Kvacket 1/2005

[föregående Kvack] [nästa Kvack]

[PDF] (kräver inloggning)

Kvack!

Välkommen till årets första Kvacket! Redaktionen hoppas att juluppehållet varit vilsamt och ankistiskt – om nu en sådan kombination är möjlig.

Årsmöte

Ärade ankister!

Ännu en lysande tillställning är i antågande, nämligen NAFS(k):s årsmöte 2005!

Vi välkomnar alla medlemmar och andra glada ankister till Läktarfoajén, Brygghuset, lördagen den 23 april kl. 13.13. (Brygghuset ligger på Norrtullsgatan 12N i Stockholm och för att komma dit tar man sig lämpligen med tunnelbana till Odenplan (uppgång Odenplan) varefter man går till vänster över övergångsstället in på Norrtullsgatan. Huset ligger sedan några hundra meter bort på höger sida.)

Förutom de sedvanliga årsmötesförhandlingarna finns planer på en mängd roliga aktiviteter, exempelvis ankistiska charader. Olof Siverbo kommer också att förgylla vår tillvaro med ännu en av sina kluriga tutfrågesporter! Kanske dyker även Anders Berglund upp och auktionerar ut kulturgods? Vem vet? Vad som helst kan hända!

Mer information kommer så småningom i Kvacket och på listan!

Varmt välkomna!

Styrelsen genom dess ordförande

Nåt kort om förnyad avgift

De som inte har förnyat sitt medlemskap för 2005 får här en sista påminnelse och ett inbetalningskort. Drygt hälften av kollusorsskaran betalar för helår, övriga betalar för perioden juli–juni. Skynda dig att betala till vårt plus- eller bankgiro!

Nya e-postadresser

NAFS(k) har infört ett antal nya e-postadresser för att bättre kunna sköta kontakterna med sina högt värderade medlemmar. Följande gäller:

Nominera och motionera!

Dags igen för din årliga möjlighet att som vanlig medlem påverka vartåt föreningen ska traska. De oöverträffade stadgarna ger dig för detta tvenne redskap: rätt att skicka in motioner och rätt att föreslå kandidater till styrelsen och som revisorer. Läs gärna på kapitlen 5–7 i stadgarna (http://www.nafsk.se/stadgar.html)!

Därför uppmanar vi dig i enlighet med stadgarnas § 7.3 att lämna förslag på lämpliga kandidater till styrelse- och revisorsposter. Då valberedningen ska lämna sin färdiga kandidatlista senast fyra veckor före mötet, vill vi ha dina nomineringar senast den 12 mars.

Om motioner stadgas i § 5.4.2 att ”en motion från en medlem ska behandlas av möte om den lämnats till styrelsen minst sex veckor före mötet”. Det ger lördagen den 12 mars som sista ankomstdag. Av hävd räknar vi också motioner som skickas till valberedningen som lämnade ”till styrelsen”.

Om VAD du ska motionera har du själv full och suverän frihet. Du kan till exempel yrka på att föreningen ska arbeta mot något visst mål, att vi ska lägga ner och ge alla pengar till Nils Nytta (fast då krävs kvalificerad majoritet, samt att proceduren i § 10.3 följs), eller att styrelsen ska ha en viss storlek (stadgarnas § 6.2 stipulerar bara att den ska bestå av minst fem ledamöter).

Låt din röst ljuda i skriven form till:

NAFS(k):s valberedning
c/o Per Vedin, Fyrverkarbacken 23, 112 60 STOCKHOLM eller
c/o Anders Berglund, Glidflyktsgatan 3, 3 tr, 128 33 SKARPNÄCK

Tyskarna är inte riktigt kloka!

Fast det är de visst det. Däremot är medlemmarna i D.O.N.A.L.D. nästan obegripligt produktiva. Inte nog med att de kommer ut med nya fullmatade nummer av ”Der Donaldist” hela tiden (omslaget ovan kanske känns en smula bekant för er som sett Exorcisten) de ger även ut almanackor, index och annat mer eller mindre okaraktäriserbart.

Ett exempel är ”Der Donaldist Sonderheft 40 – Barks’ Thierleben” som är en genomgång av djuren i Barks’ Disneyserier. Tyvärr kan Kvacketredaktionen inte ett ord tyska men det hela ser mycket vederhäftigt ut och att Gnoof blir Rüsselschnurps på tyska har vi i alla fall lärt oss.

Ännu mer fascinerande är ”Der Donaldist Sonderheft 45 – Entenhausen deine brücken”. Redaktionen kan fortfarande inte ett ord tyska (förutom Rüsselschnurps förståss) men bara det faktum att Jürgen Wollina skrivit 112 sidor om Barks’ broar imponerar. Redaktionen ska försöka inkorporera ordet Kulturkampfbrücke i sitt tyska ordförråd.

Sju Cabelleros (minus fyra) vågar livet

Den här texten kommer bara att handla om Don Rosa-serien ”Sju Caballeros (minus fyra) vågar livet” som gick i KA & C:o nr. 3–5. Som titeln antyder handlar serien om de tre caballeros dvs. Kalle Anka, mexikanen Panchito Pistoles och brasilianaren José Carioca.

