Kvacket 4/2006

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

Kvack!!

Välkommen till årets fjärde utskick, där du finner detta fullspäckade Kvacket tillsammans med möjligtvis ett inbetalningskort om du behöver ett sådant!

ANKON OCH 30-ÅRSJUBILEUM PÅ BOKMÄSSAN I GÖTEBORG

Förra året arrangerade vi Ankon i samarbete med DDF(R) i Danmark, där Ankon blev en del av deras Sommermøde. Att låta andra göra jobbet var ett vinnande koncept, så i år gör vi om detta, men med en annan partner. Så ni är hjärtligt välkomna till

Ankon / Bok & Biblioteksmässan 2006 (Duckon / Göteborg Book Fair)

på Svenska mässan i Göteborg 21–24 september. Mässan hålls denna tid för att fira att NAFS(K) fyller 30 år den 21 september.

Program:
Torsdag 21 september: Klockan 11.51.31 fyller NAFS(K) 30 år. Alla som är på mässan samlas femton minuter tidigare i Seriefrämjandets serielounge, monter A01:60 för att förbereda sig för ett trettiofaldigt kvack med början på jubileumssekunden. (Ni som inte kan komma dit – kvacka ni också, varhelst ni än är. Synkronisera era klockor!)

Torsdag kväll klockan 18.30. Vi samlas och äter tillsammans på restaurangen Eat på Södra Vägen 77, några minuters gångavstånd från mässan. Vi kommer att boka bord, så vi vill gärna att ni anmäler er i förväg. Detta kan göras på fyra sätt:

1. Via e-post till kansli@nafsk.se (senast dagen innan, alltså onsdagen den 20 september)
2. I samband med jubileumssekunden i serieloungen
3. Genom att skriva upp sig på den lista som kommer att finnas i serieloungen
4. Under torsdagen på mobiltelefon xxxx-xx xx xx (Olof Siverbo)

Övrig tid torsdag–söndag: Se mässans övriga program, t.ex. på <http://www.bok-bibliotek.se/>. Vår arrangörspartner har av någon anledning inte valt ett specifikt ankistiskt tema, utan istället temat "Freedom of Expression", men det är väl tänkt som nåt slags hedrande av NAFS(K) får man anta. Något särskilt ankistiskt program finns alltså inte detta år. Om du är på mässan och vill komma i kontakt med andra ankister så häng i serieloungen. Möjligen kommer det att ordnas spontana ankistiska aktiviteter under fredagen och lördagen – i så fall kommer information om detta att anslås i serieloungen.

Kostnad: Vår samarbetspartner insisterar på att Ankon / Bokmässan ska ha en inträdesavgift. För att vara med på det gemensamma firandet vid Jubileums-sekunden måste du vara inne på mäss-området. När vi firar på torsdagen ”är mässan i första hand öppen för bransch-besökare”, men det behöver man inte hänga upp sig på; vi har fått besked från mässan om att alla släpps in. Inträdet denna dag är 180 kronor.

Middagen på torsdagen är utanför mäss-området, så där behöver man inte betala annat än sin mat.

Välkomna, som sagt!

Ankan & Musiken del 2 av 4

”Fortsättning från senaste numret”, som de så ofta skriver i Kalle Anka & C:O! Den första serie jag vill komma in på är ”I totempålarnas rike” (Guldbok 1), där musiken kommer från olika pålar. I serien konkurrerar Kalle och Knattarna om att sälja varor till några nordamerikanska indianer.

Samma motiv använder Barks i ”City of Golden Roofs” (”Kampen om Kovan”, Guldbok 3). Här försöker Kalle sälja bandspelare med den berömde Bunk-Olas musik, medan Joakim måste sälja sin jättekamin! Kalle träffar på en infödd och de börjar sjunga ramsan:

Skrudeluttan-tjo, bongo-boo
Ska-la bananen
Skidde-li, tjodo-bo
Si-la sanden
Boppeti-bopp! Buppeti-bupp!
Bunk-Olle! Tjo!

