Kvacket 5/2018

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

Hej och välkomna till årets femte och sista Kvacket! Utöver Kvacket ska du i ditt kuvert hitta Kuriren 42 och ett stadgehäfte. En inbjudan att betala medlemsavgiften 2019 för cirka 250 kollusorer har vi också stoppat i en massa kuvert. Ett 60-tal blir påminda om avgift t.o.m. juni.

Lycko-Ankon i Karlstad

Som nämndes i förra Kvacket är det ånyo dags för ett Ankon, d.v.s. en aktivitet där ankister träffas för en mängd aktiviteter och att ha allmänt trevligt. Detta kommer att äga rum den 16–17 februari 2019 i den soliga staden Karlstad. Temat för Ankon kommer att vara ”Tur” och vi kommer att ha olika tävlingar, spel med mera för att avgöra vem som egentligen är den tursammaste kollusorn.

Mötet kommer att vara lunch–lunch, exakta tider meddelas senare till dem som anmäler intresse för att deltaga. Detta gör man genom att skicka e-post till kansli@nafsk.se. Mer information kommer även i nästa nummer av Kvacket samt på sociala medier.

Koll. 2348 Mats Nilsson

NK 42 frampressad

Äntligen! Efter ohemult lång tid får vi tillstå, hela fyra år, är nu NK 42 äntligen klar! Vi hoppas att du kommer att gilla numret, det andra någonsin i fyrfärg. (Det förra var NK 25, ett specialnummer om Musse Pigg.) Vi lyckades tyvärr inte få det här numret klart så det nådde fram före årsskiftet 2018/19 men vi hoppas att det blev bara några dagar senare.

Många bidrag i numret har med nostalgi att göra på olika sätt, och vi hoppas det tilltalar både yngre och äldre medlemmar. Nu är det dags att få fart på arbetet med NK 43! Det får inte dröja några år till. Hör av dig om du vill bidra med någonting (se inforutan på sista sidan)! Långt eller kort, skojigt eller seriöst, allt är intressant. Någon annan än koll. Nässén kommer däremot att vara redaktör för det numret, men den avgående redaktören hjälper förstås till att göra en smidig överlämning till den nya redaktionen.

Nytt stadgehäfte

Efter flera års försök att återställa stadgarna, har vi sedan det senaste årsmötet förhoppningsvis rättat till alla misstag och har nu en konsekvent uppsättning stadgar. Detta firar vi – ja det kan man väl! – med att skicka ut ett nytt stadgehäfte till alla medlemmar. Det gjorde vi senast i oktober 2004, och det var rätt många år sedan som det häftet tog slut för nya medlemmar. Det nya stadgehäftet har 12 sidor, 4 sidor längre än tidigare, med lite större text och plats för bilder och mer information om tidigare utgåvor.

Bokmässan

Som brukligt är inleddes bokmässan även i år på en torsdag. Mer ovanligt var däremot att det redan under första dagen var två ankistiska punkter på programmet. Den första startade klockan 14.30 då Arild Midthun höll ett föredrag på den nya bild- och berättarscenen. Föredraget var delvis detsamma som han höll på Bergrummet två veckor tidigare men här i betydligt nerkortad form. I stora drag handlade det mycket om att ge barn läslust och hur man kan förmedla kunskap via Kalle Anka-serier. Teckningar ur hans egen produktion visades för att exemplifiera.

När föredraget var klart gällde det att snabbt förflytta sig till Seriescenen där nästa ankistiska programpunkt skulle äga rum klockan 15.00. Under titeln ”I ankismens platta fotspår” förde den skickliga moderatorn Kalle Lind ett samtal med koll. 1460 Joakim Gunnarson, koll. 2187 Åsa Warnqvist och koll. 314 Stefan Diös om serietidningen Kalle Anka & C:o 70-åriga historia. Med utgångspunkt i den jubileumsbok som nyligen kommit ut resonerade sig deltagarna fram genom åren och belyste hur tidningen kunde bli framgångsrik så fort, hur serierna förändrats eller inte under årens lopp, samt även hur urvalet av serier i jubileumsboken speglar tidningens 70-åriga existens. I frågan om tidningens snabba popularitet efter det att den lanserades i september 1948 nämndes flera orsaker. Dels kan man se det hela i ett stort perspektiv då barnlitteratur generellt hade ett stort uppsving under fyrtiotalet, men även det faktum att Disneyfigurerna var välkända sedan tidigare från både dags- och veckopress samt kortfilmer på bio, bidrog säkerligen starkt till tidningens snabba tillväxt. Att serierna har förändrats kunde konstateras, även om mycket också är sig likt. Förändringarna beror troligen mycket på vilka som skrivit serierna, då vissa är mer öppna att ta in moderna företeelser i serierna än andra. Nya bifigurer har ju också tillkommit under årens lopp och därigenom kan man se vissa tidstypiska skillnader.