Kalle träffade José och Panchito i den drygt 60 år gamla filmen ”The Three Caballeros” och de förekom också enstaka gånger i serieformat (speciellt i holländska och brasilianska tidningar). I Sverige gjorde de dock sin debut långt senare. Det dröjde ända till serien ”Tre caballeros kommer tillbaka” i KA 40–42/2000 innan de var med, också den gången tecknade av Don Rosa.

Redan vid första anblicken av KA-tidningen får man njuta av Rosas teckningskonst då en fin bild föreställande de tre caballeros sittandes på allehanda riddjur pryder omslaget. (En rolig omväxling mot de trista och fula omslagen som varit på sista tiden). Väl inne i tidningen finns det (förutom serien) en intressant faktasida om de tre caballeros.

Nu till själva serien. Den handlar om att Kalle blir hunsad av Joakim, Alexander och av Kajsa (det senare har blivit ganska vanligt i Rosa-serierna och som jag personligen inte är helt förtjust i). Knattarna beslutar sig för att pigga upp sin farbror. De ber honom åka med en packe gröngölingsmedaljer som ska till scoutavdelningen i Rio de Janeiro, Brasilien. Kalle är ovetande om att han där kommer att stöta på sina gamla kompisar Panchito och José. När de möts förstår Kalle att det är knattarna som ordnat så de möttes.

De bestämmer sig genast för att ge sig ut på äventyr, de ska leta efter diamanter. När de är ute och letar hittar de ett djur som ramlat ner i en av de hemska tjuvjägarnas fallgropar. Kalle lyckas med konststycket att ramla ner i samma grop. José och Panchito missuppfattar Kalles rop på hjälp och tror att Kalle ska vänta där tills tjuvjägarna kommer och fånga dem. Kalle tillfångatas av tjuvjägarna (som i själva verket är snälla indianer som luras av sin elake hövding att fånga djur). Hövdingen avslöjar att han är ute efter sitt eget folks offergruva som ligger någonstans i djungeln. Panchito och José befriar Kalle och djuren.

Med hjälp av sitt gröngölingshäfte om Brasilien upptäcker i stället de offergruvan. För att komma till gruvan måste man dock passera ett farligt träsk. Kalle och hans vänner paddlar över träsket och finner en gömd, öde, stad. Under tiden har den förföljande hövdingen också nått staden med hjälp av en kanot.

Efter en dramatisk strid med hövdingen som slutar lyckligt för våra vänner kan de – hur konstigt de än låter – rida på en orm tillbaka över träsket. Därifrån åker de till Rio och firar och äventyret slutar än en gång lyckligt för de tre caballeros.

Jag tycker att den här serien var bra, varken mer eller mindre. Inte så spännande men underhållande med en massa fina färgglada bilder och roliga skämt. Som vanligt med Rosas längre serier bygger de på riktiga fakta och myter, så även här. Egentligen är jag inte så förtjust i de tre caballeros men det kan vara roligt med lite omväxling från de andra långa och tunga serierna. En ok serie för att komma från Don Rosas penna.

Koll. 2548 Axel Purvin

Daniel Branca 1951–2005

Daniel Branca avled i Buenos Aires den 28 januari i år. Han föddes 1951 i Bueno Aires och började redan som sextonåring arbeta med animation. 1976 flyttade han till Barcelona där han började rita Disneyserier och då främst ankorna. Han flyttade sen till Paris, Mallorca för att slutligen återvända till Buenos Aires 1985. Vi ska försöka fixa en mer omfattande nekrolog till nästa Kvacket.

Kungligt nöje

I Kvällsposten söndagen den 9 januari kunde man under rubriken ”Disney är nöjesparkernas konung” läsa att ”Disneys Magic Kingdom i Florida är världens mest besökta nöjespark. Parken hade 15,2 miljoner besökare 2004. På andra plats kommer Disneyland i Kalifornien och trea är Tokyo Disneyland, båda med drygt 13 miljoner besökare. Störst i Sverige är Liseberg med 3,2 miljoner besökare...”

Koll. 1997 Ted Johansson

Carl Barks och bilarna i Ankeborg

Boken ”Hall of Fame #3: Carl Barks och bilarna i Ankeborg” har uppmärksammats i svensk motorpress eftersom exkoll. 1460 Joakim Gunnarsson hade sinnesnärvaro att se till att recensionsex skickades ut till lämpliga publikationer.

Det blev en kortare anmälan i Wheels 1/2005 och nästan en kvarts sida i Vi Bilägare 16/2004. Men i nummer 18/2004 av samma tidning slår man på stort med en artikel som sprider ut sig över ett helt uppslag och i positiva ordalag refererar bokens innehåll (att artikelförfattare Jörgen Persson också lyckas påstå att Kalle filmdebuterade 1937 får vi ha överseende med). Men störst utrymme fick boken i Nostalgia 1/2005 där tidningens chefredaktör Göran Ambell (ännu ej med i NAFS(k)) ger den hela fyra sidor och en separat artikel om Carl Barks karriär. Inte illa! Han uppger även bokens ISBN-nummer för hugade spekulanter.

Då dessa tre tidningar har en sammanlagd TS-kontrollerad upplaga av 260800 exemplar (2003) borde omnämnandet avspegla sig i försäljningen. Nostalgia utnämnde också boken till ”vad som bör bli julens populäraste nostalgibok”.

Koll. 538 Karl-Erik Lindkvist