Kvacket 2/2023

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

Hej och välkommen till årets andra Kvacket! I ditt kuvert ska du också hitta en verksamhetsberättelse och bokslut för 2022 samt mötesordning och poströstningsblankett för årsmötet. Utöver årsmöteshandlingarna kommer drygt 100 kollusorer få en påminnelse om medlemsavgift för 2023.

Årsmöte i antågande!

År 2023 fortskrider liksom alla år med en dag i taget, vilket innebär att vi närmar oss april månad och därmed också vårt fabulösa årsmöte. Tid och plats för detta har meddelats tidigare, men goda nyheter kan man inte få för många gånger, så även här påpekas att den dag och tid som gäller är lördagen den 29 april kl. 13.13.

Platsen är välkänd – föreningslokalen Åttingen på Reimersholme i Stockholm. Det är, som namnet antyder, en åttkantig byggnad med adress Reimersholmsgatan 45 och bästa sättet att ta sig dit är med buss 54 (kollusorer som kommer till Stockholm med tåg kan ta den ända från centralstationen) eller 66 från T-banehållplats Hornstull till ändhållplatsen Reimersholme.

Om inte någon ny pandemi inträffar är det öppet för att alla medlemmar som så önskar att närvara på plats, men det kommer även att gå att delta online via Zoom. Länk till detta publiceras på www.nafsk.se under veckan före mötet. De som inte närvarar på plats har också möjlighet att, via mail eller vanlig post, lämna in den poströstningsblankett som medföljer detta utskick. Vår lokalförening K.A.J.S.A lades vilande vid förra årsmötet, så det blir detta år inget möte i den föreningen, utan starttiden 13.13 gäller även Stockholmsbaserade kollusorer.

Vi kommer att inleda mötet med den officiella och protokollförda delen då vi väljer styrelse, beslutar om årsavgifter m.m. Det finns möjlighet får alla närvarande att anmäla övriga frågor, om det finns något av ankistiskt intresse ni vill fråga eller berätta om. Efter detta vidtar den populära fikapausen, då det finns möjlighet att ”stå omkring” och kolludera med andra ankister om stort och smått.

När vi känner oss färdigfikade återupptas mötet, och då kommer det att bli frågesport (kassören Greger antyder att han kan ha något lite extra på gång på den fronten), filmvisning och auktion, samt kanske lite information om kommande serierelaterade event från Egmont och andra aktörer. Om intresse finns hos deltagarna (och det brukar det göra!) avslutar vi med en gemensam middag.

Vad gäller den tekniska delen av mötet kommer det i salen att finnas projektor och högtalare så att de närvarande kan följa även vad som händer online, men ljusförhållandena i salen är inte sådana att det kommer att gå att läsa även vad som skrivs i chatten på Zoom. Ni som vill följa mötet i alla dess detaljer ombedes därför att ta med egen dator eller smartphone (trådlöst nätverk finns).

Alla nuvarande och blivande (det går utmärkt att anmäla sig under själva mötet om ni har någon bekant ni tycker borde gå med) medlemmar är varmt välkomna!

Der Donaldist 164

har nått oss och innehåller den vanliga blandningen av teori och knappologi. Först får vi dock en redogörelse för de tyska ankisternas Mairennen, som ursprungligen skulle ha genomförts år 2020, men som slutligen blev av 2022, närmare bestämt den 56 maj, alltså en bra bit in i juni. Det rör sig uppenbarligen om en årligen återkommande träff, innehållande tävlingar och samkväm i ankistisk anda. (Och en liten språklig utvikning: ordet Mairennen tycks vara en tillfällig bildning och är såvitt kunnat utrönas den tyska motsvarigheten till Hämta-mistel-loppet i den serie som på svenska fått titeln ”Tur i otur eller otur i tur” (CBSV 24).)

Temat för detta Mairennen, som genomfördes i Hamburg, var våra sinnen – det påpekas dock att vansinnet inte testades – och man fick till exempel försöka att med luktsinnet identifiera muskotnöt eller sviskon och sedan relatera svaret till motsvarande relevant serie. Uppgiften att dricka tio liter citronlemonad på en timme hade dock förenklats något – en halv liter på tre minuter klarade alla av. En annan uppgift bestod i att i tablåform gestalta scener ur vissa Barksberättelser. Ett stort antal foton visar att stämningen var god och kreativ och vädret prima.