Slutligen diskuterades även serierna i jubileumsboken och här berättade Joakim om hur urvalet gått till. Han hade tänkt att bokens innehåll skulle likna en klassisk Kalle Anka & C:o-tidning. Det börjar alltså med tiosidiga historier, oftast med Kalle Anka i huvudrollen, för att senare gå över till historier med någon av bifigurerna (exempelvis Stora stygga vargen) och sedan avslutas det hela med fortsättningsserier. Serierna har dessutom valts ut för att få en så representativ bild av tidningens historia som möjligt, så det fanns minst en serie för varje decennium. Ett bra urval, enligt deltagarna, även om alla kanske inte hade samma favoritserier.

Sammanfattningsvis var det ett mycket intressant samtal och en del nya infallsvinklingar fördes fram som undertecknad (Hampus) i alla fall inte hade tänkt på innan. Med tanke på att deltagarna endast förberett sig i tio minuter och dessutom inte hade något bildspel till hjälp så får man ge dem ett väl godkänt betyg. Därutöver var det helt fullsatt på publikplats och det stod folk på båda sidor av scenen samt även bakom den, vilket måste ses som ett gott resultat, med tanke på att det bara var en torsdag.

Fredagen den 28 september medverkade våra kollusorer Stefan Diös och Åsa Warnqvist i en paneldebatt tillsammans med Per Svensson, Lena Andersson och Johan Unenge. Rubriken var ”Därför behöver vi Kalle Anka som folkbildare”. Diskussionen gick, i stora drag, kring att serier, som förr allmänt betraktades som fördummande, i själva verket har haft och fortfarande har stor betydelse för vår läsutveckling. Det höll bara på i 45 minuter, så det hann knappt komma igång, men diskussionen var ändå någorlunda intressant och uttömmande. Paneldebatten finns att lyssna på i efterhand, om man följer den här länken: soundcloud.com/bokmassan/darfor-behovervi-kalle-anka-som-folkbildare

Under helgen var det glesare med ankistiska inslag under mässan, men Arild Midthun var still going strong och ankifierade besökare till höger och vänster. Ordföranden Mats passade på att under lördagskvällen ta sig till Göteborgsoperan och se deras föreställning av ”Ringaren i Notre Dame”, vilket är en scenversion av Disney-filmen, utökad med några fler musiknummer (och slutet betydligt närmare det i boken än det i Disney-filmen, så föreställningen passar inte alltför små barn). En intressant innovation var att man som besökare kunde välja att sitta uppe på själva scenen i de kyrkbänkar som hörde till scenbilden och verkligen uppleva föreställningen inifrån. Detta kan rekommenderas som upplevelse, men gick tyvärr ibland ut över hörbarheten (skådespelarna vände sig förstås huvudsakligen mot publiken). Föreställningen var mycket sevärd med starka sång- och skådespeleriinsatser. Samtliga undertecknade hade givande dagar på mässan och lär återvända nästa år också.

Koll. 2936 Hampus Johansson, med komplettering av koll. 2867 Andreas Eriksson och koll. 2348 Mats Nilsson

Kalle Anka Extra 5/2018

Den utmärkta tidningen Kalle Anka Extra kom ut med årets femte nummer i november 2018. Den innehåller alltid en redaktionssida kallad ”ANKIST-extra” med information om ingående serier och annat intressant för läsarna. Det här numret är extra intressant för NAFS(k):s del! Redaktör koll. 1460 Joakim Gunnarsson förklarar nämligen varför han är en ”ankist” och vad det innebär att vara det. Han tipsar om att vår förening kan vara nåt för läsare som känner sig som en ankister. Vi tackar så mycket för den puffningen!

