningar tidigare med bland annat Snobben, Karl-Alfred och Prins Valiant. Första volymen blir på 260 sidor och kommer i maj 2011.