Sedan blir det dags för teori och en utflykt till skolans värld. Med utgångspunkt i ”Konsten att köpa öar” (CBSV 20) försöker Thorsten Jörgens leda i bevis att undervisningskvaliteten i Ankeborgs skolor är mycket hög och att knattarna dessutom trivs i desamma (vilket ju inte alls är fallet i andra berättelser, men vi befinner oss som sagt i Ankeborg). Huvudtemat för artikeln är dock inte den praktiska lektion i företagsekonomi som knattarna får av sin pedagogiskt progressiva lärarinna, utan den delvis ofullständiga formel som syns på svarta tavlan. Jörgens försöker rekonstruera densamma, och det blir formler för hela slanten i ett par sidor. Tyvärr hänger undertecknad inte riktigt med i framställningen, men Gauß spelar en framträdande roll.

Därefter blir det mera deskriptivt: Reinhard Cziske går i en artikel som omfattar hela tretton sidor och är rikligt försedd med bildexempel mycket uttömmande igenom musikens roll i ankornas värld. Slutsatsen är dock inte särskilt kontroversiell: musik, sång och dans används ungefär som bland oss människor, även om instrumenten stundom kan vara något egendomliga.

Nästa artikel, författad av Viola DioszeghyKrauß, utgör en bearbetad version av ett föredrag vid D.O.N.A.L.D.s senaste kongress och tarvar en del inledande förklaringar. Titeln ”Letztes Jahr in Freudenbad” är en allusion på den fransk-italienska filmen I fjol i Marienbad (svartvit från tidigt 60-tal, baserad på ett manus av Robbe-Grillet samt sannolikt obegriplig). Orten som i tysk översättning fått det idylliska namnet Freudenbad (jfr Freude = glädje) känner vi på svenska som Solhälla, senare omdöpt till Omelett (”En hönsig historia”, CBSV 10). Eftersom beteckningen Bad återfinns i det tyska namnet borde det röra sig om en kurort av något slag, men fru Dioszeghy-Krauß går mycket noggrant igenom alla fakta som motsäger detta. Hennes slutsats blir att det rör sig om ”fake” på något sätt och att rådhuset innehåller någon form av spioncentral eller liknande. Detta skulle också förklara borgmästarens drastiska beslut att sätta eld på hela staden, i stället för att försöka sanera den på mera traditionellt sätt. (Och det behöver naturligtvis inte nämnas, men jag gör det tydligen ändå, att själva grundtemat, som ju är kopplat till stadens tyska namn, inte är direkt relevant för en svensk läsekrets.)

Mitt i utgåvan finner vi sedan insändarsidan, som väckts till liv igen, och där bidragsgivarna påpekar olika förmenta felaktigheter i den ankistiska historieskrivningen, samt kvisset, som undertecknad sin vana trogen ger upp på förhand. Ansvarig för båda dessa avdelningar är Gangolf Seitz. Även lösningen av förra numrets kviss presenteras.

Och nu sitter alla i spänd förväntan på vad våra vänner i Frankfurter Stammtisch G.R.Ü.N.E. S.O.S.S.E. kan tänkas ha hittat på. Svaret blir att man gett sig in på en djupläsning med åtföljande analys av ”Ein poetisches Weihnachtsfest” (på svenska med den något mer prosaiska titeln ”Kalle Anka dansar cha-cha”, CBSV 20). Särskilt studeras Kalles diktade svar till sina kunder; flertalet av dessa (svaren, inte kunderna!) har i dr Erika Fuchs tyska språkdräkt fått formen av limerickar, vilket inte motsvarar originalet. Versmått och rimflätning i Kalles övriga repliker gås också igenom, och dessutom analyseras historiens uppbyggnad, där ju tre parallellhandlingar skickligt vävs samman.

Sedan får vi ytterligare ett prov på den tyska grundligheten. I en mycket omfattande förteckning på hela elva sidor försöker Jörg Ungerer lista alla översättningar som dr Erika Fuchs gjorde under sin verksamma tid. Frau dr Fuchs lämnade detta jordiska år 2005 i en ålder av drygt 98 år och tycks själv i intervjuer ha gett något oklara besked gällande sina översättningar; inte heller hade hon sparat manuskript eller dylikt, varför man nu försöker rekonstruera en fullständig förteckning över hennes verk. Med tanke på den långa tid hon var verksam och det otal olika Disneyutgåvor som finns och funnits i Tyskland framstår detta som ett veritabelt Sisyfosarbete. Mycket kort kommenteras också det faktum att förlaget på senare tid börjat redigera översättningarna av språkpolitiska skäl, vilket tidigare väckt mycken ilska bland traditionalister, men här inte ytterligare behandlas.