Kalle sålde en bandspelare till infödingen och fick en elfenbensstatyett föreställande Bunk-Olle själv som betalning.

Som många vet var Joakim i Klondike i sin ungdom, där han också mötte Alaskas Stjärna, Glittriga Gullan. Han mindes henne i ”Tillbaka till Klondike” (CBSV 11) mest för de pengar hon var skyldig honom, men också för hennes sköna sång. Texten till sången nämns inte i danska (eller svenska) utgåvor, men från en Rosa-serie som kommer att nämnas i del fyra av denna serie, samt från en pålitlig källa (det största Gullan-fanet jag känner), vet jag att sången var:

After the Ball is over
After the break of morn'

Härnäst vill jag nämna ”Mycket för mycket musik” (CBSV 12), där Knattarna drömmer om att Kalle ska bli berömd. Han sjunger i badet, provar på alla möjliga instrument, och bygger sig till sist ett jättestort instrument av ångvisslor!

Så kommer vi till ”En hemsk turist” (CBSV 22), som är en upprepning på serien ”Stilla Natt” (KA 50/01). Kalle är i Mexico och sjunger ballader, spelar dragspel och låter Knattarna sjunga. Han vill imponera på söta señoritor, men lyckas bara bli uppklådd av en arg señor. I originalet ”Stilla Natt” var det julsånger han skrålade och Olsson som blev arg.

I ”Fantomen i Katedralen”(KA 42–44/67), måste Joakim spela ”Gubben Noak” på en flöjt för att komma in i kassavalvet. Flöjten blir stulen och den vilda jakten går bl.a. genom de stora orgelpiporna i katedralen.

Så har vi ”Den gamle sjömannen” (KA 24/67), den sista 10-sidorsserien av Barks. Här måste Kalle minnas en strof från en gammal sång:

Vad felas dig? –
Jag grep en pil och
sköt vår albatross!

Det kan han, så han vinner en tävling och får åka på kryssning tillsammans med knattarna, i maskinrumsklass. Kajsa, hennes faster Drusilla och Alexander Lukas (i hippiekläder) är också med ombord – i första klass. Kalle får problem på resan, eftersom han reciterar sången överallt, även när en albatross faktiskt blivit nerskjuten.

En gång började Barks göra en Oppfinnar-Jocke-serie som han aldrig slut-förde – den blev 3 sidor – vars tema var råttor och fångandet av dessa (”The Pied Piper of Duckburg” HoF 5). Jocke hittar på ett sätt att få ut dem ur Joakims penga-binge. Barks använde idén i ett av de Grönspättemanuskript han skrev på 70-talet och som tecknades av Kay Wright. Serien blev senare utgiven i Holland, tecknad av Mau Heymans, samt tuschad av Peter Collé. 1990 nytecknade och avslutade Rosa serien, som blev på 8 sidor – han för-sökte hålla sig till Barks stil så gott det gick de 3 första sidorna.

På återseende i del 3 av denna serie!

/Koll. 2480 Anders Christian Sivebæk

Tuta på nätet

Ett nytt, tekniskt genombrott har ägt rum! Numera kan man läsa och klura över en ny tutfråga varje vecka på NAFS(K):s hemsida. Alla frågor är riktiga frågor som använts på riktiga möten av riktiga kollusorer. Författaren av frågorna är förstås Olop Silverko. Det är ingen tävling på hemsidan, utan svaret på frågan tillkännages veckan efter tillsammans med nästa fråga ur databasen. Så vad väntar du på? Testa dina kunskaper redan idag! Adressen finns på sista sidan.

Bokrecension 1

Thomas Andrae: ”Carl Barks and the Disney Comic Book – Unmasking the Myth of Modernity”. 280 s. University Press of Mississippi, 2006.