Huvudnumret i KAE 5/18 är Barks ”Den förhäxade papegojan” från 1950. Dessutom kan man läsa ”Skurkarnas skräck” av Vicar, tidigare publicerad i KA 1997 och 2006 samt ”Slaget vid Hadrianska Muren” av Tony Strobl och Steve Steere från 1966, tidigare publicerad endast i KA 22/67 – en välkommen återkomst! Hela numret rekommenderas!

Koll. 316 Greger Nässén

Höstmötet

Föreningens höstmöte ägde som planerat rum den 20 oktober i den välkända lokalen Åttingen på Reimersholme och innehöll allt man kunde begära och lite till. Det var filmvisning, frågesporter, auktion (naturligtvis med bravur ledd av koll. 339 Anders Berglund), NÅL-dragning och allmänt kolluderande. Trots att två gamla trotjänare som koll. 316 Greger Nässén och koll. 976 Johan Blixt var förhindrade att närvara var uppslutningen god. Veteranen koll. 644  dolt namn  var på sitt allra första möte! Koll. 314 Stefan Diös redogjorde för sina insatser i diverse sammanhang för att fira tidningens 70-årsjubileum (mer om detta i notisen om bokmässan på annat ställe i detta Kvacket).

Frågesporterna var två till antalet, en ledd av koll. 2856 Marina Johansson och en av koll. 2348 Mats Nilsson. Båda var av typen där svaren skulle vara numeriska värden. Marinas var upplagd som en lagtävling där målet var att bilda en summa av de olika svaren på delfrågorna. Dessa var av klart varierande svårighetsgrad (från hur många av dvärgarna som sjunger sången ”Hej, hå” till hur många invånare det finns i staden Nottingham). Via ett antal felaktiga gissningar som tog ut varandra lyckades ett lag bestående av Anders Berglund, Mats Nilsson och Lennart Elovsson ta hem segern. Mats frågesport i sin tur var av ”Sveban-modell” där alla deltagare gissar svaret på varje fråga och den vars svar var längst ifrån det riktiga åker ut. Anders Berglund var i storform denna dag och rodde hem segern även denna gång.

Till NÅL-dragningen hade ordföranden Mats lyckats förlägga de 10-sidiga tärningar som brukar användas, men detta var naturligtvis inget problem för den samlade kompetensen hos en grupp ankister. Koll. 831 Björn-Olof Skytt, som undervisar i matematisk statistik och sannolikhetslära på KTH, hittade genast på en algoritm som gjorde att dragningen kunde förrättas med vanliga tärningar. Lyckliga vinnare blev i de olika kategorierna:

• Närvarande kollusorer: koll 644  dolt namn  (som alltså fick ut mycket av det möte han äntligen bevistade)
• Samtliga kollusorer: 1109  dolt namn 
• Knattar: 2978  dolt namn 

Efter mötet begav sig en stor skara kollusorer till en närbelägen pizzeria för middag och vidare kolluderande, som fortsatte långt in på kvällen. Vi hade så trevligt att vi tycker det kan vara värt att träffas även nästa år! Utöver Ankon i Karlstad kan vi därför meddela att datum för årsmötet 2019 kommer att vara den 27 april och preliminärt datum för höstmötet är den 26 oktober. Passa på att reservera dessa datum redan nu!

Koll. 2348 Mats Nilsson

Seriepodden

Sedan 2016 har koll. 2276 Göran Semb drivit Seriepodden på Youtube där det pratas och diskuteras kring olika tecknade serier (och litet annat). Detta kunde man läsa om redan i Kvacket nr 7/2016. Sedan dess har det hunnit hända en hel del och flera avsnitt med ankistiskt innehåll har släppts. Nedan följer en lista över de avsnitt som innehållit ankistiskt material:

