Kvacket 3/2003

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

Kvack!

Varmt välkomna till sista Kvacket innan sommaruppehållet. Utöver själva Kvacket ska du i ditt kuvert hitta ett årsmötesprotokoll och kanske ett inbetalningskort.

Ankon 2003!

I år blir det fest för alla turturduve­kollusorer, eftersom årets tema för ankon är ”Kärlek i Ankeborg”. Så bered er på allehanda kärleksfulla repliker, frågesporter och kärleksbrev med diverse sliskig karaktär.

Tillställningen går av stapeln i Västerås lördag den 26 juli, med start kring klockan 11. Detta blir en endagars­ankon, men eventuellt kan det fixas övernattning och allmänt kolluderande för de som vill på söndagen också.

Anmäl dig senast 18 juli till denna omissbara händelse! Du skickar din anmälan till någon av arrangörerna koll. 2187 Åsa Johansson (asa.johansson@littvet.uu.se) och koll. 2553 Erik Bergwall (revolution@telia.com). Eventuella frågor besvaras också av arrangörerna.

Färdbeskrivning: Ankon arrangeras på Lundby prästgård utanför Västerås. Om du kommer från Stockholmshållet via E18, ta av vid Bäckbymotet och sväng sedan vänster (söderut, alltså höger om du kommer från andra hållet). Kör sedan denna väg tills du kört över järnvägsspåren. Efter det svänger du in till höger på saltängsvägen. Följ sedan skyltning till Lundby k:a. (ankonskyltning ska försöka fixas!)

Åbergs Museum

Förutom ANKON blir det ett ytterligare tillfälle att träffa andra kollusorer i sommar, nämligen redan lördagen den 28 juni! Då gör vi en gemensam utflykt till koll. 1551 Lasse Åbergs museum ”Åbergs Museum” i Bålsta norr om Stockholm.

Om du vill delta och kommer från eller via Stockholm, så bege dig till Centralstationen i Stockholm i god tid till pendeltåget som avgår 10:10 mot Bålsta. Leta efter några personer på perrongen som kvackar mycket, så har du hittat oss. Resan tar 39 minuter och kommer kanske att fördrivas med någon ankistisk lek. Därefter följer en cirka 2 km lång promenad.

(Eventuellt har tidtabellen ändrats efter att detta skrivs. Om det inte går nåt pendeltåg 10:10 till Bålsta så tar vi nästa som går efter det.)

Om du istället tar dig dit på annat sätt så observera att vi SL-trafikanter kommer fram dit ganska lagom till museet öppnar klockan 11. Det är öppet till 17. Du betalar och fixar själv biljett, inträde och eventuell förtäring. (Där finns servering med fika och lättare rätter.) Inträdet till museet är 60 kronor för vuxna och 30 kronor för barn 5–15 år.

Förutom Disneyleksaker och annan ankism så finns där även bland annat pop-konst, andra serieoriginal och en Trazans djungelkoja för barn. Just nu pågår en utställning ”Från Kronblom till Arne Anka” med svenska serier.

THOMAS OLSSON 1966–2003

NAFS(k):s livstidsmedlem Thomas Olsson, ofta känd under författar- och artistnamnet (Kardinal) Kaos, avled den 7 maj efter en olycka i Laos där han tillfälligt var bosatt. Han efterlämnar ett stort och svårt tomrum hos alla som fick förmånen att lära känna honom, om än bara vid något enstaka tillfälle.

Olssons gärning för den ankistiska forskningen var begränsad. Han upprättade inga tecknarindex och skrev inga djupsinniga artiklar i NAFS(K)URIREN. Men den underfundiga och lätt respektlösa livsstilen i Ankeborg, och den likasinnade andan hos många aktiva ankister, tilltalade honom. I ett kvarts sekel var han en trogen och uppmärksammad gäst på mötena i Stockholm och deltog med än större glöd i de sociala kring- och efteraktiviteterna. Hans egen ännu mer respektlösa livsstil gjorde honom också till en omtyckt måltavla för NAFS(K)URIREN:s skvallerspalt. Med sin knivskarpa personlighet och sitt karakteristiska yttre kunde han ha stigit rakt ur en serie av Carl Barks: en kortvuxen figur med ovårdat skägg och svart hatt som på allmänna gator misstagits för såväl rabbin som rockstjärna; en slagfärdig konversatör ständigt redo med en träffsäker livsiakttagelse eller en ironisk vänskapsgliring. Ingen som har träffat honom glömmer honom någonsin.