Det här är en kombination av inte alltför djup men ändå klart passabel biografi över Carl Barks samt analys av hans verk och hur det utvecklades över tiden. Tanken är nog att det biografiska till dels är till för att stötta analysen.

Eftersom jag inte är särskilt djupt inläst på Barks’ biografi uppskattade jag den delen av boken starkt. Framför allt var det intressant att läsa om hur hårt Barks under lång tid fick kämpa för att förtjäna sitt uppehälle, samt om hans roll vid Disneys animationsstudio och hur han såg på sitt arbete där. Något sämre blir det när det när Andrae går in på att analysera Barks historier.

Det beror inte på att Andrae inte kan sin Barks, utan på att han sätter sitt sikte för högt. I stället för att hålla sig till att analysera Barks’ historier – inklusive hur Barks egen biografi och livssyn påverkat dem – väljer han ofta att söka sig till kultur- och samhällsvetenskaplig teoribildning på samhällsnivå. och placerar in Barks’ historier i teoriernas sammanhang. Men Kalle Anka-historier är inte riktigt rätt underlag för att ge samhällsteorier empiriskt stöd, och de delarna av boken fungerar väldigt dåligt i mina ögon. När Andrae i stället kopplar ihop berättelserna med Barks’ (rätt pessimistiska) livssyn och (tämligen konservativa) politiska åsikter blir boken betydligt roligare.

Sammanfattningsvis kan sägas att jag tycker boken är klart läsvärd – Andraes stil är inte svår och komplicerad, och relativt rik på fakta – och den är faktiskt inspirerande både till att läsa Barks och till att själv vilja skriva något liknande – om än med fokus mer tydligt på historierna.

Rekommenderas att läsa, kanske inte att köpa.

/ Koll. 2276 Göran Semb

Bokrecension 2: Carl Barks Greatest Duck Tales Stories, Vol 1

Disneys animerade TV-serie Duck Tales var tydligen en stor succé när den kom i slutet av åttiotalet. Jag var dock för gammal och blasé då för att följa den med något större intresse; jag såg visserligen till att titta på Disneydags varje vecka, men det var de båda klassiska kortfilmerna som jag var intresserad av. Därför var det inte förrän efteråt som jag fick veta att många Duck Tales avsnitt byggde på Barkshistorier. Nu har Gemstone tagit de historierna som ursäkt för att publicera ytterligare en serie Barks-samlingar: Carl Barks Greatest Duck Tales Stories. Som titeln antyder rör det sig om Barks-historier som inspirerat Duck Tales-avsnitt, och den första volymen på drygt hundratrettio sidor innehåller följande historier:

• Back to the Klondike
• Land Beneath the Ground
• Micro-Ducks from Outer Space
• Lemming with the Locket
• Lost Crown of Genghis Khan
• Hound of the Whiskervilles

Merparten får alltså sägas vara riktiga klassiker, men min favorit är ändå Back to the Klondike, som har allt en riktig Barks-historia ska ha och litet till. Den inleds med att Farbror Joakim vankar av och an och oroar sig för något – i det här fallet att hans minne blir allt sämre – och det visar sig att han inte gjort något åt problemet för att det skulle kosta pengar. Kalle tvingar med Joakim till doktorn, som ger honom medicinkapslar som ska sätta fart på minnet.

Plötsligt minns Farbror Joakim att han grävde ned ett antal guldklimpar på sin inmutning i Klondike och sedan glömde bort dem. Han tar därför med sig Kalle och Knattarna för att hitta igen dem... och kanske även Glittriga Goldie, kvinnan som Joakim tydligen var en smula småvarm på när det begav sig! Brorsönerna noterar en viss trånad i Farbror Joakims blick när han talar om henne, men den gamle girigbuken slår ifrån sig med att det är den miljard som hennes skuld till honom växt till genom åren som han trånar efter. Illusionslösa går brorsönerna och äter.