• Nr 59: Recension av Jon Gisles ”Ankismen”
• Nr 60: Musse Pigg: Hans sång till sin Mimmi
• Nr 69: Göran berättar om Don Rosabesöket och sina prints han köpte.
• Nr 71: Kort omnämnande av ”Farbror Joakims Liv” samt ”Carl Barks Ankeborg”.
• Nr 72: Recension av ”Farbror Joakims liv”. NAFS(k) nämns.
• Nr 75: Moderna Disneyfilmer I
• Nr 76: Moderna Disneyfilmer II
• Nr 84: Kort recension av Disneypocket Nr 3
• Nr 99: Recension av Kalle Ankas Pocket Nr 383
• Nr 113: Recensioner av Disney Masters: Milton & Jippes: Donald Duck – The great survival test, Fallberg & Murry: The case of the vanishing bandit.
• Nr 115: Recension av ”70 år med Kalle Anka & C:o”
• Nr 117: Recension av ”Hall of Fame – Vicar bok 2”
• Nr 121: Recension av Disney Masters: Romano Scarpa: Mickey Mouse – The phantom blot’s double mystery

Koll. 2936 Hampus Johansson

Bild & Bubbla

Nummer 216: Festen charmigaste tjej av My Palm, Serier och politik – partiernas inställning till tecknade serier, Seriescenen 2018, Action Comics nummer 1000, Att tackla från sidan – CBK:s subversiva superhjältar, Rojin Pertow, Catherine Anyango Grünewald, Självframställning – den självbiografiska genren skärskådad, Ord och bild i skön symbios – serier och läsning (handlar bland annat om lärarhandledningen ”Kalle Ankas handledning” som vänder sig till årskurs 3–6), Mötesplats för skaparglädje – intervju med pedagogiska initiativet Seriestorm, Apokalypsen – hur aporna tog över planeten, Amalia Alvarez, Jonah Sack.

Nummer 217: Den svarta jorden av Lars Krantz, Seriefrämjandets historia år för år, Intervju med ordförande Thomas Karlsson, Johan Kimrin, Urhundens vara eller inte vara, Nordens största seriekluster – ett besök på Seriecenter, Seriernas framtid, Cecilia Torudd, Thud! – ett samtal med Janne Lundström, Moralpanik (citat: ”Ett sätt att indirekt bemöta kritiken av Disneykoncernen var att berätta om Carl Barks.”).

Ankkalinnan Pamaus

Nummer 38: Niels Houlberg Hansens artikel om Manuel Gonzales från Rappet 18 nu översatt till finska. Manfred Härtels intevju med Al Taliaferros änka Lucy från Der Donaldist Sonderheft 22 nu översatt till finska. Timo Ronkainen skriver om Disneyfansin från sextiotalet fram till nutid. Artikel om Disneytidningar från Balkan av Yimo Niittyranta. Hannu Heiskanen skriver om tuggummisamlarbilder. Nyheter och recensioner.

Der Donaldist 152

inleds med ett reportage från D.O.N.A.L.D.:s kongress i Hamburg, som ägde rum den 1 april 2017. Detta är ett märkesår för våra tyska vänner, eftersom den första kongressen, då föreningen grundades, ägde rum för just fyrtio år sedan, även detta i Hamburg. Man ser också delegaterna församlade under en banderoll med texten ”40. Kongress der D.O.N.A.L.D.”.

I vilket fall utgörs många av bidragen i detta nummer av föredrag från kongressen, men där avhandlades också en del andra frågor, som t.ex. föreningens juridiska status i framtiden samt tonen på det tyska nätforumet, som upplevs som ganska hård ibland. Dessutom blev det strid kring ordförandeposten, om jag kan läsa rätt mellan raderna. Icke minst viktigt: det konsumerades vissa kvantiteter Duckstein-Bier (jo, den heter verkligen så!).

Det första bidraget är ett föredrag av en herre med det passande namnet Hans von Storch kring temat ”tid i Ankeborg”. Möjligen kan det vara på sin plats att referera hans slutsats, som går ut på att om man inte förstått hans teoretiserande kring detta begrepp, så är man helt enkelt för dum … Jag sällar mig till denna skara, men det hela tycks röra sig om att tiden existerar punktuellt och inte kontinuerligt i Ankeborg och att det alltså inte är möjligt att t.ex. skriva en längre krönika över (någon av) dess invånare eller försöka göra en karta över staden. Don Rosa, som dock inte nämns vid namn, betecknas som charlatan och hans verk som ”vulgärankism”, om än skickligt gjord.