I sjuårsåldern drabbades Thomas Olsson av en sällsynt muskelsjukdom som handikappade honom för livet. Ett ovisst år på S:t Görans barnsjukhus följt av en lång konvalescens grundlade både hans breda bildning och hans bittercyniska galghumor: medan kamraterna lekte utomhus fanns inget annat att göra än att läsa böcker och filosofera över slumpens orättvisa skördar. Som vuxen ”hämnades” han på livet genom att vägra anpassa sig till normala gängor. Hans kropp var oduglig men hans intellekt toppslipat; dock gjorde han en särskild affär av att inte använda det till annat än vad som föll honom in för stunden. Inga reguljära arbeten eller studier kunde fånga hans uppmärksamhet särskilt länge. Var han tvungen att uppge ett yrke kallade han sig poet eller pokerspelare. En period drev han Sveriges första konstgalleri för serieoriginal. Framgångarna uteblev: det största originalet var galleristen själv och han var inte till salu. Senare sålde han sällskapsspel i samma lokal i Gamla stan, men även denna butik fick läggas ner. Lagret tömdes en natt efter att Olsson hade visat en ”vän” hur man kunde ta sig in utan nyckel. Olsson ryckte på axlarna, fann situationen komisk och var glad över att slippa ”arbeta”.

På så sätt levde han, en ständig vandrare genom skiftande Stockholmsmiljöer, alltid omgiven av goda vänner som slogs om att få bjuda honom på mat, öl och husrum. Han skrev noveller, dikter, aforismer och sångtexter. Han spelade spel på sällskaps- och tävlingsnivå och nådde elitklass i flera grenar. Han läste oavbrutet och efterlämnar en av landets största samlingar av nobelpristagare. Det ospecificerade projektet ”Kaos i Laos” pågick som bäst då hans liv avbröts en vårnatt i Vientiane. Han föll av en motorcykel – så dumt och onödigt, skriker vi nu i vår sorg, men ingen var mer medveten om tillvarons risker än Olsson själv, ingen hade ägnat mer tid åt tankar om liv och död än han, ingen var mer beredd att leva som han ville i stället för att bry sig om ”de kloka”, som när allt kom till kritan ändå alltid begrep mycket mindre än han.

Min egen vänskap med Olsson går tillbaka till påsken 1978, en oförglömlig kväll då vi spelade luffarschack på ett vandrarhem i Hildesheim med den tyska skivversionen av Disneys ”Djungelboken” på högsta volym i samlingsrummets stereoanläggning. Då var han elva år. Jag var sjutton och hade sällan träffat någon med samma intressen, samma tänkesätt och samma bokliga bakgrund som jag. Men i denna lilla oviga kropp fann jag en människa som fick mig att häpna. Känslan av inre samhörighet skulle bara förstärkas genom åren. I praktiskt taget allt som jag har sysslat med var Olsson en betydande part. I mångt och mycket såg vi på livet på samma sätt; jag avundades honom ofta för att han hade det större modet att leva efter sin inställning, och jag skämdes för att jag alltid hade större lycka med livets lotter. Hur livet ska bli utan Olsson kan jag inte föreställa mig, men ännu mindre kan jag föreställa mig hur det skulle ha varit om jag aldrig fått träffa honom. Aldrig har jag mött en människa som stått min själ så nära. Min tacksamhet till Thomas Olsson är omätlig för allt han hjälpt mig att uppleva och allt han lärt mig att förstå.

Olssons nära vän och medarbetare Patrick El-Hag har lagt upp en minnesbok på Internet under adressen www.el-hag.com/kaos . Alla inbjudes att ta del av andras minnen och hälsningar samt självklart att bidra med egna, stora eller små.
Koll. 314 Stefan Diös

Per Anders Westrin

Enligt annons i Sydsvenskan har Per Anders Westrin (översättare av Kalle Anka & C:o under många år) gått bort den 29 maj 2003. Han var född den 19 maj 1924.

Detta är en sorglig nyhet. P.A. Westrin var en klok och duktig man och en av de mest betydande personerna genom tiderna för de svenska Kalle Anka-serierna.

Vi bugar oss åt hans minne och känner tacksamhet för allt han gett oss. Och naturligtvis sänder vi en medkännande tanke till hans anhöriga.
Anders M Olsson och Stefan Diös

KAJSAs årsmöte

Den 26 april, strax innan NAFS(k) hade sitt årsmöte, hade lokalföreningen KAJSA årsmöte. Protokollet från mötet är bifogat detta utskick till alla KAJSAs medlemmar, ni övriga får här en kort resumé. Mötet öppnades, mötespresidium valdes och avgående styrelsen beviljades ansvarsfrihet. Medlemsavgifterna fastställdes till 0 kr per år för stockholmare resp. 13 kr per evighet för utsocknes. Två stadgeändringar slogs även igenom. Sedan följde den svåra punkten: val av styrelse. Den näst intill totala kandidatbristen gjorde att endast en av tre styrelseposter kunde besättas. Efter mötet har dock två kollusorer anmält intresse, därför kommer fyllnadsvalsmöte att hållas 13 minuter före NAFS(k):s höstmöte.
KAJSAs styrelse gm. Andreas Eldh

DDF(R)APPET

Danska ankisternas nya husorgan DDF(R)APPET har nu kommit ut med sitt andra nummer. 44 sidor och i samma format som NAFS(K)URIREN.