Efter diverse smärre missöden på vägen – som beror på att Farbror Joakim inte tar sin medicin, eftersom varje kapsel kostar så mycket, och han därför glömmer viktiga saker, till exempel att han äger ett flygbolag de kunde åkt med gratis i stället för att mödosamt traska uppför bergen – kommer man till slut fram till farbror Joakims gamla inmutning. Där bor nu någon annan, en osynlig figur som med diverse fällor, en tam björn samt hagelskott i det längsta håller ankorna på avstånd. Här får Barks möjlighet att visa sin skicklighet och påhittighet i att skildra slapstick, och han gestaltar med bravur ankornas egen uppfinningsrikedom när de klurar ut ett sätt att ta sig förbi dessa hinder för att till slut komma åt inmutningens nya besittare.

Det visar sig att det är Glittriga Goldie. Farbror Joakim tar alla hennes ägodelar – hon gjorde slut på stora delar av sin förmögenhet genom att ta hand om barn som blivit föräldralösa efter gruvolyckor – och hon går rakryggat sin väg från inmutningen mot fattighuset utan att så mycket som en blick bakåt. Brorsönerna är upprörda över Joakims hårdhet, och själv är han en smula tagen av Goldies stoicism. Han erbjuder henne en sista chans: om hon, som hon en gång påstod sig kunna, lyckas hitta mer guld än han, får hon tillbaka sina ägodelar och inmutningen.

När tävlingen ska börja säger Joakim åt Knattarna att se till att Goldie gräver på en speciell kulle. De blir upprörda över att han vill skicka iväg Goldie till en plats där det absolut inte finns något guld, och han blir sur över deras vekhet. Men det visar sig att det var där Joakim i sin ungdom grävde ner guldklimparna han sedan glömde bort! Goldie vinner tävlingen, får behålla allt (inklusive guldklimparna), och Joakim klagar sin nöd hela vägen ned till gruvstaden Dawson – han glömde att det var där han grävt ned guldet eftersom han var för snål för att ta sin medicinkapsel den morgonen! Knattarna tycker det är rätt åt honom.

...Tills Kalle påtalar att det är en medicinkapsel mindre i dag än det var i går kväll.

Det här är en av mina favoriter av flera skäl. Dels ger den en spännande inblick i Farbror Joakims förflutna, den ger också en glimt av en annars okänd, romantisk Joakim, och framför allt förhöjs skildringen av honom som person i och med att hans känsla för fair play och nåd besegrar hans girighet på slutet – däremot kan han inte erkänna denna mjuka sida inför sina släktingar, utan måste låtsas att han gjorde som han gjorde på grund av en minneslapsus. Dessutom är den stolta Goldie en intressant figur i sig. Och på denna karaktärsskildring har Barks som sagt lagt till sedvanligt slapstick-godis av klassisk karaktär.

Jag är väldigt glad att Stephen Geppi och Gemstone ger ut de här samlingarna (jag har nu sett del 2 ute i handeln. För en billig penning (elva dollar) får man över 130 sidor Barks, och det kan inte på något sätt sägas vara en dålig affär. Jag hoppas så många amerikanska ungar som möjligt på det här sättet får ta del av en av de bättre delarna av deras kulturarv.

Rekommenderas.

/Koll. 2276 Göran Semb

Hej då!

Kvacket hoppas ni får en trevlig höst och att vi kanske ses på Ankon/Bokmässan! Senare kommer det ju ut ett höstnummer där vi kallar till ett höstmöte som alldeles säkert innehåller både det ena och det andra. På återseende!

NYA OCH ÅTERINTRÄDDA KOLLUSORER

Följande har återinträtt efter mer än ett år i förskingringen:

Alla är varmt välkomna!

Vill du skriva i Kvacket?

Fatta pennan eller tangentbordet och författa dina allra bästa ankistiska åsikter eller resonemang!

Vi tar emot alla sorters notiser, kortare artiklar, åsikter eller teckningar! Skriv bara till NAFS(K), Box 2125, 10313 STOCKHOLM eller mejla till kvacket@nafsk.se