Nästa bidrag är betydligt lättsammare och dessutom interfolierat med illustrativa exempel. Tobias Drossel (även det ett passande namn, eftersom det betyder ”trast”) behandlar frågor kring telefoni och internet i ankornas värld. För det första tycks det som om man ofta håller sina telefoner dolda när de inte behövs. I många historier dyker de plötsligt upp på t.ex. Joakims skrivbord för att sedan försvinna igen. Dessutom tycks det röra sig om någon form av mobiltelefoni, eftersom man nästan aldrig ser en telefonkabel som är ansluten till någon jack i väggen. Däremot är själva telefonens utseende det traditionella. Slutligen kommer hr Drossel också fram till slutsatsen att internet i någon form måste existera i Ankeborg, eftersom den snabba informationsöverföring vi ser prov på i många berättelser helt enkelt annars inte vore möjlig i en storstad.

Därefter sysselsätter sig Christian Pfeiler (vars namn inte har någon ank-knytning till fågelvärlden) med frågan kring ”det femte trädet”. Artikeln är mycket kort, men icke desto mindre intressant, särskilt för dem (oss?) som är vana att se det som förmedlas av Barks som absoluta sanningar. Han har jämfört ett antal amerikanska originalutgåvor med tyska motsvarigheter och funnit att teckningarna redigerats på olika sätt, även när det inte varit nödvändigt av trycktekniska skäl som antal rutor per sida eller annat. Upprinnelsen till artikeln var en frågetävling i de tyska ankisternas medlemsblad, där Pfeiler medvetet ändrat på detaljer i en viss Barksruta och sedan fått delvis andra svar än han väntat sig. Det femte trädet dyker på oklara grunder upp i vissa tyska utgåvor av ”Only a Poor Old Man”, därav titeln.

Nästa korta bidrag behandlar temat i vad mån ankornas resor leder till förstörelse av s.k. ”primitiva” kulturer. Med utgångspunkt i ”Den förbjudna dalen” och ”Hondorikas hemlighet” driver Jens Richter tesen att Barks avslutar sina berättelser innan vi kan se den kulturmässiga förödelse som säkert blir följden av ankornas besök på avlägsna platser. Sedan är det dags för quiz. Och eftersom eget beröm luktar illa ber jag de värderade läsarna att ta på sig gasmaskerna … Min gissning på grannen Olsson visade sig nämligen vara korrekt! Nachbar Rupp, som han heter, är tydligen bayrare i den tyska utgåvan, ett faktum som forskningen hittills behandlat styvmoderligt. Vis av min framgång avstår jag för all framtid från att gissa igen; quizet är den här gången dessutom nästan obegripligare än vanligt.

Från quizet beger vi oss raskt till numrets längsta bidrag, som försöker göra en koppling mellan människans psyke och akustiken. Inledningsvis konstaterar Torsten Gerber-Schwarzer och Christian Wessely att invånarna i ankvärlden förhållandevis ofta tycks drabbas av svårförklarliga ångestattacker och depressioner, som ibland tycks övergå i rena galenskapen. Därefter går de, via historien om fantomen i katedralen, in på akustiska grundbegrepp i allmänhet och orgelbyggande i synnerhet. Vi får lära oss skillnaden mellan lingualpipor och labialpipor när det gäller hur tonen bildas, och författarna försöker också räkna ut om en orgel av den storlek som är aktuell verkligen alstrar en luftström som är kraftig nog för att hålla en anka flygande i pipan. Föga förvånande blir svaret nej … Således måste orgelpiporna vara konstruerade efter någon annan princip, förslagsvis med rörliga tungor som i ett munspel. Det hela går slutligen ut på att orgeln i katedralen alstrar även infraljud – ljud som har för låg frekvens för att kunna uppfattas av det mänskliga (ankliga) örat, men som ändå påverkar sinnet och bl.a. leder till de ovan nämnda psykiska tillstånden. Man spekulerar till och med i att myndigheterna sanktionerar detta för att på så sätt kontrollera medborgarna.