Huvudattraktionen i numret är del ett av ”Andebys historie” av Sigvald Grøsfjeld. Man finner även rapporter från föreningens sommarmöte och julmöte, medlemsstatistik (mums!), recensioner, rapport från ett besök på den norska Raptusfestivalen och några småartiklar. Kvacketredaktionens favorit är dock Jesper Pedersens omslag som osökt för tankarna till Peter Svedin Portfolio (NK 7).

Vill man kontakta föreningen skriver man till Anders Chr. Sivebæk, Svinget 7a, 2. tv., vær. 39–40, 7620 Lemvig. Elektroniskt når man föreningen på post@ddfr.dk eller http://ddfr.dk.

Tävlingssvar

I Kvacket 1/2003 hade vi en liten identifieringstävling som nu är avgjord. Segrare blev koll. 2406 Tommy Svensson som får något roligt ur Bröderna Dums lager.

Barksbilderna kom alla från WDC och var i tur och ordning från 145, 145, 125, 137, 125, 136, 145, 143, 135, 100, 95, 149 och 104. De lite mindre eleganta teckningarna var gjorda av Gilbert Shelton och kom från en tidning som redaktionen just nu inte lyckats lokalisera.

Årsmötesrapport

Årets årsmöte gick av stapeln 26 april och samlade ett trettiotal kollusorer. Själva årsmötesförhandlingarna tog knappa två timmar och beskrivs närmre i protokollet som följer med det här utskicket.

Efter att Olof förklarat årsmötesförhandlingarna avslutade påbörjades en monumental manifestation av kollusorernas kärlek till kulturen. Kulturfestivalen visade med eftertryck hur myckat bättre allt blir när marknadskrafterna och statsbidragen inte får sätta tvångströja på folkets kultur.

Alla närvarande var naturligtvis vinnare men vinnigast av alla var koll. 2553 Erik Bergwall vars dikt ”Hyllning till NAFS(k) eller Ankismen” vann den spännande omröstningen. Höjdpunkten i dikten var nog biten om Stefan Diös som storväxt individ med skägg. Eriks tacktal fick många att tänka på Carolas tacktal 1983 när Erik tackade sin ”bok” för segern.

Koll. 694 Olof Siverbo kom tvåa med potpurrit ”Allt var bättre förr” medan koll. 316 Greger Nässén kom trea med sin känslosamma tolkning av ”Minnie’s Yoo Hoo”. Koll. 2525 Marja Knut prövade sin lycka med en skulptur smidigt betitlad ”Stefan Diös sjunger ’Den suckande sjömannen’ med stort patos” och fältet avrundades förtjänstfullt av koll. 2638 Josef Nordin Thörnberg med ”Tribut till Pluto”.

Den som missade detta får en ny chans redan i höst, för då blir det ny kulturfestival. Vässa geniknölarna!

Efter den traditionsenliga tutfrågesporten som som vanligt vanns av de jämna kollusorerna avrundades mötet med en auktion där koll. 339 Anders Berglund passade på att bli av med en trave kulturgods.

Efter mötet traskade ett tjugotal kollusorer iväg till en inte alltför närbelägen kinakrog och fortsatte kolluderandet där. De sista tappra lämnade inte lokalen förrän klockan tio! En synnerligen lyckad dag i ankismens tecken!

Nya medlemmar

Vi hälsar följande nya medlemmar varmt välkomna i gemenskapen!

Kalle Anka & C:o

Av de femton nummer som gått sen jag skrev sist är det inget nummer som utmärkt sig över de andra. Men det har varit bra kvalité på alla nummer. Men fyra nummer var snäppet bättre än de andra.

Nummer 9 innehåller den välkända Barks-serien ”I orkanens spår” (1958). Serien handlar om att en känslig groda (som Kalle och Knattarna ger namnet Hoppalång) blir deras husdjur. Men på båten hem från grodhoppnings-VM blåser det upp till storm. Hoppalång får ett meddelande (om hjälp) som han lyckas ta till farmor Anka. Och när hon kommer med hjälp blir Hoppalång hjälte. Numret har också en bra serie av Cesar Ferioli och disneyexperten Byron Ericson.

Nummer 11 startar med en väldigt bra Vicar-serie (som vanligt). Serien heter ”Livvakt åt en diva”. Numret har också en väldigt bra serie av Marsal (högst ovanligt) som heter ”Inbrott med avbrott”. Numrets höjdpunkt heter ”Dyrbarheter i myrhåligheter” av Carl Barks från 1961.

Nummer 12 innehåller del 2/2 av ”Dyrbarheter i myrhåligheter” och en otroligt bra serie av Vicar som heter ”Konst för konstens skull”.

Nummer 16/17 (extra stort påsknummer) har två bra Vicarserier : ”Befjädrade besökare” och ”Ligornas krig”. Men min favorit i numret heter ”Vem vinner VM” av Millet och handlar om IT-laget (bestående av knattarna, dataexperten Jakob, Pia Clara och Loffe) som vinner en fotbollturnering på Internet.
Koll. 2548 Axel Purvin