I numrets sista artikel försöker så Stefan Jordan ge en sammanfattning av alla de teorier som framställts angående Ankeborgs existens och geografiska placering. Slutsatsen tycks vara att det existerar, eller åtminstone har existerat så sent som för högst en miljon år sedan, och att ankeborgarnas värld är delvis parallell med vår, men också uppvisar t.ex. egna fysikaliska lagar. Det blir ganska teoretiskt på sina håll …

Slutligen finner vi sedan två sidor som ägnas åt det som tycks vara ungdomssektionen, hur nu en sådan kan tänkas se ut.

I detta utskick bifogas också MifüMi (Mitteilungen für Mitglieder) nr 153, som NAFS(k) erhåller i egenskap av medlem i D.O.N.A.L.D. och där man bjuder in till sin kongress nr 44, vilken avhålls i Frankfurt. I samband med denna äger också årsmötet rum. Dessutom finner vi bland annat en redogörelse över en mödosam hemresa från förra årets Mairennen samt en medlemsförteckning.

Koll. 1994 H. O. Thulin

Från Aladdin till Elsa

I början av året turnerade en föreställning runt i Sverige, där fyra artister med orkester framförde musik och sånger från Disneyfilmer. Titeln ”Från Aladdin till Elsa” till trots förekom även musik från Snövit och de andra tidiga filmerna. Konserten var tyvärr lite väl anpassad för barn med kort uppmärksamhetsspann, så det var sällan hela låter som framfördes utan mer i form av kortare bitar med snabba kast mellan musik och ”mellansnack”. Det var ändå mycket roligt att se och höra den stora entusiasmen från barnen i salongen och märka att även om Disney-filmerna inte är lika musikbaserade längre känner barnen väl igen även de klassiska låtarna. Det finns hopp om ankistisk återväxt!

Koll. 2348 Mats Nilsson

NAFS(k) i KA & C:o – snyggt!

Kvack kära medkollusorer, Jag vill bara framföra mitt gillande för det bästa NAFS(k)-relaterade inslaget i senaste utgåvan av den ovärderliga tidskriften vi alla håller högt – så snyggt! Bästa kvackningar!!

Koll. 3004 Thomas Håkansson

Serien som koll. Håkansson uppmärksammar heter ”Från A till B... går det på sné” (H 2018-324), har sex sidor och publicerades i KA & C:o 37–38/2022. Översättaren koll. 2676 Kaija Olausson kommenterar:

Oppfinnar-Jocke och medhjälparen går på bio och fascineras av Star Kvack och funderar över hur det vore om människor kunde teleportera sig. Så Jocke uppfinner en teleporterare och under testresorna råkar han ständigt i trubbel. Slutligen dyker Magica upp och vill sno maskinen för att komma åt Nummer Ett. Emellertid kastar Joakim ut en massa grönt anti-häxmojs som förstör maskinen, och det var ju bra, det. Lastbilen har inte med berättelsen att göra. Den är bara en prydnad i bakgrunden.

Digitala utskick

Efter vår senaste uppmaning i Kvacket 4/2022 har 14 fler medlemmar anmält sig för digitala utskick. Det är nu 30 medlemmar som får Kvacket, medlemshandlingar och avgiftspåminnelser via mejl. Om du också vill byta till digitala utskick (och spara föreningen lite pengar), hör av dig till oss (se inforutan).

Bild & Bubbla

Seriefrämjandets facktidskrift om serier.

Nummer 233: Mutanterna: Svartkonstboken av Daniel Thollin & Ingela Korsell; Familjen som försvann – samtal med Joanna Rubin Dranger; Vad är ”Uncomics” – utforskandet av gränslandet mellan konst och serier; Porträtt: Anna Nordenstam & Margareta Wallin Wiktorin; Wahid – en serie som orsakat dödshot; Motbilden – satirteckningar kräver rätt kostym; Porträtt: Caroline Lund; Serieskapare & forskning – samtal med Saskia Gullstrand och Axel Brechensbauer.

Nummer 234: Hårda sanningar av Malin Svedjeholm; Porträtt: Fredrik Strömberg; Brecht Vandenbroucke – gör narr av samtiden; Spirou & C:O – samtal med Yoann; Vinnarna i Seriefest i västs serietävling 2022; Porträtt: Kristy Beers Fägersten; The Magic Fish och Gender Queer – identitet och censur; Folktroväsen i vikingamiljö – samtal med Linn Olsson; Ateljé: Henrik Bromander; Jean-Christophe Menu – serievärldens ”enfant terrible”.

Ankon online eller på plats?

En fråga styrelsen gärna vill diskutera på mötet är om det finns intresse för en Ankon (ett allmänt möte med diverse ankistiska aktiviteter) under sommaren, och om det i så fall finns några medlemmar som vill ställa om som värdar i sin del av Sverige eller om vi ska göra som förra året och hålla den online. Kom till mötet och ge din åsikt.