När det gäller nästa bidrag (av Paolo Raile) är det två ting som synnerligen förvånar: för det första har det tidigare varit publicerat i en ”äkta” vetenskaplig tidskrift, nämligen Zeitschrift für freie psychoanalytische Forschung und Individualpsychologie 2016/2 – jag har kontrollerat detta på nätet och det tycks stämma! – och för det andra bygger det på data från Don Rosa, som annars är ”den vars namn inte får nämnas (och verkligen inte publiceras!)” för en tysk ankist. Det utgår från den s.k. individualpsykologin, grundad av Alfred Adler (vars efternamn betyder ”örn”), tidig kollega med Sigmund Freud och inte släkt med Emil, som är en hök på tyska. Begreppet individualpsykologi kan verka vilseledande, eftersom det rör sig om en holistisk ansats (om jag läst min Wikipedia rätt), som snarast betonar människans (ankans) roll i samspel med andra. Med utgångspunkt i Rosas berättelser om Joakims liv görs en analys av Joakim enligt individualpsykologisk teori. Litteraturlistan är fyllig, och det hela verkar mycket seriöst. Man kan bara försöka föreställa sig vad hr von Storch tycker om dylika bidrag …

Nästan ännu konstigare blir det när Christian Schulz recenserar en berättelse, publicerad i pocketformat, nämligen Rollentausch (på svenska som Vass vetenskap i KAP 343). Här finns det inte ett spår av vare sig Barks eller ens Rosa, utan bakom verket döljer sig Michael T. Gilbert och Flemming Andersen, och handlingen tycks gå ut på att Joakim von Anka och Oppfinnar-Jocke Johansson på något sätt skiftar hjärnor med varandra. (Ber om ursäkt, men jag är inte uppdaterad på pocketfronten.) Möjligen kan man ana ett paradigmskifte i fråga om innehållet i Der Donaldist, när man stillatigande publicerar två bidrag utan direkt anknytning till husguden Barks.

Allra sist återkommer så Jens Richter med något som snarast är ett vänportätt av hr uppfinnare Johansson.

Koll. 1994 H. O. Thulin

Disneyutgivningen i USA

Det finns två förlag som ger ut Disney​serier i USA, i Kvacket 147 skrev jag kort om IDW och nu har turen kommit till Fantagraphics.

Ganska nyss blev de färdiga med sin utgivning av Floyd Gottfredsons Musse Pigg. Totalt blev det två böcker med söndagssidor i färg (1932–38) och tolv med dagsstrippar (1930–55). Som framgår av årtalen valde de att bara köra serien så länge det var fortsättningshistorier. Vill man läsa mer om utgåvan så kan man kolla koll. 1381 Simon Wigzells artikel i Kvacket 122.

Den samlade utgivningen av Carl Barks Disneyserier rullar på och i skrivande stund har det kommit ut 15 delar vilket borde innebära att de kommit halvvägs. Vi har skrivit om utgåvan i Kvacket 118, 122 och 123. I 122 är det Simon som skriver långt och initierat om de olika samlade utgåvorna och i nummer 123 skriver koll. 699 Per Starbäck kunnigt om hur Voodoo Hoodoo är censurerad i olika utgåvor och då tyvärr/lustigt nog även i Fantagraphics utgåva.

Den tionde delen av Uncle Scrooge and Donald Duck: The Don Rosa Library kom i november och i och med det så är den utgåvan komplett. Jag tror inte vi skrivit om den tidigare i Kvacket (kanske för att vi har en så utmärkt svensk utgåva?). Hur som helst så är det en mycket tjusig utgåva och vad jag kan förstå precis som Rosa vill att den ska vara.

Det fjärde och sista benet i Fantagraphics Disneyutgivning är Disney Masters. Så här långt har det kommit/annonserats: Musse av Romano Scarpa (två böcker), Kalle/Joakim av Luciano Bottaro, Musse av Paul Murry (två böcker med äkta fortsättningsserier!), Kalle av Daan Jippes och Freddy Milton, Joakim av Giovan Battista Carpi, Kalle och Musse av Scarpa (och Barks) och Musse av Massimo de Vita. Mycket snygga böcker och om de bara kunde köra lite Tony Strobl vore serien perfekt!

Koll. 976 Johan Blixt

Medlemstillströmning

Under perioden juni–november 2018 fick vi hela 20 nya medlemmar, varav 8 enbart i november. Jätteroligt att vi äntligen ”går plus” efter många års långsam minskning. Minst en av de senare medlemmarna blev inspirerad att gå med av podden Snedtänkt som publicerades 1 november, där Kalle Lind samtalar med Stefan Diös om Kalle Anka, ankismen och NAFS(k). Rekommenderas!